Jag blir lätt nostalgisk. och ja, du vet hur orättvis man kan vara när nostalgibrillorna åker på. Vi minns de bästa bitarna, alla toppar, (till och med lite bättre än vad de faktiskt var) och blundar för dalarna. Vi använder uttryck som att "det var bättre förr" och försöker argumentera för att världen var underbart perfekt vid en väldigt specifik tidpunkt. Inte minst när det gäller spelindustrin. För mig stavas den tiden och det året 2007. Ett magiskt bra spelår. Kanske till och med det allra bästa? Jag har i denna artikel, som markerar starten för en ny antologi här på siten, förklara vad det enligt mig var som gjorde det här året så speciellt och varför jag blickar tillbaka med en sådan varm och gosig känsla i kroppen.
I mars 2007 kickades spelåret med stort S igång på riktigt då Sony äntligen släppte lös Playstation 3 som funnits ute i Japan och USA nästan ett halvår redan. Jag minns att detta var en mycket stressig tid för oss på Gamereactor eftersom vi på den tiden både producerade en 48 sidor tjock gratistidning varje månad samt drev Gamereactor.se på ungefär samma premisser som vi gör idag. Det var rolig, givande stress, dock, och inget av den där själaslukande, karaktärsförstörande hemsk-stressen som ibland går hand-i-hand med arbete. Jag minns mycket väl vad imponerad jag var av Playstation 3 som i den påkostade 60 GB-versionen skröt med lyxkomponenter rakt igenom. Den lät väldigt bra som CD-spelare, den klämde ur sig Bluray-bildkvalitet som med enkelhet skåpade ut dubbelt så dyra, dedikerade (stationära) high end-spelare och den var snudd-på knäpptyst i förhållande till Xbox 360 som stod och brölade med en rödblinkande cirkelsymbol i min rappliga TV-möbel. Kratos andra holmgång släpptes under 2007 men tyvärr hade Sony-ägda Santa Monica-studion inte fått tillräckligt med tid på sig för att bygga uppföljaren till PS3 vilket gjorde att jag under 2007 faktiskt spelade mer på min PS2:a av den enkla anledningen att jag verkligen dyrkade God of War 2.
Bioshock slog ned som en blixt från klar himmel och står sig som ett av de bästa actionspelen vi delat ut betyg till, någonsin.
En månad senare utannonserade Blizzard äntligen Starcraft II under ett esport-event i Korea och jag började per omgående att längta krampaktigt. Det spelet som mest utmärker sig under detta suveräna spelår är dock vare sig Starcraft II eller God of War II till PS3 (eller någon av lanseringstitlarna till Playstation 3) utan Bioshock, en titel som för egen del, trots att jag även på den tiden drev en spelblaska, kom som en blixt från klar himmel. Vi visste såklart på förhand att det utvecklades av mannen bakom System Shock 2 och vi visste såklart även då att Ken Levine stått bakom Swat 4 som än idag står sig som en av tidernas mest underskattade actionspel, men resten var något av en hemlis inför lanseringen. Bioshock var en doldis, helt enkelt, även om konceptet lockade flera av oss. Jag minns mycket specifikt hur chockerad jag var över hur sinnessjukt effektiv atmosfären fungerade i Bioshock då jag redan efter 20 minuter satt som fastklistrad framför TV:n i redaktionens spelrum. Resten var som vi brukar säga historia. Irrational Games mörka, täta, fantastiskt väldesignade undervattensthriller står sig som ett av de viktigaste actionspelen genren någonsin skådat och enligt mig det bästa spelet under detta förlovade år.
Call of Duty 4: Modern Warfare var vida överlägset sin föregångare och blev starten på den enorma Call of Duty-hysteri som har rått sedan 2007.
Andra stortitlar innefattar bland annat Portal, från Valve. Spelet som liksom "slank" med i The Orange Box som innehöll samtliga Half-Life 2-expansioner plus originalspelet, ett gäng briljanta titlar som EA inte lät oss recensera på egen hand. Jag minns händelserna och aslla turerna kring detta mycket väl då EA Sverige frågade oss i god tid inför recensionsembargot om vi ville resa till deras kontor i Fjollträsk eller om vi ville att de skulle resa upp till våra små kontorslokaler för att låta oss spela samtliga titlar i lugn och ro. Vi valde det sistnämnde och hade EA:s på den tiden mycket tillmötesgående PR-person Martin på plats i vårt testrum under en åttatimmars-dag, vilket gav mig chansen att hårdtesta spel som förutom Portal redan recenserats här på Gamereactor. Portal flög precis som Bioshock lite under radarn innan det kort efter premiären bara exploderade i popularitet. Det var ett förhållandevis billigt spel sett till produktionsbudget som Valve aldrig trodde skulle bli en så pass enorm succé som det faktiskt blev och även fast jag aldrig riktigt gillade pusselupplägget var det såklart snillrikt utformat, smart och väldigt atmosfäriskt. Jag minns specifikt hur före detta redaktören Jonas Elfving kärade ned sig på pass i detta spel att han i princip bara vandrade runt på redaktionen och upprepade frasen "The cake is a lie" i flera, flera månaders tid.
