Halva 2015 har gått. Jag brukar sällan sammanfatta halvåret men med tanke på hur händelserika de första sex månaderna av 2015 varit känns det som om jag vill försöka förmedla min syn på hur det sett ut, vad som sagts, skrivits, visats och hur livet på redaktionen här på Gamereactor sett ut. Jag säger inte (på något sätt) att detta är en heltäckande summering av januari-juli, inte heller någon slags objektivt rättvist bild av 2015, såhär långt. Detta är en babblig krönika och inget mer. Nu kör vi.
Ännu en HD-remake av Capcoms original fungerade som inledning på spelåret.
2015 drog för mig igång med Resident Evil HD Remaster, en nyversion som jag på förhand var rysligt sugen på men som jag tröttnade på efter ungefär halva äventyret. Inte för att det inte var bra (för det var riktigt bra) utan för att jag helt plötsligt mindes stora delar av äventyret för väl för att orka traggla mig igenom det igen. Resident Evil (1) kommer för alltid att stå sig som en av de mest märkvärdiga spelupplevelser jag haft men att spela igenom gamla spel som stannat kvar i minnet börjar kännas som tidslöseri för min del.
Capcom laddar dock på med mer HD-remakes och för alla gamla fans av den gamla skräckpåsen är det såklart goda nyheter. Jag förmodar att man arbetar för fulla spätt med såväl Resident Evil 2- som 4 HD Remake. Spel som har många miljontals fans sedan tidigare. Överlag, som jag bloggat om, känner jag mig klar/färdig med HD-nyversioner rent allmänt. Den här konsolgenerationen startade risigt och även om current gen-konverteringen av Grand Theft Auto samt The Last of Us: Remastered fyllde en lucka i spelhyllorna - föredrar jag som sagt om branschen går vidare nu, blickar framåt snarare än bakåt, satsar på nya, innovativa upplevelser snarare än att mikrovärma gårdagens rester.
Mitt betyg på Bloodborne står sig som ett av Gamereactors mest omdiskuterade - någonsin.
I mars recenserade jag Bloodborne och förutom min 8:a på Uncharted 2 har jag aldrig fått mer hatmail än veckan efter att vi publicerat den recensionen. Jag hade och har svårt att förstå reaktionen. Fortfarande. Utan att tjata onödigt mycket om det där, utan att rättfärdiga mitt betyg (som jag i allra högsta grad står för) måste spelindustrin bli bättre på att acceptera det faktum att personlig smak kan skilja sig mer än de förhållandevis små marginalerna som listat på exempelvis Metacritic. Bloodborne, precis som Demon Souls, hade uppenbara problem med såväl presentationen som animationerna och tillsammans med en för min del lite väl klumpig spelmekanik vägde minuspunkterna tillräckligt tungt för att sänka betyget till en respektabel sjua.
Det pinsamma som gjorde situationen penibel var såklart mitt bristfälliga minne och min oförmåga att bestämma mig om huruvida jag "hatälskar" eller "älskhatar" de olika delarna i From Softwares köttiga actionrollspelsuniversum. Jag bloggade om en åsikt, bjöd på en fet motsägelse i recensionen och kom på mig själv virrig som en virrhöna, med spelminnen ihopblandade till rena rama åsiktssoppan. För detta bad jag om ursäkt då, och gör det nu igen. Bloodborne fortsätter att vara ett "bra" spel enligt mig med massor av djup, utmaning och variation. Det är finurligt uppbyggt, skoningslöst och belönande på samma gång och innehåller läcker estetik. Det blir dock aldrig mer än "bra" för min del och inför Dark Souls III hoppas jag innerligt att From snabbar upp responsen i spelmekaniken lite så att det inte känns som att det ligger 200 ms i input lag som en tung slöja över spelet.
Evolve, ett annat spel som jag delade ut 7/10 till i början av året. Left 4 Dead-studions originella actionspektakel. Det började bra, underhöll på kungliga premisser i ett par veckor men dog förvånansvärt snabbt. Idag har jag glömt Evolve. Det känns som en hel spelvärld i princip glömt Evolve och det är väl dags att konstatera att spelet aldrig slog på samma sätt som utvecklarnas tidigare titlar. En annan "flopp" som släppta under denna första halva av spelåret 2015 är The Order 1886 som varit på tapeten igen de senaste veckorna då flertalet envisa rykten hävdar att det sålt under alla förväntningar, att Sony bestämt sig för att avsluta samarbetet med utvecklarna Ready at Dawn samt sänkt priset på det stelbenta men mycket filmiska actionäventyret.
