Det är inte lätt att vara någons lillebror. Speciellt inte när ens syskon, och tillika föregångare, var så pass framgångsrik och hyllad som spelåret 2010 faktiskt var. Man skojar liksom inte bara bort titlar som Mass Effect 2, Red Dead Redemption, Starcraft II, Halo: Reach eller Super Mario Galaxy 2 i en handvändning. Eller... Du kan såklart göra det om du vill, men det är inte den bästa idén om du vill uppfattas som någorlunda seriös i sammanhanget eller vill undvika att hamna i en hätsk diskussion med någon på Internets oförlåtande bakgator. Att 2010 var ett spelår värt att minnas kan vi alla därmed vara tämligen överens om, och då oavsett om vi ser till kvalitén eller kvantiteten som var närvarande mellan månaderna januari och december. Låt dock inte denna överväldigande briljansen förblinda, och i förlängningen förleda, er till att tro att de tolv månaderna som kom därefter endast var kattskit och inget att skriva hem om. För vet ni vad? De månaderna var faktiskt var rätt briljanta de också. Detta är följaktligen en artikel om "lillebror 2011" som trots den kolossala skuggan av året dessförinnan lyckades bli ett av de bästa - och framförallt mest intressanta - spelåren i mannaminne.
Playstation 3, Xbox 360 och Nintendo Wii var, som ni säkert känner till, hemmakonsolerna som regerade vid den här tidpunkten och mycket av årets titlar skulle således involvera efterlängtade uppföljare till varje spelmaskin. Sony och Microsoft ställde som exempel hårt mot hårt då två av deras flaggskepp, Uncharted respektive Gears of War, gick upp i en rykande het duell där ett tredje (och ett då förmodat sista) kapitel till varje saga skulle skrivas. Sett till GR-betygen skulle båda actionrökarna sedan klassas som extremt välpolerade och välregisserade slutprodukter, men detta hindrade emellertid inte bataljen från att sammanfattas med en tydlig "vinnare" för den som tar sifferbetyg på allra högsta allvar. Epics tjurnackade stridspittar kammande visserligen hem en saftig nia av den dåvarande GR-skribenten Jonas Elfving och chefredaktör Petter Hegevall backade därtill upp Marcus Fenix & Co med en stark åtta, men vad hjälpte det när Nathan Drake visade sig vara strået vassare på samtliga punkter. För Naughty Dogs förrådande trea belönades med en oklanderlig tia i betygskolumnen, en välförtjänt "älskar-stämpel" från en enig GR-redaktion och följande rad från recensent Daniel Steinholtz:
"Uncharted 3 är det närmaste perfektion jag upplevt under hela 2011."
"En fullpoängare i all ära, men det här är verkligen öken!"
Om du likt Daniel sedan har haft nöjet att testa Uncharted 3: Drake's Deception är det såklart lätt att stämma in i hyllningskören och beskriva Playstation-mästerverket som den perfekta underhållningsprodukten för den som är ute efter en lättsam matinéberättelse ackompanjerad av bombastiska och snortaja actionsekvenser. Uncharted var dock inte det enda Sony-liret, och tillika actionäventyret med en trea i namnet, som släpptes under 2011 då såväl Resistance- serien som Killzone-ditot utökandes till fullfjädrade trilogier under samma tidsperiod. Släng dessutom in det faktum att både Infamous 2 och Little Big Planet 2 lanserades under 2011 så är det mer eller mindre omöjligt klandra utbudet som fanns till Sonys stationära spelkonsol under denna tid.
