Japan på efterkälken #2

Minnesgoda Gamereactor-läsare kommer kanske ihåg min fyra år gamla artikel Japan på efterkälken. Där listade jag flera konkreta exempel på att Japan som ledde utvecklingen av TV-spel i närmare 20 års tid, vid skiftet till denna nuvarande generation plötsligt inte räckte till. Sedan dess har drivor av namnkunniga japanska spelproducenter som Konamis Hideo Kojima, före detta Team Ninja-bossen Tomonobu Itagaki och Capcom-oraklet Keiji Inafune förklarat att det är ett regelrätt problem. Japanska utvecklare hänger inte längre med.

Det har förstärkts av andra uttalanden som Square Enix-chefen Yoichi Wada och Namco-presidenten Takeo Takasu, vilka båda deklarerat att man idag måste göra spel som lyckas i väst för att få igen det man satsat samt att japansk spelutveckling halkat efter. Till det ska läggas att Nintendo sedan en tid släpper sina spelenheter först och främst i USA, innan japanerna får ta del av dem samt att stationära konsoler är rätt ute i Japan som mer eller mindre gått över till bärbart spelande.

Är det då helt nattsvart? Nej, långt ifrån. Idag har flera japanska utvecklare ryckt upp sig efter en besvärlig startsträcka på flera år med den nya generationen, och framför allt Capcom och Nintendo tävlar med de allra bästa västerländska utvecklarna oavsett om vi snackar spelmekanik, grafik eller nytänkande. Det finns dock en stor konsekvens av att Japan fick en så risig start i denna nya generation, nämligen att de spel man gör idag med stor budget främst är anpassade efter en västerländsk publik.

Capcom kom blixtsnabbt in i den nya generationen med båda Xbox 360-succéerna Lost Planet och Dead Rising. Andra japanska utvecklare som Koei, Konami, Namco, Square Enix och Tecmo hade dock svårare att få till några succéer.

Och smaken skiljer sig mellan Japan och väst, något annat ska man inte tro. Där är Monster Hunter och Yakuza riktiga kioskvältare, medan Grand Theft Auto och Call of Duty relativa lättviktare. Omvända världen jämfört med hur det ser ut hos oss, alltså. Om det är det enkla faktum att japanska spelutvecklare hade svårt att komma igång med denna generations konsoler eller om det är de japanska utvecklarnas satsning på väst (varför inte lite av båda?) som är orsaken till det japanska ointresset för grafiktunga, stationära spel vet jag inte, men resultatet har blivit att stationära konsoler helt enkelt inte säljer speciellt bra i Japan.

Wii ligger förvisso överlägset etta, men det är långt ifrån några Playstation 2-takter, Playstation 3 går numera förvisso bättre än Gamecube gjorde vid samma tidpunkt i sitt liv, men det är med knapp marginal och Xbox 360 har hittat samma (o)trivsamma snigellunk som sin föregångare en gång gjorde. Istället spelar japanerna bärbara spel, PSP är en riktig maktfaktor och Nintendo DS är störst av alla.

Det har lett till att genrer som traditionellt är populära hos japanska spelare inte utvecklats som de borde, utan istället ligger kvar på samma nivå som under förra generationen. Det inkluderar inte minst japanska rollspel som faktiskt varit snarlika sedan det allra första Final Fantasy släpptes. Största skillnaden är det grafiska.

Även om rollspel som Blue Dragon och Star Ocean: The Last Hope blev hyfsat stora framgångar i Japan, är de i grund och botten samma japanska rollspel som Final Fantasy till NES. Något som har lett till ett kraftigt minskat intresse för spelen till stationära konsoler.

Nu gillar jag japanska rollspel. Eller åtminstone gillade, för speciellt många timmar med subgenren kan jag inte skryta med att ha spenderat de senaste åren. Vilket delvis beror just på att de har fastnat som de gjort. Medan de båda västerländska rollspelsgiganterna Bethesda och Bioware gått vidare och moderniserat sina spelsystem är de japanska rollspelen fortfarande märkligt låsta och har i många fall snarare blivit mer styrda än tvärtom.

Därför är jag inte speciellt förvånad över att praktiskt taget alla japanska rollspel som släppts under denna generation inte heller sålt speciellt bra. Utveckling är helt enkelt nödvändigt för att genren ska överleva. Något Square Enix också noterat, och högste chefen Yoichi Wada har antytt att Final Fantasy XIII verkligen kan komma att bli det slutgiltiga den här gången och att man till framtiden radikalt måste förändra serien. Och jag tror han menar allvar. Man ska inte se det som ett hot, utan som ett löfte, för om några kan modernisera japanska rollspel så är det såklart Square Enix.

Final Fantasy XIV blir som många nog redan vet ett onlinerollspel, men vad som händer med del XV återstår att se. Jag gissar att det kan bli något rejält annorlunda och starten på något helt nytt.

