Gamereactors redaktion låg utspridda på golvet. Alla låsta i något slags mellanting av sockerförgiftning och skrattkramper. Kinderna hade duschats med saltvatten och bland dem på golvet låg lökringar, skumsvampar, spelkontroller och ihopknycklade Coca Cola-burkar. En söt, varm doft av godisångor låg i luften. Erik Nilsson Ranta låg i fosterställning enbart iförd gubbkeps och underkläder med texten "Humör" skrivet längs med ett av benen. Han såg rädd ut. En Rock Band-mikrofon hårt knuten i hans hand. Intill honom låg Jesper bekvämt utspridd, sovandes som ett barn. Han såg nöjd ut. Ekot från Rushs Limelight hade till sist lämnat lokalen. Klockan var sex på morgonen den 11 Juli och Gamereactors spelturnering var till sist till ända.
Men nu går vi händelserna i förväg. Vi börjar istället som sig bör, med början.
Fredag
"In touch with some reality beyond the gilded cage"
Det kanske inte framgått, men före detta årets Summer Meet så hade jag (that is I, Viktor) faktiskt aldrig träffat någon från redaktionen tidigare. Det är en underlig känsla det där. Så typisk för IT-åldern antar jag. Vi är alla tjenis på Skype och mailen så gott som varje dag men vi ser sällan varandras ansikten eller hör varandras röster i det riktiga livet. IRL om ni så vill.
Därför är redaktionens Summer Meet en big deal. En tradition som skrevs ner på stentavlor i urminnes tider och som idag är ett fint virkat nät av traditioner och regler. Aldrig så mycket som år 2010 då förra årets träff var tvungen att ställas in till följd av finanskrisens framfart genom världsekonomin.
Extra stort var det förstås för mig. Som ny, yngst och minst erfaren var det en speciell och lite nervös känsla som följde med mig under min tolv timmar långa resa upp till Östersund. Även känt som Svenska Gamereactors vagga.
För er som inte varit i Östersund så kan jag berätta att det från en utbölings perspektiv är en väldigt fin stad. Den ligger liksom sked med Storsjön på ett väldigt behagligt sätt. Pittoreska kullerstensgator, hemtrevliga specialbutiker och stillsamma människor. Allt omslutet av en vackert grönskimrande område.
Jag hade precis lämnat busstationen och börjat styra stegen ner mot redaktionen då jag fick syn på dem. Petter och Mäki! De kom promenerande upp för gatan för att möta mig. Fattar ni grejen liksom? Det var drygt ett halvår sedan som jag var en läsare bland alla andra. Just där på Östersunds gator kunde jag riktigt känna hur verklighetsgränserna började suddas ut och allt jag kunde tänka på var "Ha, de finns banne mig på riktigt!"
Är det Marit Paulsen eller Jonas Mäki?
Väl hemma hos Petter fortsatte sedan Underlandet-känslan när jag fick morsa på och skaka hand med resten av redaktionen. Alla var där utom Jesper som hade blivit försenad med sex timmar.
Till slut kom i alla fall samtalet som sa att Jeppe var redo för upphämtning på stationen. Petter tog med tindrande ögon genast täten ner till bilarna. En påtaglig julaftonskänsla låg plötsligt i luften. Helgens höjdpunkt hade kommit till Östersund. Med undertecknad och Erik i baksätet lyfte nästan Evon från marken när Petter körde till stationen. Ner för backen. Snabbt som attan in till taxidiket.
Där var han! Jesper!! "Fläzket!!!" ylade Petter och kärleksåterföreningen var total. Inte minst när Jesper drog upp tröjan och lät sin majestätiska buk gnidas mot vindrutan till vår chefredaktörs stora förtjusning. Det var "guy love" och det var "bromance" så långt det bara gick med heterosexuella mått mätt. Jag och Ranta kände båda att vi hade fått bevittna något väldigt vackert.
Med en sjysst träpåk kan man slå hela världen med häpnad.
Efter att ha svept Jesper från både station och fötter bar det sedan så fort plastbilen tillät (vilket är sabla fort) av till närmsta stormarknad för att proviantera. På vägen dit bjöds på improviserad drag race och papa wheelies genom rondellerna. Sweet var bara förnamnet. Nära-döden-upplevelse efternamnet.
