Mikael berättar om
The Legend of Zelda (NES, år 1986)
Det första Zelda-spelet var också det första NES-spelet där man kunde spara direkt till kassetten, vilket därmed tillät ett betydligt större spel än tidigare. Det var inte längre någon större risk för elaka mammor, strömavbrott och annat som kunde ödelägga många timmars spelande. Perspektivet var snett uppifrån vilket gjorde att allt var ihoptryckt (och praktiskt fyrkantigt), men grafiken var storslagen för sin tid. Nästan varje skärm på den enorma kartan gömde någon hemlighet, och många var vi som sprang omkring och eldade buskar och bombade berg för glatta livet, bara för att hitta nån sur gubbe som ville ha ersättning för den förstörda dörren.
I Legend of Zelda får den unge hjälten Link höra talas om att prinsessan Zelda och hela landet Hyrule är i fara. Givetvis beger han sig ut på äventyr, spöar otaliga bossar, dejtar små féer och visar den onde Ganon hur ont en silverpil i planeten kan göra. Link får Modets trekraft och halva kungariket (men tji prinsessa).
Jonas minns
The Adventure of Link (NES, år 198
Det kanske mest omdiskuterade Zelda-spelet av alla, och precis som Super Mario Bros. 2 en fullständig outsider i sin serie. Inte bara för att det är en helt annan typ av spel än det första, utan också för att det friskt lånade inslag från Dragon Quest och Final Fantasy som var väldigt populära när det släpptes. Dessutom hade den lille knatten Link bytts ut mot en betydligt äldre och mer vuxen Link. Många skulle ranka det som det klart sämsta Zelda-spelet, vi är dock mer inne på att det snarare kanske är det bästa. Zelda hade försänkts i en evig sömn och Ganon höll på att återvända. Link var tvungen att hitta sex kristaller och återföra dem till sina platser för att få Zelda att vakna och förhindra Ganon från att återuppstå.
Spelmässigt sett är Zelda II: The Adventure of Link ett klassiskt rollspel där man springer på en stor världskarta. Stöter man på fiender övergår det hela till en fightingskärm. Dock med skillnaden att det är actionbaserat, och då påminner mer om ett actionplattformspel än något annat. Annars lades grunden till mycket. Här introducerades bland annat hammaren samt uppåtstöten och nedåtstöten som Link använder i spel som Smash Bros Melee och Soul Calibur 2.
Mikael vet allt om
A Link to the Past (SNES, år 1992)
Inte långt efter releasen av Super Nintendo släpptes A Link to the Past. De nya effekterna som maskinen klarade av blandades flitigt med stilrent tecknad grafik och massor av detaljer. I spelets början ligger Link och sover när hans farbror, en åldrad hjälte, får ett meddelande från Zelda. Gamlingen ger sig ut i ösregnet, och givetvis kan inte lille Link hålla sig från att följa efter. Snart får Link ta över hjälterollen och se till att rädda Zelda... för första gången? Igen? Det var ungefär här handlingen började bli lite rörig. Hur många Link, Zelda och Ganon finns det egentligen? Eller spelar det alls någon roll?
Trots den krossade kontinuiteten var A Link to the Past en nytändning för serien. Omgivningarna var betydligt mer interaktiva med massor av gräs som kunde huggas ner och krukor som kunde kastas. Vi fick stifta bekantskap med flera trevliga personligheter såsom den lilla flöjtpojken och de två tvillingdvärgsmederna. Fienderna var smartare, fler och snyggare (och hade redan här komiska reaktioner när de till exempel trillade nerför stup). Framför allt blev de olika slotten större och pusslen mer komplicerade. Förut behövde Link bara knuffa lite block fram och tillbaka - nu gällde det att trycka på knappar, åka rullband, kasta bomber och vara allmänt jobbig. Den nya GBA-versionen av spelet visade att det fortfarande håller, elva år senare, och nog kan man säga att A Link to the Past är en sann klassiker.
Jonas blir aldrig trött på
Link's Awakening (Game Boy, år 1992)
Link's Awakening är kanske det mest oseriösa Zelda-spelet hittills, och hade många originella inslag. Spelet tar sin början då Link efter en svår storm vaknar upp på stranden på ön Koholint. Ön hade ett gigantiskt ägg på toppen av ett berg som enligt sägnen skulle innehålla en 'Vindens fisk'. Links svärd och utrustning var bortspolade. Medan han letade efter sina tillhörigheter kallade en uggla på honom. Han blev sagd: "Väck Vindens fisk, och allt ska stå klart för dig." Links mest obskyra äventyr någonsin tar sin början.
Spelet har lånat grafikstilen rakt av från A Link to the Past. Sämre förebild kan man naturligtvis ha, och Link's Awakening är mycket riktigt det kanske snyggaste spelet som kom att släppas till Nintendos svart/vita Game Boy, med ovanliga pussel samt att figurer från andra kända Nintendo-spel visade upp sig på ön. Vad sägs om en man misstänkt likt Mario samt en Bow-Wow (känd från Super Mario Bros 3 och framåt)? Link's Awakening fick för övrigt en liten återkomst 1998 då en färgversion av spelet med några nya hemligheter gavs ut.