Detta ledde givetvis till att Microsoft fick se sig slagna i actionkategorin även om Halo: Combat Evolved Anniversary kunde agera som ett dämpande och ljuvligt plåster på såren för de utan en Playstation 3-konsol. Överlag var det dock ingen anledning för Bill Gates och hans Xbox-division att hänga läpp allt för mycket då de istället var lika dominanta i racinggenren. Forza Motorsport 4 var nämligen skrämmande nära en fullpoängare när det lanserades under hösten och "den där Hegevall" utnämnde dessutom Turn 10's bensindoftade fyra till den solklara segraren i konkurrens med Gran Turismo 5 som hade släppts året innan. Till och med användandet av rörelse-tillbehöret Kinect fick sig ett par lovord i den mastiga recensionen från vår gubbrangliga överstehövding och raderna däremellan fylldes dessutom med smäckra hyllningar till den förstklassiga grafiken och den genuina körkänslan. Kort och gott: om virtuell bankörning var något du uppskattade under 2011 så var ägandet av en Xbox 360 ett absolut måste.
Forza Motorsport-serien sladdade ännu en gång in på den övre delen av betygsskalan
För Nintendo Wii såg det däremot relativt mörkt ut. Det ska vi verkligen inte försöka hymla med eller sticka under stolen. För det var, som bekant, extremt få spel som planerades att släppas till konsolen i fråga och anledningen var såklart att den Kyotobaserade speljätten hade börjat förberedda sig inför den kommande Wii U-övergången som väntande runt hörnet. Detta gjorde sedan att titlar som Conduit 2 och Kirby's Epic Yarn endast fick utrymme att agera rökridå till dess att pusselbitarna var på plats, och underbara Xenoblade Chronicles kunde därtill endast ge en liten välbehövligt andningspaus för Sigge, Iwatas och Reggies manskap. Den handviftande brödrosten hade dock ett sista äss i rockärmen och den 18 november lanserades The Legend of Zelda: Skyward Sword.
Flera spelare, med undertecknad inräknat, älskade sedan hur Hyrule numera hade målats upp som ett enda stort pussel, och jag uppskattade därtill kontrollschemat och möjligheterna som anslöt tillsammans med en upphottad och ännu mer känslig Wii-dosa. Andra tyckte däremot att steget från mästerverket Ocarina of Time var alldeles för stort där bland annat avsaknaden av en öppenhet i miljöerna var ett brännande minus tillsammans med en allmän negativ ton gentemot spelets vattenfärgs-inspirerade grafikstil. Försäljningen speglade sedan denna polarisation till en viss grad då spelet (som visserligen sålde helt okej) inte nådde upp till samma siffror som föregångaren Twillight Princess hade lyckats med vid sin egen lansering år 2006. I retroperspektiv väljer vi dock att hylla Skyward Sword för ännu en mästerlig nytolkning av vad Zelda-serien alltid har stått för då Wii-äventyret var fullkomligt fullsmockat med lika mycket delar charm, utmaning som övergripande spelmagi.
Det ska förövrigt tilläggas att Nintendo inte på något sätt hade satt allt sitt hopp till Trekaftens bländande lyster (i alla fall inte i dess stationära form) vid det här laget och de var egentligen inte heller bundna till någon fortsatt Wii-succé. Istället hade de, som redan nämnt, börjat skifta fokus och tittade mot framtiden, och bland dessa planer var den bärbara marknaden i centrum som de redan styrde via dominansen från Nintendo DS. Under månaden mars lanserade man sedan uppföljaren kallad Nintendo 3DS, och precis som namnet antydde låg försäljningsargumentet på stereotopisk 3D som skulle erbjuda nya iögonfallande spelupplevelser när man befann sig ute på språng. Efter en tidig korrigering av prislappen (2500 kronor var verkligen för mycket, Nintendo) skulle dessutom försäljningen börja ta fart på allvar och lanseringstitlarna var verkligen ingenting som vi kunde klaga på. Ridge Racer 3D, Pilotwings Resort, Nintendogs + Cats, Rayman 3D, The Sims 3, Super Monkey Ball 3D, Super Street Fighter IV och Ghost Recon: Shadow Wars utgjorde nämligen en stabil grund för det nya formatet och Mario Kart 7, Star Fox 64 3D och Super Mario 3D Land såg dessutom till att lågan höll sig vid liv fram till årets slut. När även The Legend of Zelda: Ocarina of Time 3D anslöt sig till biblioteket under sommaren delade den forna GR-redaktören Oskar Nyström ut systemets första fullpoängare med följande motivering:
"Tidernas bästa re-make är här för att erbjuda dig runt hundra timmar perfekt äventyr. 3DS blev plötsligt väldigt mycket intressantare och detta är utan tvekan årets hittills bästa, bärbara spel."
