Det var bara några dagar sedan det uppdagades att Konami tänker ta upp till 400 kronor för Metal Gear Solid V-prologen Ground Zeroes, vilket innehåller ett äventyr som varar i drygt 1,5 timme om man i lugn och ro spelar genom storyn. Att mäta korrelationen mellan pris och speltid är normalt inte något jag gillar eftersom det inte säger något om underhållningsvärdet egentligen. Det är dessutom ett tänk som spelvärlden är ganska ensam om.
Det är sällan man hör bokälskare lägga ifrån sig en underbar roman och utbrista att den visserligen var makalöst bra men nog borde ha varit 200 sidor till, eller höra cineaster klaga på att en rulle som gjort rent hus på Oscars visserligen var fantastisk men borde ha varit en halvtimme längre för att det skulle kännas riktigt bra. Resonemanget är egentligen ganska befängt - till en viss gräns. Och jag tror att Konami nu har gått över den.
För 400 kronor borde man helt enkelt kunna vänta sig betydligt mer, och nu känns hela idén med att dela upp spelet i två delar lika girig som konstig. Ursprungligen skulle det som bekant vara samma spel uppdelad i en prolog och själva äventyret, vilket hade varit en både bra och originell idé. Men som det är nu känns det helt obegripligt att man valt att göra såhär och för den som vill ha Metal Gear Solid V komplett på skiva väntar ett spelpris på över 1000 kronor.
Denna typ av småaktighet där man låtsas pyssla med fanservice och hävdar att vi nu får spelet tidigare, är vad som brukar reta spelare allra mest och frågan är om inte Konami snarare minskat än ökat sina intäkter. Många som inte spelat prologen kommer inte att vilja köpa huvudspelet (Phantom Pain) eftersom de missar en del av storyn, andra kommer avstå bara på grund av girigheten medan många som ändå köper Ground Zeroes lär vara så besvikna på vad de får att de därför väljer att avstå fortsättningen.
Prologue-spelen till Gran Turismo var också ett slags betaldemon, men var ändå nog välfyllt för att överträffa många konkurrenter. Dessutom såldes de kraftigt rabatterat.
Risken finns rent av att hela Metal Gear Solid skadats av det här tilltaget. Men det är inte första gången företag velat ta betalt för vad som i allt väsentligt är ett demo. Sony har haft sina Gran Turismo: Prologue inför varje Gran Turismo sedan länge, vilket man dock övergav i och med Gran Turismo 6. Även där fanns kritiken, men det är å andra sidan bilspel som underhåller bra mycket mer än några få timmar.
Capcom har också provat konceptet med Dead Rising-uppföljaren där man släppte prologen Dead Rising 2: Case Zero exklusivt till Xbox 360. Även det knappt två timmar långt, men med en prislapp på drygt 40 kronor. Hade samma sak gällt Ground Zeroes så tror jag det hade kunna bli en PR-succé för Konami istället, men nu kostar det tio gånger mer om man vill ha det på skiva och åtta gånger mer om man jämför med den nedladdningsbara versionen.
Hade Metal Gear Solid V: Ground Zeroes kostat drygt 40 spänn som Dead Rising 2: Case Zero, hade det kunnat bli en enorm PR-succé för Konami och lockat folk att skaffa Phantom Pain, nu är risken att det avskräcker istället.
Jag har länge propagerat för att vi spelare måste bli bättre på att inse hur kostnaderna för spelutveckling ökar och att intäkterna inte hängt med. Det finns en bild av att alla utgivare och utvecklare har en pengabinge likt Farbror Joakim där det tas simturer bland slantarna efter lunchrasten. Verkligheten är ganska långt därifrån och till och med EA redovisade förra veckan stora förluster. Inkomsterna är alltså mindre än utgifterna.
<newpage>
Det betyder i klartext att vi måste börja acceptera att spel inte kan kosta lika lite som de gjorde under 8 bits-eran. Många såsom Bethesda, Gearbox och Rockstar har löst det genom att sälja DLC för ganska höga priser men där innehållet varit så matigt att de ensamt överträffat flera fullpristitlar. Och det här har visat sig vara lånsamma idéer. Man vill inte missa dessa kalasexpansioner. Men det passar inte alla spel och andra har löst det genom att satsa på Season Pass (oftast multiplayertitlar) där man för ett aningen rabatterat pris får allt DLC som släpps under en viss tid. Båda dessa modeller kan jag tycka är sympatiska och genomtänkta. Man får ett ganska bra mervärde, det tillför något och förbättrar spelupplevelsen samt gör att spelet behåller sin fräschör längre.
