Fjolåret bjöd på en salig kompott av både dåliga och bra filmer baserade på serietidningar. Alltifrån bedrövliga Valerian and the City of a Thousand Planets till fantastiska Logan. Även detta år har kommit med en hel del bra, men även en hel del dåliga filmer. Vissa av dem har till och med varit rakt av fruktansvärda. Året börjar hur som helst lida mot sitt slut och det har blivit dags att summera årets serietidningsfilmer. Vi börjar med ett rejält bottennapp...
15) Batman Ninja
Vid ungefär den här tiden förra året snackades det mycket om den anime-inspirerade Batman-filmen. På förhand såg det här ut som ett mäktigt äventyr där Batman hamnar i feodala Japan och måste besegra Joker och återvända till Gotham City. Slutresultatet blev däremot allt annat än mäktigt. Filmen var fruktansvärd och när slutstriden bestod av en gigantisk robot med Joker inuti mot miljontals apor som bildade en lika stor motståndare ville jag stänga av med detsamma. Det som räddade Batman Ninja från att inte vara tortyr rakt igenom var den välgjorda animationen. Lovorden stannar dock där. Vid det här laget är vi nog alla mätta på det mjölkande av dåliga Batman-filmer som DC Animation sysslat med den senaste tiden, och det är synd att Batman Ninja inte kunde bryta denna trend. Istället bör vi alla glömma den här filmen. Den förtjänar inte någons tid.
14) Marvel Rising: Secret Warriors
Ibland kan det vara uppfriskande med filmer om mindre kända hjältar. Vanligtvis matas vi med de mest välkända karaktärerna men i Marvel Rising: Secret Warriors fick vi äntligen bekanta oss mer med Ms. Marvel, Quake, Squirrel Girl, America Chavez och ett par andra mindre kända hjältar. Filmen i sig kändes dock som en mycket billig sådan där animationen för det mesta var grotesk. Därtill var både karaktärer och berättelsen dåligt skrivna och än idag förstår jag inte varför någon vill se en film om Squirrel Girl. Det förblir, åtminstone för mig, en gåta. Hade det inte varit för att Captain Marvel gjorde filmen marginellt bättre hade det varit denna film som legat i botten på denna lista.
13) Scooby-Doo! & Batman: The Brave and the Bold
Det kommer kanske som en chock att Scooby-Doo och Batman skulle få en film tillsammans. Detta är hur som helst inte första gången det sker utan skedde redan 2002 och därefter har DC Comics publicerat flera serietidningar om Mysteriegänget. Därför borde det kanske inte ha kommit som en överraskning att en film tillsammans med Batman och Mysteriegänget var på väg, och som väntat var den inte heller särskilt bra. Den är usel. Tonen är nämligen helt ojämn och att kombinera två så olika produkter till något sevärt är svårt. Det känns varken som Scooby-Doo eller som Batman utan som någonting helt annat. Lägg därtill det faktum att man blandar in Aquaman, Plastic Man, Martian Manhunter och andra karaktärer från DC Comics som gör filmen överfylld av karaktärer. Flera av dem fungerar dessutom enbart som fanservice och känns således onödiga och krystade.
12) Venom
När Sony Pictures avslöjade att de jobbade på en film om Venom blev många av oss skeptiska. När de sedan berättade att Spider-Man inte var en del av filmen blev oron ännu större. Sedan anslöt sig Tom Hardy till projektet. Skulle han bli räddningen? För vissa var Venom en underhållande film men för undertecknad var den rätt kass, ärligt talat. Hardy gjorde förvisso vad han kunde med det usla manuset som han hade att tillgå men det räckte inte långt. Filmen var nämligen fylld av logiska luckor och tillfälligheter som gjorde berättelsen till en enda stor axelryckning. Även skurken var fruktansvärt generisk. Det kanske största problemet med filmen var dock det faktum att man aldrig kunde bestämma sig vad man ville göra med den. Istället kändes det som att tre olika regissörer hade gjort den där alla hade olika visioner om hur den skulle bli. Sonys filmuniversum har inte haft en bra början och därför är vi tveksamma till dess fortsättning.
11) I Kill Giants
Baserad på serietidningen vid samma namn kom i år filmen I Kill Giants. Den har antagligen gått under mångas radar men kammade hem rätt fina recensioner från kritiker. Den handlar om utstötta Barbara som är övertygad om att jättar existerar och måste utrotas för att hålla oss säkra. Vid en första anblick kan den se lam och töntig ut men den har ett gripande underliggande tema. Ett tema som helst inte borde diskuteras förrän efter filmens slut. Tyvärr är det svårt att sälja in filmen då den egentligen inte är särskilt bra. Temat är förvisso fint men utförandet är desto slarvigare och i slutändan föll filmen ganska så platt. I Kill Giants kom dessutom rätt olägligt då A Monster Calls släpptes 2016 och är relativt lik den. Skillnaden är att sistnämnda gör ett betydligt bättre jobb.
