Petter Hegevall väljer:
Dirt Rally
Herregud, jag är ju världens absolut tråkigaste människa, alla kategorier. Jag spelar samma spel, hela tiden. Vilket blir extra tydligt när jag tvingas erkänna det i form av dessa Bäst just nu-artiklar hela tiden. Jag önskar att jag kunde skriva Spider-Man här, just nu. Eller kanske The Messenger (som ser helt underbart ut) men det vore direkt lögnaktigt för ingenting kan mäta sig med Codemasters brutalhårda rallysim den gångna månaden sett till tillbringade timmar och det handlar i mångt och mycket mest om förberedelser inför simulator-rigg-bygget som jag ska till och dra igång med inom kort. När Thrustmaster skickade hit Sparco-ratten och när Philips styrde hit skärmen som ska sitta i nya simulatorn (den nya konsol-gaming-monitorn som jag var till Malaga för att kika på i våras) började mina förberedelser och de har i stort sett enbart gått ut på att jag kört Dirt Rallly till PC, med Thrustie-prylarna, och skrikit av frustration över att jag fortfarande inte ens är nära att kunna hota de bästa tiderna i världen. Men! Skam den som ger sig.
Henric Pettersson:
Spider-Man
Vid det här laget kan man tycka att jag borde ha tröttnat, men nej. Jag ägnade en stor del av augusti månad åt att spela Insomniacs ljuvliga spelnyhet och har sedan dess inte kunnat släppa det riktigt. Jag må redan ha kammat hem platinum och gjort i princip allt som finns att göra. Ändå startar jag med jämna mellanrum upp min PS4 för att åter igen hoppa in i New York och stoppa brott runt om i staden eller överanvända det fantastiska fotoläget. Igår tillbringade jag exempelvis nästan två timmar åt att fånga snygga bilder som jag sedan tänkte använda som bakgrund på konsolmenyn. Nu har jag hur som helst skapat en helt ny sparfil för att återuppleva äventyret på nytt utan att känna pressen av att en recension ska skrivas vid sidan av. Jag hoppas även att new game+ släpps innan månadens slut så jag kan riva av det också, tillsammans med första speltillägget som också släpps i september. Eftersom de tre extrauppdragen inte kostar mer än cirka hundra kronor förväntar jag mig inte att de kommer vara särskilt länge men ändå hoppas jag. För redo att släppa spelet är jag inte riktigt ännu.
Johan Vahlsgtröm väljer:
MLB: The Show 18
Hur försvarar man att spelet man spelat absolut mest är en sport som kan vara världens tråkigaste? Jag har dessutom aldrig ens sett en basebollmatch live. Spelet är dessutom ständigt kritiserat på det egna forumet för att inte vara i närheten av lika bra som förra året. Jag har spelat detta basebollspel i 293 timmar (sen det köptes). Tror det helt enkelt är ett spel som är perfekt att "latspela". När man är trött efter jobbet kan man enkelt helt stänga av hjärnan och bara svinga för så många homeruns som möjligt. Dessutom finns det dessa beroende statistikuppdrag som du låser upp nya spelare med. När man bara är 25 träffar eller 10 stulna baser bort från någonting gör det att man fortsätter att spela. Spelet har mest varit ett substitut för andra spel, antingen när jag väntat på nåt nytt spel eller behövt spela nåt annat ett tag. Jag har dock känslan att detta är den sista månaden då spelet leder tidslistan då jag har många spännande spel som väntar på en chans. Risken finns ändå att jag kommer komma tillbaka om de andra kommande sportspelen inte är vad man hoppats på.
Jonas Mäki väljer:
Warhammer: Vermintide 2
Jag var aldrig något stort fan av det första Vermintide, visst var det kul, men det var för mig något som saknades. Därför skaffade jag inte heller tvåan vid lanseringen, men när det dök upp gratisspel via Game Pass var det liksom slut på ursäkter och jag bestämde mig för att ge det chansen. Och det tackar jag för. Sedan dess har jag samlar loot som en furie, dängt ohyggliga bossar, haft minnesvärda strider där jag och goda vänner varit halvdöda och försvarat oss mot horder av Skavens, besökt ödesmättade ruiner, hittat hemligheter och snickrat ihop utrustning som klår det mesta. Warhammer: Vermintide 2 är det första spelet som för mig underhåller på samma förstklassiga sätt som Left 4 Dead 2 gjorde och jag kan helt enkelt inte sluta spela. Precis som i spel från förr är dess gameplay så vanebilande underhållande att det alltid är lika roligt att spela en runda till, även om jag redan gjort allt 50 gånger. Det om något är en kvalitetsmarkör värdig ett mästerverk.
