Det finns vissa produkter man går in med ganska låga förväntningar på för att sedan vända kappan efter vinden och faktiskt börja uppskatta. Turtle Beachs Vulcan-tangentbord blev exakt en sådan upplevelse för mig. För även om jag på förhand var mest nyfiken på headsetet var det tangentbordet som till slut blev produkten jag gång på gång återvände till och faktiskt börjat uppskatta mer än väntat.
Turtle Beach Stealth 700 Gen 3
Trådlöst gamingheadset med 60 mm-drivrutiner, Bluetooth + 2.4 GHz, upp till 80 timmars batteritid och flip-to-mute-mikrofon.
Cirka pris: 1 700-2 200 kronor.
Turtle Beach Burst II Air
Ultralätt trådlös gamingmus på 47 gram med optisk Owl-Eye-sensor, Bluetooth och upp till 120 timmars batteritid.
Cirka pris: 700-900 kronor.
Turtle Beach Kone II Air
Ergonomisk trådlös gamingmus för större händer med RGB, lång batteritid och stöd för flera greppstilar.
Cirka pris: 1 100-1 400 kronor.
Turtle Beach Vulcan II TKL Pro
Kompakt mekaniskt tangentbord i TKL-format med optiska brytare, RGB-belysning och avtagbar USB-C-kabel.
Cirka pris: 1 000-1 400 kronor.
Hemma hos mig har den senaste tiden kantats av ett mindre Turtle Beach-läger på skrivbordet. Stealth-headset, Burst-mus, Kone-mus och Vulcan-tangentbord har samsats mellan sena jobbkvällar, några matcher i Fortnite, Minecraft-sessioner och min sons mer eller mindre konstanta Fortnite- och Roblox-spelande. Och precis som ofta när man testar flera produkter från samma tillverkare samtidigt blev helhetsintrycket lite blandat.
Kone II däremot - trevlig men mjukvaran var katastrofal här.
Vi kan börja med det mest positiva: Vulcan-tangentbordet. För herregud vad jag gillade det här mer än jag trodde att jag skulle göra. Designen är riktigt läcker med de exponerade brytarna och den låga profilen, men det är framförallt känslan i tangenterna som sålde in mig. Det finns en rapphet och ett tillfredsställande klick här som gör att både spelande och skrivande känns väldigt behagligt. Det är ett sådant tangentbord som nästan får en att vilja skriva längre texter än nödvändigt bara för att tangenterna känns så trevliga att hamra på.
Det känns dessutom betydligt mer premium än många andra tangentbord i samma prisklass utan att bli överdrivet "gamingtokigt" i designen. RGB-belysningen finns där så klart, men den tar aldrig över fullständigt. Mössen däremot lämnade mig betydligt mer kluven.
Överraskande trevligt tangentbord.
Både Burst och Kone fungerar rent prestandamässigt absolut helt okej, men jag hade svårt att skaka av mig känslan av att de känns lite väl plastiga i handen. Inte billiga på en katastrofal nivå - men heller inte sådär genuint premium som man kanske hoppas på i den här prisklassen. Särskilt jämfört med hur pass välbyggt tangentbordet känns blir kontrasten ganska tydlig.
Kone-musen drog dessutom på sig en del frustrationspoäng hemma hos mig då mjukvaran krånglade mer än vad jag hade tålamod för. Anslutningar som strulade, inställningar som inte riktigt ville bete sig och en allmän känsla av att mjukvaran fortfarande behöver lite mer tid i ugnen. När allting väl fungerade trivdes jag dock ganska bra med själva formen och ergonomin - men vägen dit var onödigt irriterande. Burst däremot tänker jag inte fokusera särskilt mycket på alls - för den lyckades grabben ha sönder rätt snabbt... och det tyder inte på en särskilt hög kvalitetsnivå även om elvaåringar kanske inte är de mest försiktiga varelserna.
Det här är de stora vinnarna i testet. Grabben Pettersson Approves.
Den stora vinnaren hemma hos min son blev istället Stealth-headsetet. Och där behövdes det egentligen ingen längre analys från min sida eftersom domen kom nästan direkt:
"De känns premium."
Det var ungefär det enda jag fick ur honom innan han försvann tillbaka in i fler diskussioner med sina Discord-polare. Men jag förstår honom faktiskt. Headsetet är riktigt skönt att bära även under långa sessioner och den trådlösa friheten gör enorm skillnad för barn som annars lyckas linda kablar runt halva skrivbordet på ungefär fyra minuter. Byggkvaliteten känns dessutom klart bättre än äldre Turtle Beach-produkter jag testat genom åren och ljudet har den där klassiska, lite bombastiska Turtle Beach-karaktären som passar spel väldigt bra.
Det här är kanske inte ett perfekt ekosystem och jag tycker fortfarande att Turtle Beach har en del att jobba på när det gäller mjukvara och premiumkänsla i vissa produkter. Men samtidigt finns det någonting charmigt här också. För när Vulcan-tangentbordet smattrar på, headsetet lyser grönt i mörkret och min son sitter och vrålar till sina kompisar trådlöst från andra sidan rummet känns det ändå ganska tydligt att Turtle Beach förstått en viktig sak: Gamingprylar ska inte bara prestera bra. De ska vara roliga att leva med också.