Konsolen som inte gick att marknadsföra då 3D-effekten endast kunde upplevas i verkligheten. Nintendo 3DS håller dock fanan högt än idag, såhär 7 år senare.
Som en fotnot ska vi även poängtera att lanseringen av Nintendo 3DS inte innebar att föregångaren Nintendo DS skulle upphörde att existera helt och hållet utan lika underbara och magnifika spelpärlor som Pokémon: Black and White, Okamiden och Dragon Quest VI: Realms of Revelation hade även de release under året.
Nu tycker ni kanske förövrigt att vi pratar extremt mycket om de exklusiva äventyren som endast associeras med Microsofts, Sony och Nintendos spelmaskiner, men givetvis skulle även 2011 innehålla mängder, och åter mängder, av högkvalitativa speläventyr från tredjepartsutvecklare. Precis som i fallet Gears of War 3 och Uncharted 3 skulle exempelvis Infinity Ward och Dice ställas mot varandra med en numrerad trea i startgropen då Call of Duty: Modern Warfare 3 och Battlefield 3 släpptes med endast några ynka veckors mellanrum. Vi behöver väl förresten inte påminna om att Call of Duty-fans och Battlefield-krigare inte hyser allt för mycket kärlek sinsemellan, va? Slaget mellan de båda giganterna var faktiskt så pass hett under denna tid att ett gäng fans hade skaffat rättigheterna till webbadressen Modernwarfare3.com - mitt under näsan på Activision - där man lyfte Dices titel över nämnda konkurrent samtidigt som man inte drog sig från att kasta Call of Duty i smutsen. Detta var dock inte det enda problemet utgivaren Activision ställdes med för tiden då spelets PC-versionen ska ha blivit stulen två veckor innan release och uppladdad på diverse piratsidor samt att hela 6000 exemplar av äventyret blev bortrövat i en tårgasattack mot en lastbil som skulle skeppa spelen till en återförsäljare. Om man alltså ser tillbaka - som vi gör nu - skapade de båda titlarna nästan lika mycket känslor utanför som på det virtuella slagfältet.
En annan högklassig duell som skedde under året var förövrigt rollspelsstriden mellan Dragon Age II och The Witcher 2: Assassins of Kings då båda givarna skulle försöka leva upp till lovorden från respektive original. Om vi återgår till betygen vi på GR satte så räknades bägge fantasy-äventyren som likvärdiga varandra (9/10), och oavsett om du föredrog att ratta häxkarlen Geralt eller Kirkwalls egen beskyddare vid namn Hawke så var 2011 fyllt av ljuvliga rollspelsmoment att uppleva. Det är dock oklart om de flesta rollspelsnördar ens hade tiden att utforska Biowares eller CD Projekt Reds detaljerade spelvärldar, i alla fall där och då, med tanke på att Bethesda beslutade sig att lansera The Elder Scrolls V: Skyrim under det magiska datumet 11.11.11. Slutbetyget landande sedan visserligen inte på den där förlupna elvan när Jonas Mäki recenserade den drakfyllda vintersagan, men en felfri tia räckte gott och väl för att spelare runt om i världen skulle tillbringa tusentals timmar med att skrika såväl "Fus-ro-dah!" som "Ostkaka!" framför sina monitorer.
"Vad vi har här är kort sagt en milstolpe. Elder Scrolls V: Skyrim är spelet alla framtida rollspel kommer jämföras med i åratal. Bethesda har lyckats ta allas skyhögt ställda förväntningar och överträffa dem i en given kandidat till inte bara årets spel 2011, utan även världens bästa rollspel. Någonsin."
Ostkaka! På mitt bord, klockan tolv, en stor stark, diskotek... Marcus!