Väl på ICA Maxi så gjordes några riktlinjer upp för helgens matinköp. Inget fick vara nyttigt. Ju sötare och sockrigare desto bättre. Vill man gaina 4,4kg, vilket var Petters mål för Jesper, på en helg så går det inte att söla. Då gäller det att ligga i. Kundvagnen fylldes till bristningsgränsen av onyttigheter som kakor, godis, choklad, chips, ostbågar, lökringar, korv, ägg, bacon, och Coca-Cola-flak. Oroliga såväl som beundrande blickar följde den varthän den kom. Notan för godiset landade på 894 kr. Väl ute på parkeringen satte Petter armarna till sidan, såg ut över vårt verk, kliade sig betänksamt i skägget och konstaterade att "vi nog fick handla en gång till sen".
Efter stormarknaden beamade vi oss tillbaka till helgens högkvarter för att fylla kylen och lägga resterande påsar i ett berg på marken. Elfving ombads att inte bada i högen men såg onekligen sugen ut.
Därefter var det dags för käk. Trion Petter, Erik och Jesper drog på en pizza-run till Athenas vi andra socialiserade och delade broderligt på Sunkens Neo Geo Pocket. Sophie fyllde år och kom över på en blixtvisit för att säga hej och lämna tårta till oss. Den var för övrigt ingen lögn.
Pizzaätandet började sedan där pizzaätning vanligtvis börjar OCH slutar. I det här fallet utvecklades ätandet i byggnationer av Dubaiska mått. Omöjliga pizzaexperiment tog vid där smakgränserna korsades, varav Mexicana/Africana dippad i bearnaise och räksallad förmodligen tog priset. Grimaserna lät sig inte väntas. Skam den som ger sig dock.
Pizza, godis och Henrik Perssons superba pannkakor. Det står man sig länge på.
Kort efter pizzan så dök godiset upp och olika taktiker över toppkonsumtionen började ritas upp. När det sedan i slutändan stod mellan att böka runt i skålarna som grisar eller äta traditionellt så optade vi så klart för det första. Vi skrattade, vi åt, vi skrek och vi tjöt. Vi sjöng nog till och med lite grann.
Mitt i alltihopa lyckades vi också hålla något slags möte kring sajten, kommande funktioner och planer. Att se Emil svara på alla önskemål kring sajten var ungefär som att se någon stå i ett oväder och ducka för regndroppar. Med Buddhas tålamod rätade han dock ut alla frågetecken vi hade och gav oss några nya på köpet.
Klockan sprang på alltmedan vi hyllade våra bästa läsare (ni vet vilka ni är), dissade några rötägg (ni bör veta vilka ni är) och fascinerades över våra fantastiska moderatorer. Därefter föll ämnet in på pressresor och det blev till att försöka toppa varandras resehistorier. De bästa innehöll flera saker ni nog gärna skulle vilja veta men som jag nog inte törs skriva här. Fast låt oss säga att danskarna är ett ganska rock n roll folk.
För att beskriva kvällen i ett ord? Episk. Nej, förlåt. Mäkisk! Därefter försvann vi mer och mer in i dimman av konstgjorda färgämnen innan vi damp i bingen framåt småtimmarna.
Lördag
All the world's indeed a stage
And we are merely players
Dagen började med frukost, och vilken frukost sen. En frukost att ända alla andra frukostar. Bacon och ägg signerat Jesper, pannkakor signerat Henrik och så förstås allt det vanliga som finns på ett frukostbord. Ostbågar, läsk, dagen-efter-pizza och dylikt. Emil stack ut rejält när han förnöjt knaprade på sin laxsmörgås. Övriga i redaktionen gav honom onda ögat mellan sockertuggorna. Detta när det inte snackades racing, musik, spel, film och riktig skinka kontra pressad skinka. Mäki är något av en Rain Man på det sista ämnet och kan gissningsvis alla innehållsförteckningar på alla produkter utantill.
Redaktionens medlemmar kliade sig också i tinningen över Petters specialbeställda och hutlöst svindyra popcorn-krydda. Ni vet sån där krydda som kan köpas för en tia på varje SF-biograf nu mera. När vi berättade detta så lämnade färgen chefredaktörens ansikte och han försvann mumlades något om att han "nog behövde ligga ner en stund".
