Skip to main content
Gamereactor Artiklar
Artiklar

Om våra favoritskivor vore spelbara

Hur skulle våra favoritplattor se ut om de vore spel? Redaktionen gör sitt bästa för att ge svar på tal i den frågan.
Redaktionen 9 juli 2014

Har du någon gång suttit och lyssnat på en av dina favoritplattor och fått upp en massa bilder i huvudet? Att se tonerna få liv och skapa en värld framför dina ögon? Det har vi varit med om här på redaktionen och vi vill dela med oss av de synerna. En lätt varning skickas då flummighet kan förekomma i nedanstående texter...

ALT-J - AN AWESOME WAVE (Tobias Garsten)
Spotify-länk
Alt-J:s smått surrealistiska debutalbum An Awesome Wave, med dess stundtals makabra texter och allmänt mystiska image lämpar sig inte för vilket spel som helst. Folkmusikinfluenser frammanar tankar på natur och skogar, medan spår som Bloodflood och Taro vittnar om våld, sorg och brutalitet - allt på ett mycket lågmält och melodiskt vis, lite som landskapet i kommande indietiteln The Vanishing of Ethan Carter.

En melankoliskt, mystisk och smakfullt makaber berättelse om traumatisk förlust, hopp och uppoffring i ett idylliskt landskap. En stillsamt intensiv kamp att pussla ihop omständigheterna kring en familjemedlems död, komplett med övernaturliga inslag, drypande av symbolik - lite som The Vanishing of Ethan Carter. Det ska vara en obehaglig, sorgsen men slutligen upplyftande och upplysande upplevelse, som illustrerat av Hand Made, skivans avslutande spår. Precis lagom pretentiöst, helt enkelt.

Lite som The Vanishing of Ethan Carter.  När släpps det, nu igen?

EUROPE - BAG OF BONES (Andreas Blom)
Spotify-länk
Det senaste albumet från Europe, Bag Of Bones, levererar med både intensiva partier och klagande piano en historia om en deprimerad själ vars jakt på vad som verkligen hände driver honom mot galenskap.

Något har gått fel. En ensam man som, fråntagen familj och vänner, har lämnats kvar i staden som nu ligger i ruiner. Men han är fast besluten att ta reda på vad som hänt oavsett vart det kommer föra honom. Han ger sig av, övertygad om att de han älskat finns kvar någonstans, och att de kommer återförenas. Är det de saknade som kallar, eller är det det misshandlade psyket som målar upp det hela för att ha något att fly till medan mannen själv tynar bort? Tänk ett storytungt spel med ett splittrat Max Payne-psyke ensamt i ett kargt landskap som för tankarna till filmen Book Of Eli där hoppet krossats och döden vakar. De intensiva delarna speglar förtvivlan medan de lågmälda "klinken" gestaltar det trasiga hoppet och försöken att hitta rätt i sinnesstämningarna som låtarna ger. Ta ställning till frågan, vad är sant?

IN FLAMES - A SENSE OF PURPOSE (Oliver Thulin)
Spotify-länk
The Chosen Pessimist är en berättelse om misär, vemod och självkontroll baserat på låten med samma namn av In Flames från skivan A Sense of Purpose. Det handlar om en tragisk och namnlös narr som kämpar med faktumet att hans liv verkar ha tappat sin mening. I det här spelet är det resan som räknas.
 
Världen är färglös. Narren har försökt se världen för den färgrika plats det för andra verkar vara i åratal utan framgång. Han är trött. Trött på att dag ut och dag in underhålla människor mer lyckligt lottade än han själv och trött på att förtäras av det inre mörker han levt med under en sådan lång tid nu. Mest är han trött på att slitas mellan sin kärlek för hoppet och hatet för livet. Narren ställer sig frågan hur det kunde ha gått så illa för honom. Det känns som att valen han gjort i livet inte är hans egna. Som om det är någon annan, högre uppsatt varelse som styr honom likt en marionett genom livet. Kanske är han bara ofullkomlig? Kanske har han bara sig själv att skylla. En dag finner narren sig själv vara på väg till stadens högsta torn. Människorna han möter på vägen skrämmer honom. De ser så nöjda ut med att göra ingenting och vid närmare anblick verkar de sakna ansikten. Han kände sig ensammare än någonsin förut. Innan narren visste ordet av har han slängt sig från klocktornets topp. Han minns inte att han gjort det medvetet men det spelar ingen roll. Världen är inte längre färglös och under den korta stunden han befinner sig i luften kan han beundra den. Sen blir allt mörkt för ett ögonblick. Men narren finner sig nu i sin säng som om han just haft en mardröm.

