"Drömma går ju", som man brukar säga. Välkomna till del två av artikeln om våra egna visioner för spelserierna vi förälskat oss i genom åren.
GEARS OF WAR 4 (Önskat av Oliver Thulin)
Gears of War var spelet som fick in mig på HD-generationen. Jag kan inte överdriva hur viktigt det är för mig. Men historien om Marcus Fenix och COG-styrkan är över i mina ögon. Locust-armén är besegrad. Det var en häftig resa men jag har ingen lust alls att trampa vatten i det här fallet och fjolårets Gears of War: Judgment gjorde det faktumet solklart. Därför hoppas jag verkligen att Black Tusk har modet att röra om i grytan och presentera konflikten ur ett helt annat perspektiv. Och jag vet exakt hur jag själv hade gjort det. Minns ni överlevarna som av armén kallades för "the stranded"? Det är en sådan person jag vill spela som. Det är för mig en lika intressant som riskabel idé. Vi har sett planeten Seras monster ur en soldats ögon men hur ser hotet de utgör ut för en helt vanlig, taskigt beväpnad människa som kanske har familj och vänner att tänka på? Jag vill se Gears of War bli en isolerad berättelse om personlig, smutsig och desperat överlevnad snarare än ett krig där man har ansvaret över hela mänskligheten. Det skulle kännas främmande men om den här serien vill hålla sig relevant behöver något drastiskt hända den.
FORZA HORIZON 2 (Önskat av Petter Hegevall)
Jag drömmer om en uppföljare till Xbox One. Startskottet för racinggenrens mustigaste landsvägsrace går i Montana, fortsätter mot North Dakota och avslutas i Idaho. Jag drömmer om snötäckta vidder, slingrande bergsvägar och majestätisk natur. I Forza Horizon 2 hoppas jag att Playground Games jobbar hårdare på onlinedelen och erbjuder en typ av racing som för tankarna till onlinerollspelsgenren. Jag drömmer om grafik som slår allt annat i genren, renderad i 1080p och uppvisad i 60 supersköna bilder per sekund.
JAK AND DAXTER 4 (Önskat av Carl Brännström)
Om vi fick bestämma skulle Jak and Daxter 4 bli en återgång till det första spelet när det gäller spelmekaniken. Det betyder mer fokus på precisionshopp och smarta plattformsmoment än GTA-inspirerad action. Naughty Dog kan även slopa de tomma, öppna spelvärldarna och den trötta GTA-kartan som Jak 2 och 3 drogs med. Ge oss hellre en mer sammanhållen värld fri från tradiga transportsträckor. En värld smockad med grafiskt lullull och charmiga detaljer som får smilbanden att sträcka på sig. Slutligen vore det toppen om Naughty Dog kunde ösa på med samma cineastiska berättande som i Uncharted-serien. Det hade förmodligen blivit det närmsta vi kommer en interaktiv Pixar-film den här generationen. Med superläcker grafik, tajt spelkontroll, smart bandesign och en humoristisk story skulle Jak and Daxter 4 dessutom bli något av en renässans inom plattformsgenren och Sony skulle kunna låtsas som om Knack aldrig släppts.
DISHONORED II (Önskat av Jonathan Björklund)
När Corvo (mos) än en gång blivit vanhedrad och ska ut på hämndturné så hoppas jag, i första hand, att Arkane Studios valt att snegla lite på exempelvis Bethesda. Möjligheten att kunna skifta mellan första- och tredje-persons perspektiv, likt Skyrim, hade besparat mig många uppvisningar i sanslös ilska på grund av osmidigt smygande. Visst, det kanske anses som en liten petitess i det stora hela men ett sådant val ger spelet en helt ny dimension. Men detta är dock det enda jag vill att Arkane tar till sig från just den studion. Dishonored tjänar mer på att vara "öppet stängt" än "totalt öppet". Ramla inte i "bigger is better"-fällan utan förstärk det som gjordes så otroligt bra i första spelet istället. Den underbara steampunk-designen ska självfallet vara kvar, om än poleras, och jag ser gärna att man sprider lite mera liv på stadens gator. Bygg sedan på Corvos krafter från första spelet och låt inte behovet av totalt nytt ta överhand. Krafterna man kunde införskaffa i Dishonored var både bra och innovativa men kändes en nypa underutvecklade så i tvåan hoppas jag att man frigjort krafternas fulla potential. Suget efter några nya sjysta lönnmord är dödligt högt.
STREET FIGHTER V (Önskat av Jonas Mäki)
Det var Street Fighter II som en gång i tiden gjorde fightinggenren till en av de största i spelvärlden, och det var med Street Fighter IV som Capcom lyckades väcka liv i den igen. Sedan dess har det varit lite stiltje från fightinggiganterna. Grafikmotorn från Street Fighter IV har återanvänts otaliga gånger, men någon del fem har vi inte sett röken av och nu har det gått lika lång tid som det tog mellan Street Fighter II och III sedan del fyra släpptes. Nu börjar det bli dags och till del fem hoppas jag att Capcom återigen satsar på handritade figurer istället för de tredimensionella som användes i fyran. Svindyrt såklart, men iögonfallande och mycket snyggare. Sedan skulle jag vilja att Capcom släppte nya figurer kontinuerligt istället för att lansera nya versioner av spelet med jämna mellanrum. Figurerna bör för övrigt till större del vara nya än i Street Fighter IV, en del gamla Street Fighter II-ansikten kan åtminstone initialt hoppas över. Dessutom bör varje figur få sin egen hemmabana igen. Spelmässigt vore det trevligt om charge-figurer kunde få ett uppsving , medan Focus och Ultra gärna får tas bort. Dessutom vore det trevligt om Guard Crush enligt samma modell som Street Fighter Alpha kunde få göra comeback. Och vips har vi mina drömmars fightingspel.
