"If I am to be punished for past sins, so be it. If I am to be cast into Hell, so be it. But spare him. So many need him. Hear my plea..."
I väntan på att få prata lite med seriens nya ansikten, bläddrar jag över scener från Born Again på min mobil och fastnar för den ikoniska scenen där Matt - likt Jesus - ligger utsträckt över vad ser ut att vara ett vitt kors tvärs över en sjukstuga och syster Maggie utbrister "Prisa Gud! Han lever!". Det finns en liknande scen i The Defenders där Charlie Cox vaknar till liv igen efter att ett höghus rasat över honom, men däremot ser vi aldrig Maggie vid sidan om honom. Den nya säsongen blir alltså Joanne Whalleys debut som den vakande nunnan och när jag väl träffar Whalley för första gången är det så bisarrt att se Sorsha - den eldiga krigarkvinnan i Ron Howard-klassikern Willow - i egen person. Äldre, visare, kvickare än någonsin och laddad att återigen ge oss en minnesvärd karaktär i form av Maggie - en kvinna som uppenbarligen ligger Whalley nära om hjärtat när vi frågar henne om sin karaktär.
"Jag älskar syster Maggie, jag trivs verkligen i rollen. Jag älskar att hon har så många nyanser - hon är stark, sårbar, kvick, modig, rolig... jag avgudar henne och jag har det alla tiders här" sade Whalley, som också menar att hon älskar kryptan vi fick besöka tidigare under dagen. När jag pratar med henne, kan jag direkt föreställa mig henne i det svartvita doket, som bankar några visdoms ord i huvudet på Murdock och vägleder honom ut från mörkret. Oleson hade rätt - hon besitter verkligen en värdighet, som en slags aura över henne. När vi går in på karaktärens anknytning till serieförlagan, berättar hon dock att hon inte direkt har vänt till sig Born Again-serien då karaktären redan står på en stabil grund manusmässigt.
"Jag vet att när man spelar vissa personer från verkligheten, måste man ju göra viss research om rollfiguren är bunden till en särskilt tid eller händelse i historien. Men ibland är manuset allt man kan utgå ifrån och man måste uppfylla det som krävs av en så mycket som möjligt. Ja, man kan absolut kämpa för något man tror är viktigt att ta med, men det är klurigt - man måste vara tillfreds med materialet man har fått, om du vet jag menar. Ibland är det viktigt att själv fylla i visa luckor och ibland måste man lägga vissa saker åt sidan om det inte är viktigt för manuset när vi väl spelar in det hela. Det beror på."
Maggie blir ett nödvändigt stöd och motstånd under Murdocks själsliga rehabilitering
Whalley bor egentligen i Los Angeles, men har bosatt sig tillfälligt i New York där Daredevil-inspelningen pågår och flytten är inte direkt något problem för henne - det hör till yrket hon älskar, där hon framförallt beundrar televisionens potential och är något som framkom väldigt tydligt när vi diskuterade den markanta nya TV-vågen idag.
"Jag minns en av de sista TV-intervjuerna med Dennis Hopper innan han dog, där han pratade om möjligheterna som finns i TV-branschen till skillnad från filmvärlden. I filmvärlden är man så begränsad av den korta tiden och ofta klagas det om man spräcker den där en och en halvtimmesgränsen. Man kan inte utforska vissa saker på samma sätt."
Intressant nog går vi hela vägen tillbaka till ett av hennes tidigaste framträdanden, den engelska miniserien Edge of Darkness. I den serien blir Joannes miljöaktivist Emma Craven mördad under mystiska omständigheter och hennes polispappa beslutar sig att gå till världens ände om det så krävs för att lösa mordgåtan. Detta leder pappan in i en politikens och mystikens avgrund när han upptäcker att den brittiska regeringen ligger bakom konspirationen och är ett mörker Whalley jämför med den nya Daredevil-säsongens laddade svärta.
"Den centrala relationen i Edge of Darkness rotar sig i en väldigt mänsklig historia som tog sikte på större frågor och som präglade våra liv. Jag känner samma sak i denna serie, den tacklar ämnen som inte alla kanske träffar på daglig basis, men som ändå känns väldigt äkta. Karaktärernas dilemman och det de handskas med känns verkligt och det är verkligen ett nöje att få vara med om detta; jag är nämligen inte så mycket för animerade fantasi-element i mina serier, jag gillar folk som pratar i ett rum. Varje gång vi har så kallade 'story-konferenser' och vi alla samlas innan inspelningen, sker fantastiska saker för att man får vara i samma rum med alla andra skådespelare och man förstår känslan i varje episod. Varje gång vi samlas blir man alltid tagen av hur mycket mänskligt drama som rymmer i serien och hur mycket djup som finns i det emotionella bagage som alla bär runt på"
"Ofta i television har man varken tiden eller lyxen att ta sig tiden att öva och det sker även i filmer" fortsatte Whalley. "Det är ju så värdefullt att bara sätta sig ner med alla andra och höra deras röster. Det är så informativt att bara få känsla för serien i sin helhet och ibland får man inte alltid det, för i TV- och filmbranschen kämpar man ständigt mot klockan"
Det är oundvikligt att inte nämna Willow i förbifarten när vi pratar om hennes framgångar. Det Ron Howard-regisserade fantasy-äventyret definierade ju på många sätt hennes karriär och är en film som fortfarande trollbinder fansen med sin värme, hjärta och klassiska äventyrskänsla. Whalley brukar enligt henne inte besöka konvent - och det är oklart om det finns någon Willow-bås där någonstans - men hon fascineras fortfarande över den kärlek som finns för äventyret.