Allt är tyst. Och världen är återigen färglös.

SLEEP - DOPESMOKER (Jonathan Björklund)
Youtube-länk
Med låten Dopesmoker, som på sina kraftiga 63 minuter utgör albumet med samma namn, skrev bandet Sleep stoner-historia. En skiva som binder samman psykadelia, ökenvandring och religiösa drömmar med blytunga mördarriff, släpiga trummor och långsam mörk sång.

När skivan snurrar slött ser jag framför mig ett spel i en öppen värld, draperat i en becksvart skrud under en stjärnbeströdd ökenhimmel, där resan är det enda rimliga målet. En värld där omgivningen är i ständig förändring och där figuren vi styr framåt alltid balanserar mellan hallucinatorisk skönhet och verklig galenskap medan den möter stora småttingar och minimala giganter som både vill hjälpa och förråda.

Om jag ska försöka ha någon form av referenser så skulle det nog bli Shadow of the Colossus möter Silent Hill i en värld som påminner om Journey om David Lynch stått för regin. Idén må verka konstig, men bara tanken på att krypa runt i psykedeliskt ökenmörker och bevittna lika delar läskig som underbar galenskap får mig att le inombords.

Vem vill inte spela en dröm liksom?

QUEENSRYCHE - OPERATION MINDCRIME (Petter Hegevall)
Spotify-länk
Nikki vaknar upp, fastspänd i en säng på ett nedgånget mentalsjukhus. Han rekryteras av en hemlig organisation som pysslar med mord av diverse högt uppsatta politiker. Slutmålet är revolution, total anarki och på vägen hinner Nikki ångra sig då han börjar tvivla på sina motiv.

Jag tänker mig ett tredjepersonsspel där det spelmekaniska består av en rätt icke-originell mix mellan L.A. Noire, Resident Evil 2 och The Last of Us. Spelaren axlar rollen som hjärntvättad lönnmördare vars samvete kommer ikapp honom. Det hela börjar i en sjukhussäng där huvudpersonen befinner sig i ett snudd på katatoniskt stadie och där den spelmässiga biten utgörs av hallucinatoriska trippar genom sotsvarta vansinneslandskap (tänk Alice-spelen). Efter uppvaknandet blandas det snurrigt konstnärliga med intensiva eldstrider som varvas med mer traditionella mardrömssekvenser likt de i Remedys första Max Payne-spel medan musiken pendlar mellan svepande lugn och mordiskt massiv. Spelaren ställs inför flertalet moraliska grundfrågor och får under äventyrets gång göra val som påverkar såväl slutet som den senare halvan av äventyret. Vem är jag? Ska jag utföra beställningsmorden som beordrats av mig?

Politiska lönnmord, religion, förräderi är alla ämnen som ska behandlas och designen bör vara kontrastrik och spännande, som en mix mellan Sin City och 300.

SHAI MAESTRO TRIO - THE ROAD TO ITHACA (Johannes Leander)
Spotify-länk
Fascinationen för oförståelsen är vad som håller mig kvar när Shai Maestro Trio greppar mig om hjärnrynkorna och ockuperar hela min sinnesrymd under det 54 minuter långa äventyr som är The Road To Ithaca. På ett öppet och färgsprakande fält, där grässtråna vaggar i takt med den rasande vinden, vandrar jag i sävlig men bestämd takt i jakten på förståelse. Mina knän sviktar när en vindpust av intrikata ackordsföljder och oanade tempoväxlingar sveper förbi, men strävan efter målet får mig att fortsätta. Mitt svärd dräper de melodiösa bestar som står i min väg, men ur deras rester växer sig plötsligt ståtliga kullar av vackra blommor.