Sen var det dags att gå till badhusparkens minigolfbana och med ens hade ett allvar lagt sig över redaktionen. Den årliga minigolfturneringen är ingen lek. Huruvida badhusparkens minigolfbana är en riktig minigolfbana spekulerades det vilt i. Till en början så säger skylten utanför banan inte "minigolf", utan "bangolf". Ett steg närmare sanningen hade varit gerillagolf.
Minigolfen är en usel tradition enligt chefredaktör Hegevall som hatar golf mer än allt annat. Mer än snålblåst och förkylningsblåsor.
Mossbeklädda hinder, erosionsdrabbade kullar, söndervittrade bunkrar och expressionistiska banvinklar väntade oss. Väl på plats delade redaktionen upp sig i tre stycken dream teams där alla spelare hade sina egna tics och taktiker. Emil finkalibrerade topografin vid varje slag. Jesper lekte Godzilla vid hängbrohindret, Sunken redogjorde för den fysiska omöjligheten att slå ett hole-in one på något av hålen, Erik motbevisade honom, Mäki såg till att påpeka hur fel Sunken haft, Petter petade lugnt i bollen i hål efter hål (vi började nästan misstänka att han gjort det här förut), Henrik golfade som en hel karl och böjde klubban när puttgudarna inte var med honom, Elfving gick in i sig själv och tog upp kampen om guldet med Petter. Själv höll jag masken och bedyrade vid ett hundratal tillfällen att bangolf nog inte var min sport. Ändå är det något väldigt kul med minigolf, förlåt, bangolf. Det är små rörelser men med väldigt stora känslor.
I slutändan stod hur som helst både Elfving och Petter med varsin fot på förstaplatsen (Petter för tredje året i rad) och fick lyssna till de mindre människornas ruggande applåder. Jesper firade sedan sin 5:e plats med att våldta Erik (3:e plats). Vi lol:ade och gick nöjda därifrån.
Emil Hall, Erik Nilsson Ranta och Henrik Persson. Tre grabbar som alla lånat Lady Gagas glasögon.
Efter en kort biltur hamnade vi i Multihallen. Ett palats byggt på skoj riktat till de med pojkhjärtat i behåll. Självklart tog vi sikte på arkadhallen direkt. Sunken upptäckte till sitt hjärtas fröjd en Neo-Geo-apprat och piskade motståndet i Samurai Showdown. Mäki jublade över KFC-reklamer i Crazy Taxi och Elfving kylde ner Henrik och Emil kring biljardbordet. Därefter följde hätsk debatt i de bekväma soffgrupperna där vi hyllade realityserier och fick Erik att krypa till korset gällande sitt favoritande av Love Actually som förra årtiondets bästa film(!). När han ändå var i farten så passade han också på att 10 av 10:a Signs. Måttet var därefter rågat och vi lämnade Multihallen för att käka mer godis och hamburgare.
Sunkens spelstil när han lirar arkadspel går under arbetsnamnet Krokig Tant®
Sen kom kvällen och med den... Gamereactors årliga spelturnering.
Det hela tog plats i Petters gemak, tillika biosalong. Folk stretchade fingrarna och berget av godis och snacks bulldozrades in i det mörka rummet. Det skulle tävlas i en uppsjö av spel som alla krävde allt från en sann gamers yttersta förmåga. Snabbhet, reflexer, precision, memorering, mod och galenskap. Segraren skulle det här året gå hem med en speciallackad Nintendo DS, signerad av Shigeru Miyamot själv. En riktig raritet, med andra ord.
Första grenen var Colin McRae Dirt 2, Marocko-sträckan körd på tid. Det är en bana så tajt att det hade varit lättare att flyga helikopter i vardagsrummet. Fullt ös medvetslös var det som gällde ifall man ville åt någon topplacering. Minsta snedsteg slutade obönhörligt i diket. Och snedstegen kom. Jesper tog slutligen kommandot och seglade över mållinjen på 1:53:87. När det sedan var dags att förbättra tiden på det andra försöket så satte en tidig miss stopp för det hela. Det var bara att skicka kontrollen vidare. Missen kostade kort därpå Jesper segern när Petter brände över mållinjen på 1:52:04. Ångesten sköljde över Jespers ansikte och han tog Ranta till tröst.
