Dag 1 Mötet med en nygammal värld
Så det här är Game Room? Ett byggnadsverk på otaliga arbetstimmar satt ovanpå ett helt arv av spelhistoria. Det ser riktigt trevligt ut. Fast vart är logiken i att man först behöver ladda ner Game Room och sen två olika spelpaket separat? Det syftet kanske mejslas fram i mosaiken allt eftersom. Det är ju trots allt bara första dagen som jag är här. Öppna luftiga miljöer och ett retro-graverat menysystem. Det märks att Microsoft haft ambitionen att kittla hardcore-publikens retro-tarm till diarréstadiet. Vi får väl se om de lyckas.
Än så länge är intrycket gott. Har beamat runt mellan bedårande små arkadkabinett i den förgjorda visningslokalen som är uppdelad i tre våningar. Första våningen är indelad efter företag, Atari, Intellivision och Konami trängs alla här och ljuder sina parningsrop i form av glada speljinglar för att locka avatar-folket.
Andra våningen tycks vara indelad efter olika spel-eror i datumordning och översta våningen sportar slutligen något slag genretänk med kabinett indelade efter krig, racing och så vidare. Det är ett snarlikt utbud på samtliga våningar men likväl en god mängd titlar. Det häftigaste av allt är tveklöst att spelaren själv ska kunna bygga sig ett eget arkadpalats att locka sina vänner till. Jag smider redan stora planer.
Dag 3 Kontakt
Första kontakt med spelen! Det kan tyckas vara sent men jag tar det säkra före det osäkra. Dagen började dessutom traumatiskt med att jag såg min egen avatar promenera framför ögonen på mig och mata in mynt i Super Cobra-kabinettet. Verkade inte gå så bra för honom/mig. Kliade sig mest i huvudet och sparkade på maskinen. Ställde mig bredvid mig själv och spelade Red Baron samtidigt som jag sög in absurditeten. Valde flygsimulatorn Red Baron som mitt första spel då jag minns spelrekordguden Billy Mitchells visdomsord från The King of Kong. Det om att ingen minns första världskrigets näst-bästa pilot som sköt ner makalösa tjugosex stycken flygplan. För alla kommer istället ihåg den bästa piloten aka Röde Baronen. Varför? För att han sköt ner över åttio plan.
Rekordjakt är ju en stor del av old school-gaming och således även en stor del av Game Room. En plats så god som någon att inleda sin rekordkarriär på.
Dag 3 (eftermiddag)
Mina vänners avatarer har letat sig hit nu också. De står på rad framför kabinetten med munnarna på vid gavel. Det hela känns lite obehagligt faktiskt. I min egna arkadhall så ska det bli gladare stämning. Mer som Konami-avdelningen. Där har jag slagit läger den senaste tiden och återupplevt barndomsminnena jag aldrig fick med spel som Shaolin's Road och Battlantis. Min avatar och jag har förenats och han drar alltid en söt krigsdans framför maskinerna när helst jag gör bra ifrån mig. Överlag är spelens emulering väldigt trogna till sin natur, ibland nästan slaviskt. Vilket kanske rentav kan bli en vattendelare för nya och gamla spelare som ska ge sig på de återskapade Atari och Intellivision-spelen.
Dag 4 Money, money, money
Det börjar märkas att Game Room tyvärr handlar väldigt mycket om pengar. Allt presenteras väldigt försäljningsskickligt. Den första tiden är fantastiskt givande. Du får en näve låtsaspengar och skickas ut att fördela dem som det passar. Alla arkadspel bjuder därtill på en första demo-omgång där vi i får spela hur mycket vi vill under 10 minuter. Därefter är det bara att snällt betala. Varenda spelomgång kostar riktiga pengar. Vilket känns som rena rånet då stora delar av spelutbudet redan finns fullt lagligt emulerade. Dessutom kostnadsfritt på nätet långt innan någon visste något om Game Room. Ska du köpa ett kabinett kostar det 240 Microsoft Points. Vill du kunna använda det på både Xbox och PC-plattformen kostar det 400. Det finns däremot en ganska vag mellanhand. Det går att hålla ner kostnaderna hyfsat om du lyckas bygga dig en egen arkadhall som kan generera egna tokens genom att dina kompisar matar mynt i maskinerna. Nästa anhalt för expeditionen blir således att starta en egen arkadhall.
Dag 5 Och han såg att det var gott
Mitt paradis börjar ta form. Det märks att detta kommer ta sin tid dock. För tillfället är min arkadhall en tom grotta med tomma alkover som gapar efter spelstationer. Inredningen är minst sagt spartanskt då möbler kostar pengar. Pengar som jag inte har. Än i alla fall. Ett par av mina favoritmaskiner har jag i alla fatt investerat i. Nu är det bara att vänta på att pengarna ska rulla in.
Dag 6 Spelparadox
Ingen vill komma till min arkadhall. Den står helt tom. Ibland vandrar någon icke-avatar in och sympatispelar på mina maskiner. Det är mest för syns skull, inget som ger några pengar. Det känns mer som att de dömer mig när de gör det. Jag börjar se ett problem i min plan. Eftersom den förgjorda visningshallen redan innehåller alla spel som finns så finns det ingen anledning för folk att komma till min arkadhall, och det finns ingen anledning för mig att komma till någon annans. Det välfungerande lilla kretslopp som utlovades är alltså än så länge en omöjlighet. Variationen är för liten, spelen för dyra. Istället blir var användare en ö isolerad från sin omvärld. Så även jag. Förmodligen kommer förhållandena ändras allt eftersom fler spel släpps till Game Room. Om tre år säger Microsoft att det ska finnas över 1000 olika maskiner. Just nu finns här ingenting. Det är tomt. Öde. Arkadhallarna är inte mer än spökstäder. Jag sitter här helt ensam. Min isolering från omvärlden börjar sätta sina spår. Eller helt ensam är jag ju inte. Jag har ju Herman.
Dag ü
Herman säger att jag aldrig kommer få komma härifrån. Att jag kommer tvingas hamra på urtidens spelmaskiner tills jag både fått epilepsi och tinnitus. Det vill jag inte. Jag vägrar. Game Room kan säkert bli fantastiskt med tiden men just nu är det inte mycket mer än ett ganska basiskt tidsfördriva. Här kan jag inte bo. Herman börjar bli ilsk på mig. Säger att jag inte borde gå och lägga mig ikväll. Jag är så vansinnigt rädd just nu.
gaD tuls
Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Jag hittar inte ut! Ser du Herman? Herman ser dig.