<newpage>
Om magi, fantasi och vikingar däremot inte var din kopp te så fanns det även gott om alternativ för den som ville rollspela i mer futuristiska miljöer. Bioware lanserade som exempel online-liret Star Wars: The Old Republic dryga veckan innan nyårsklockorna började klämta och Eidos Montreal satsade på att leverera en utsökt singleplayer-kampanj via det mästerliga Deus Ex: Human Revolution. För min egen del var det dock inget snack om att 2011 dominerades av en specifik titel då From Software släppte det äckligt utmanade äventyret Dark Souls. Allt handlade nämligen om själar och nya monstruösa utmaningar från den där dagen i september och äntligen var det där frustrerande handhållandet från utvecklares sida (som dominera majoriteten av spelen som släpptes under denna tid) som bortblåst, och det var nu istället upp till mig som spelare att kämpa för att ta mig mot sluttexterna. Inget spel under de senaste 10 åren har faktiskt betytt så pass mycket för min egen del som Miyazakis andliga uppföljare till Demon's Souls gjorde där och då, och hade inte dessutom fansen svarat upp med lika mycket kärlek som dessa kreativa japaner la ner i detta mörka mästerverk så är svårt att säga hur spelindustrin hade sett ut idag.
Det var dock inte bara AAA-spel med stora utgivare i ryggen och som skapade rubrikerna i branschen utan indiemarknaden började blomstra på allvar där framför allt äventyrstiteln Bastion fångade mitt intresse bland 2011-titlarna. Spelet i fråga öppnade faktiskt upp mina ögon, mer eller mindre, för hur underbara små spelproduktioner kunde vara, och sättet som berättandet i Bastion sköttes i takt med den välkonstruerade spelbarheten gjorde att jag verkligen älska varje sekund i skorna på "The Kid".
År 2011 började allt och till sommaren är det dags igen när Dark Souls: Remastered ska släppas.
Är du förresten fortfarande inte säker på 2011 var ett bra spelår? Okej, låt oss rabbla upp några titlar till för att försöka övertyga dig. Kommer du till exempel ihåg att mästerliga pusselspelet Portal 2 släpptes under denna tid och att vi dessutom fick se Ezios tredje kapitel skrivas i Assassin's Creed: Revelations? Crysis 2 fick utöver detta Petter att hosta fram ännu en stark nia i betygsspalten då det visade sig vara lika roligt att styra den högteknologiska nano-dräkten på New Yorks gator som i originalets soldränkta djungel. Hegevall var även i farten när L.A Noire levererade sin Mad Man-doftande kriminal-thriller och han höll sannerligen inte tillbaka på berömmet när slutorden skrevs:
"Presentationen är fantastisk, grafiken är strålande och musiken liksom röstskådespeleriet är briljant. Detta är, mycket riktigt, ett äventyr du verkligen inte får missa."
Om du sedan föredrog att växla underbyxor mitt under brinnande spelsession så lanserade Visceral Games det skräckinjagande Dead Space 2 redan under januarimånad och F.E.A.R 3 höll dessutom skräckfantaster på tårna under årets sommarmånader med sitt nya fokus på Co-op. Glöm inte heller bort att Batman: Arkham City började cape-sväva in i butikshyllorna runt om i världen under 2011, och utgivaren Warner Bros vart så pass överväldigad av berömmet spelet fick att de valde att printa lovorden över hela omslaget till dess kommande Game of The Year-utgåva. Detta resulterade givetvis till ett av världens fulaste spelkonvolut någonsin, och om det inte säger hur bra Arkham City faktiskt var, så vet vi inte vad som ska övertyga.
"Hmm är osäker om detta är något att ha..."
På PC hittade vi förresten mäktig strategi-finess via Total War: Shogun 2, och Red Orchestra 2: Heroes of Stalingrad släckte därtill törsten för de som suktade efter taktiska förstapersonpangare satt i Andra Världskriget. Vår nostalginerv fick dessutom se sig kittlad till bristningsgränsen under mitten av oktober då Might and Magic: Heroes VI lanserades till en tämligen enig kritikerkår som älskade de härliga återblickarna mot seriens magiska trea.