Följande gren var långköraren Super Monkey Ball till Xbox. Banan densamma som i spelturneringens begynnelse. En våldsam raksträcka med minimala hinder som favoriserade vansinniga hastigheter och kirurgisk finmotorik. Henrik frågade varför den lilla apan i bollen hade en hjärtformad stjärt. Svaret som följdes är dock för barnförbjudet för att publiceras här, eller någon annan stans på internet. Fast visst lät det rimligt.
Tillbaka till tävlingen. Erik tog snabbt ledningen med imponerande 15:28 sekunder (kom ihåg, i Super Monkey Ball är en hög tid en bra tid) och behöll den fram tills Sunken rullade förbi och fick klockan att stanna på 16:43 sekunder. Vinsten såg ut att ligga som i en liten ask för honom innan Petter fattade kontrollen, påpekade "att det var länge sedan" och rullade in på 16:50 sekunder. Mäki gick upp i falsett och joddlade om "doping" och "tjuvträning" så högt att det lär ha hörts ända bort till Sundsvall.
Spelturneringen är i full gång. En sur Jesper blev slagen i Dirt 2 med fjuttiga nio tiondelar.
På tal om Sundsvall så var det därefter dags för Super Street Fighter-turneringen. Sunken var bergsäkerpå att vinna och hade ivrigt byggt turnerings-trädet medan jag lottade fram ordningen. Vad har detta då att göra med Sundsvall? Jo, för att Sunkens val av karaktär är Rose och hans favoritattack låter just som Sundsvall (egentligen Soul Spark), vilket redaktionen skrattar åt än idag.
Hur som haver var turneringen hård och strösslad med smack talk och balansdiskussioner. Mäki och Sunken åt sig igenom motståndet på varsin sida om turnerings-trädet för att slutligen mötas i en högstrategisk final. Matchen var tajtare än ett par cowboy-jeans men i slutändan kammade Guile ut frisyren efter tre raka ronder och Mäki stod som segrare.
Med hälften av grenarna avklarade var det fortfarande tidigt att sia om vem som skulle ta hem första priset. Rock Band 2 var nästa spel på tur med Rush-dängan Limelight som låt. Vinnaren skulle utses med hjälp av en noggrant utformad tabell som skulle beräkna för procent, poäng, svårighetsgrad och scenframträdande. Elfving som det kliade i fingrarna på, fattade snabbt plastguran och Van Halen:ade-skiten ur låten, varpå folk började muttra om att "det nog var dags för nästa tävling". Jesper lät därför performance gå före procent och bjöd oss på både en power slide och gitarrspelande bakom huvudet, till redaktionens rungande jubel. Petter gav fingret åt sin skadade rygg till förmån för lite vansinnigt kulsprutetrummande men inget kom åt Elfvings toppresultat. Undertecknad tog mot slutet upp yxduellen med gitarrvirtuosen Elfving och lyckades passera hans procent med en ynka hårsmån.
Kvar var Erik som lovades auto-win ifall han framförde Limelight på sång och enbart iförd gubbkeps och fillingar. Döm av förvåningen hos redaktionen då byxor och t-shirt flög i luften och mikrofonen greppades. Erik Nilsson Ranta i gubbkeps och boxers med texten "Humör" längs med ena benet, ställde sig så bredbent det bara gick och falsettade sig hela vägen till seger. På frågan om vilket "Humör" som boxersen syftade på så blinkade Ranta mystiskt till svar. Vi gissade dock att det började med "P".
Spelkvällen blev bara konstigare... och konstigare.
Efter rockandet var det dags att kyla ner pulsen med straffskytte i NBA2K5. Petter inledde och efter en skakig start konstaterade han att kontrollsystemet ändå var ganska värdelöst. Därefter var det Mäkis tur som efter några välriktade straffkast senare konstaterade att kontrollsystemet var briljant. Mäki var därefter bannlyst från rummet och fick nöja sig med att psyka resterande spelare från dörrkarmen. Gamereactors baskettradition höll sig dock stark i år och när det var Emils tur visste alla på förhand hur det skulle gå. Han satte sugröret i oceanen av lugn och med Skalmans tålamod sänkte han straff efter straff och stod i slutändan som segrare.