"Jag hade det underbart under inspelningen av Willow. Jag mötte min make där bland annat, men jag fick också göra saker jag älskar att göra, såsom actionscener, fäktning och hästridning. Jag älskar hästar. Att få betalt för att dyka upp och sätta på sig på en häst, finns det något bättre? Jag fick hur som helst rida på hästar, skjuta med pilbåge, duellera och vara en del av något speciellt. Det var en gigantisk produktion, den mest episka jag har varit med om och som jag inte varit med om sedan dess. Jag kan fortfarande inte förstå att filmen fortfarande lever idag! Ibland gör jag mer lågmälda radio-gig i Los Angeles och ibland har vi en inbjuden publik, men jag ser alltid folk med Willow-bilder! Jag menar, hur vet de att jag ens är där? De är fortfarande förälskade i filmen, den lever än idag."
Maggie är inte vilken nunna som helst...
"Jag har alltid önskat att vara en skådespelerska ända sedan jag var väldigt, väldigt ung" menade en nostalgisk Whalley. "När jag var ett barn i England hade vi inte så många TV-kanaler och varje helg brukade de sända alla sina lördags- och söndagsmatinéer under kvällarna och jag älskade att se dessa svartvita filmer. Jag ville i princip vara Bette Davis så länge jag kan minnas, jag ville vara alla skådespelerskor jag såg. Jag älskade de filmerna och gör det ännu. Jag ser de än idag. Jag kan fortfarande hitta filmerna på Youtube, det är fantastiskt"
"Jag känner mig lyckligt skattad att aldrig behöva få ett annat jobb än skådespeleriet, vilket är fantastiskt" tillade hon. "Jag älskar teatern och det teatrala och har fått jobba i alla möjliga genrer. Jag fick vara med i Willow och sedan fick jag göra det här, vilket är en annan märklig liten avvikelse. Jag har gjort så många olika saker, vilket ju är värdefullt för en skådespelare"
Hur gärna vi än vill minnas magin i Willow återvänder vi till Hell's Kitchen och Whalley berättar bland annat hur Murdock hamnade i nunnornas sjukstuga överhuvudtaget. I Defenders befann sig Murdock flera hundra meter ner i marken i hålet som The Hand har grävt i årtionden och accepterade sitt öde med Elektra när grottan väl rasade ihop. Whalley går inte in på detaljer, men hon menar att det var en särskild präst som hittade Murdocks sargade kropp.
"Det var Fader Lantom som förde honom till mig. Han var ju tidigare placerad i barnhemmet så jag kände inte igen honom där och då, men då informerar Lantom mig att det här är 'en av våra'" avslöjade hon och tillägger att hon hoppas karaktären går hem hos publiken. "Jag hoppas att publiken gillar henne. Man bär ju alltid ett oerhört ansvar för en roll, så jag hoppas att de inte tar illa upp vid om jag mixtrar lite med hennes karaktär"
Vi går också in på hennes största rädsla, som vi ju gjort med varje karaktär hittills och som ju kommer att vara ett centralt tema i säsong tre. "Jag tror att hennes största utmaning i livet är att försöka vara tillräcklig, överhuvudtaget. Att försöka göra så mycket gott hon kan i slutändan. Jag tror att hennes rädsla går ut på att sakna det som krävs av henne"
Eftersom mycket av serien och originalförlagan har gjutit in katolska värderingar i en hänsynslöst kriminell värld, frågar jag Whalley om vad hennes karaktär innerst inne tror på - förutom Gud, förstås - för att spinna vidare på hur syster Maggie passar in i Murdocks liv.
"Hon tror på mänskligheten i sig. Hon tror på folks godhet och att det finns inom oss alla" menade Whalley, som förs tillbaka till sina tonår då hon själv gick i klosterskola. "Jag gick ju i klosterskola och var upplärd av flera nunnor. En av dessa var en ganska cool nunna, syster Claire hette hon. Hon var verklighetsförankrad, alltid närvarande och var otroligt förstående. Mitt värsta minne från skolan var att sopa rent skolgården, som straff. Vi kom sällan undan med någonting där. Jag brukade använda utomhusskor och var särskilt förtjust i klackar, vilket var straffbart och var en sakerna som gjorde att vi höll oss till ledet hela tiden, man inte vågade göra något mer seriöst hos nunnorna. Syster Claire var dock annorlunda, hon var så bra på att kommunicera med yngre barn och med oss tonåringar. Jag tror att syster Maggie inte är lika bra på det där som syster Claire var, men jag tror att hon innerst inne önskar vara som hon"
Till slut småpratar vi om England och huruvida hon saknar teet från hemlandet - något som Internet-handeln har hjälpt henne med - innan vår pratstund med Joanne Whalley avrundas och uppvuxna Sorsha återvänder hem till sig igen. Vilken fantastisk möjlighet att få prata med den första nya karaktären i serien och desto roligare att ha pratat med en Willow-legend. Jag blir riktigt nyfiken på hur manusförfattarna och Whalley har tagit sig friheter med serietidningskaraktären, men nu är det dags att få prata med någon som spelar en till synes helt ny karaktär; Wilson Bethel står på tur...
