(5) Star Wars Battlefront II
Det finns en tämligen enkel regel att förhålla sig till när det gäller spelljud: Om du råkar ha några vettiga högtalare hemma och två törstiga vaxgrottor som skriker efter lite nippriga vibrationer så bör minst en titel från underbara Dice finnas i din samling. Så enkelt är det bara. För två år sedan lyckades svenskstudion att imitera, förnya och verkligen leverera det ljud som ett Star Wars-spel kräver, och i år slog de på stora trumhinnan ännu en gång. Det är rent fantastiskt hur välstämt en hel armé med laserbrakare kan sjunga tillsammans, och det var inte bara den dånande markslakten som ljöd fint, utan även de flygande rymdstriderna som tveklöst var bland det bästa vi fått lyssna till under 2017. Ofta är det frustrerande att dö en bråd död i en mustig multiplayermatch, men så länge motståndarlaget gör slut på oss med en köttig kärnvapensexplosion är vi trots nederlaget glada. Och hörselskadade.
(4) Project Cars 2
Spelåret 2017 bjöd på tre stycken racingsimulatorer som alla släpptes inom en sex veckors-period vilket är något som spelvärlden aldrig någonsin sett maken till tidigare. Och alla tre spelen var bra. Alla tre var spelvärda, snygga och spelmässigt balanserade med god bilfysik och trevliga utmaningar. Bäst av Forza 7, Gran Turismo Sport och Project Cars 2 var det sistnämnda och detta mycket tack vare ljudbilden som britterna bakom titeln lagt osannolika mängder krut bakom. Vi pratar de bästas motorljuden i ett spel på många år samt allt det där vinande transmissionsljudet som valfri GT LM-bil ger ifrån sig, avgasknallar, däckskrik och en akustik som verkligen gjorde det enkelt för oss att leva oss in i rollen som riktig racingförare.
(3) Horizon: Zero Dawn
Ljud är bland de viktigaste elementen i ett spel. Och då pratar vi inte enbart röstskådespeleriet eller soundtracket. Utan miljöljud. Ett spel utan trovärdig ljudmatta och som samtidigt inte utnyttjas till max, kan dra ned hela upplevelsen. Horizon: Zero Dawn lyckades mycket väl när det kommer till det det som hörs. Allt från Aloy med vänner, till suset i vinden, till de mekaniska lederna hos de robotiserade dinosaurie-liknande varelserna som vandrade runt, var ingenting annat än en fullträff. Bara en så enkel sak som att världen runt omkring dig "pratar" oavsett om du gör något eller inte. Utan det så hade spelvärlden känts tom, och tråkig. Vilket i slutändan sabbar upplevelsen. Att använda ljudet som verktyg då vi smög runt i den sagolikt vackra värld Guerrilla Games målat upp, fungerade varje gång. Det om något, är ett kvitto på kvalitativ ljuddesign.
(2) Uncharted: The Lost Legacy
Det finns väldigt mycket Naught Dog gör bra, men frågan är om inte det rent tekniska är deras verkliga styrka. Och då snackar vi inte bara grafik, utan även ljudbild. Som i Uncharted: The Lost Legacy till exempel. Ett spel som inte bara följde i fotspåren från Uncharted 4: A Thief's End utan rent av överträffade det med makalöst mustig ljudbild vare sig vi befann oss i indiska djungler, i trånga utrymmen eller krigade för fullt. Det krispigt kristallklara ljudet överträffande det mesta annat med surround-effekter som kastade in oss mitt i händelsernas centrum på ett sätt som borde räcka till en vinst i denna kategori vilket år som helst. Ja, utom möjligen ett år som 2017 då Hellblade: Senua's Sacrifice släpps då förstås.
(1) Hellblade: Senua's Sacrifice
Säga vad man vill om Hellblade: Senua's Sacrifice, spelet hade i alla fall en otroligt genomtänkt ljudbild som är av spelets främsta behållningar. Spelupplevelsen kretsade kring hur vår huvudkaraktär Senua långsamt bryts ner och förlorar förståndet, hennes hjärnspöken tar över hennes sinne och skapar en värld som gränsar mellan dröm och verklighet. Detta speglades framförallt i ljudet som arbetade mycket med att förställa omgivningen och placera spelaren inuti hennes huvud. Hellblade kom till sin fulla rätt i vår stora Atmos-rigg här på redaktionen, och det kändes som att rösterna Senua upplever talade till just oss, då. Massor av atmosfär, såklart. Vi har aldrig upplevt ett sådant obehag som när vi långsamt tog oss längre in i den fornnordiska varianten av helvetet kallat Helheim. Ljudbilden var perfekt synkroniserad med berättelsen och ju mer galen Senua blir - desto mer intensiv blev ljudupplevelsen. Det blev vid enstaka tillfällen så pass intensivt att vi tvingades pausa för att ens orka med, och det är ett kvitto av rang. Därför vinner Senua's Sacrifice denna kategori.