Sista grenen! Ännu kunde mycket hända. Speciellt eftersom systemet för poängräkningen var så invecklat att ingen riktigt kunde klarlägga ställningen innan den avgörande Tekken 6-turneringen. Ett nytt turnerings-träd gjordes upp. Även om Mikael påstod att ingen utom Petter brydde sig om Tekken 6 så var sista grenen den blodigaste.
Konstanta diskussioner om balansproblem och klen spelmekanik haglade mellan matcherna. Sunken och Mäki kopplade strypgrepp på varandra IRL av bara farten, Jesper konstaterade att han skulle "kräma i byxorna" ifall hetsen inte lugnade sig snart och själv gick jag runt med skyffel och borste för att samla ihop alla avbitna naglar som börjat fylla golvet.
Summa summarum så fistade Petters Kayuza motståndet sönder och samman på sitt håll. Mäkis Bob akrobatik-sparkade sig igenom möte efter möte på sin sida och slutligen stod de i final. Svetten sprutade, svordomarna regnade och handkontroller kastades. Petter och Mäki bet ihop med tänderna så hårt att de smulades sönder, men i slutändan drog Petters Kazuya sin näve genom Bobs kroppshydda och ett blodrött K.O fyllde bioduken.
Gamereactors spelturnering var därmed över och en febril poängräkning tog sin början. Resultatet ser ni på bilden nedan.
För femte året i rad var det chefredaktör Hedenhös... förlåt, Hegevall, som vann speltävlingen.
Det blev alltså vår chefredaktör Petter Hegevall som för 5:e året i rad tog hem speltävlingen och den Shigge-signade DS:en. Efter hurra-rop och kvävda avundstankar så firade vi sedan att vi alla utgjorde världens skönaste redaktion med ännu mera godis. Kvällen sträckte ut sig i en evighet av Rock Band-spelande, musikdiskussioner, skumsvamps-koman, utgångshistorier, practical jokes värdiga American Pie-uppföljare och innan vi visste ordet av så var det tekniskt sätt dags för frukost.
Söndag
Living in the Limelight
Söndag var en sorgens dag. En hemresedag. Att vi var galet godis-bakis (åh jo, det finns, tro oss) gjorde inte saken bättre. Vi samlades alla hemma hos Petter för en sista monsterfrukost. Elfving och Henrik hade vid det här laget hade börjat tjuväta fibrer och mjölk för att inte helt gå i bitar. Annars konstaterade vi att Jesper lyckats göra av med en hel liter bearnaisesås under dagarna som gått. Totalt hade han lyckats gå upp 4,2kg under helgen. Petter var stolt som en far.
Frukosten var lång och flöt över i lunch. Redaktionens veteraner höll sagostund om "back in the day" och speltidningssverige i stort. Vi pratade om hardcore-spelare, casuals och att Gamereactor är en tidning att vara stolt över. En tidning som är ett med sina läsare.
Sås är number one.
En efter en så tackade redaktionsmedlemmarna för sig och for hemåt. Jag själv lämnade på nattåget till Göteborg. Väl på den hårda SJ-britsen så kände jag mig helt överkörd av alla intryck jag fått under helgen. Alla möjliga och omöjliga scener från helgen flimrade framför blicken.
Det kan vara ganska ensamt att vara spelskribent ibland. Man sitter och spelar för sig själv och har inget kontor att gå till. All kontakt med arbetskamraterna sker över nätet. Det skapas en slags isolation trots att man har världens bästa jobb. Det är lite som det Rush sjunger om i Limelight. En låt som varit vårt ledmotiv under helgen.
Med risk för att bli smörig och känslosåsig. Jag har skrattat så jag gråtit flera gånger i helgen. Jag har förundrats och fascinerats över spelvärldens ljusa och mörka sidor. För mig var mitt första möte med resten av redaktionen en sån där helg där livet med ens blev lite större och lite bättre.
Tills vi synes nästa gång, världens skönaste redaktion. Ta hand om er och ifall det någon gång känns ensamt på varsitt håll i Sverige så minns då orden från Rush. Orden som säger att vi måste lägga åt sidan isolationen och tända fascinationen. För i grunden gör vi alla det här av samma underliggande orsak. Vi älskar spel.