<newpage>
En förbluffande FBI-figur
Sist vi såg Kingpin i säsong 2, bröt han av sina handklovar, kastade sig frustande över Murdock som ett vilddjur och hotade att förstöra honom och allt han håller kärt. Trots att advokaterna Murdock och Foggy till slut slängde Fisk i buren, var muskelberget allt annat än tyglad och levde ändå som en kung, där både fångarna och väktarna fruktade honom. D'Onofrios rolltolkning är sådär galet obehärskad och sofistikerat på samma gång och det var därför synd att jag aldrig fick chansen att prata med filmlegenden om sin fantastiska närvaro i serien. På grund av något förhinder i sista minuten kunde han alltså inte närvara den dagen och saknaden blev därför stor hos oss skribenter, som ju såg framemot att umgås med Full Metal Jacket-stjärnan i egen person.
Ändå vilar Wilsons Fisks gigantiska skugga över produktionen, även om Vincent D'Onofrio aldrig själv var närvarande. Det är inte bara på grund av att den nya säsongen just fokuserar på honom som en mästerspion som fångar flugor i sitt nät, alla jag har pratat med hittills har på ett eller annat vis nämnt vilken enorm närvaro D'Onofrio besitter och vilken vikt den storskalige psykopaten har i deras liv. Därför var det någorlunda fascinerande att prata med Heart of Dixon-älsklingen Wilson Bethel, som spelar en ännu icke-namngiven FBI-agent och som hellre pratade om D'Onofrio än om karaktären han spelade. När Netflix utannonserade Wilson Bethel förra året beskrev de karaktären som en FBI-agent med en vital roll i konflikten mellan Matt Murdock och Wilson Fisk och under besöket får vi veta att hans namn är Dex. Agent Dex.
När vi möter Bethel är han nämligen iförd en välstrykt FBI-jacka och en redigt kaxig uppsyn och när vi väl frågar honom vad han kunde berätta för oss om sin mystiska roll svarade han inte kunde berätta något överhuvudtaget. "Jag kan inte säga så mycket alls, min vän! Så låt oss prata om era liv istället! Hur var er barndom? Har ni några föräldrabekymmer ni vill dela med er av?" Jag förstår hemlighetsmakeriet kring produktionen fullt ut, men visst var man förbryllad över denna respons. Till skillnad från Maggie och FBI-agenten Ray får vi väldigt lite att tugga på vad gäller Bethels beskrivning av agent Dex. Vi får inte veta om han är en helt ny karaktär eller om han spelar en etablerad Daredevil-figur. Vi får inte veta vad hans karaktär vill i livet, vad han brinner för, vad han är rädd för. Karlen är helt ogenomtränglig. Till slut delar han med sig av det faktum att det rör sig om en komplex karaktär som ingår i uppdraget att vaka över Fisk.
"Jag arbetar för FBI och är en del av insatsgruppen som fått i uppdrag att vakta Wilson Fisk, vilket har gett mig flera möjligheter att arbeta med Vincent under stora delar av säsongen. Jag arbetar också ihop med agent Ray, som spelas av Jay Ali, och i supervaga termer kan jag säga att min karaktär har en fantastisk historia denna säsong och kommer att vara fylld av vändningar. Jag tror inte att vi har sett den här karaktären i den här sortens Marvel-serier tidigare och jag är därför inte bara exalterad för att jag är en del av serien; jag råkar också spela en riktigt komplicerad och utmanade roll"
Bethel har definitivt fångat mitt intresse, men ändå kan vi inte sätta fingret på vilken slags karaktär han kan komma att spela. Vi skribenter försöker hitta kopplingar, något mer än bara FBI-jackan och de starka bad boy-vibbarna. Till slut landar vi på en liknelse mellan Kingpin och djävulen själv.
"Det finns definitivt kopplingar man kan göra mellan Wilson Fisk och Djävulen, sett till hans sofistikerade sida och manipulativa sida" förklarade Bethel när vi väl frågade honom om hans relation till brottskungen. "Vem det än är som har fastnat i hans nät tvingas man bli efterklok med sig själv och med folk i sin omgivning, för när som helst kan någon slå till. Fisk är lite som en mästare i schack, han tänker alltid flera steg före dig. Den här säsongen kommer att bli fantastisk just på grund av Fisks manipulativa egenskaper, som vi ju skymtade i första säsongen och som kommer att öka dramatiskt nästa säsong."
Bethel håller uppenbarligen tillbaka en hel del information om sin nya rollfigur. Istället får vi honom att diskutera hur det är att jobba med D'Onofrio, som ju han beundrar något oerhört.
"Han är en ju en legend, kolla bara på hans IMDB-sida! Snubben har bokstavligen varit med i allt någonsin och har arbetat med alla stora skådisar i historien" sade en hänförd Bethel och började beskriva hans första möte med D'Onofrio. "Karlen kändes riktigt hotfull! Han är typ två meter lång, väger 130 kilo och ser ut att kunna krossa en skalle om han så vill. Första gången jag mötte honom var under vårt första repetitionstillfälle, där Vincent plötsligt låser sin blick mot min och reser sig upp. Jag tänkte 'den här mannen kommer att mörda mig, här och nu', men då öppnar han bara armarna och säger 'Vilket nöje att få träffa dig' och kramar mig. Han har inte varit något annat än generös och hjälpsam faktiskt, han är som en stor teddybjörn. Men! Om man jävlas med honom, får man se en helt annan sida av honom. Jag känner att jag har hamnat i hans rätta behag och jag vill stanna där, för det är riktigt synd om den som hamnar på fel sida!"