Fortfarande inte säker på 2011?
Begrunda då det faktum att året i fråga skulle vara startskottet för dundersuccén Minecraft som äntligen lämnade betastadiet och utöver detta släpptes det första versionen av det omåttligt populära Skylanders-konceptet. Id Software utmanade utöver detta actioneliten genom att kränga det upphaussade och tillika Mad Max-inspirerade Rage, och Bethesda testade även de nya vattenhål med Brink som i grunden bjöd på trevlig underhållning om man bara hade sin hype-o-meter rätt kalibrerad.
Ännu inte övertygad? Nåväl.
Ännu mer galet skulle det bli i actiongenren under 2011 när Saints Row: The Third såg dagens ljus och vad som började som en serie tänkt att vara en marginellt överdriven GTA-klon hade numera fått sitt patenterade galenskap uppskruvat (i klassiskt Spinal Tap-manér) till max, och det var således svårt att hitta en mer spexig och öppen spelvärld än den Volition hade svarvat fram med sina kaxiga mittenfingrar. En öppen miljö var förresten även det Techland satsade på när de skapade Dead Island och genom att kränga hela fem miljoner exemplar under spelets första halvår var den zombie-infekterade succén ett faktum man inte kunde blunda för, oavsett hur många av oss var trötta på att tackla horder av de o-döda.
Notch hade naturligtvis ingen som helst aning om att han skulle kränga 127 (!) miljoner spel av sitt mediokra pixelbyggar-Lego-spel.
Än mer obskyra spelpärlor hittade vi sedan i form av Chatrine och Shadows of The Damned där det förstnämnda försökte få oss att bedra vår egen moral (samtidigt som vi räknade får och klättrade upp längsmed fyrkantiga pyramider) och Shadows of The Damned var ännu mer galet än ett Twin Peaks-avsnitt spetsat med Ecstasy och en dubbeldos Viagra. Att Suda 51 har en förkärlek för det bisarra är visserligen en väldokumenterad sanning, men när varje minut av helvetestrippen var till bredden fylld av penis-skämt och överdrivna våldssekvenser så var det svårt att hålla ögonbrynen i en stillasittande position i allt för långa stunder. Epics Bulletstorm skalade visserligen ner på sin egen fallos-osande humor i direkt jämförelse, men våldet stod även här i centrum och att vi belönades för hur kreativt vi kunde förpassa virtuella ruskprickar till efterlivet grundlade en simpel, men älskvärd underhållning.
Just det ja, även Ratchet & Clank: All 4 One såg dagens ljus under 2011 tillsammans med det magiska Rayman Origins där den sistnämnda visade Mario vem som egentligen ägde plattformstronen när det kom till två dimensioner. Actionrökaren {Warhammer 40,000: Space Marine}, det underskattade Lord of the Rings War in the North och rebooten av Mortal Kombat-serien var även de med på ett hörn innan året sammanfattande, och nu har vi inte ens nämnt att såväl Terraria, Sonic & Sega All-Stars Racing och monsterhiten World of Tanks anlände under samma tid. Och om nu slutligen inget av de ovannämnda titlarna intresserar dig för fem ynka korvören så kan kanske vetskapen om att Duke Nukem Forever äntligen lanserades - efter 15 år fast i skärselden av sin egen utveckling - få dig att dra på smilbanden lite, lite grann. Hur många andra spelår kan liksom skryta med hertigens återkomst? Tänk på det.
Okej, när allt är sagt och gjort så är kanske inte 2011 äri klass med det 2010 levererade under året dessförinnan, men erkänn däremot att det inte är illa pinkat av en lillebror som tvingades prestera när förväntningarna var omänskligt uppskruvade? Jag lyfter i alla fall på hatten och drömmer mig tillbaka med varma minnen om en tid när Skyrim inte var uttjatat och vi fick två underbara Zelda-titlar under ett år.
Duke Nukem Forever hade fortfarande kunnat bli så otroligt bra, men föll på klen mekanik och ful grafik.