The Order 1886 är årets hittills fetaste besvikelse för min del, ett ursnyggt men urtrist spel.
The Order 1886, trots betyget 6/10 från undertecknad, står sig som årets hittills fetaste besvikelse för min egen del. Där fanns uppenbara kvaliteter såsom fantastiskt läcker grafik och underbar estetik men storyn var ett virrvarr av argumentationsproppat nonsens och med tanke på att merparten av själva äventyret utgjordes av mellansekvenser blev det snabbt tråkigt. Jag får lov att förmoda att vi aldrig kommer att få se den där uppföljaren och kanske är det lika bra det.
Street Fighter V utannonserades, GTA V släpptes till PC och massor och åter massor med heta nyheter har dykt upp här på sidan sen den 1:a januari. Inget hittills i år har dock varit lika spännande och lika proppat av information om denna underbara industri som årets E3-mässa, den bästa sedan 2006. Inför varje års E3 säger jag samma sak till min kära redaktion; Håll nere förväntningarna nu, ni som åker till Los Angeles likväl som alla som sitter på hemmaplan och tar emot samtliga rapporter. E3 har varit en besvikelse i så många år nu med skevt fokus på barntitlar och vifttrams att jag till slut gått och blivit lite bitter. Inför E3 2015 höll jag samma surmulna brandtal om förväntningar inför en ivrig redaktionsstab. Förvänta er inte för mycket nu!
Det visade sig dock ganska snabbt att årets mässa skulle bli något alldeles extra. Microsoft dundrade igång showen med en av deras tightaste presskonferenser någonsin, fylld av rykande heta, kommande titlar. Vi fick se Forza 6, mer från Halo 5: Guardians samt nya utannonseringar som Recore och Gears of War 4. De passade även på att visa upp den 1500 kronor snordyra proffsdosan Elite Controller samt pratade lite om hur Xbox One kommer att kunna lira gamla Xbox 360-spel i framtiden, något som fick mången hardcore-spelare att skrika av vildsint förtjusning.
Trots en stark presentation från Microsofts sida var det för min del Sony som stal showen med en saligt sanslös presskonferens som innehöll allting som jag hade hoppats på, och lite till. Street Fighter V visades upp och trots att "cel shading" börjar kännas gammalt såg fightingsystemet och animationsarbetet rysligt bra ut, förde mina tankar till Third Strike. Square berättade även att man arbetar på en ultraambitiös, ytterst påkostad nyversion av världens bästa rollspel (Final Fantasy VII) och Sony + Yu Suzuki avslöjade att man påbörjat utvecklingen av Shenmue 3.
Nintendo däremot var ohyggligt svaga på E3 och det faktum att de knappt yppade ett knyst om Wii U samt redan börjat gagga om efterträdaren NX torde rimligtvis innebära att kommande open world-Zelda blir den sista riktigt stora satsningen till konsolen innan det är dags för den nya maskinen att dundra ut på butikshyllorna. Samtliga av ryktena om Nintendo NX har varit ytterst spännande att skriva om då många av dem kommer från vad vi vanligtvis klassar som säkra, pålitliga källor.
Kickstarter har varit lika intressant som det var pinsamt under 2015. Drift Stage är ett av flera projekt som jag valt att stödja med en liten slant.
Att konsolen just nu ligger i något slags prototypstadie och att det snackas om en premiär redan nästa sommar gör mig spänd på att få veta mer om vad Nintendo har i kikaren. Släpper de en maskin som rent kapacitetsmässigt inte kan tävla med vare sig Playstation 4 eller Xbox One kan framtiden bli knivig för den japanska speljätten, tror jag. Det krävs att de, efter Wii och Wii U, spänner lite muskler nu och likt med Nintendo 64 visar att de kan grafik, och värdesätter saker som modernt surroundljudsformat och minimalt med gimmickartade kontrolldon.
Nintendo arbetar på en ny konsol som de kallar "NX", tydligen släpps den redan i juli nästa år.