Att arbeta med en äldre stjärna har också visat sig vara väldigt givande för Bethel, som menar att erfarenheterna som D'Onofrio har delat med sig av har varit ovärderliga för honom.
"Efter att ha gjort det här ett bra tag, uppskattar jag i överlag att vara med folk som skådespelat i 30-40 år nu eftersom de har ett överflöd av historier att dela med sig av. Vi skådespelare är ju naturliga historieberättare, så lutar man sig bara tillbaka och väntar tålmodigt kommer man att ta del av flera godbitar i längden" sa Bethel. "Den här mannen är proppad med historier och om vi bara umgås och jag får tillfälle att tända tändtråden, sprängs den där bomben i ett regn av konfetti och plötsligt sitter man på tio legendariska berättelser från 80-talet, bara sådär! Men bortsett från karriären och allt det där, är han också något av en pedagog; han undervisar dig som den 'actor's actor' han är och jag uppskattar vilket fantastiskt stöd han är för de yngre skådespelarna, mig inkluderat. Han är den där veteranen som man alltid hoppats på att få jobba med, för tidigare har jag arbetat med bittra och utbrända åldringar som mest längtar efter cateringen och det är härligt att få jobba med någon som fortfarande inspireras av yrket, som förstår processen i det hela och älskar att både samarbeta med och fostra de yngre skådisarna. Det tycker jag är väldigt viktigt."
Wilson Bethel ser inte helt road ut, här i en konfrontation med Vincent D'Onofrio
Bethel har tidigare provspelat som Captain America när den första filmen väl begav sig och har sedan dess dykt upp i TV-serier som The Wire-skaparens Generation Kill, O.C., How To Get Away With Murder, med mindre filminhopp i bland annat Inherent Vice och Cold Turkey. Han beskriver sig själv som en kaxig person och älskar också det faktum att han får betalt för att få utlopp för sin inre åtta-åring i Daredevil, som ju fått träna fysiskt inför rollen och får vara del av den nya säsongens actionmoment. Tyvärr får vi inte ut så mycket mer om hans hemlighetsfulla FBI-agent, men det faktum att han har fått arbeta så mycket med D'Onofrio kanske säger en del om hans sanna färger. Han var dock försiktig med att försäga sig om "vilken sida" han helst föredrar att spela när vi väl försöker fiska efter fler ledtrådar, men tydligen erbjuder Fisk honom något slags jobb och det är nästan som att han går i försvarsställning när han påpekar att det finns gråzoner hos karaktärerna.
"Det finns absolut både för- och nackdelar med att spela båda typer av roller. Jag tycker framförallt att det finns något visst med skurkroller och jobbet från Wilson Fisk är ett fantastiskt exempel" berättade han. "Med det sagt, vill jag också poängtera att den här serien gör ett suveränt jobb med att hitta en gråzon hos karaktärerna. Hjältarna har mörkare sidor och skurkarna har sympatiska sidor, vilket gör det till en väldigt fängslande TV-serie; oavsett vad man spelar, kommer man garanterat utgå från starkt material och inte vara som en karikatyr, som Superman! Han gör ju allting rätt! Jag hoppas jag inte kränker några Superman-älskare därute, jag menar bara att dualismen verkligen stärker serien"
I Born Again anlitar Fisk den galne supersoldaten Nuke för att locka fram Murdock en sista gång och med tanke på att den nya säsongen hämtar inspiration från den serien vore det inte helt otänkbart att någonting liknande sker i TV-serien. Kanske vi får se Fisk bussa en mördarmaskin på den blinde vigilanten? Nuke har dock redan gjort sin TV-debut i Jessica Jones och verkar ha en helt annan roll i den serien, så det kan alltså röra sig om en nytolkning av en annan Daredevil-skurk. Om det nu ens handlar en antagonist överhuvudtaget; det kan lika gärna handla om en lojal FBI-agent som bara faller för frestelser eller blir utpressad. Vem vet?
I dagsläget är detta bara rena spekulationer och Bethel fortsätter att dela med sig av sina erfarenheter med Daredevil i stort.
"Jag började läsa serietidningar väldigt sent i mitt liv" förklarade han när vi kastar oss vidare i serietidningsvärlden. "Av någon märklig anledning var jag besatt av Silversurfaren ett tag, jag antar att det är konstigt att vara besatt av en sådan hjälte. Det är den tråkigaste superhjälten som finns, allt han gjorde var att snacka! Men annars var jag inte särskilt insatt i Daredevil-universumet till en början. Jag kollade såklart på de två första säsongerna, men jag var inte bekant med serietidningen i sig."
Bethel passade också på att hylla Erik Olesons vision.
"Jag tycker att Erik har gjort ett underbart jobb med serien" menar han. "Säsongen har en unik ton och har ett par fantastiskt stilistiska moment. Personligen anser jag att serien avviker något från de tidigare säsongerna på olika vis, till det bättre förstås. Självklart är jag partisk, det här kommer att bli den bästa Daredevil-säsongen hittills, men inte bara för att jag medverkar. Eller jo, mest för att jag medverkar. Ingen tvekan om saken!"