Och det är just det här man ska bygga vidare på. Jag tror inte spelare egentligen har något emot att betala mer för förbättrade spelupplevelser där man känner att man får valuta för pengarna. Men när det blir minimalt med extra innehåll i förhållande till priset så urholkas helt förtroendet för spelföretagen som enbart framstår som giriga, och en annan sak som sällan förbättrar detta är mikrotransaktioner.
Det har formligen vällt ut högklassiga expansioner över Borderlands 2 som fått folk att investera massor i spelet - och rent av tycka att det faktiskt tillför något.
Återigen finns det rätt och fel sätt att göra detta på. De som är emot mikrotransaktioner tänker sig ofta att allt borde ingå direkt. Men det handlar återigen om att många utvecklare och utgivare har det knapert ekonomiskt och behöver få in pengar. Att folk betalar för mikrotransaktioner är precis det som gör att den som är emot dem kan köpa sina spel förhållandevis billigt. Men utvecklarna och utgivarna måste sköta det snyggt.
Jag har senaste tiden spenderat mycket tid med att spela Halo: Spartan Assault till Xbox One i jakten på highscore och guldstjärnor. Ett på flera sätt väldigt underhållande spel med en hel del kärlek investerat. Här finns de flesta Halo-vapen, fordonen, fienderna och riktigt bra spelkontroll samt nyskapande funktioner och ett vanebildande combo-läge. Men även mikrotransaktioner som gör det betydligt lättare att klättra på highscore-listan, betala för att vinna. Och med ens sparkar jag bakut, liksom många andra före mig. Det känns både ovärdigt och girigt och bättrar inte direkt på bilden av Halo som efter del fyra inte längre är i fornstor form.
Medan free to play-titeln Tekken Revolution tvingar en att ta långa pauser från spelandet, kan man spela Killer Instinct hur mycket som helst med roterande figurer. Något som visat sig vara ett framgångsrikt recept.
Om man istället kollar på ett annat Xbox 360-spel som Gears of War 3 så är det också nedlusat med mikrotransaktioner. Men där kan man köpa chockrosa vapen, skins till de spelbara karaktärerna och liknande - och folk gör det. Alltid kul med lite extra personlighet för en tia eller två. Jag har gjort det själv, medan jag i Halo: Spartan Assault vägrar betala en enda krona. Känns det skäligt och bra gjort så kan mikrotransaktioner rent av tillföra något, är det pay to win försvinner min lust att betala omgående och jag väljer att spela andra spel.
På samma sätt fungerar det med så kallade free to play där vi under förra året fick bland annat Real Racing 3 och Tekken Revolution. Båda går i teorin att spela gratis, men i praktiken inte. Överallt matas man med artificiella hinder som bland annat långa intervaller när man inte får spela och får egentligen inte en chans att ens upptäcka vad titeln har att erbjuda på ett bra sätt. Jämför detta med Killer Instinct eller Planetside 2 där man hittat precis rätt varianter för spelbarhet kontra det som kostar. Det går bara man vill.
Sonys egna välfyllda och löjligt underhållande Planetside 2 visar vilket bra koncept free to play kan vara i händerna på rätt utvecklare. Det känns aldrig som att man blir utsugen på ett girigt sätt, utan det känns alltid rättvist när man tar fram plånboken.
För att knyta ihop säcken så tror jag Konami riskerar att få äta upp sitt sätt att ta mer pengar för Metal Gear Solid V: Phantom Pain samt att det riskerar att bidra till att cementera bilden av att allt sådant här, DLC och free to play är rent lurendrejeri. Satsa på att erbjuda smart prissatta mervärden istället så tror jag inte att det kommer vara något som helst problem att få mer pengar för sitt spel. Jag tror nämligen att få personer som köpt allt DLC till Grand Theft Auto IV eller Elder Scrolls V: Skyrim känner sig lurade trots att de många gånger lagt ner över 1000 kronor på sina spel, tvärtom snarare.