THE ELDER SCROLLS VI (Önskat av Tobias Garsten)
The Elder Scrolls har aldrig varit större. Morrowind var fantastiskt, Oblivion en bedrift och en succé, men de bleknar båda i jämförelse med den jätte Skyrim kommit att bli. Av denna anledning är förväntningarna på nästa spel i serien skyhöga, och med all rätt. Teorierna är många, men i våra ögon finns det bara ett fåtal alternativ. Provinserna Valenwood, Elsweyr och Black Marsh må vara intressanta, men är ohållbara ur säljsynpunkt. Varken ödlemänniskor, mini-alver eller kattfolk skulle fungera som "huvudras", av den enkla anledningen att de ser för "konstiga" ut för de allra flesta spelarna. Ett alternativ är alvimperiets säte - Summerset Isles, men vad vi vill se är Hammerfell, den enda provinsen som stod emot alvernas invasion, och därför ett självklart centrum för framtida konflikter. Vi vill ha öknar, oaser, karavaner och livliga handelsstäder. Vi vill ha mer fokus på mänskliga konflikter, vi vill ha en mindre statisk spelvärld och större ytor med mer utspritt innehåll. Hammerfell kan ge oss allt detta, och är dessutom ett oslagbart namn - The Elder Scrolls VI: Hammerfell.
UNCHARTED 4 (Önskat av Oliver Thulin)
Uncharted 2 och dess uppföljare är två av de mest sanslöst häftiga spelen som går att få tag på men utdragna strider, självspelande plattformsmoment och tyngdlös vapenhantering står i vägen för sann, fullkomlig briljans. Med The Last of Us bevisade Naughty Dog att de i allra högsta grad har kapaciteten till att skapa olidligt spännande konfrontationer som både känns bra och ser naturliga ut. Ge Nathan Drake och hans krutpåkar mer tyngd och låt hans fiender reagera lämpligt på min eldgivning. Gör plattformandet till en mer väsentlig del av pussellösningen och ge oss större utrymmen att utforska och gott om tid att andas ut mellan actiondelarna. Visa i samma veva vad hårdvarukraften i Playstation 4 verkligen går för och ta oss till nya vackra och exotiska platser att beundra. Till nästa spel vill jag även se en intressant antagonist. Ge Drake en motståndare som inte bara kan testa honom fysiskt utan också matchar, eller helst utklassar, hans intellekt. Karaktärer som Jokern och Skyfalls Da Silva gjorde enorma avtryck på deras respektive berättelser och en skurk som ständigt ligger steget före hade gett Uncharted 4 ett fräscht och välkommet djup.
THE LEGEND OF ZELDA HD (Önskat av Oskar Nyström)
Jag älskar Zelda. I spelväg finns det ingenting som går upp emot en ny Zelda-lansering, för mig. Ingenting. Allt annat spelar i en separat liga. Med det sagt har jag inte varit helt nöjd med vare sig The Legend of Zelda: Skyward Sword eller The Legend of Zelda: Twilight Princess, medan jag fastnade totalt för The Legend of Zelda: A Link Between Worlds. Jag har tröttnat på den klassiska tempelformen, helt enkelt, och skulle istället vilja se ett stationärt Zelda med samma fria upplägg som i den senaste 3DS-titeln där jag kunde gå till vilket tempel jag vill och ta med mig vilken utrustning som helst redan från början. Jag skulle också vilja att Link fick bli mer än gudarnas verktyg för att rädda världen för en gångs skull. Jag skulle vilja se honom bli förälskad och personligt investerad i en annan karaktär, helst genom halva spelet, innan denne plötsligt dödas brutalt och hemskt av Ganondorf. Ge Ganondorf ny skjuts i statusen som ondskans ansikte nu. Låt Link slåss för hämndens skull. Låt honom brottas med mörka känslor. Vi har ju fått se att det funkar så bra i The Legend of Zelda: Majora's Mask. Låt det ske igen, snälla Nintendo, och gör det samtidigt som ni lanserar en ny stationär konsol, om det inte är för mycket begärt.
HALF-LIFE 3 (Önskat av Petter Hegevall)
Jag drömmer vidare, även fast jag borde ha slutat för flera år sedan. Jag vet egentligen bättre. Men ändå. Jag drömmer om att få återse Gordon Freeman och Alyx i ett tredje spel som överträffar hela världens just nu absurt höga förväntningar. Om jag snabbgluttar i min egen lilla spåkula ser jag ett spel där vi besöker Borealis, båten som frusit fast i isen där ett spegelexperiment likt det som gick så himla, himla fel inuti Black Mesa genomfördes. Gordon pulsar genom drivor av snö iklädd knallorange dunjacka och med en hel arsenal nya energivapen. Sen ser jag framför mig hur vägarna leder Gordon och Alyx tillbaka till ett igenbommat, igenväxt, mörkt och bortglömt Black Mesa där hemligheterna i princip spärrats in. Jag vill smyga genom trånga tunnlar och känna den där känslan av skräckslagen ensamhet som det första spelet framkallande. Jag vill prata med G-Man, igen, och styra de där enorma mutantmyrorna. Känslan av att vara utelämnad, pressad och isolerad vill jag gärna att Valve ska försöka hitta tillbaka till, samt att Source 2-motorn bjuder på något så nyskapande som de fysikbaserade minipusslen en gång var.
Vilka av våra idéer tycker ni, kära läsare, låter bäst? Hur ser era egna förhoppningar ut för framtiden?