I samma veva har VR-trenden, trots att vare sig HTC:s, Sonys eller Facebooks headset släppts på marknaden än, fortsatt vara en stekhet trend inom spelbranschen under detta inledande halvår. Du som på daglig basis är vänlig nog att läsa mitt nonsensrypande raljerande i bloggen iHegevall vet mycket väl vad jag tycker om virtual reality. Efter att ha testat Samsung Gear, Oculus Rift och Project Morpheus är jag väl i princip så pass skeptisk som det överhuvudtaget kan bli. För min del fungerar det helt enkelt inte. Jag spelade bland annat Project Cars inför min recension i cirka nio timmar med Oculus Rift och mådde lika illa i magen som jag hade huvudvärk och ont bakom ögonen. Morpheus ska vi inte ens prata om, den känns ännu sämre och det priset som det just nu ryktas om - kommer den att floppa som Virtual Boy.
En annan aspekt av den första halvan som diskuterats flitigt här på siten och som varit en stor grej rent generellt för branschen är Kickstarter. Tjänsten där fansen betalar för utvecklingen av allt från gympaskor till spel har växt lavinartat och allt fler välkända producenter har övergett tanken på att smöra för utgivare för att istället be spelköparna om ett bidrag redan innan den första raden av programkod skrivits. Jag är kluven inför Kickstarter och har uttryckt detta i flertalet bloggar.
Sonys kommande VR-headset imponerar just nu lika mycket som ett normalstort hudutslag.
Jag sponsrade Superhot och Drift Stage men har haft problem med demonproducenter som Peter Molyneux och Yu Suzuki använt Kickstarter för att skrapa ihop pengar som vi vet att de enkelt hittar på annat håll och som dessutom gör att mängder av spännande indiespel på Kickstarter hamnar i skymundan. När Peter Molyneux dessutom i princip inte höll några av de löften han gav när han samlade in miljoner till gudsimulatorn Godus kändes det lite som att han, i februari, sammanfattade vad Kickstarter håller på att bli. Jag hoppas naturligtvis att jag har tokfel här...
Under fredagsnatten avled Nintendos VD Satoru Iwata efter att ha kämpat ihärdigt mot gallgångscancer en längre tid. Sorgligt såklart och något som drabbar Nintendo hårt. Iwata tillsattes i januari 2002, samma år som vi drog igång Gamereactor och det har under de här senaste 13 åren varit trevligt att träffa honom samt skriva om han och Nintendos framgångar, inte minst med Wii som Iwata i mångt och mycket var den drivande kraften bakom.
En av tråkigare nyheterna under den första halvan av 2015 har naturligtvis varit Games svenska konkurs samt det faktum att Hemmakväll slutat saluföra spel. Detta har inneburit att de två butikskedjor som arbetat mest aktivt med Gamereactor som papperstidning helt enkelt slutat dela ut Sveriges största spelblaska till sina kunder. Något som i slutändan inneburit att vi pausat utgivningen av Gamereactor Magazine för att, förhoppningsvis, återvända i höst.
Jag förstår verkligen besvikelsen hos er som tecknat en prenumeration och hoppas kunna gottgöra er när papperstidningen väl återvänder. Överlag är det svårt att få en printprodukt att fungera rent ekonomiskt idag och tidningar läggs ju ned på löpande band, något som jag (generellt) tycker är otroligt trist. Jag tror att vi alla kommer att ångra oss. När för många papperstidningar lagts ned och framtiden är proppad av halvt handikappade iPad-versioner av forna storblaskor kommer vi alla att tänka: "Ajdå, det där var ju inget vidare - jag borde ha köpt papperstidningen innan det var för sent", det tror jag blir en verklighet.
Halo 5: Guardians ser ärligt talat inte jättebra ut och efter att ha sett TV-serien Nightfall är vi skeptiska till hur spelets story verkar fokusera på Locke.
Resten av 2015 ser ohyggligt intressant ut, enligt mig. Rock Band och Guitar Hero återvänder, Halo 5, Hitman, Just Cause 3, Rainbow Six: Siege, Battlefront, Forza 6, Need for Speed Re-boot, Rise of the Tomb Raider och många fler stekheta stortitlar dundrar ut på spelhyllorna och här på Gamereactor har vi som redaktion aldrig varit med sammansvetsade, aldrig varit mer motiverade eller inspirerade. Vi vet att det är en hel del saker som behöver fixas här på Gamereactor.se och vi vet att den första halvan av 2015 inte varit perfekt för vår del, men lita på att vi jobbar så hårt vi bara kan för att erbjuda Sveriges bästa spelläsning.
Vad tycker du om 2015 såhär långt och ser du på hösten?