Jag har aldrig gillat Marvel Studios Thor eller Thor: The Dark World överdrivet mycket. Sistnämnda gillar jag inte överhuvudtaget. Därmed var jag fylld av skepticism inför Thor: Ragnarok men när man avslöjade att Taika Waititi skulle regissera den blev jag istället fylld av hopp. Medan många andra inte hade någon aning om vem denna indieregissör var jublade jag framför skärmen. What We Do in the Shadows är min absoluta favoritkomedi och när Waititi beskrev Ragnarok som en buddy-cop-rulle med Hulk och Thor kunde jag knappt hålla mig. Förväntningarna hade varit skyhöga och besvikelsen var total. Hade jag varit regissör (ni kan ringa mig när som Marvel) hade jag gjort mycket annorlunda. Här är ett par saker jag hade förändrat:
• Humorn
De allra flesta Marvel-filmer är i grunden komedier och eftersom jag gillar de allra flesta filmerna är det nödvändigtvis ingenting negativt. Som jag nämnde så älskar jag dessutom Waititis humor men i Ragnarok saknar jag balansen mellan komedi och allvar. Det är egentligen en superrolig film men i det här fallet är den nog lite för rolig för sitt eget bästa. För mig känns det helt orimligt att Thor skrattar och skojar bara ögonblick efter att han sett sin far gå bort. Det är som om han inte bryr sig alls och detta kan även appliceras på när han återvänder till Asgard som numera bara är en skugga av vad det en gång var. Hans bästa kompisar är döda och Asgards invånare är på flykt och han visar noll empati för någon av dem. Väljer man att göra en komedi så måste man även kunna balansera den bra och inte sjabbla bort de allvarliga stunderna som ska få oss fans att känna något. Jag tror få av oss ens bryr sig om Warriors Three men de är ändå de som står Thor närmast. Snabbt blir de slaktade av Hela och vi ser inte Thor fråga efter dem en endaste gång. Trevlig kompis.
• Hela
Marvel är förvisso inte förknippade med att leverera bra skurkar. Hela är en av de svagaste skurkarna hittills men jag anser ändå att det fanns potential i henne. Cate Blanchett är till att börja med en fenomenal skådespelerska och gör egentligen vad hon kan med det manus hon blivit tilldelad. Uppbyggnaden av karaktären hade däremot kunnat göras otroligt mycket bättre. Vi vet att Odins frånvaro från Asgard har gjort Helas återvändo enklare men istället för att han bara försvinner (i en väldigt underutvecklad scen) hade jag hellre sett att hans svaghet gjort att hon kommit tillbaka innan han gått bort. Här hade jag velat se en konfrontation mellan Odin och Hela där hon framhäver deras fars sämsta sidor inför Thor och Loki. Därefter hade jag velat se ett sista försök från Odin att hindra Hela från att komma tillbaka men misslyckas och därmed dö inför sina söner. Det hade varit mer värdigt och som det är nu känns det som om Anthony Hopkins bara vill därifrån så fort som möjligt. Detta hade även gjort den slutliga konfrontationen mellan Thor och Hela mer känslosam. Thors förvandling till den sanna åskguden hade på så vis också fungerat bättre tack vare en enorm vrede mot henne. Något som också är mycket oklart under filmens gång är vad som egentligen dödar varandra. Thor blir stucken av Hela två eller tre gånger och visar ingen reaktion alls. Det blir även Hela men hon traskar vidare som om inget hänt. När Frigga blev huggen i Thor: The Dark World dog hon däremot bara efter någon sekund. Spänningen (och logiken) försvinner helt, om du frågar mig.
• Logiska luckor
När Thor anländer till Sakaar visar det sig att Loki varit där flera veckor eftersom han drogs ur teleporteringen innan Thor. Hulk har även varit där flera år. Så här långt har jag inga problem med det alls men jag begriper inte hur det kommer sig att tiden verkar gå lika snabbt i Asgard som den gör i Sakaar när vi får följa Thor. Jag uppfattar det som att Thor bara spenderar en eller två dagar i Sakaar och det känns knappast som att tidsskillnaden i Asgard är särskilt större.