Lina Svenson ska välja:
Bioshock Collection
Denna månad har det tyvärr inte blivit så värst mycket spelande för min del. Helt enkelt eftersom jag har haft fullt upp med annat. Jag har hunnit beta av en hel del saker de senaste veckorna men trots det har jag cirka 876 saker kvar på min "att göra lista". Det har varit fullt ös på jobbet där många saker skedde på en och samma gång, vi är bland annat i full gång med att öppna en ny butik. Utöver det har jag dessutom flyttat, börjat samarbeta med en ny stiftelse och även hjälpt en vän i restaurangbranschen på en mässa under förra veckan. Men, lite spelande har det ju trots allt blivit. Tack och lov. Jag tänker ge detta spel mer tid på kvällarna nu när saker och ting har börjat falla på plats runtomkring mig. Jag har nämligen bestämt mig för att lira samtliga spel i Bioschock-serien en gång till. Jag har köpt utgåvan med alla tre spel samlade till PS4 och har med andra ord några timmars nöje framför mig. Som sagt har jag inte hunnit särskilt långt ännu, men nog känns det underbart att vara tillbaka i Rapture igen. Ett kärt återseende av en hel del fula nyllen. Big Daddies, Splicers med flera. Jag har första parkett till att beskåda livet under havsytan genom de enorma fönsterna och jag slås ännu en gång av den makalöst fina miljön i dessa spel. Jag njuter av att bara traska runt och se mig omkring. Det är verkligen helt fantastiska spel som jag sett fram emot att få uppleva på nytt. Ikväll tänkte jag dyka ner igen och fortsätta min spännande resa under havsytan.
Kim Jakobsson väljer:
Spider-Man
Precis som Henric har jag tillbringat en ohälsosam mängd tid framför Insomniacs Spider-Man. Jag är nog inte fullt lika förtjust i spelet som många andra, men har ändå otroligt roligt när jag svingar runt mellan de enorma byggnaderna som utgör stadskärnan i New York. Det har nästan blivit som en meditativ grej när jag kommer hem från universitetet att sätta sig framför Spider-Man, dra på det senaste avsnittet av The Joe Rogan experience och bara planlöst svinga omkring. Jag försöker att ta mig an spelet i ett väldigt långsamt tempo, vilket hittills fungerar väldigt bra. Visst borde jag nog satsa lite mer på huvudnarrativet, men det tar emot. Spider-Man måste hålla fram tills Red Dead Redemption släpps i slutet på nästa månad. Den senaste tiden har jag grottat ner mig i lite för många indiespel, och det är skönt att bara bli bortskämd med ett spel som Spider-Man, där det märks att varenda bildruta i spelet har kostat ofantliga mängder stålar. För även om jag inte riktigt trivs med strukturen på sidouppdragen går det inte förneka att spelet är otroligt, otroligt välgjort.
Kim Orremark väljer:
Destiny 2: Forsaken
Tio dagar hade vi på oss för att göra oss redo för raiden. Det innebar tio dagar av spel non-stop. Jag har spelat över 100 timmar av den senaste expansionen och jag känner mig trött, sliten och superglad. Forsaken var precis det som Destiny 2 behövde just nu. Det finns äntligen riktiga mål, stora som små, och en massa anledningar att logga in varje dag för att göra någonting. Jag har även tillbringat massvis med tid i det nya spelläget Gambit där jag och mitt fireteam har kämpat hårt för att lista ut coola strategier, vilka vapen som fungerar bäst och hur vi på bästa sätt kan förnedra motståndarlaget. Efter alla timmar som Forsaken har spelats nu är jag beredd att lägga ner minst lika många till kommande veckor, även om tempot kommer trappas av efter raiden, och det är ett kvitto på en bra expansion om något.