(5) Rogue Trooper Redux
Vi har ingen aning (alls) om hur Rebellion egentligen tänkte när de beslutade sig för att gräva upp ett elva år gammalt skräpspel och helt sonika göra om det. Vi begriper inte resonemanget och kommer så heller aldrig att göra. För Rogue Trooper är lika uselt nu som det var 2006, även fast grafiken polerats och texturerna bumpats upp i upplösning. Tragiskt rutten spelmekanik, kass miljödesign och hopplöst tempo gör detta till årets sämsta HD-reebot och 2017 års femte sämsta spel.
(4) Troll and I
Det såg på förhand lite lovande ut. Nordiska troll är ju bra skit. Men låt dig inte luras av charmen på preview-bilderna, det här är en avskrädeshög av sällan skådat slag där allt du gjorde med handkontrollen ändå resulterade i något helt annat än du tänkt dig och där precision aldrig var ett ledord under utvecklingen. Om du mot all förmodan skulle ha lyckats med det du tänkt dig, så såg hitboxar som tycktes vara framslumpade ändå till att du misslyckades för att vara säker på att aldrig ge dig ens en gnutta glädje från detta spel. Eller spel och spel förresten. Tekniskt sett så är det mer av en hög buggiga ettor och nollor som aldrig borde ha fått samlats i ett och samma spel eftersom de uppenbarligen ogillar varandra så mycket. Bland årets många stinkare, är Troll and I en av de absolut värsta syndarna.
(3) Sonic Forces
Vi älskar Segas illsnabbe och kaxige kotte. Vi gör faktiskt det, trots att han de senaste två decennierna spridit mer gödsel än någon svensk bonde ens varit i närheten av. Allra sämst blir det när Sega och Sonic Team bestämmer sig för att köra hans fullständigt vidriga vänner ner i halsen på oss, och de drar sig heller inte för att kontinuerligt uppfinna nya att plåga oss med. Sonic Forces var tyvärr ett klockrent exempel på detta där en osedvanligt vidrig ensemble hade det som främsta uppgift att verkligen suga all glädje ur spelvärlden. Sonic Forces var verkligen helt horribelt dåligt och ytterligare ett kvitto på att Sonic Team skulle behöva bli av med vårdnaden om Sonic, som förtjänar ett varmare och mer talangfyllt hem som kan få honom att nå fornstora dagar igen. Det här är verkligen snudd på misshandel och kultursabotage.
(2) Raid: World War II
Lion Game Lion borde verkligen skämmas. Det kan verkligen inte vara kul att hamna på en lista över årets sämsta spel, men det vore tjänstefel av oss att inte plocka med deras senaste skapelse, nämligen Raid: World War II. Spelet var faktiskt så horribelt dåligt att det fick Fredrik att avsky sitt jobb i några veckor när han tvingades att recensera skräpet. Raid: World War II borde klassificeras som ospelbart i och med att det var proppat med buggar som förstörde vår spelupplevelse totalt. Det enda som faktiskt imponerade var spelets makalösa ljud, men vad gör det när spelupplevelsen på alla sätt var ren tortyr och att grafiken inte var mycket bättre än ett spel till Playstation 2. Vi rekommenderar ingen att spela det här, inte ens om det vore gratis och att sälja det borde klassas som biologisk krigsföring.
(1) Road Rage
Det är få spel som, i alla fall på konsol, som får en att tänka "är detta verkligen släppt på riktigt?" Utvecklarna Team 6:s andliga uppföljare till Road Rash levererade en ofärdig öppen värld där vi fastklistrade på dåligt modellerade motorcyklar fick rulla runt i en död stad, klubba folk i huvudet och passera genom byggnader. Inget i det här spelet fungerade vare sig det är de plågsamma dialogerna, uppdragsdesignen eller ens körkänslan. Att rulla fram genom Ashen City bara för att nudda en annan, ensam trafikant och slumpmässigt exploderade cementerade spelets kvalitet i våra ögon. Road Rage dansade nästan skamlöst på en linje där det är svårt att veta om detta är ett spel där teamet bakom inte brydde sig eller om det var en titel som kastades ut på marknaden innan det ens lämnade sitt alfa-stadie. Det är ett spel som utan tvekan hamnar i sällskap med usla titlar som Road To Hell: Retribution i kvalitet och det är utan tvekan det sämsta spelet vi genomlidit i år.