Ungefär två timmar in i föreläsningen kommer den, Anita Sarkeesians video med titeln Feminist Frequency: Tropes vs Women. Min kropp och hela mitt jag sätts på spänn. Stämningen i aulan blir genast tung och obekväm. Där hörs utpräglade djupa suckar, den oroliga publiken sträcker och vrider på sig, plockar med väskor och kollegieblock. Vissa vänder sig till sina grannar bredvid för att utbyta ett par viskade ord. Subtila protester för att visa tydligt var de står och att det minsann inte är första gången de hört talas om videoklippet.
Anita Sarkeesian; namnet väcker hos många både avsky och beundran. Åtminstone för dem som hängt med i popkulturens svängar de senaste åren. Även jag reagerar starkt på föreläsningen, känslorna är motsägelsefulla och minst sagt förvirrande. Något stormar inom mig. Genans och förlägenhet pockar envist på en högljudd och hetlevrad känsla av triumf. Under tiden som vi tar del av Anitas kamp mot objektifiering av kvinnor och den flitigt använda stereotypen "damsels in distress" inom TV-spelskulturen, känner jag mig stundvis upprymd och exalterad över det faktum att jag nu befinner mig på en plats full med akademiker som äntligen rakryggat bekräftar ett socialt problem och en problematisk samhällsstruktur.
The Last of Us innehöll en mycket stark kvinnlig karaktär som gick från att bli "skyddad" till att vara den som skyddar och räddar livet på Joel.
Men så ibland kommer den där gnagande känslan av att vara den där irriterande och högljudde feministen. Du vet, hon som står på en liten pall med en megafon och tjuter: "Feminist, javisst!" och uppmanar omgivningen att ta till strid. De som tenderar att lyssna är de redan konverterade, resten vänder ryggen till efter att ha avfärdat henne som världsfrånvänd eller rent utav helknäpp. I skrivande stund har jag resonerat som så att jag får ta en smäll för laget helt enkelt.
På The Last of Us officiella Facebooksida skapades för att par månader sedan ett inlägg med en screenshot tagen ur spelet. Bilden visar hur huvudpersonen Joel riktar en pistol mot sin sidekick Ellies huvud. När jag scrollar ner för att läsa kommentarerna till inlägget förstår jag att man börjat leka en lek: Vad säger karaktärerna på bilden? Ellie har tydligen ingenting att uttala sig om, men Joel känner sig pratglad. Bland annat utbrister han:
"No daughter of mine is gay. I said take off your damn clothes! Who cares if I'm 60 and you're 14, have sex with me. Better get on your knees."
Lara Croft är en av relativt få ordentligt starka, kvinnliga huvudkaraktärer i spelvärlden.
Det fortsätter i samma anda, den ene skribenten mer vågad och uppfinningsrik än den andre. Kontentan är att hon ska våldtas och tvingas till sexuella övergrepp under pistolhot. Ingen ifrågasätter, ingen protesterar. Jag frågar mig själv om detsamma hade hänt om rollerna varit omvända? Hade Ellie också velat våldta Joel eller tvinga honom till oralsex? Framförallt frågar jag mig själv vilken kvinnosyn dessa kommenterande människor så illa döljer under sina hejdlösa skämt.
Jargongen i TV-spelsvärlden är uppenbarligen hård och hänsynslös, inte minst mot kvinnor där förolämpningarna ofta är av sexuell natur. Förra året (2014) under turneringen Fragbite Masters skulle Mihaylo Hayda möta den professionella spelaren Madeleine Leander. Strax innan matchen twittrade han: "Going to rape some girl soon!". Han hade säkert inte menat kommentaren som ett riktigt hot om en faktisk våldtäkt men att förbehålla sig rätten att skämta om andras utsatthet när en själv sitter säkert i båten är enligt mig osmakligt och tyvärr allt för vanligt förekommande. Hayda blev dock diskvalificerad för detta uttalande; ett litet men glädjande steg i rätt riktning.
I Februari 2015 sänds Trolljägarna på TV3. Där berättar Swebliss, en känd kvinnlig spelare, om trakasserierna hon tvingas utstå dagligen i sin streamingkanal när hon spelar Counter-Strike: Global Offensive. Där kallas hon bland annat för "ful hora" och "äckligt luder". Tydligen tycker vissa personer att det är så pass viktigt att pina henne (att bero på sådär ingenting) att de aktivt uppsöker just hennes streamingkanal för att klargöra för sitt missnöje. Att inte titta på hennes videos är ju av allt att döma inget alternativ...
Mängden sexistiskt skitsnack i Counter-Strike är obegripligt, enligt Ida Andersson-Junkka
Enligt en undersökning utförd 2014 av ESA är 48% av alla spelare kvinnor och 50% av alla som köper spel av kvinnligt kön. Spelskaparna ignorerar dock dessa siffror totalt och riktar fortfarande större delen av sin marknadsföring mot en manlig publik; detta med simpla argument som att "kvinnan handlar spel åt andra (läs män) och inte sig själva". Sanningen är att spelande kvinnor över 18 år nu utgör en större del än tonårspojkarna. Trots dessa fakta finns det ingen brist på trilskna röster som påstår att spelen som kvinnor spelar inte räknas som riktiga spel.
"Jag ifrågasätter inte statistiken men" inleds en artikel med. Att säga att 48% av spelare är kvinnor räcker tydligen inte, de måste ha fler detaljer. Vad spelar kvinnorna egentligen? På vilken plattform? Hur länge? "Tjejer spelar Candy Crush och Farmville" läser jag längre ner i kommentarsfältet efter den publicerade artikeln. Kvinnliga spelares engagemang, kunskap och färdighet ifrågasätts och avfärdas systematiskt. För mig, kvinna och spelentusiast sedan barnsben, känns kampen om att få höras och synas som målgrupp snarlikt en hopplöst långsam simtur mot strömmen. För syns och hörs gör vi alltför lite, med tanke på hur många vi idag är som spelar.
Nej, tjejer spelar inte bara Farmville och Candy Crush.
År 2012 genomförde EEDAR en undersökning av protagonister i tv-spel och kom fram till att bland 669 titlar med huvudkaraktärer där könstillhörighet är absolut tydlig var endast 24 utav dessa kvinnliga protagonister. Det vill säga tre procent av alla spel upplevs ur en kvinnas perspektiv. Hur i hela friden ska spelindustrin locka kvinnor till mer "riktiga" spel om de aldrig representeras på ett rättvist och jämlikt sätt? Spelkulturen är fortfarande ung, den genomsnittlige spelaren är runt 30 år gammal. Borde vi inte spegla detta med en fräsch och uppdaterad syn på jämlikhet, kön, sexuell läggning, hudfärg och social status?