-You can't encourage creativity on one hand and beat it with a stick with another.
Dean Halls ord om vad spelskapande innebär för honom sammanfattar inte bara vad hans monsterbebis DayZ står för, utan även vad genren i stort strävar efter att uppnå. Det är en sak att föda kreativitet och en annan att göra det utan att strypa den.
Tre timmar hade spenderats. Jag befann mig alldeles utanför Chernogorsk tillsammans med två vänner och var utrustad med en M16 med tillhörande två magasin, samt lite burkmat, vatten, bandage och smärtstillande. Vi kände oss alla redo att träda in i staden och riskera vår trygghet för att förhoppningsvis vinna bättre utrustning. Sagt och gjort. Vi tog oss in. Ingen mänsklig spelare i närheten så vitt vi kunde se, men en del odött patrask som vi kröp förbi i sakta mak utan att bli upptäckta. Tidskrävande, men effektivt. Ingen levande mänsklig spelare hade setts till ännu, vilket vi var rätt lättade över och min vän plundrade ett lik på en M249 Saw som han jublade högljutt över i mikrofonen. Vi fortsatte med förväntansfulla steg vidare, med ögonen öppna och fokuserade, bara för att sekunden senare höra ett par salvor avfyras. Krypskytt, tänker jag direkt. Min ena vän dör omedelbart och svär våldsamt (med en lite för stark norrländsk dialekt). Jag springer själv in i en liten byggnad som jag hoppas ska fungera som en hyfsad tillflyktsort, men blir genast överraskad av en lurpassande bandit som kallblodigt skjuter ihjäl mig när jag springer upp på övervåningen.
Jag spelade en hel del av DayZ under dess första inledande år som mod till Bohemias Arma 2. Jag var fullkomligen lyrisk över konceptet att helt sonika kasta in spelaren i en zombieinfesterad värld utan kunskap eller utrustning där du, tillsammans med andra likasinnade spelare måste lära sig att överleva. De första timmarna tänker jag tillbaka på än idag som helt fantastiska. Det var oförlåtande, skrämmande och våldsamt eggande på ett helt eget sätt och Arma 2 gav liv åt det med sin ruffiga natur. Visst var bristerna många men sättet att nästla in spelaren förlät liksom alla tillkortakommanden när man väl fann sig förlorad i upplevelsen. Det var många som insåg potentialen i konceptet och succén blev mycket riktigt ett faktum.
Året är nu 2014 och för mig personligen är det mycket enkelt att förstå varför överlevnadssimulatorer är det hetaste på marknaden i skrivande stund. Närvarokänslan ligger på högvarv när du har ett ständigt närvarande hot över dig och är utelämnad att överleva i en värld som inte vill dig väl där dina egna val just är dina egna val. När realism är prioriterat som i fallet med DayZ där spelvärlden är baserad på verkligheten blir det hela ännu mer tilldragande, då igenkänningsfaktorn blir starkare, oavsett om vi snackar om zombies eller surmulna militärer på skärmen. En annan viktig taktik som DayZ använder sig av, tillsammans med andra liknande titlar i samma överlevnadsgenre, är vikten av att skapa förväntan hos spelaren. Att bygga upp mystik; känslan av att det alltid finns något nytt att upptäcka. Detta kan vara något så banalt som ett krångligt gränssnitt som vi lär oss att bemästra efter en tid, men handlar oftare om att inte måla spelets regler synliga; att helt enkelt mörka hur alla delar av spelmekaniken fungerar för att uppmuntra till experimenterande. Ett avgörande och mycket medvetet val likt detta tänder omedelbart vår nyfikenhet och upptäckarlusta till liv som sedan för oss framåt och agerar som direkt motivation. Vi skapar våra egna äventyr då inga skyltar eller meddelanden finns där för att visa oss hur allt ska skötas. När vi inser att våra egna taktiker faktiskt fungerar - ja, då mår vi bra som individer.
...H1Z1 är ett av de spelen och är Sonys bidrag till ett MMO med zombies där målet är att överleva.
Överlevnadsspel likt DayZ, Rust och Infestation kan ses som en tillbakagång till den gamla skolans äventyrsspel i det faktum att du inte får någon vägledning genom din resa. Vi lever i en tid där konsumenterna under flera år enbart svalt de mer lättsmälta popcornexplosionerna som älskar att hålla spelarna i handen genom en redan rätt klaustrofobisk korridorvandring. Nummer ett på listorna är fortfarande Call of Duty och dess genrekollegor, men uppsvinget av de mer våghalsiga och experimentella spelen kommer med all säkerhet bara att fortsätta växa. Det är självklart främst på indiefronten som utvecklare hoppar från höga klippor i försök att förnya en scen som ibland tycks ha fastnat i sina egna hjulspår, vilket är nyttigt och ger oss vad vi inte trodde vi önskade.
Just känslan av att själv överkomma hinder och hitta lösningar på alla problem i vägen utan att spelet kastar hjälp-skyltar i ansiktet på dig är en stark och mycket viktig sådan. Det är utvecklande och ytterst tillfredsställande på ett sätt som allt fler börjar att uppskatta.
Ta Minecraft som ett annat utmärkt exempel på detta. 2010-talets mesta framgångssaga, alla kategorier, är som bekant en fåmansutvecklad pixelfattig blockhistoria som helt fokuserar på att erbjuda verktyg till spelaren att skapa sitt eget äventyr. Minecraft vågar leva efter Dean Halls ord och agar aldrig sin kreativitet utan uppmuntrar till vad det kan leva upp till. Balansen mellan överlevnadmomentet och mysigt utforskande ligger på en alldeles utmärkt nivå här, dessutom, vilket är en stark dragningskraft i Survival-läget.
...The Forest är skogsorienterat survival horror där du efter en flygkrash måste hitta vägar att överleva både djur och kannibaler...
På horisonten har vi spel som det på förhand heta H1Z1, Sonys svar på zombie survival-vågen. Det kommer att vara Free2Play och fokusera på spelares samarbete mot zombies istället för den PlayerVsPlayer-död som exempelvis DayZ och Infestation många gånger mynnar ut i. Vi har även det ultralovande The Forest att se fram emot som släpps i alphaform om bara några få dagar där vi är tvungna är överleva i en stor skog med ett minst sagt farligt djurliv (samt kannibaler som vill käka upp dig). Även här kan du svälta ihjäl eller frysa till döds, vilket gör att du måste hugga ved, fixa brasor, jaga mindre djur till mellanmål samt bygga egna hus eller varför inte byar för att avfärda alla faror som lurar.
Vi kommer utan någon som helst tvekan att se mer av dessa koncept och inte mig emot. Nya subgenrer kommer säkerligen att ta över zombiefasen inom en tid; jag vill själv se ett renodlat survival horror-spel där jag i rollen som en liten och tanig människa är fast i en gigantisk värld bland dinosaurier och med tiden kan jag bygga mina egna vapen och käka ödlekött till middag.
Åh, ljuva framtid.
Att överleva har blivit det nya leva och jag gillar det.