10) Batman: Gotham by Gaslight
Kan man någonsin få nog av den viktorianska tiden? Troligtvis inte. Batman: Gotham by Gaslight är baserad på serietidningen vid samma namn som introducerar oss för en alternativ verklighet där Batman levde på 1800-talet. Jack the Ripper skördar offer efter offer och när vi först möter Batman har den prostituerade Ivy precis blivit mördad. Samtidigt befarar Gothams invånare att Batman och Jack är samma person, men så är naturligtvis inte fallet. På pappret låter detta som en spännande film och hade även kunnat bli det men faller någonstans på vägen. Efter en stund tappar filmen momentum och slutar vara intressant, så när Jack the Ripper väl avslöjas blir det en makalöst trist (och förutsägbar) avtäckning. Dessutom är animationen usel och hjälper knappast att hålla intresset uppe.
9) The Death of Superman
Egentligen är det lite märkligt att DC Animation valde att göra en film om Supermans död eftersom det redan gjorts för ungefär tio år sedan. Dessutom är det inte länge sedan Superman dödades av Doomsday i Batman v Superman: Dawn of Justice. DC Animation gör dock underliga val hela tiden så det torde egentligen förvåna någon. Ändå är detta en okej film, men hade kunnat vara så mycket bättre. Relationen mellan Clark och Lois känns nämligen stressad och när Superman väl dör gör det inte lika ont i tittarens ögon som man hade önskat. Hade man gett relationen mer tid att utvecklas hade slutet blivit betydligt mycket bättre. Samtidigt spelar resten av Justice League en relativt stor roll och det bästa hade nog bara varit att låta Superman vara filmens enda superhjälte för att bygga upp inför det dramatiska slutet. Något som lyfter filmen en aning är att den vågar vara extremt våldsam. Slutstriden mellan Doomsday och Superman är verkligen fenomenal. Det är däremot väldigt tråkigt att vi inte får någon bakgrund till Doomsday där vi förstår varför han gör det han gör. Istället landar han bara på jorden, dödar massor av människor, för att sedan själv dö.
8) Aquaman
Efter den monumentala flopp som Justice League var gick det nästan inte att se fram emot Aquaman. Jason Momoa har sedan första dagen känts helt fel i rollen som Arthur Curry och påminner snarare om valfri karaktär från Sons of Anarchy än Aquaman. Lägg därtill att tidigare filmer i DC Extended Universe inte alls varit särskilt bra. Några hävdar kanske att Wonder Woman var en riktigt bra film och att Batman v Superman ändå dög för stunden. Det är ändå bara två av fem filmer, där resten har stuckit rejält i ögonen. Aquaman var lyckligtvis inte en så dålig film som många trodde. Visst, den var långt ifrån de bästa som Marvel gjort men som underhållning funkade den, ju. Actionscenerna var väl koreograferade, skurkarna var mustiga och berättelsen var klart godkänd. Däremot led den av bitvis ful CGI, en dålig Momoa, krystad romans och en ojämn ton. Aquaman var en film i rätt riktning för Warner Bros men vi hoppas att kommande filmer gör ett ännu bättre jobb.
7) Black Panther
Årets bästa superhjältefilm, eller till och med tidernas bästa superhjältefilm? Enligt många kritiker är Black Panther just det, men inte enligt oss. Åsikterna var relativt lika här på redaktionen. Black Panther var långt ifrån ett mästerverk. Petter Hegevall och Kim Orremark avskydde den som pesten medan majoriteten på redaktionen ansåg den vara medioker. Ett fåtal av oss tyckte dock den var helt okej. Som kulturellt fenomen är detta absolut en sevärd och historisk film men samtidigt kändes denna kulturella grej som en självklarhet från början. Tack vare serietidningarna vet vi ju redan hur Black Panther är och de har knappast hyllats till skyarna, men när han nådde bioduken blev det ändring på det. Det kändes som en självklarhet redan från början att den till största del skulle innehålla mörkhyade rollinnehavare. Vad som inte gjorde Black Panther till ett mästerverk var att den led av ful CGI, en horribel slutstrid och en rätt trist handling. Däremot var Michael B. Jordan suverän som skurk och det var kul att se mer av Ulysses Klaue som vi bara fick se lite grann av i Avengers: Age of Ultron. Därtill fungerade filmen hyfsat bra som en inledning till årets kanske största film - Avengers: Infinity War.
6) Deadpool 2
Jag minns det som om det vore igår. Testmaterialet av Deadpool som Fox hade tackat nej till spred sig på nätet och folk blev helt tokiga. Ingen visste hur läckan hade uppstått men alla visste att det här var något de ville se. Även Ryan Reynolds (som även då bidrog med sin röst) drömde om att projektet skulle bli verklighet och när folket hade sagt sitt dröjde det inte länge förrän Fox ändrade sig och gav filmen grönt ljus. I våras släpptes den hett efterlängtade uppföljaren och även den fick oss att skratta så vi kiknade. Domino, Cable och värdelösa X-Force var alla underbara tillskott i denna galet roliga film som aldrig tar sig själv seriöst. Däremot toppade den inte föregångaren och vi har svårt att se att ett likadant koncept fungerar en tredje gång. Kanske räcker det med två suveräna filmer om Deadpool, eller vad säger ni?