Mitt möte med Wilson Bethel blir väldigt kortvarig, då agent Dex måste tillbaka till dunklet som är den tredje säsongen av Daredevil. Jag börjar prata med en annan reporter intill mig, som också funderar kring Bethels karaktär och vi undrar om det verkligen rör sig om en helt ny karaktär eller inte. Nu börjar det dock bli dags att sluta spekulera och röra på sig. Vi ska oss vidare till kostymavdelningen för att ta oss en närmare titt på hur trikåerna skapas, för kostymerna är ju halva nöjet i en superhjältehistoria...
Vem har egentligen koll på vem i den nya säsongen?
<newpage>
Hjältetrikåernas rike
När vi följer med Loseby ut till kostymavdelningen, slås jag av att solen har börjat gå ner. Min lilla tid här i studion har gått ofantligt fort och jag hungrade fortfarande efter mer. Mer information om handlingen, mer om Murdocks återkomst. Vi beger oss vidare till en högre byggnad och tar en gigantisk lasthiss upp till kostymavdelningen, där vi välkomnas av en pigg och tillmötesgående Liz Vastola som hänvisar oss till det lilla plaggparadiset. Liz är den ledande kostymdesignern i denna avdelning och vi tränger oss hela vägen in till hennes lilla kostymhörna. På hennes skrivbord sitter där den ikoniska Daredevil-hjälmen och betraktar oss med sina illröda ögonfilter. "Den borde inte alls pryda skrivbordet" menar Liz och tar upp hjälmen för att visa hur mycket den kan töja sig.
"Det här är en av stunt-hjälmarna från den andra säsongen. De här hjälmarna öppnar sig vanligtvis inte på det här viset, men man var tvungen att konstruera den så här för att få plats över stuntmannens huvud. Så den här har varit med om en hel del" säger hon och lägger tillbaka hjälmen på skrivbordet, som fortsätter vaka över oss med sin ihåliga blick.
Resten av den röda rustningen fick vi som sagt inte se på plats och var tydligen fortfarande inlåst på någon hemlig ort. Med tanke på att jag ju bevittnade Charlie Cox i sin svarta mundering på inspelningen, verkar det som att hans röda rustning tar en paus från brottsbekämpningen denna säsong och Liz förklarade hur kostymavdelningen tänkte när de dök ner i Murdocks psyke.
"I början av säsongen var det viktigt för oss att återvända till den där vigilant-looken. Inte på exakt samma sätt kanske, men som passar den nya stilen i Daredevil. Hans fysiska, mentala och känslomässiga hälsa har tagit en smäll, många av hans vanliga resurser är inte längre tillgängliga för honom och att återvända till konceptet kring den svarta klädseln för honom tillbaka till hans sanna essens; en nattens väktare, någon som smyger i skuggorna och som behöver hålla sig i mörkret. Det var tanken redan från början."
Dräkten som Charlie var klädd i under inspelningen var alltså ett sätt för honom att börja om på nytt och medan vi ännu inte vet som har hänt med hans röda pansar, får vi veta att bland annat den nya masken är gjord av tyget som nunnor använder. Passande för en katolsk karaktär.
"Ursprungligen var den svarta masken i den första säsongen en tygbit som virades runt hans huvud och konceptet denna gång har denna gång ett bandage-motiv. Det kan ses lite som blind rättvisa, där en del av det vita tyget i den nya masken blir en påminnelse om hans katolska härkomst. Det här var materialet som helt enkelt fanns tillgängligt för honom" menar Liz, som syftar på hans återställning hos nunnorna. "I den här säsongen använder han sig också av boxningsbandage runt händerna, som en nickning till både hans pappa och hans slagsmålsrötter. Kostymen känns därför mer ingjuten, mer råbarkad denna gång." menade hon. "Bara av att se dräkten kan man känna den korniga och grova texturen, vilket är vad vi hoppas kunna uppnå"
Vi tar oss en mycket kort titt i avdelningen. Det är trångt där vi står och egentligen är de flesta kostymerna omvirade i plastförpackningar, men samtidigt kan vi se en hel befolkning här - här kan man se prydliga kostymer, hoodies, slitna jackor, myndighetsplagg och andra kläder i alla möjliga storlekar och färger. Hela Hell's Kitchen tycks vara förpackad i just den här våningen och enligt Liz är det viktigt att reflektera New York på bästa möjliga vis.
"I den här serien är staden vår främsta inspiration. Man behöver reflektera staden hos människor, man måste förstå hur folk representerar sig själva, man ska se till att det känns äkta, man formar det i ens huvud och sedan spottar man ut det till tittaren. I en serie där superhjältar härjar och där kostymer kan kännas lite väl 'costumy' måste man dock ha ett öppet sinne för alla konstformer - oavsett om det handlar om kläder eller filmer"
Detta gäller även Karen och Foggy, som kommer att uppdateras klädmässigt i den nya säsongen. "Vi fick en hel del kreativ frihet den här säsongen och vi har fått mycket stöd till våra idéer häruppe. Charlie är helt underbar att jobba med, jag älskar att klä upp honom. Men förutom Charlie har vi även förnyat Karens och Foggys garderober. Foggys plagg är mer sofistikerad och det var kul att lyfta karaktären till något lite mer värdigt hans namn, medan vi sänkte Karen ner till en mer jordnära nivå. Vi ville undvika sekreterar-looken den här gången och låta henne bära byxor och stövlar. De två har nog gått igenom flest förändringar i hur de uttrycker sig."