Även andra genrer som musikspelen har japanska utvecklare mer eller mindre fått ge upp. Konami kämpade in i det sista för att få folk att spela Rock Revolution, men skadan var redan skedd. Europeiska Sony äger karaokemarknaden med Singstar, Harmonix dominerar instrumentspelen med Rock Band och Activisions DJ Hero blev en av de största framgångarna för nya spelserier under förra året, trots att Konami i tio års tid haft alla dessa genrer.

Samma sak gäller tredjepersonsaction där God of War idag är det största man kan spela och skåpar ut allt vad Ninja Gaiden, Afro Samurai och Dynasty Warriors heter. En traditionellt typisk japansk genre där man inte längre mäktar med att slå västerländska spel på fingrarna. Undantaget heter såklart återigen Capcom som med Devil May Cry 4 och indirekt Bayonetta (Platinum Games är en före detta Capcom-studio), men annars är slaget i stora drag förlorat.

Och såhär kan man hålla på. Något som bland annat resulterat i att Sega mer eller mindre slopat hela sin en gång så enorma japanska utveckling till förmån för att agera västerländsk utgivare och låta västerländska studios utveckla exempelvis Sega Rally och Golden Axe: Beast Rider. Eller att Konami idag egentligen inte har en enda framgångsrik konsoltitel som det inte står Metal Gear Solid på. Eller att Koei och Tecmo fick slås ihop, liksom Namco och Bandai för att klara sig.

Castlevania: Lords of Shadow, Dead Rising 2 och Sonic & Sega All-Stars Racing är tre exempel på japanska spel som utvecklas av västerländska utvecklare.

Men som sagt, nattsvart är det inte. Idag är japansk spelutveckling på väg tillbaka igen. Pengarna drar man fortfarande in i väst och man har hittat sitt nya sätt att arbeta. Spelen är anpassade efter en västerländsk publik och säljer ofta riktigt bra samt att man låter västerländska studios göra spel i japanska spelserier. Dessutom har man blivit mer aggressiva.

Square Enix har haft svårt att lyckas alls i den här generationen utanför Japan med små traditionella spel som Dragon Quest. Men pengar har man i drivor, något som förra året ledde till ett uppköp av anrika Eidos. Och nyligen tog man fram flera miljarder i kapital, något man säkerligen inte gjorde för att lägga dem på skrivbordet och se hur stor högen blev. Många studios har ont om pengar och runt både EA och Take 2 har det spekulerats om uppköp, helt eller delvis.

Square Enix är säkerligen sugna på att växa ännu mer och koppla ett riktigt grepp på spelvärlden, något som kräver lite uppköp. Även Capcom kan tänkas vara sugna på att investera. För trots att de gör vinst, tjänade Capcom mindre pengar 2009 än hela Activision gjorde bara på Call of Duty: Modern Warfare 2. David och Goliat, alltså. Vill de bli en av de stora och tjäna ännu mer måste nog även de blicka utanför landets gränser. Alternativt inom det där bland annat ärkefienden Konami kan tänkas ligga bra till för uppköp.

Både Lara Croft och Agent 47 är numera ägda av Square Enix, som tillsammans med flera andra stora japanska utgivare deklarerat att de är intresserade av fler uppköp.

Det är en ny världsbild i spelvärlden som tronar upp sig där väst idag dominerar, men ofta saknar kapital, medan den japanska marknaden stagnerat och rent av minskat (japanerna lägger allt mindre pengar på spel) men i viss mån fortfarande har mycket pengar. Jag tror 2010 kommer bli ett år där vi kommer få se några överraskande uppköp från japanska utgivare och deras spelserier lär bli allt större och viktigare igen. Och kanske kommer den japanska konsolpubliken så sakteliga tillbaka igen när de inhemska företagen återigen blir maktfaktorer med enormt inflytande över spelvärlden.

Klart är att Japan efter en lång tid på efterkälken åter har börjat hitta sin plats i spelvärlden. Den ser inte likadan ut som förut, den innehåller inte lika stereootypa manga-figurer och känns överhuvudtaget inte lika japansk. Men låt er inte luras. Utvecklarna har helt enkelt mognat och utvecklats, och som med allt annat japanerna gör sätter man sin egen prägel på det.

Spel som Lost Planet 2, Metroid: Other M, Resonance of Fate, Nier Gestalt, Metal Gear Solid: Rising, eventuellt ett nytt Zelda samt Super Street Fighter IV gör att det ser ut att bli ett bättre år än på mycket länge för japansk spelutveckling som definitivt slog i botten härom året och nu är på väg tillbaka från en lång svacka. Och det med besked.

Lost Planet 2, Metroid: Other M, Resonance of Fate och Super Street Fighter IV är några exempel på mycket lovande japanska spel under 2010.