I 20 års tid var det en självklarhet att man köpte kompletta spel, petade i dem i sin konsol och satte igång med spelandet. Att man i Mega Man 2 skulle ha problemet med att det inte gick att klara Bubblemans bana för att spelet stängde av sig halvvägs var något fullständigt otänkbart, och jag tvivlar på att Final Fantasy hade blivit det fenomen det är idag om ljudet konstant hade försvunnit. Men sedan tio år tillbaka är det precis den värld vi hamnat i. Att spel släpps ofärdiga för att sedan under flera månader lagas, patchas och fixas för att nå det där polerade slutresultatet som man som spelköpare borde kunna förvänta sig från dag ett - är numera normen för hur det fungerar.
Idag är det nästan regel mer än undantag att utvecklarna låter oss spelare jobba för dem. Istället för att bekosta riktig beta-testning eller skjuta på alltför snävt satta deadlines, så släpper man halvfärdiga produkter, låter spelare upptäcka vad som går fel och patchar därefter dem, både en, två och tio gånger för att få det att fungera så bra som det borde ha gjort från start. När nuvarande konsolgeneration inleddes med Playstation 3 och Xbox 360 var det mest ett småstörigt faktum att man inte kunde sätta igång och spela sina nyinköpta spel eftersom de skulle patchas först.
Irriterande, javisst, men det gick hyggligt fort och var egentligen inget allvarligt. Smygandes har utvecklarna sedan dess flyttat fram gränserna för vad som är okej till en nivå som idag absolut inte är godtagbar. Årets första skräckexempel var nya SimCity som i grund och botten var ett underhållande höjdarspel. I den mån det gick att spela. För 500 kronor fick man en titel som inte gick att avnjuta utan konstant uppkoppling. En nödvändighet för spelet menade EA, som stängde av de användare som hackade sitt inköpta spel för att kunna avnjuta det utan uppkoppling.
Som tack för att man som spelare ofrivilligt varit en del av deras beta-team fick man en liten kompensation och allt fortsatte som vanligt. Men detta totala haveri var änså bara en försmak av vad som komma skulle. För den som under hösten köpt spel som Grand Theft Auto V, Batman: Arkham Origins, Call of Duty: Ghosts eller Assassin's Creed IV: Black Flag har det bara varit att acceptera att stora delar överhuvudtaget inte fungerade. Sparfiler kunde försvinna utan förvarning, multiplayer gick inte att spela, vissa titlar gick inte ens att starta på grund av serverstrul och överallt längs banorna kunde man fastna i objekt medan otaliga andra buggar störde upplevelsen.
Batman: Arkham Origins var bara ett av många spel som släpptes i ofärdigt skick under hösten, varpå spelarna fick köpa spelet och därefter beta-testa och klaga innan bristerna åtgärdades.
Allra värst har dock Battlefield 4 varit. Redaktionen har på daglig basis dränkts i brev från upprörda läsare som antingen vill klaga på att Battlefield 4 efter snart två månader fortfarande inte fungerar, eller är sura för att spelet fick det mycket höga betyget 9 hos oss. Sägas ska att vi recenserade under optimala former, och när spelet väl fungerar är det faktiskt så bra som recensionen gör gällande, men det är ju just detta aber - när det fungerar. Sedan dess har Dice patchat för brinnande livet och det tycks vara som dans. Två steg fram och ett tillbaka.
Visst blir något bättre, men istället sabbar man något annat. Och data från oss spelare samlas flitigt in för att patcha Battlefield 4. Ett spel som förmodligen borde ha släppts någon gång i vår, men som tvingades ut till varje pris, även om EA mycket väl visste att de försökte ta fullt pris för något som faktiskt inte fungerade. Sedan förväntas vi alla hjälpa dem att få spelet klart, och förhoppningsvis även stå i kö nästa gång ett nytt Battlefield släpps för att köpa det med (minnet är ofta kort).
Battlefield 4 har varit ett komplett haveri på samtliga format med massor av patchar och idag - två månader efter premiären - är det fortfarande många som inte kan använda sitt köpta spel på ett acceptabelt sätt.
Lek med tanken att samma princip skulle användas i något som inte rör den konsumenträttsliga gråzon spelföretagen ofta rör sig i. Säg... Ikea-möbler. Att man köpte hem en tjusig byrå som bara rasar ihop och saknar delar. Sedan förväntas man informera Ikea om hur byrån kan göras bättre och så skickar de ut delar bit för bit tills den några månader senare går att montera ihop. Lek med samma tanke när det gäller bilar, kaffebryggare eller nästan vad som helst annat, och tanken blir fullständigt befängd. Men det är den verklighet vi spelare lever i och kommit att acceptera.
Ett annat exempel på hur illa det blivit är att det inte längre bara är spel som släpps åtminstone delvis obrukbara, utan även konsoler. När Wii U lanserades kunde man glömma att plugga in den i TV:n och spela. Istället vankades över tre timmars uppdaterande med en hel del handpåläggning, och både Microsoft och Sony har gjort samma sak gällande Playstation 4 och Xbox One. De är inte kompletta konsoler utan måste patchas innan användning och inte heller då fungerar de rakt igenom som förväntat utan ännu fler patchar behövs. Vi får helt enkelt inte kompletta produkter längre, och både utvecklare och utgivare kommer undan med det på ett sätt som aldrig skulle godtas någon annanstans.
Spela gärna Playstation 4 och Xbox One, men se bara till att patcha hårdvara först och informera Microsoft och Sony vilka problem du stött på så de kan patcha dem igen. Och igen.
En anledning till att det blivit såhär, är såklart att spel blivit oändligt mycket mer komplicerade än de var tidigare. Varje extra rad kod är en ny felmöjlighet, och spelen idag är flera hundra miljoner gånger större sett till mängden data än under 8 bits-eran. Dessutom fanns inte möjligheten att patcha spel tidigare, de var helt enkelt tvungen att fungera.
Att det aldrig kan bli som förr igen är jag såklart väl medveten om, och vill heller inte att det ska vara så eftersom det skulle förlänga utvecklingstiderna radikalt och göra produktionerna dyrare än de redan är. Och det faktum att misstag går att reparera är i grunden en positiv grej för helt felfritt blir det aldrig, men det får inte missbrukas genom att man börjar ta betalt för produkter som är så ofärdiga att de i flera fall inte ens hade kunnat kallas betor för bara några år sedan.
Med Wii U har vi för första gången hamnat i en sits där även Nintendo-spel regelbundet behöver patchas. De sköter dock beta-testandet klart bäst i klassen och visar de andra hur det borde fungera.
Det här gör att beslutet från Microsoft och Sony (men även Nintendo i viss mån, även om de är bäst i klassen) om att satsa på spel på skiva, framstår som rent hyckleri. Vad som finns på skivorna är i själva verket en hög ofärdig kod som inte går att använda utan att vara anslutna till nätet, en stor hårddisk samt flera uppdateringar. Snacket om att skivorna är spel som fungerar även sedan servarna släcks är alltså bara att glömma. Handel med begagnade spel likt Mega Drive och Neo-Geo idag kommer aldrig att hända om 20 år med Playstation 4 och Xbox One. De som köper spelen på skiva kan ändå inte spela dem.
I förlängningen gör det här att allt fler spelare medvetet väntar några veckor efter lanseringen för att få ett komplett spel, och då ofta till ett lite lägre pris. Och jag förstår dem. Vill Microsoft och Sony attrahera nya spelare måste de börja ställa krav, att betala 600 kronor för trasiga spel är faktiskt inte så lockande som de tycks tro.