Vad gäller Kingpin - vars enorma garderob inte syns inom räckhåll där vi står - har hon också älskat arbetet med D'Onofrios skrudvariation, men var försiktig med att säga alltför mycket om hans roll i säsongen när vi blir ordentligt nyfikna på bjässens garderob. "Vad vi får göra med Kingpin är rena rama drömmen! Han är ju så gullig, men så fort han tar på sig sin kostym är det som att han hamnar i en helt annan värld. Det är som att två helt olika personer tar plats i en och samma rum!"
WIlson Fisk (Vincent D'Onofrio) i enav sina många ikoniska kostymer
Man kan nästan se de ståtliga New York-byggnaderna från denna höga våning, som skapar romantiska silhuetter i den stundande mörkret. Eftersom Liz var uppväxt i New York har hon alltid haft nöjesbranschen i närheten och har New York-andan i blodet. Liz menar nämligen att hon aldrig gick i någon specifik kostymdesignskola, utan gick i konst och historie-linjer och menar att man ändå kan nå långt så länge man filar på användbara förmågor. Relationen mellan serietidning och rörligt format kan dock vara något av en utmaning eftersom man ju satsar på en mer jordnära ton den här gången och diskussionen kring att överföra färgglada serietidningstrikåer till vita duken togs upp. Enligt Liz är denna hårfina balans något kontroversiell och hon föredrar en utmaning framför enkla lösningar.
"Det går hand i hand med var industrin befinner sig vad gäller dagens kostymteknologi och vad vi är kapabla att göra för att tillfredsställa de praktiska behoven. Det är sådana behov man aldrig riktigt ser i den färdiga produkten; vi ser aldrig svetten i kostymerna, vi ser aldrig hjältarna stryka sina kläder om kvällarna och det kan därför vara utmanande att sy ihop något för en superhjälte; man vill ju alltid vara i täten med kostymtekniken idag och ha tillgång till de senaste tygerna för att hitta nya sätt att skapa kläder på. Det märks nämligen vilka projekt som nöjer sig med någon gummispandex-grej och det finns ju uppenbara begränsningar där. Jag har alltid varit mer intresserad av att hitta den där poetiska looken från serietidningssidan och låta tyget istället göra vad datorer kan göra idag"
Den där ohyggliga CGI-kostymen som Ryan Reynolds drog på sig i Green Lantern-rullen blixtrar förbi mina tankar när vi kommer in på det känsliga ämnet om CGI-animationen idag och många seriefigurer vi ser på bio idag är ju helt datoranimerade, såsom Thanos och hans lömska förföljare i Infinity War. Det är helt klart förståeligt att vissa karaktärer måste dataanimeras, men visst kan man sakna lite av den äkta varan på filmduken - något som Liz förmodligen kan relatera till.
"Jag tror det råder en stor debatt i kostymvärlden idag vad gäller CGI-dräkter och fysiska plagg" poängterade hon. "I vår lilla Netflix-värld var det alltså viktigt att man trappade ner på fantasy-elementen och att man hittade en mer realistisk stil i våra serier, till skillnad från andra storfilmer och liknande som satsar på datoranimation och försöker plocka bort mellanhanden, mellan tyget och karaktären vi senare ser på TV. Det är en bra fråga. Jag vet inte om vi har hittat den ultimata lösningen ännu."
Mycket arbete har gått åt att reflektera New York hos invånarnas kläder
Finns det någonting du alltid har velat göra, kostymmässigt? Något som du aldrig har gjort förut?
"Drömmen vore ju att göra någonting rymdrelaterat, eller någonting som aldrig har existerat förut. Jag vill göra något som inte är baserat på någonting, något som en hel okänd ras skulle kunna bära. Till exempel, om de bodde på en annan planet och man utforskar vilka klimat de bor i eller vilka konflikter de lever med... det vore så fascinerande för mig!"
Vår lilla intervju börjar runda ihop sig nu och Liz avslutar med att besvara en annan journalists fråga om FBI-kostymerna i serien. Vi får veta sådant vi redan känner till - att en f.d. FBI-agent har anlitats för att konsultera om realismen i serien. Medan hon besvarar frågan, får jag plötsligt syn på någonting i ögonvrån. En särskild namnskylt som hänger över ett par grova kläder, en namnskylt som jag absolut inte var menad att se. Namnet är nämligen en karaktär som ännu inte har annonserats och som varit helt hemlig för oss journalister fram tills nu. Då Marvel är så måna om läckor - man skulle råka illa ut om man så ens fotograferade gruset i studioparkeringen, exempelvis - att jag såklart inte kan säga något om denna upptäckt. Dock bestämmer jag mig för att ändå fråga, även om jag vet vad svaret blir: Du får förmodligen inte säga något, men... kan du säga något om den här karaktären?
Hennes ögon spärras upp och brister ut "Nope!", följt av ett nervöst skratt och Melissa Loseby träder raskt fram för att vifta bort upptäckten. "Det existerar inte! Ni har inte sett någonting! Vi kommer att radera alla era minnen så fort vi lämnar byggnaden" utropade hon skämtsamt. Ja, så får det nog lov att bli - minnet är nu raderat och nu är intervjun definitivt slut. Vi tackar den överraskade Liz Vistola för att hon tog emot oss och vi beger oss till hissen igen för att göra oss klara för dagens sista intervju; den som får äran att korsförhöras av oss Daredevil-fans en sista gång blir nykomlingen Jay Ali.
