(10) Glass
Om man älskade M. Night Shyamalans Unbreakable, eller såg Split som regissörens riktiga återkomst, måste den tredje delen i denna märkliga trilogi ha känts som världens mest deprimerande och oinspirerade kindsmäll. Shamalaladingdong bevisar med Glass att han fortfarande kan konsten att göra sina fans redigt besvikna, även om det tekniskt inte längre är möjligt att bli missnöjd över hans filmkarriär. Filmens barnsliga logik och usla twister förvandlade ett redan gäspframkallande superhjältekoncept till en förkastlig röra som kändes direkt förolämpande ogenomtänkt. Denna ursäkt till thriller var ingenting annat än oförlåtligt fummel.
(09) Replicas
Thriller-floppen om en desperat pappa (spelad av en mycket sömnig Keanu Reeves) vars forskning leder honom till att klona sin avlidna familj, lät hyfsad på papperet. Det färdiga resultatet var dock inget annat än uselt med klent skådespeleri, löjeväckande manus och snorful produktionsdesign gjorde detta till en av årets sämsta och helt klart en av årets dummaste långfilmer.
(08) Rambo: Last Blood
Rambo III var ju urkorkad larvig. Rambo IV, med en gammal, stelopererad Stallone som den odödliga übersoldaten - ännu löjligare. Men de var åtminstone underhållande, på sitt eget lilla vis. Något som inte går att säga om Rambo V: Last Blood vars manus och foto kändes som om det hämtats från ett riktigt dåligt avsnitt av en riktigt dålig TV-serie.
(07) Men in Black: International
Vi förväntade oss inte direkt någonting sevärt från Sonys nya försök att hålla Men in Black-franchisen vid liv, men vi var inte beredda på den koncentrerade uselhet som stavas Men in Black: International. Bara någon minut in i filmen slogs vi av filmens avgrundsdjupa tomhet, där vi genom resten av filmens gång mest satt i chock över hur livlös, urbenad, cynisk och puckad en blockbuster-film kunde vara. Att filmserien för tillfället är död och begraven är en tröst, men vi hoppas ändå att svartklädda män hälsar på en vacker dag för att radera våra minnen från denna styggelse.
(06) The Hustle
Anne Hathaway når nya bottennivåer i den smärtsamma "komedin" The Hustle. Med hjälp av Rebel Wilson, som spelar exakt samma karaktär hon har gjort i åtta år, suger dessa tafatta stjärnor ut all den klass, intelligens och kvickhet som förlagan Rivierans Guldgossar briljerade med och förvandlar en rolig premiss till rena rama dagisfasonerna. The Hustle är, likt Adam Sandlers många svindlerier, en dåligt dold Spanien-semester som knappt anstränger sig för att ens låtsas vara en film. Nej, detta är en missbildad klon som skriker "döda mig" efter att ha insett hur miserabel dess existens är.
(05) Dark Phoenix
Simon Kinberg bjöd in till kalkonmiddag med sin substanslösa, övertramsiga Dark Phoenix som var sönderkryddad med progressiv könspolitik och smärtsamt dålig dialog som fick oss att vika oss dubbla av skratt här på redaktionen. Tiden har onekligen sprungit ifrån de trikåklädda mutanterna och frågan är om detta tvåhundra-miljoner dollar dyra dunderfiasko var nådastöten för filmserien. Med Fox uppköpta är det nu Disney och Marvel som styr kosan mot framtiden och det återstår att se om vi någonsin får se den ständigt försenade New Mutants, och frågan är om vi ens vill?
(04) Godzilla: King of the Monsters
Den nya amerikanska Godzilla-uppföljaren var tänkt att bjuda på mer av den goda varan efter Gareth Edwards retsamma berättande i 2014-filmen, men efter King of the Monsters längtade vi mest tillbaka till föregångarens småtråkiga mystik. Uppföljaren gjorde nämligen sitt bästa för att döda våra hjärnceller med sitt anus-manus, vars idiotiskt skrivna karaktärer gav oss en febrig huvudvärk starkare än Godzillas radioaktiva strålning och vi har nog inte känt oss så straffade av CGI-smörja sedan Michael Bay terroriserade världen med Transformers-filmerna.
(03) Gemini Man
Det är ingen hemlighet att Will Smith inte direkt har gjort sina bästa filmval på sistone och Ang Lees senaste actionkalkon Gemini Man är dessvärre inget undantag. Vi såg denna monumentala flopp i hopp om att världsstjärnan skulle återvända till sina glansdagar i action/sci-fi-genren, men istället fick vi en ful, slapp och menlös kloningshistoria som mest kändes förlegad. Lite som den typ av film man vanligtvis brukar hitta i luriga "10 Movie Action Pack"-DVD-boxar i rea-korgarna. Vill du döda lite tid finns det betydligt mer produktiva saker att göra än att se 140 miljoner dollar brinna upp på filmduken i två timmar.
(02) Hellboy
Dräpar-demonen Hellboy stod för en av de största bio-flopparna under hela året när Neil Marshall försökte sig på att tolka Mike Mignolas älskade karaktär. Vad vi fick var en osalig, genomrutten förpubertal soppa fylld av svordomar, blod, kladd och billig rockmusik. All glädje och fantasi som återfanns i de två briljanta Guillermo del Toro filmerna från tidiga 2000-talet är som bortblåst och David Harbour i den titulära rollen gör ett ytterst mediokert jobb. Detta är en rakt igenom fruktansvärd och fantastiskt inkompetent gjord film som tokmisslyckas på alla plan och verkligen förtjänar sin plats här på listan över årets största kalkoner.
(01) Shaft
Året må ha bjudit på osedvanligt mycket fekalier i filmväg men inget kunde röra den imponerande uselhet som Netflix-producerade Shaft frambringade, en film så skandalöst, skamlöst genomrutten att vi nära nog kvävde oss själva till döds i skämskudden här på redationen. Tim Storys bedrövliga försök till att återuppväcka den forna glansen från 70-talets blacksplotationfilmer föll platt som pannkaka i farstun och bjöd istället på en smaklös, homofobisk och daterad historia fylld med icke-rolig humor och en Scooby Doo liknande handling. Ingen annan film under hela året fick oss att vilja kasta oss mot fjärrkontrollens off-knapp så som Shaft. Tvi och fy säger vi!