Petter om Playstation 4-handkontrollen:
Jag var skeptisk på förhand. Klämde en snabbis på PS4-dosan under Gamescom och var väl inte sådär superförtjust. Men under mina tre dagar hemma hos Killzone-studion Guerrilla tillbringande jag cirka 12 timmar med Dual Shock 4 i nävarna och har nu helt klart ändrat åsikt.
Ful är den, riktigt ful. Rent designmässigt är Dual Shock 3 till Playstation 3 betydligt mer harmonisk. Det räcker dock med att greppa Dual Shock 4 och skjuta endast ett par stycken vrålande Helghast-soldater i Killzone Shadow Fall för att inse hur mycket bättre den nya handkontrollen verkligen är. Till att börja med passar den större storleken mig betydligt bättre. Dual Shock 4 är ganska mycket större än föregångaren och ligger därmed mycket bättre i mina händer. Underdelen av själva vingarna är dessutom täckt av mönstrat gummi vilket gör Dual Shock 4 riktigt trevlig att hålla i.
Sony har valt att fortsätta med symmetrisk placerade styrspakar vilket skapade bekymmer i framförallt actionspel ur förstapersonsperspektiv för min egen del. Det fiffiga med Dual Shock 4 är att man gjort spakarna lägre, mindre samt skålade. Jag behöver därmed aldrig sträcka upp tummarna för att kunna greppa toppen av dem, något som gör att greppet känns mer naturligt och avslappnat. Dead zone-problemet med Dual Shock 3 är dessutom i stort sett eliminerat vilket märks tydligt i Shadow Fall. Spakarna är mer exakta, känsligare samt enklare att greppa med tummarna eftersom man skålat formen och därmed rättat till misstaget som mången gamer alltid klagar på när det diskuteras för- och nackdelar med Playstation 3-dosan.
En annan sak som jag aldrig riktigt gillat med Dual Shock 3 är de konkava axelknapparna som dessutom tillverkats i en glättig typ av plast. I spel som Killzone 3, Resistance 2 eller Battlefield 3 har det varit snudd på omöjligt för min del att hålla kvar mitt högre pekfinger på avtryckarknappen på Dual Shock 3. Att glida av avtryckaren för att på regelbunden basis tvingas ta omtag - har varit frustrerande under den gångna generationen när det gäller just Playstation 3.
De nya axelknapparna är konvexa samt längre och gjutna i en plastkvalitet som skapar god friktion. Pekfingrarna sitter som en smäck och själva formen påminner mycket om en avtryckare på en pistol. Även L1/R1 känns bättre. Mindre glansiga och med en smartare utformning av knapparna i sig. Den svarta ytan i mitten av handkontrollens framsida är som du givetvis redan känner till både en touchplatta och en knapp. I spelen som jag testat har plattan använts för att styra menyer eller detaljfunktioner och det fungerar betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig.
I Killzone Shadow Fall till exempel styr man en drönarrobot vid namn Owl med hjälp av touchplattan och känsligheten är riktigt bra. Roboten utför fyra olika funktioner beroende på vilket håll på plattan som man för sin tumme. Att mitt i stridens hetta lyfta höger tumme från styrspaken och snabbt glida den över touchplattan fungerar riktigt väl och känns intuitivt redan från första stund.
Sony har valt att inkludera ett hörlursuttag på Dual Shock 4 och även om det var en aning frustrerande att ha en 1,5 meter lång sladd liggande i knät var det minst lika befriande att slippa krypa omkring på knäna och koppla in lurarna i förstärkaren. Sammanfattningsvis är Dual Shock 4 imponerande och en mycket trevlig bekantskap där det verkligen märks att Sony lyssnat till kritiken och jobbat benhårt på att förbättra varenda liten del av sin klassiska kontroll.
Oskar om Xbox One-handkontrollen:
Jag är i stort sett helt nöjd med handkontrollen till Xbox 360. Den är enligt mig den bästa handkontroll som någonsin släppts, och endast passformen på plaståbäket till Nintendo Gamecube kan konkurrera om mina händers gunst. Efter att ha klämt, känt och spelat på Xbox One-handkontrollen är jag dock hoppfull om att få en ny favorit i samband med släppet av nästa generations konsoler.
Den kommer att bli dyr, handkontrollen till Xbox One - det preliminära priset ligger på 59,99 dollar, vilket bör betyda omkring 599 kronor i Sverige - men jag kan härmed intyga att den kommer att vara värd sitt pris. Microsoft har utgått från Xbox 360 och förbättrat handkontrollen på mer än 40 konkreta punkter, och det märks.
Till att börja med är de analoga styrspakarna de bästa jag haft nöjet att spela med. Den hårt räfflade ytan runt toppen av spakarna ser till att tummarna inte rör sig så mycket som en millimeter. Detta i kombination med ett perfekt avvägt, grovt grepp runt undersidan och axelknapparna gör att jag kan slappna av helt i händerna och fokusera till fullo på spelet. Jag vill nämligen inte ägna en tanke åt vad mina händer faktiskt sysslar med, och föredrar därför den här konventionella handkontrollsmetoden framför gimmickartade viftprylar eller tryckkänsliga skärmar. En annan klar förbättring är att handkontrollen inte alltid utgår från ursprungsläget där styrspakarna pekar uppåt. Befinner jag mitt i en framåtrusning så räknas detta som det fasta läget för stunden, och jag kan använda mig av små, små cirkelrörelser härifrån för att utföra kommandon som annars hade krävt att jag viftade ned hela spaken i botten.
Jag skulle ljuga om jag sa att Xbox One-handkontrollen är en renodlad revolution, för det är den verkligen inte. Däremot är den helt klart en evolution som tar ett bekant koncept till nya höjder, och den gör det med minimala och fullt logiska förbättringar. Axelknapparnas inbyggda vibratorer må låta som överambitiös ingenjörspornografi på pappret men väl i stridens hetta, med Battlefield 4 som slagfält, kan jag säga att tekniken tillför mer än vad jag någonsin kunde ha anat. Att känna gevärets rekyl, eller krockar från olika sidor av ett fordon tar spelupplevelsen till nya höjder, anser jag.
Styrkorset används förstås inte som styrkors i samma utsträckning längre, men fyller ändå en väsentlig funktion. Därför känns det logiskt att Microsoft har skapat en mer anonym utformning den här gången. Man har också passat på att förbättra även den här biten genom att göra det enklare att trycka uppåt och åt vänster samtidigt, exempelvis. Den som spelar fightingspel med handkontroll och vill utföra kniviga manövrar med styrkorset lär trivas fint, med andra ord.
Batteriluckan låg som en liten kloss under Xbox 360-handkontrollen och blev, för mig, ett störningsmoment under längre spelsessioner. Med Xbox One har man slopat denna helt och istället byggt en lucka inuti själva handkontrollen vilket ger fingrarna utrymme att sträcka på sig obehindrat. En liten, liten förändring som i slutändan lämnar ett starkare helhetsintryck.
I slutändan är handkontrollen till Xbox One ett robustare bygge än den till Xbox 360. Vikten, ergonomin, styrspakarna och knapparna är alla komponenter som känns lite lyxigare, lite dyrare än tidigare. Det här är ingen revolution, som sagt, men jag älskar verkligen redan Xbox One-handkontrollen som är min klara favorit inför nästa generations konsoler.