De ger mig motivation att kämpa mig mot den bildsköna flodbanken i slutet av fältet. "Jag förstår nu!" kan hela världen höra mig skrika sekunder innan en komplex pianoslinga separerar mitt huvud från kroppen. Skärmens hånfulla sken pryds av ett häcklande "Game Over". Men jag kastar mig ändå återigen in i galenskapen, som besatt. Denna gång med den erfarenhet som krävs för att ta mig ännu längre i resan mot någon form av förståelse för dessa israeliska herrars genialitet.

NINE INCH NAILS - THE DOWNWARD SPIRAL (Carl Brännström)
Spotify-länk
Trent Reznors andra studioalbum berättar den trasiga, fragmenterade historien om en man som går ner sig i en spiral av självdestruktivitet. En resa in i de allra mörkaste vrårna i det mänskliga psyket, tonsatt med distade gitarrer, svävande rytmer och rakbladsvasst, elektroniskt brus. I spelform hade vi fått det tvivelaktiga nöjet att kliva rakt ner i detta svarta helvete; i form av en namnlös huvudperson som bär på hemligheter vi sakta uppdagar allteftersom vi tränger djupare in en värld av rost och död. Vad är verkligt och vad är hallucinationer? Vad har drivit huvudpersonen till där han är nu? Dessa frågor hänger över oss hela vägen.

Narrativet blir aldrig övertydligt. Vi får pussla ihop bitarna själva. Tänk estetiken från Silent Hill 3, tänk spelmekaniken och karaktärerna från Silent Hill 2. Teman som depression, missbruk och självmord behandlas på ett sätt som tar andan ur hela spelbranschen, som får snedluggade kulturskribenter att skriva "...vågar utmana på en ny nivå" och gäster i Nyhetsmorgon på TV4 att gråta ut i kollektiv oförståelse över "det besinningslösa, meningslösa spelvåldet."

LANDON TEWERS - DEAD KID (Simon Eriksson)
Spotify-länk
Landon Tewers lysande och till stor del självbiografiska debut-EP Dead Kid berättas på ett rått, uppriktigt och framförallt stilfullt vis som skulle kunna översättas direkt strålande till spelens värld. Jag ser framför mig ett storytungt drama i Heavy Rain-stuk där spelaren börjar resan i Findlay, Ohio i rollen som Landon där de första inledande kapitlen spenderas på barnsben där familj- och bekräftelseproblemen får upplevas från första parkett för att läggas som grund till spelets fortsatta äventyr i tonåren där vi kämpar oss upp i skolvärldens hierarki och hamnar på kriminella banor som leder oss mot drogmissbruk, våld och svår psykisk ohälsa.

Vi får själva ta olika vägval och tackla konsekvenser baserade på våra handlingar i diverse dramatiska situationer; väljer du exempelvis att avliva killen i låten Foster Fuck eller låter du honom leva? Gemensamt för alla val är dock att inget av dem i slutändan gagnar huvudpersonen själv som hela tiden vävs djupare ned i mörkret på samma becksvarta manér som albumet penslar upp. Potentialen är enorm och jag blir akut pissnödigt rastlös av blotta tanken på Dead Kid i spelform. Lyssna bara på skivan själv och ni förstår varför.

Vilken skiva skulle du vilja ha spelbar? Berätta för oss här nedanför.

Fullständig profil 1 252 publicerade artiklar
Varför lita på Gamereactor
23 Utgåvor Var och en med egen redaktion och egna betyg.
1998 Publicerar sedan Oberoende ägd hela tiden.
100% Hands-on Skrivet utifrån tid med spelet, aldrig pressmaterial.
1–10 Nätverksbetyg Varje utgåvas betyg, sammanvägt och visat.