Zelda-serien känner väl de flesta till. Inte bara alla vi som har spelat spelen, men förmodligen även en hel del mammor och pappor. Legend of Zelda, Adventure of Link, A Link to the Past... varje gamer med självaktning kan rabbla hela serien i sömnen. Men det finns några spel som inte alls är lika kända. Låt oss ta en titt på Zelda-spelen som världen glömde.
Först ut är BS Zelda, eller Bantai Satellaview Zelda som den fullständiga titeln lyder. Bantai Satellaview var en extra enhet som kopplades till Super Famicon och lät spelarna ladda hem spel via satellit-TV. En av de exklusiva titlarna var en omgjord version av Legend of Zelda. Förutom omflyttade grottor och mindre ändringar här och var, så var huvudpersonen bytt mot Satellaviews maskot. Ett av problemen med spelet var de sanslösa laddningstiderna varje gång man gick in i en grotta. Satellaview blev ingen hit, och numera är emulatorer det enda sättet att få avnjuta detta spel, även om spelet aldrig blev riktigt färdigt.
Den holländska elektronikjätten Philips och Nintendo hade ett gott samarbete i början av nittiotalet. Några av resultaten av detta samarbete blev tre Zelda-spel till Philips maskin CD-i som Nintendo och troligen de flesta av programmerarna helst vill glömma. I Wand of Gamelon blir Link kidnappad, så Zelda får själv dra på sig äventyrarkostymen och leta rätt på honom. Med sidscrollande banor och usel grafik och kontroll är det här knappast ett spel som är värt att leta rätt på. Dessutom var spelet fyllt med pixliga tecknade mellansekvenser som lyckades göra Zelda ännu fulare än vad hon var i själva spelet. Nästa spel, Faces of Evil, var inte mycket bättre. Nu har Link kommit tillbaka, men vad hjälper det där spelet fortfarande inte fungerar? Slutligen har vi Zelda's Adventure, som faktiskt var en återgång till det klassiska perspektivet uppifrån. Tyvärr var spelet en blandning av renderad och filmad grafik, med någon stackars bimbo i rollen som Zelda (återigen huvudperson) och taskiga skådisar i mellansekvenserna. Intressant kuriosa är att Sony var delägare i CD-i-projektet, så det här var väl det närmaste ett Zelda på Playstation vi lär komma.
Zelda: Ocarina of Time Master Quest, eller URA Zelda som det hette i Japan, var tänkt som en expansion av Ocarina of Time för diskettdriven 64 DD. Den enda egentliga skillnaden var lite svårare fiender och omflyttade föremål. 64 DD släpptes aldrig utanför Japan och inte ens i hemlandet sålde URA Zelda särskilt bra. Men URA Zelda fick en ny chans i och med bonusskivan som följer med Wind Waker, så snart kan alla Zelda-fans se vad det egentligen handlade om.
Slutligen har vi två stycken bärbara Zelda, men det handlar alltså inte om de välkända Game Boy-spelen. 1989 släpptes det näst sista Game & Watch-spelet, Gumpei Yokois fantastiska uppfinning med inbyggd LCD-skärm och föregångaren till Game Boy. Legend of Zelda till Game & Watch var en ganska simpel historia som bestod av två skärmar, varav den övre mest var en statusskärm. Som Link kunde du flytta dig fram och tillbaka på en plattform medan fiender anföll från alla håll. Det var bara att banka ihjäl tillräckligt många monster på höger sida för att få komma upp till bossen på den övre skärmen. Förflyttningen skedde via en ganska stor karta, även om variationen inte var särskilt stor. Som om inte den miniatyrversionen av Zelda var nog släpptes också en version på ett armbandsur, men där gick spelet under i ett moln av dålig användarvänlighet.
Även Link har alltså några plumpar i protokollet, även om Nintendo själva i rättvisans namn inte kan anses skyldiga för de tre värsta. Vill du nödvändigtvis testa dessa spel är det nog bara Ebay som gäller, förutom för Master Quest då. God jakt.