5) Suicide Squad: Hell to Pay
Vi försöker fortfarande radera David Ayers fruktansvärda Suicide Squad ur våra minnen. En skamligt dålig film som ingen på redaktionen någonsin vill se igen. Den animerade filmen Suicide Squad: Hell to Pay visade dock var skåpet skulle stå och står sig som en av årets största överraskningar. Den tidigare animerade filmen var helt okej, men denna var betydligt mycket bättre. Här känns hoten om att vid olydnad elimineras äkta, samtidigt som skurkarna själva känns oberäkneliga. Vem som helst skulle kunna vända sig mot de andra och det skapar suverän spänning i en suverän film. Dessutom blev den genast ännu bättre när den kopplades till Justice League: The Flashpoint Paradox (som än idag är en av DC:s bästa animerade filmer). För ingen kan väl få nog av Reverse-Flash? Och just det! Filmen är dessutom barnförbjuden, och känns därför underbart rå.
4) Ant-Man and the Wasp
Lagom till att lugnet hade lagt sig efter Avengers: Infinity War var det dags för uppföljaren till Ant-Man. Varför stod han inte sida vid sida med resten av Marvels hjältar när Thanos anföll? Eller var han med, bara att vi inte såg honom? Nej, han hade husarrest, helt enkelt. Efter att ha assisterat Steve i Captain America: Civil War förbjöds han från att lämna sitt hus i två år. Likt Thor: Ragnarok beskrevs Ant-Man and the Wasp som en team-up-rulle och var en toppenbra sådan. När Scotts storlek strular och han tvingas ta på sig en för stor hoodie och ränner runt i skolkorridoren skrattade vi så läsken sprutade ur näsborrarna. Även Kurts fasa för Baba Yaga var hysteriskt rolig och fungerade utmärkt mellan actionbitarna. Vi ser redan fram emot att se mer av Scott och Hope i Avengers: Endgame och kan inte vänta på att få se hur de tar sig ur den rejäla knipan från slutet av filmen.
3) Spider-Man: Into the Spider-Verse
Sonys andra (och årets sista) serietidningsfilm var makalöst mycket bättre än tågkraschen Venom. Det var på tiden att Miles Morales fick sin egen film och att han dessutom fick det i sällskap av Spider-Gwen, Spider-Man och Spider-Man Noir. Slutresultatet var bättre än vad vi hade kunnat tänka oss. Med sin unika animation förtrollade filmen oss fullständigt, men även som berättelse var den oerhört mustig. Kritiker har kallat den för den bästa filmen om Spider-Man någonsin och där är vi väl kanske inte beredda att hålla med, men den rör sig absolut där uppe. Vi hoppas att andra filmstudior kan inspireras av Spider-Man: Into the Spider-Verse för att leverera nya animationsstilar och även överväga att göra animerade filmer framför live-action. Ibland behövs det lite av båda för att bibehålla en god variation.
2) Teen Titans Go! To the Movies
Oj, oj, oj vad förvånad jag blev när jag kikade på Teen Titans Go! To the Movies. Jag hade nästan dömt ut den på förhand på grund av sin trista animationsstil och det faktum att jag gillar en mer hårdare version av Teen Titans. Dessutom har tidigare animerade filmer av superhjältarna varit så obegripligt dåliga att näst intill allt hopp för denna film var förlorat. Med det sagt var filmen ändå fantastiskt rolig och jag brast ut i skratt flera, flera gånger. Scenen när de försöker ändra tidslinjen men allt går åt skogen och måste ge Martha Wayne hennes pärlhalsband och skicka in dem i gränden för att dö dog jag nästan av skratt. Även Stan Lees cameos (ja, du läste rätt) är helt underbara som driver med rivaliteten mellan DC Comics och Marvel. Är det så att du skulle vilja visa din son eller dotter något mysigt i superhjälteform kan du sluta leta nu. Teen Titans Go! To the Movies är filmen du letat efter.
1) Avengers: Infinity War
Det rådde egentligen inga som helst tvivel om att Avengers: Infinity War skulle erövra förstaplatsen på den här listan. I tio(!) år har Marvel regerat filmindustrin och byggt upp inför denna avgörande berättelse där Thanos en gång för alla kommer sätta stopp för jordens hjältar. Det är imponerande hur pass stort man lyckats bygga detta universum och det är lika imponerande att se så många hjältar i en och samma film. Bortsett från en CGI-dränkt strid i Wakanda och Peter Dinklage värdelösa skådespel var filmen mästerlig. Fullkomligt mästerlig. Flera av scenerna berörde oss rejält och en personlig favorit är scenen där Thanos tvingas offra sin dotter Gamora för att erövra ytterligare en infinity stone. När han sedan möter henne igen efter att ha fulländat sitt uppdrag berättar han med stor sorg, blandat med lättnad, att det kostade honom allt. Längtan efter Avengers: Endgame är numera enorm och vi spekulerar dagligen här på redaktionen om vad som kommer att ske. Så stort avtryck lämnade filmen hos oss, och vi tror att flera av er kan relatera.