<newpage>
"Fluga möter spindelnät"
Så beskrev showrunnern Erik Oleson situationen för den nya karaktären Ray Nadeem, FBI-agenten med ekonomiska bekymmer. Ray spelas av Jay Ali, som vi bland annat kunnat se i Grey's Anatomy och när vi möter honom för första gången är han iförd sin välstrykta FBI-rock och en snitsig agentfrissa. Han spelar fortfarande in scener som sin rollfigur, vilket har pågått hela dagen, och när vi väl kommunicerar med honom var han på ett riktigt bra humör och utstrålade otroligt mycket charm bakom den nattsvarta FBI-munderingen. Detta var min chans att veta mer om scenen vi ju fick bevittna, där Murdock och Ray samarbetar i jakt på bevis i en FBI-agents garderob. Ali gick dessvärre inte in i detaljer om hur denna fluga hamnade i denna farliga sits.
"Ja, det finns ett kassaskåp och vi letar efter bevis. Jag har fått nys om misstänksamma saker som möjligen är precis lika legitima som jag misstänker och nu försöker vi bekräfta misstankarna som kan klargöra ett och annat om... en viss individ. Ja, något åt det hållet. Det är vad vi gjorde idag... kom igen nu grabbar, ni vet hur det här går till!"
Hela rummet skrattar. Vid det här laget är vi väl medvetna om den rådande tystnadsplikten och det är såklart tråkigt att inte känna till fler saftiga detaljer om vad vi fick bevittna, men berättar att vi har att göra med en riktigt stark säsong för Daredevil och hade inget annat än lovord för sina kollegor.
"Det har varit en underbar upplevelse att jobba med en det här otroliga gänget. De är ganska erfarna vid det här laget, men de är så välkomnande. Som skådis vill man ju alltid jobba med de bästa showerna och all känner ju till Daredevil, det är ju Netflix flaggskepp och den här säsongen är helt makalös. Bara att vara en del av det här är fantastiskt i sig och ni kommer själva att få se vad jag menar. Allt från stuntarbetet, koreografin, till berättelsen är enastående. Varje manus vi får är inte bara bladvändare för våra egna karaktärer, man vill också veta hur det går för resten av skådisarna. Varje dag är en välsignelse"
Jay Ali visar upp brickan för Elden Henson
När det sedan kommer till serietidningar var Ali, i likhet med några av de skådespelarna jag har pratat med idag, inte helt bekant med serietidningsvärlden när han växte upp, men Daredevil är en tidningshjälte som han tydligen alltid har beundrat.
"Jag var aldrig riktigt någon serietidningskille själv. Inte för att det var mitt eget val eller så, mina föräldrar råkade vara akademiker så man kunde slösa tid med att läsa serier hela dagarna, så tji fick ni mamma och pappa! Men naturligtvis var jag medveten om Daredevil-karaktären, framförallt den där... superba Daredevil-filmen med Ben Affleck" sade han i en ytterst sarkastisk ton.
"Fast ärligt talat, jag har alltid gillat karaktären, han är riktigt häftig. Han är ju en superhjälte, men han behövde aldrig de där övernaturliga superkrafterna och just därför har jag alltid uppskattat hans mörkare och mer realistiska ton. TV-serien i sig har ju också lite mörker; ibland finns det lite ostigare inslag, men i grunden känns serien väldigt, väldigt äkta. Det har jag alltid gillat med TV-serien, att berättelserna kan kännas så personliga och mänskliga. Det som händer min karaktär känns till exempelvis väldigt aktuell just nu, hur makthavare manipulerar de med mindre makt"
Vi gick närmare in på vad det innebär att vara maktlös för Alis FBI-agent och vad det var han fruktade allra mest denna säsong. "Min karaktärs största rädsla är att inte kunna försörja min familj. Hur många av oss kan relatera till det? Alla kan! Om du har barn, föräldrar, vem det än är, vill man ju vara kapabel att ta hand om dem och skydda dem till varje pris. Idag lever vi i en värld där vi ibland tvingas göra saker mot vårt bättre vetande och hamna i situationer vi egentligen inte vill befinna oss i, men vi gör det för att göra livet bättre för dem vi älskar. Det är definitivt min karaktärs största oro"
Ali berättar också att en hel del FBI-träning ingick i skapelsen av denna TV-version av den amerikanska byrån. "Vi har alltid ett par FBI-analytiker på plats som går igenom en del saker innan kameran rullar. När jag fick den här rollen satte vi oss ner med en före detta agent och gick igenom hur livet såg ut för den genomsnittliga FBI-agenten" berättade han, som menade att livet som federal agent är allt annat än glamouröst till en början. "Framförallt när man börjar jobba blir det en hel del spaningsuppdrag, man sitter mest i bilar och övervaka i timmar, men då och då får man chansen att göra ett storkap och vi ser detta hända när min karaktär Ray, som lever ett ganska banalt liv, möter Wilson Fisk"
Ali förklarar att han blir Fisks förmedlare och att både Ray och Fisk kliar varandras ryggar för att få det de vill ha från varandra. Att vakta Kingpin är ingen barnlek, men riskerna kommer med jobbet berättar han och menar att vi har att göra med en bussig karaktär som bara hamnat i fel kretsar.
