De kommande 24 månaderna är späckade med stekheta releaser. Vissa har utannonserats och visats upp, andra är ännu hemliga men vi vet att de är under utveckling. I en artikelserie på fem delar pratar vi på Gamereactors redaktion ingående om vad vi förväntar oss av ett helt gäng kommande storspel.
• Petters förväntningar på Deus Ex: Mankind Divided
Jag älskade Human Revolution nästan lika mycket som jag dyrkade Warren Spectors original. Det jag inte gillade var endast ett fåtal saker men det antiklimax som utgjorde spelets bossfighter var en av minuspunkterna för min del precis som den lite väl oförlåtande starten som drev mig halvt till vansinne. Inför Mankind Divided pratar vi (som du såklart redan vet) ny spelmotor, fortsatta bekymmer i ett framtida Prag med en ännu vassare Jensen i huvudrollen.
Jag förväntar mig ännu mer frihet, mer möjligheter att skräddarsy min egen spelupplevelse samt större, snyggare miljöer. Allt detta är ju saker som Eidos Montreal redan lovat oss på förhand vilket leder mig till några aningen mer orealistiska förväntningar. Jag vill nämligen inte ha en enda laddningsruta i hela spelet, jag vill ha mellansekvenser som gör att jag sitter som klistrad framför skärmen samt spelkontroll som proppad av möjligheter att se sådär bedrövligt überninja-cool ut som Adam gör i samtliga trailers för spelet (i filmsekvenserna).
• Kims förväntningar på Mass Effect: Andromeda
Jag sticker ut snoken och påstår glatt att jag har spelat mer Mass Effect än någon annan levande varelse på den här planeten och längtan efter den nya delen i den smaskiga rymdoperan är så stor att jag dagligen behöver uppsöka vård. Jag vill att Andromeda ska fokusera ännu mer på relationer, både mina egna romantiska erövranden med mitt mångfasetterade rymdcrew men också det politiska skådespelet i galaxen. Jag vill fatta beslut som får konsekvenser för hela planeters överlevnad, jag vill ständigt behöva balansera min besättnings syn på mig och mina val, och samtidigt spela ut dem mot varandra.
Bioware byggde upp ett trovärdigt universum med den första trilogin och jag hoppas (innerligt) att vi verkligen startar precis efter det avskydda slutet från del tre, som det ryktas om, och återställer människans plats i galaxen, en gång till. Jag hoppas på massor av nya karaktärer, återkommande favoriter som Liara och Wrex, helt nya raser, fler fläskiga RPG-element med mer menypillande och en påverkningsbar historia, fullproppad med vändningar, lite naket och och pulshöjande odds som får mig att svettas så mycket att jag ständigt behöver justera mitt grepp om handkontrollen.
• Jonas förväntningar på Red Dead Redemption 2
För mig är Red Dead Redemption ett av de bästa spelen någonsin, och det finns inget jag ser fram emot mer än en uppföljare. Det betyder inte att allt var perfekt, bland annat hade spelkontrollen problem och jag ryser än idag vid tanke på revolverduellerna. Dessutom vore det trevligt med ännu mer saker att göra och möjlighet att kunna påverka historien på ett annat sätt. Vidare förväntar jag mig att Rockstar fortsätter bryta ny mark kring vad ett spel kan vara och efter två suveräna Quentin Tarrantino-filmer förlagt till andra halvan av det amerikanska 1800-talet, hoppas jag att Rockstar tar sig an samma era.
Rasism är ännu ett ämne som knappt behandlats alls i spelvärlden och antebellumerans USA är som gjort för ett westernspel med detta tema. Sammanfaller det med inbördeskriget kan vi dessutom få uppleva ett extra laglöst USA med tjallare och spioner överallt, enorma krigsfartyg, fullskaligt krig och ett land bokstavligt talat skjutet i sank med sanslösa övergrepp från både nord och syd. Vidare förväntar jag mig att Rockstar satsar på ett multiplayer runt just detta krig och ger oss en allvarligare version av klassiska North & South från NES (med flera format). Jag vill råna tåg, delta i fältslag, rida häst, ta över fort och ha episka revolverdueller.
• Lisas förväntningar på Mafia III
Som det film noir-fan jag är var Mafia II per automatik ett favoritspel när det kom för sex år sedan och jag skäms lite över att erkänna att jag varit en av de Mafia III-skeptikerna som egentligen inte haft nog anledning till misstycket (tål att påpekas att jag ändrat min uppfattning efter månader av funderingar). Jag vill ha ett Mafia som bygger på de gamla karaktärerna och miljöerna och följa Vito genom hatfyllda hämndaktioner och förfallet som hör till. Med det sagt vet jag mycket väl att det inte är det vi kommer att få se i Hangar 13:s debuttitel men jag är samtidigt hoppfull.
Mina ärliga förväntningar är, även om de kanske inte är exakt vad jag vill ha, att Mafia III kommer vara ett fantastiskt spel. Mafia III kommer att lämna 40-talet bakom sig och ta plats i New Orleans på det sena 60-talet. Jag förväntar mig en mörk, öppen miljö med tydliga konsekvenser gällande skottet som tog en viss King Jr.'s liv, rasism, bortglömda krigsveteraner och överhängande hot vad gäller maffiakrig. Jag förväntar mig en lång, matig enspelarkampanj. Jag förväntar mig smart skrivna huvudkaraktärer, en Lincoln Clay med ett hjärta av guld men ett sylvasst yttre, barnförbjuden dialog, barnförbjudna scener, brutalt våld och konsekvenser vad gäller spelarens aktioner. Jag förväntar mig även en Vito trogen föregångaren och fler kära (och mindre kära) återseenden.