Crytek släppte under 2007 lös Crysis, som var ett lika modigt som kaxigt spelprojekt.
Super Mario Galaxy damp ned under 2007, också, och det var ju som vi alla vet mästerligt. Ett fullständigt magiskt bra plattformsäventyr proppat med originalitet, charm och lekfull design som roade oss på Gamereactor under många månader, något som även Crysis lyckades med. Jag minns specifikt hur jag i februari 2007 reste till Frankfurt för att smygkika på Far Cry-folkets nya spel som visade sig vara det absolut snyggaste jag någonsin sett. Crysis var en actionfanatikers absoluta dröm och innehölls å mycket frihet, möjlighet och vidsträckta paradismiljöer att det kändes som om jag kunde vandra runt i timmar utan att ens skrapa på ytan. Redaktionens dåvarande test-PC uppdaterades bara veckor innan vi mottog recensionsversionen och stånkade, pustade och flämtade sig igenom 15 timmars testande av Cryteks tidlösa actionpärla som på flera sätt ännu inte överträffats. Att en utvecklare medvetet väljer bort två av tre plattformar för att kunna pressa hårdvaran till max, är något som vi numer aldrig ser, men Crytek gjorde precis detta under 2007 och Crysis förblir en milstolpe inom genren.
Halo 3 var inte bara stort, snyggt och välfyllt - det innehöll den där episka känslan av en enorm galax som befann sig i krig, en känsla som Bungie var suveräna på att framkalla.
Under samma månad släppte även Activision Call of Duty: Modern Warfare och Ubisoft det mycket efterlängtade Assassin's Creed. Det ena spelet var en ytterst linjär, interaktiv Michael Bay-film proppad av tempovariation och coola sekvenser medan det andra var en konceptuell dröm fylld till brädden av fantastisk atmosfär och design men ett spel som i slutändan gjorda oss besvikna sett till den enformiga spelmekaniken/uppdragsdesignen. Uncharted: Drake's Fortune släpptes också 2007 och det blev omedelbart en favorit bland flera på Gamereactors redaktion. Jag minns framförallt hur Playstation-token Mikael Sundberg föll pladask för Nate Drakes oemotståndliga matiné-charm och spelade om Uncharted: Drake's Fortune både en och 12 gånger under samma period, detta trots att vi hade flertalet überstressiga trycklämningar på schemat och en himla massa andra spel som behövde spelas igenom.
Super Mario Galaxy släpptes också under 2007 och står sig som ett av Nintendos bästa.
Personligen var det inget spel som släpptes under 2007 som norpade så mycket tid av mig som Harmonix Rock Band gjorde. Inte ens nära. För även om jag älskade Bioshock, Super Mario Galaxy och Crysis var det inget spel som liksom nästlade sig in i mitt medvetande som Rockband verkligen gjorde. Jag blev fanatisk, helt enkelt. Fast. Som gammal trumslagare fann jag en stor utmaning i ett bli riktigt bra på de medföljande plasttrummorna och började således tokträna på expert-läget i detta spel. Tillsammans med kompisar var Harmonix ikoniska musikspel dessutom fullständigt briljant.
Inuti The Orange Box följde Portal samt Team Fortress 2, två spel som smögs ut på spelhyllorna och snabbt exploderade i popularitet.
Motorstorm från studion som år 2014 släppte Driveclub (och sedan tvingades stänga) var även det ett 2007-spel som jag minns otroligt väl. Inte för att det var särskilt realistiskt eller särskilt varierat men för att det kändes så otroligt modernt sett till de enorma banorna och den grafiska kvalitet som erbjöds. Motståndarbilarna flög förbi på skärmen, grovgruset sprutade och racingen pågick i hastigheter som endast Wipeout kunde tävla med, något som gjorde Motorstorm till något av en PS3-favorit för mig.
Harmonix lämnade Guitar Hero-serien under 2005 för att två år senare släppa Rock Band, spelet som skrev om regelboken för hela musikgenren.
Två andra titlar som definierade 2007 som spelår var såklart Halo 3 samt Mass Effect, två distinkt olika scifi-titlar från två distinkt olika, helamerikanska, studios som på flera sätt förändrade vårt sätt att se på respektive spelgenre. Jag hade längtat efter Halo 3 i flera år när det väl släpptes och minns tydligt hur mycket jag älskade det, inte minst tack vare den för tiden ursnygga grafiken och för multiplayerläget som kändes helt magiskt bra. Dirt, Forza Motorsport 2, The Witcher, Pokemon Diamond/Pearl och The Legend Of Zelda: The Phantom var andra titlar som dundrades ut på spelhyllorna under detta år som jag Hourglass som jag anser endast knäcks av ett enda annat spelår som kommer i en annan artikel i denna återkommande Gamereactor-antologi.