Att vara en god spelare kan vara svårt. Ofta svårare än att vara en god människa. De troende har budord, skrifter och profeter att rätta sig efter, medan spelarna likt vilsna får står förvirrade utan en herde. Tills nu. Efter ännu en genomspelning av Dante's Inferno har redaktionen kommit fram till vad som utgör ett gott leverne och hur den smala vägen egentligen ser ut för spelaren. Och omvänt, vad felen består av och vilka straff som väntar i livet efter detta.
Så här kommer de, allihop. Spelarens Sju Dödssynder.
Synden: Ingen slår dig i Halo 3:s multiplayer. Du är länets mest fruktade Starcraft-motståndare. Det är mil mellan dina och din bekantskapskrets Guitar Hero-rekord. Dina färdigheter må förtjäna applåder och du har all rätt till viss kaxighet. Ibland slår det dock över: du börjar skryta, nervärdera andra med profan röstchatt och håna nybörjare. Högmodet ökar, avståndet mellan fötterna och jorden minskar. Men ju tyngre du är, desto hårdare faller du. Du må vara en Nelson Bay-banans Goliat i Battlefield: Bad Company 2, men det ligger alltid en David med ett M24 sniper-gevär runt närmsta krön, på väg att ge dig bibliska mängder spö.
Straffet: Omsluten av karga, fuktiga bergväggar på vilka "n00b" hällristats tusenfalt sitter den högmodige spelaren. Och spelar. Med en bokstavligen helvetisk uppkoppling, en utnött trackball som enda pekdon och ett tangentbord med sirapssega tangenter. Spelarens sikt är avsevärt begränsad då dennes huvud är täckt av ett brinnande örngott. Det går dåligt i spelet; den högmodiges en gång så hyllade nickname dras i smutsen av ständiga förluster och klantiga självmord. Skratten i röstchatten punkterar hans en gång så uppblåsta ego och raset på alla leaderboards är det värsta straffet...
Känd utövare: Billy Mitchell, legendarisk skrävlare, odöliggjord genom diverse arkadspelsrekord och dokumentären The King of Kong. Slemmigare än sin egen kycklingsås och mer självgod än någon du träffat.
Synden: Matintaget under en spelkväll tenderar att bli lika sofistikerat som det på Skövdes torg 02.15 en fredagkväll, och ungefär lika genomtänkt och vitaminrikt som att lägga sig i en bilpress. Fettdrypande pirogtravestier sköljs ned med kolsyrad sockersörja, varpå en "dessert" såld i lösvikt eller King Size slutför igenproppandet av artärerna. Återigen förespråkar vi måttlighet och passar på att påminna om att de vassaste spelarna tar hand om sin kropp. Du blir skärpt av morötter, inte Mums-Mums. Kristallklart isvatten gör dig till en dödlig onlinespelare. Om inte det lockar kanske straffet avskräcker...
Straffet: Det finns ett träningsområde, nordost om floden Styx... I en gömd skogsglänta kantad av döda pilträd har tusentals spikförsedda Wii Fit-brädor radats upp, och de frossandes straff är ett evigt träningspass, med bara armhävningar. Den animerade träningsbrädan från Wii Fit har fått fysisk form och blivit din fyra meter höga helvetescoach och i stället för en glad pipröst basunerar brädan ut vidriga avgrundsvrål. Pisksnärtar från brinnande komponentkablar pinar din breda bak. Pricken över inferno-I:et är i detta fall träningsmusiken: "Snabbköpskassörskan" på repeat. I all evighet.
Känd utövare: Fläsk-Jeppe®.
Synden: Gräsanimationerna har alltid en snyggare pixel shader på andra sidan. Det är lätt att ha begärelse till sin nästas nya LED-TV. Och så vidare. Med det ständiga flödet av nya spel och ny teknik ligger känslor av avund och pyr hos många spelare. Din PSP 3000 ser plötsligt föråldrat blek ut när grannen just tjackat PSP Go. När din irriterande arbetskamrat Jöns-Oskar plockat upp en legendarisk Staff of Disintegration i World of Warcraft börjar dina Abomination Skin Leggings klia i ljumskarna. Känslor av orättvisa fyller ditt sinne, du sneglar bittert på dina medmänniskors ägodelar och glömmer en viktig sanning: att någon annan avundsjuk stackare förmodligen gör likadant med dig.
Straffet: Den som levt ett liv i avund kommer att slussas direkt till Satans Skolgård. Den avundsjuke berövas alla sina ägodelar och få dem ersatta av sämre alternativ, till de ettriga smådjävlarna till klasskamraters retsamma glädje. Alla andra har en Nintendo DSi, du släpar på en första generationens Gameboy. Din laptop är en nedpinkad pizzakartong. Och i stället för en Iphone har du bara ett litet gem. Och du behöver verkligen ringa ett samtal. Kanske var det inte så illa förr?
Känd utövare: Atari, 1989. Även hela spelföretag kan vara avundsjuka och när Atari bevittnade Nintendos framgångar med NES började man i blint avund producera egna NES-spel, utan Nintendos tillåtelse, med hjälp av ett stulet chip. Straffet blev böter. Och Satans Skolgård, gissar vi.
Synden: Anledningarna varierar. Du kanske är en bortskämd rikemansunge, manisk shop-o-holic eller en sån där överlägsen speljournalistfjant som får de hetaste titlarna före alla andra. Hursomhelst badar du i spel, torkar dig med manualer och väser obehagligt om någon närmar sig din mjukvaruskatt. Gud förbjude att du skulle "gifta" ett enda spel över Wiiware till någon behövande, eller att du skulle låna ut ditt Red Dead Redemption trots att du låst upp allt flera gånger om. Du kan bygga hela väggar av alla dina spel och konsoler. Men var aktsam. Snart har väggarna bildat ett fängelse.