"Min karaktär är en ärlig FBI-agent som dessvärre har hamnat i en ekonomisk knipa. Han blir ständigt snuvad på befordringar på grund av hans kredithistoria. I grund och botten, om man som FBI-agent har en dålig kredithistoria och det visar sig vara sant blir man ofta måltavla för kriminella organisationer. Så Ray ignoreras, även om han förtjänar sina befordringar, tills han får hand om Wilson Fisk. Wilson Fisk-fallet ges till FBI-agenter varje månad och eftersom Fisk aldrig ger dem något användbart att jobba med tror Ray mest att han kommer att slösa byråns tid, men då kommer Fisk med en uppgörelse..."
Ali tonar ut här, följt av ett tyst skratt. Han får inte säga mer än om vad Fisk ruvar på. Jag vill gärna veta mer om karaktären i sig och dennes relation till de andra karaktärerna och passar då på att fråga honom hur han skulle beskriva sin nya dynamik i serien.
"Jag tror att karaktären ger serien en lite mer mänsklig kvalitet. Jag säger inte att de andra karaktärerna inte gör det också, men jag tror nog att många kommer att relatera med problemen som den här FBI-agenten går igenom. Hans finansiella besvär, stressen att försörja sin familj, hungern efter befordringar och frestelsen av vad saker och ting kan vara gör att hans hederlighet sätts på prov, men han gör det han tror är rätt. Generellt sett agerar han för samhällets och familjens bästa, tror han, och jag tror att många kan känna igen sig i det"
Jay Ali spelar FBI-agenten Ray Nadeem
Hur det kommer sig att Ray och Daredevil slår sina påsar ihop i scenen jag fick bevittna är fortfarande hemligt, som med mycket annan information om säsongens handling. Han vet inte heller om hans karaktär kommer att klara sig till en fjärde säsong - detta för att han inte heller vet var det hela kommer att leda till - men kunde däremot berätta att han var djupt tacksam över att få chansen att jobba på det här projektet och att det var mycket givande att arbeta med skådespelare som Charlie Cox och Vincent D'Onofrio.
"Han var så välkomnande och vänlig, på direkten, och alltid öppen för förslag. Han kollar alltid av med en om något är oklart, frågar saker som 'Jag vill göra si och så, hur känner du inför det?' och är i överlag bara fantastisk. Alla är det. Jag menar, att jobba med Vincent var rätt så skrämmande till en början för att, ja... han är ju massiv! Han är gigantisk och inser inte hur stor han är. Han var underbar och fick mig att känna mig som hemma. Jag spelar ju en ny karaktär i serien och de flesta andra här har ju jobbat här några år, men de är så otroligt vänliga människor"
Vår pratstund med Jay börjar dra ihop sig nu. Vi har tid för en sista fråga. Eftersom Ali kändes som någon med humorn i behåll och som gärna bjöd lite på sig själv, ville jag därför ställa den ultimata frågan innan våra vägar skildes åt och när jag väl frågade om vilken superhjälte han helst skulle vilja axla om han fick chansen, blev svaret rätt uppenbart för honom.
"För stunden skulle jag vilja vara Black Panther. Den filmen var otrolig, karaktären är så cool och soundtracket var helt lysande. Ja, jag skulle förmodligen välja honom just nu, men tidigare hade jag nog varit Iron Man. Han har en ball dräkt"
Allt handlar om kostymen!
"Verkligen! Jag menar, Superman är DC och jag skulle inte ha något emot att spela honom, men jag tycker bara inte om hans dräkt. Jag vet inte, jag skulle inte kunna bära den" sade han och lutade sig sedan till oss och viskade: "Jag skulle vilja vara Batman, men... vi pratar inte om honom."
Och med det är vår intervju med nykomlingen Ali över och därmed är mitt besök i Hell's Kitchen över. När vi väl går ut från studion har det hunnit bli kväll och jag återvänder till hotellet med de andra journalisterna. Jag och en spansk skribent planerar att äta ute i New York, smälta våra intryck över en maffig köttmacka hos Katz Delikatessen och insupa New York-luften. Vi går in till våra hotellrum för att förbereda oss. Den nattliga New York-brisen är ljuvlig från balkongen i mitt hotellrum och jag förlorar mig själv i tankar, i förväntningar om Matt Murdocks framtid. Wilson Fisks skugga vilade över produktionen, även om Vincent aldrig själv var närvarande under mitt besök, och fick alla möjliga bilder av honom i sin lyxvåning; hur han vakar över Hell's Kitchen från sin maffiga balkong, hur han värms av tanken att sätta dit Murdock, hur han ruvar på en mästerplan som kommer att fånga alla sina fiender i ett klibbigt nät av lögner och kluriga konspirationer. Jag måste erkänna: jag tycks också sitta fast i hans nät, för just nu kan jag inte tänka på någonting annat än höstpremiären.
Vi ses snart igen, Hell's Kitchen.
Jag vill tacka folket hos Netflix och Marvel Studios som gav mig chansen att besöka inspelningsplatsen för den stekheta Daredevil-säsongen, det har varit en oförglömlig resa. Vi kommer att återse Murdock och hans vänner den 19 oktober på Netflix!