Efter att de har tagit sig igenom djävulens anus anländer de extremt nära Asgard. Rymden är oändlig och de anländer precis i närheten?
Valkyrie verkar ha gett upp hoppet om Asgard för länge sen och bryr sig inte ett dugg när Thor ber henne hjälpa honom i början. Inte ens andra gången verkar hon bry sig nämnvärt men efter att Loki tar sig in i hennes huvud beslutar hon sig snabbt för att hjälpa till. Jag saknar någon riktig förklaring till varför hon ändrade sig och det känns inte som det finns mycket till en inre kamp inom henne.
Det finns inte mycket ont att säga om Jeff Goldblums Grandmaster.
Hur kan de elektriska chockerna ens ha effekt på Thor när han är åskguden? Det stämmer att han utsattes för samma sak i första filmen men då hade hans krafter tagits ifrån honom. I Ragnarok har han fortfarande kvar sina krafter. Borde inte heller apparaten ha förstörts när han förvandlades under gladiatorfighten?
Var är Lady Sif? Borde inte Thor fråga efter henne eller Warriors Three när han pratar med Heimdall?
• Loke
Jag älskar karaktären och har gjort det i alla filmer som han haft en roll i. Han var en av få extremt bra saker med Thor: The Dark World och faktum är att slutet i den filmen känns riktigt spännande. Jag har dock ett problem med att Ragnarok fullkomligt spottar på slutet av föregångaren och gör en riktigt bra twist till ett skämt. Ingen tycks dessutom fatta att Loki förklätt sig till Odin vilket Thor förstår efter bara någon sekund. Visst måste det väl ändå finnas någon mer än Thor i Asgard som känner honom tillräckligt väl för att syna hans bluff? Tidigare har även Loki haft en betydelsefull roll i filmerna men i Ragnarok känns det som hans roll saknar ett syfte och finns istället bara där för nöjets skull. En konsekvens av Lokis bannlysning av Odin bidrar också till oförklarliga handlingar från Odins sida. Med Doctor Strange hjälp borde han ha kunnat varna sina söner för Hela och med tanke på att han undanhållit information från dem i Thor-filmerna innan Ragnarok tycker man att en så vis gud som han borde ha lärt sig av sin läxa. Han vet mycket väl vad Hela kan åstadkomma och det känns som att han (och Thor) bryr sig lika lite om Asgards öde. Doctor Strange berättar att Odin vill förbli i exil men ändå har Odin väntat på sina söner? Trevlig kung och pappa...
• Slutstriden
Som jag nämnt tidigare tycker jag att relationen mellan Hela och Thor är otroligt underutvecklad. Thor verkar inte bry sig om att hans befolkning lidit och att varenda krigare mist livet när Hela invaderade Asgard. Det är dessutom helt ointressant att se på när Valkyrie, Loki och de andra slåss mot hundratals zombier som känns lite som slutstriden i Avengers: Age of Ultron. Förut nämnde jag också att Thor och Hela båda blir huggna utan att reagera mer än att skrika till lite. Därmed tappar också deras strid lite av mitt intresse eftersom det känns som de pucklar på varandra utan att de tar någon skada. Samma problem upplever jag under fighten mellan Thor och Hulk. När Thor väl ger sig in i fighten med zombierna tappar filmen mig ännu mer eftersom det inte finns någon spänning kvar alls när de faller som käglor framför honom. För att toppa detta kan jag knappt hålla mig för skratt när den otroligt töntiga Skurge plockar fram två stycken M16 och försöker se stenhård ut medan han har ihjäl resterande zombier. För mig känns det snarare töntigt än coolt.
Dig vill jag se mer av...
• Mitt omdöme
Redan i början av denna artikel skrev jag att jag ändå tycker att Thor: Ragnarok är en okej film. Den är bitvis fantastisk rolig och Korg är troligtvis en av mina favoritkaraktärer någonsin. På grund av alla dessa brister som jag nämnt kan jag inte hylla den som så många andra gör och eftersom flera har bett mig förklara vad jag inte tycker om med filmen tänkte jag att det bästa var att berätta det i artikelform. Jag älskar Taika Waititi men hoppas att han lämnar Marvel ifred framöver.