Straffet: Så du vill ha allt du pekar på? Fine! Lever du som en allt för girig spelare kommer du att få exakt vad du vill ha i livet efter detta. Du kröns till en spelens Kung Midas och allt du rör i blir till guld - guldkonton på Xbox Live, förstautgåvor av Goldeneye och guldpläterade HDMI-kablar av högsta kvalitet. Det kanske låter som ett himmelrike men gör det ytterst komplicerat att äta, krama någon eller bara slå en drill. Så var försiktig med vad du önskar: du kanske får det.
Känd utövare: Användaren Ricdic jobbade på EBank, Eve Onlines finanscentrum. Där fifflade han till sig 200 miljarder av spelvalutan ISK, vilket såldes för 3000 pund i riktiga pengar. Pengarna använde den 27-årige "bankmannen" till en handpenning på ett hus.
Synden: Sent ska syndaren vakna, vara uppe och gå och lägga sig. Soffor är sköna, spel är roliga och kombinationen är förrädisk. Lättja är förmodligen den absolut lättaste dödssynden att halka dit på som spelare och exklusive lite Wii-flaxande är spel per definition något som görs stillasittande. Förvandlas inte den lata spelaren till en bisonoxe till riksfetto, lär anatomin till slut påminna om den hos en hungerstrejkande Benjamin Syrsa. Myten till trots är liggsår i stjärten faktiskt inte särskilt hippt, så se till att ta regelbundna pauser och promenader.
Straffet: Spelare som tillbringade livet stillasittande döms till en evighet av att rulla en Katamari uppför ett berg, strösslat med prylar av ökande storlek. Ju mer den late bestiger av berget, desto tyngre blir både Katamarin och uppgiften. Mellansvenska kontorsbyggnader och senare hela planeter, allt fastnar. Allt från pennvässare till spädgrisar kommer att ge valkar i den lates silkeshänder.
Känd utövare: Den 28-åriga sydkorean som efter en 50 timmars-session av Starcraft dog av (mest troligen) hjärtfel.
Synden: En synd Gamereactor känner till väl. Allt för väl. Fortfarande sitter både svordomar och Xboxar fast i väggarna på redaktionen, och det kan vara både fightingspelsförluster, korrupta sparfiler eller misslyckade Ninja Gaiden-rundor som triggar frustrationsexplosionerna. Oskyldiga objekt i omgivningen - allt från Mio-fåtöljer och Warhol-original till sällskapshundar och syskonbarn - får ta emot den okontrollerade salvan av ren ilska vi avfyrar. Som vår chefredaktör själv sagt: för oss är vreden inte längre en dålig vana, den är en bekväm kostym.
Straffet: Tänk dig att du vaknar upp en morgon. En djup gäspning. Din kropp känns märklig; hård, plastig och liksom krökt. Proportionerna på omvärlden stämmer inte. Du är blek. Du tittar dig förvirrat omkring och till din förskräckelse inser du slutligen den ofattbara sanningen: du är en handkontroll. Paniken stiger inombords och när du sprattlar med dina analoga spakar blir det plötsligt värre: en jätte tar tag i vad som känns som ditt ben, men som uppenbart är en strömsladd, och slungar dig i luften som en lasso. G-krafterna får dig att kräkas och du hinner se en glimt av jättens vredgade blick innan du krossas mot en enorm vardagsrumsvägg. Smärtan är ofattbar och du svimmar av. Sedan vaknar du upp igen. En djup gäspning. Din kropp känns märklig; hård, platsig och liksom krökt.
Känd utövare: Qiu Chengwei från Kina spelade onlinerollspelet Legend of Mir 3 och lånade ut ett sällsynt svärd från spelet till sin vän Zhu Caoyuan, som sedan sålde svärdet utan Chengweis tillstånd. Chengwei blev rasande, sprang hem till Caoyuan och högg ihjäl honom.
Synden: Under våra spelstunder bildas ofta särskilda band mellan spelare och spelfigur. En kamratanda, kanske beundran och ibland ...en viss attraktion. För den normale spelaren stannar dessa lustkänslor vid en flyktig fantasi, en romans som aldrig var menad att blomma ut. Ni är trots allt från helt olika världar. Men spelaren som gör slag i saken, som faktiskt hånglar upp en skyltdocka med fasttejpat Mirror's Edge-Faith-ansikte, har syndat. Hur lockande det än må vara med en tyst och snygg partner är dylika utsvävningar fel och destruktiva. De som pausat Uncharted 2 för att nypa en klättrande Nathan Drake i häcken lever inte bara i en osund fantasi, utan saknar dessutom empati för en kämpande äventyrare med bara en instabil tågvagn som enda livlina. Sådant straffar sig.
Straffet: I Helvetet väntar ett bröllop. En påkostad vigsel, följd av ett evigt äktenskap mellan den vällustiga och en TV-spelsfigur. Men vid det brinnande altaret står inga fagra alvdamer i silkesklänningar, inga läckra äventyrare med skäggstubb, inte ens en Princess Peach. Där står King Hippo. Med åtrå i blicken. Lucifer rättar till sin prästkrage. Du kan nu kyssa boxern. Välkommen till en evighet av timslång ryggmassage, stinkande boxningsshorts och ett jättekonstigt kärleksliv.
Känd utövare: Japanen vid smeknamnet Sal9000 gifte sig med Nene Anegasaki, en spelkaraktär från DS-spelet Love Plus. Vigseln skedde inför en riktig präst med både verklig publik och tusentals nätåskådare. Sal9000 var glad, men vågade inte berätta för sina föräldrar om giftermålet.