Jaha, då var det dags igen. Nya konsoler på intåg och nya spel som man ska hinna spela. Jag skäms nästan över att klaga, det är ju definitivt ett i-landsproblem, men faktum är att utvecklingen går lite för fort. Själv har jag inte hunnit spela en bråkdel av spelen i min hylla och nu är det dags att köpa nya konsoler!? Men hur ska jag hinna? Jag har ju ospelade Nintendo 64-titlar i min bokhylla! Visst, man behöver ju inte äga alla konsoler eller spela alla spel, men faktum är att det kommer ut så mycket "måste-spel" att det är svårt att låta bli, och omöjligt för en spelkritiker att strunta i att äga samtliga format. Denna kapplöpning mellan de tre aktörerna har varit bra för oss konsumenter när det gäller prisbild men det har slagit tillbaka mot oss i form av stress. Och stress är inte bra.
"-Har du spelat <valfritt spel>!? Det är svinbra! Helt klart årets spel!"
"-Nej, jag har inte hunnit!"
"-Vad är du för en sopa! Jag vill inte vara kompis med dig längre!"
Detta är ett potentiellt scenario som kommer att sprida sig över världen om vi inte gör något för att antingen hindra utvecklingen från att gå fram så fort, eller att på något sätt få oss spelare att hinna spela spelen. Tänker konsoltillverkarna överhuvudtaget inte på den sociala misär som riskerar att sprida sig bland oss spelare? Är de verkligen så känslokalla? Jag vägrar att tro det. Men det är naturligtvis inte bara konsoltillverkarna som är bovarna i dramat. Speltillverkarna är lika känslokalla vilket har bevisats åter och åter igen. Ta bara World of Warcraft till exempel. Vad tänkte de egentligen!? Tror de inte vi behöver sova!? Hur ska jag hinna spela alla enspelarspel OCH hinna levla min gubbe i World of Warcraft och samtidigt ha tid att sova/äta/jobba? Det går inte, jag får inte ihop den ekvationen, och det får säkert inte de heller. Och nu ska ju alla spel vara "öppna" och ha högt "återspelningsvärde" också. Men herregud! Hur tror de att det känns när man äntligen klarat ett spel och sedan får reda på att man egentligen inte klarat det helt utan bara delvis, att det finns flera möjliga slut?
"-Har du spelat <valfritt spel med flera slut>!? Det är svinbra! Helt klart årets spel!"
"-Klart jag spelat det! Jag klarat det också!"
"-Gött! Vilket slut tyckte du var bäst!?"
"-Errmm, jag har bara klarat det en gång..."
"-Vad är du för en sopa! Jag vill inte vara kompis med dig längre!"
Men naturligtvis har jag en lösning på dilemmat med ospelade spel i hyllan och missade upplevelser. Det finns ju talböcker för dem som av någon anledning inte har tid att läsa själv, eller som har ett handikapp som hindrar dem. Varför inte ta tillvara på den idén i spelbranschen? Du går till ditt bibliotek eller videouthyrnings- eller spelbutik och hyr en film där en person klarar just det spelet du inte hunnit spela, och samtidigt berättar handlingen. Det ska gärna vara en mysig röst också, typ Bengt Magnusson eller Big Brother-Linda. Tänk er; "Big Brother-Linda klarar Metal Gear Solid 2: Substance", en given succé!
Men varför stanna där!? Vi har ju hela stripp- och prostitutionsbranschen att tillgå för idéer. Man ringer ett suspekt mobilnummer och beställer "Gummi-Hans, expert på plattformsäventyr" och betalar honom ett par hundra för att klara The Legend of Zelda: The Wind Waker, i ditt eget vardagsrum. Då får du hela kitet och du har även möjlighet att ta över på spännande ställen men slipper att köra fast för då tar Gummi-Hans över och fixar kritan! Man kan ju till och med dra det så långt att man helt enkelt har ett helt stall av spelare som man hyr ut för ett timpris. Man kan bli spelhallick!
"-Vad får man för en femhundring?"
"-Allt, men jag gör inte skräck eller simulatorer."
"-Okej, hoppa in."
Det är ju perfekt för mig som är ganska rädd av mig. Om jag hade haft någon att hyra in som kunde spela klart Silent Hill 2 åt mig så hade det varit perfekt! Hoppas någon tar tillvara på denna gratisidé för jag börjar verkligen bli desperat. Året är 2005 och framför oss har vi PSP, NDS, möjligen PS3, möjligen Xbox 2 och möjligen Revolution, och jag känner magsåret öppna sig. Ge mig mer tid! Eller i alla fall en eskortservice för spelare utan tid.