Mikael grubblar över
Ocarina of Time (Nintendo 64, år 199
Trots att Zelda var ett av de första spelen som visades för Nintendo 64 skulle det dröja ända till 1998 innan spelet släpptes. Precis som med alla andra serier som tog steget över till 3D delades fansen i två tämligen tjurskalliga läger. Vissa menade att det här var det bästa tänkbara Zelda-spelet medan andra hävdade att A Link to the Past eller rent utav Adventure of Link var betydligt bättre. Oavsett vilken sida man står på är det ett faktum att Ocarina of Time har sålt bäst av alla Zelda-spel och är nästan lika vanligt i Nintendo 64-samlingarna som Super Mario 64.
Den här gången hävdade Nintendo att Ocarina of Time utspelar sig allra först. Ganon, eller Ganondorf som han föredrog att bli kallad här, var en äregirig ledare för ett gäng tjuvar. Det är här han först börjar bråka med prinsessan Zelda och roffade åt sig Styrkans trekraft, men givetvis lyckas Link ställa allt till rätta. Igen. Eller, för första gången. Eller...?
Ocarina of Time bjöd på många nyheter. Genom spelets gång fick vi spela både som Link som barn och när han har blivit lite äldre. Med hjälp av titelns ocarina kunde man resa mellan tidsåldrarna och på så sätt bekämpa Ganon. Skulle du av någon underlig anledning inte ha spelat Ocarina of Time redan får du en andra chans nu med bonusskivan till Wind Waker.
Jonas föredrar
Majora's Mask (Nintendo 64, år 2000)
Uppföljaren till spelet som framgångsrikt förde över Zelda i tre dimensioner hade det inte lätt. Majora's Mask har både bättre story, rejält förbättrad grafik tack vare stödet för expansionskittet med extra RAM och är mer engagerande än Ocarina of Time. Men det var inget som hjälpte och spelet blev aldrig någon succé försäljningsmässigt. Vid tillfället var Nintendo 64 fullständigt stendöd och folk spelade Playstation som stod på sin topp, samt att många hade bytt upp sig rent grafiskt till Segas Dreamcast. Majora's Mask etablerar också den redan klassiska figuren Tingle, samt låter spelaren återse många kända ansikten.
Månader har förflutit sedan Ocarina of Time och Link kan inte få någon ro. Under en ridtur blir han överraskad av Scull Kid, bärandes en märklig mask. Han stjäl Links häst Epona och Link beger sig ut på äventyr igen för att återfå henne. Han hamnar i ett märkligt land kallat Termina, själv förtrollad och med en måne som hotar att krascha och förgöra hela landet. Återigen vilar det på Links axlar att rädda ett helt land från undergång.
Mikael ser dubbelt på
Oracle of Seasons/Ages (Game Boy Color, år 2001)
Oracle of Seasons och Oracle of Ages släpptes samtidigt år 2001. Bägge spelen byggde på Link's Awakening grafikmässigt, men var helt nya äventyr som tog en del idéer från Ocarina of Time och Majora's Mask. Det var faktiskt inte Nintendo själva som skapade de här spelen, utan Capcom. Detta märks på handlingen som är lite mer komplicerad än ett genomsnittligt Zelda-spel med en hel del karaktärer. I både Seasons och Ages tvingas Link resa till främmande land för att ställa allt till rätta, men Ganon är för en gångs skull inte inblandad.
Trots att spelen såg tämligen likadana ut och släpptes samtidigt var det ganska stora skillnader mellan dem. Givetvis är det tänkt att du ska köpa bägge. Efter att ha klarat endera spelet får man en kod som man kan starta det andra spelet med. På så sätt får man bättre utrustning från början och kan bland annat hitta en riktigt elak extraboss.
Jonas njuter av
Wind Waker (Gamecube, år 2003)
I det senaste Zeldaspelet märks särskilt grafiken, som återtagit den stil Zelda hade i A Link to the Past. Dock har det hänt mycket på det dryga decennium som förflutit mellan de båda spelen och Wind Waker ser ut som äkta tecknad film - rakt igenom. Den här förändringen blev inte populär hos fans av Ocarina of Time, men desto mer bland de som föredrar de första fyra spelen. Redan nu talas om ett nytt Zelda, utan den tecknade stilen (cel-shading). Klart är dock att det är såhär Zelda ska se ut. Mysigt och humoristiskt men ändå så spännande. Zelda har därmed framgångsrikt överlevt att färdas mellan inte mindre än fyra stationära konsoler utan att tappa i kvalitet - något som få andra spelserier mäktat med.
Hundratals år har förflutit sedan Link räddade världen i Ocarina of Time och på en liten ö firas den grönklädde hjälten som en gång räddade världen med att unga pojkar som blir män klär sig som legenden själv för en dag. Unge Link gör det. Samma dag rövas Links syster bort av misstag, och som den hjälte han är ger sig Link iväg för att rädda henne. Temat i Wind Waker kan sägas vara vatten. Världen består av små öar som Link måste kryssa fram mellan i sin båt för att hitta systern. Storyn skruvas till några extra varv på ett imponerande vis och levererar en storslagen saga värdig Zelda.