Living in the limelight, the universal dream
For those who wish to seem
Those who wish to be
Must put aside the alienation
Get on with the fascination
The real relation, the underlying theme
Inte fått nog än? Kolla in Summer Meet-filmen eller läs artiklarna om tidigare Summer Meet!
Jesper berättar ett skämt som vi inte kan dela med oss av (av naturliga skäl) varpå Jonas, Viktor och Ranta skrattar så de faktiskt gråter.
Artikelns författare och redaktionens yngste medlem.
Fläzket anföll golfbanorna efter att ha insett att han skulle komma på sistaplats även i år.
Jonas Elfving och Hegevall låg på samma poäng inför den sista hålet. Mäki låg efter med +43 slag.
Badhusparken och en sammanbiten Hegevall berättar om varför han målat sina tånaglar.
Världens sämsta spelstil visar sig vara effektiv, även i år.
Rock Band 2 Dream Team. Alla spelade på expert, alla fick över 96% på fyra låtar i rad. Vi är verkligen nördar i ordets rätta bemärkelse.
Jesper Karlsson, mannen, myten, legenden.
Sexy time!
Henrik bröt av klubban över ryggen och skrek för allt vad stämbanden höll för.
Playseats Sato-stol, våfflor och två rädda passagerare i Petters Evo IX.
Viktor testar lite go-kart.
Diskussionen om huruvida M. Night Shyamalan förtjänar att få göra mer filmer slutade i att Henrik blev aggressiv och försökte antasta fotografen (med en kvist).
Marit... är det du?
Jesper och Ranta spenderade en hel dag bara med att härma Jakob Eklunds briljanta Vafan-collage.
- Jag är verkligen bäst i världen på Craxy Taxi, även om jag knapt klarar mig ned till torget just nu...
Usla arkadspel, biljard och en vildsint diskussion om huruvida Rantas topplista över det förra decenniets bästa filmer bara var till för att provocera, eller inte.
Ico, bra eller ett överskattat hafsverk proppad med usel teknik? Diskussionen ballade ur, som vanligt.
Maränger är nyttigt. Därför passade vi på att sätta i oss 22 stycken innan vi återvända till våra enorma godisskålar.
Under helgen svaldes det äver 11 kg godis och närmared 6 kilo chips.
Hamburgare i pausen mellan godis-momenten.
Jonas Elfving tar en paus i godisätandet för att inhandla lite mer chips.
Hanna Montana och Robocop. Två älskvärda spel, av helt fel anledningar.
Gamereactor hårdvaruexpert hade fått nog av godis efter två dagars passionerat svullande.
Elfving och Viktor tampades om förstaplatsen i Rock Band 2-tävlingen. Två riktigt skillade RB2-rockers.
För att toppa Viktors Rock Band 2-triumf slet Ranta av sig alla sina kläder och skrek ut sin lycka i en nedslemmad mikrofon. Limelight lät under dessa minuter lite som den var framförd av misshandlat sällskapsdjur.
Eftersom den gamla Xboxen inte är kompatibel med redaktionens mega-försteg begav vi oss alla hem till Petter för att tävla i en av grenarna i speltävlingen; straffkastskytte på tid i NBA 2K5. Vann gjorde Emil Hall - precis som vanligt.
Sunken koncentrerade sig så hårt att hans skägg trillade av.
Världens sämsta sångare - genom alla tider.
Jesper rockade loss till Rage Against the Machine och headbangade sönder en gardin.
Viktor - en Rock Band 2-spelare av rang. Hans trumspels-grimas är redan en klassiker.
Jonas Elfving skrek sig hes över det faktum att en av redaktionens gitarrer glappade lite. Varpå Jesper tog saken i egna händer och slog sönder den med ett enormt superhugg mot golvet.
Världens argaste fläzk®
Information
Gamereactor Summer Meet är en årlig sammankomst för Gamereactors redaktion då frilansare från hela Sverige ansluter till redaktionen i Östersund. Under denna helg tävlas det i diverse spel och i mini-golf. Detta är en artikel om just denna helg.
Sugen på att läsa om vem som vann Gamereactors årliga spelturnering senast (eller 2004)? Kika i vårt artikelarkiv, det finns sju Summer Meet-artiklar.