Här hittar du tidigare delar: Länk
(10) Ghost of Tsushima (Hösten)
Efter många år utan riktiga samurajspel har vi fått flera på raken. Förutom en nyversion av Onimusha och det nya Samurai Shodown har vi också fått actionröjarna Nioh och Sekiro. Båda var utmärkta, men innan generationen är slut tänker Sucker Punch försöka överträffa båda två med Ghost of Tsushima. Som den sista överlevande samurajen på ön Tsushima efter mongolernas invasion på 1200-talet är det upp till dig att hämnas, och lyckligtvis är det något du är mycket bra på. Trots sin genomamerikanska bakgrund har Sucker Punch siktat på att åstadkomma den ultimata Akira Kurosawa-simulatorn, med korta brutala strider och samtidigt en rejäl känsla för stämning, med stora öppna fält i månljus och Chiburui ackompanjonerat av en ensam Shakuhachi.
(09) Ori and the Will of the Wisps (11:e mars)
Vi skrattade, log, och fällde tårar till Oris första äventyr. En episka saga i Metroidvania-utförande med en grafikstil och ett narrativ av ett slag vi aldrig sett förr. Med detta i åtanke är det såklart inte konstigt att vi verkligen ser fram emot mer av denna vara, då Moon Studios efter åratal av arbete och förseningar gör sig redo att fortsätta sagan. Moon Studios själva säger att Ori and the Will of the Wisps kommer vara för serien, vad Super Mario Bros 3 var för Super Mario Bros. Det säger såklart något om ambitionsnivån. Den här gången skapas äventyret redan från start för att spelas i smäktande 4K och vi har stålsatt oss inför den syndaflod av känslor som lär överskölja oss när vi på nytt tar oss an världen som ett litet förtjusande knyte till varelse.
(08) Street of Rage 4 (2020)
Om det var någon som behövde en påminnelse så fungerade Mega Drive Mini som en utmärkt sådan: Streets of Rage 2 är fortfarande en fenomenal fighter så här tjugosex år senare. Streets of Rage 4 är en hett efterlängtad återkomst för de klassiska gatukämparna, som återvänder tillsammans med nya ansikten. Den extremt välanimerade, handtecknade grafiken gör att det ser väldigt fräscht ut, men den stora frågan är väl om serien fortfarande kan innovera i en så välutforskad genre. Efter framgångarna med Wonder Boy: The Dragon's Trap tror vi dock att Dotemu och Lizardcube är redo att göra Streets of Rage rättvisa. Och med legendariska musiker som Yoko Shimomura (Street Fighter II, Kingdom Hearts) och förstås originalkompositören Yuzo Koshiro så kommer soundtracket i sig att vara värt priset.
(07) Doom Eternal (20:e mars)
2016-års Doom var och förblir ett mästerligt actionspel. Istället för att glutta både en och 12 00 gånger på det som var hett i allmänhet, inom actiongenren, då - beslutade sig Marty Stratton och Id Software för att knyta på sig skygglappar, snarare, och enbart röra sig inom sin egen lilla bubbla. Och den bubblan doftar ljuvligt av inälvor, krut, blod, laser, lava och dieseldrivna motorsågar med klingor stora som strykbrädor. Doom var helt enkelt underbart retro-mustigt utan att kännas mossigt och när Id Software nu gör sig redo att dundra ut uppföljaren är vi på Gamereactor sådär larvigt förväntansfulla. Mixen mellan pussel-mässig strategi där vi som spelare kommer att uppgradera olika system, använda ingame-valuta för att förenkla slaktandet av helvetets mest olustiga demoner, och brutal döds-action känns såhär på förhand som spelet vi kanske behöver allra mest just nu. Att det lär bli världens snyggaste spel när det släpps - gör knappast saken sämre.
(06) Elden Ring (Hösten)
Ibland känns det onödigt att försöka beskriva varför man är taggad inför ett specifikt spelsläpp, speciellt när anledningarna bakom är så uppenbara på alla tänkbara sätt och vis. I fallet Elden Ring känns det precis så. För när en av världens främsta spelskapare annonserar att de jobbar på en ny spelidé till sprillans nya konsoler, och där Hidetaka Miyazaki tagit hjälp av Game of Thrones-författaren G.R.R Martin för att svarva fram äventyrets story, värld och historia är det svårt att begära mer bränsle till våra hype-o-metrar. Att spelets första trailer, från förra årets E3-mässa, dessutom antydde att vi kan räkna med sorgsna miljöer och klassisk skruvad From Software-design gör saken inte sämre såklart, och vi skulle slutligen inte bli förvånade om Elden Ring letar sig in på listan på decenniets bästa spel om tio år på samma sätt som Dark Souls gjorde när det var tags att summera 2010-talet.
(05) Final Fantasy VII: Remake (10:e april)
Det har varit några rejält snurriga månader. Inom loppet av ett halvår kommer alltså Shenmue III, Final Fantasy VII: Remake och Half-Life: Alyx att släppas. Tre spel folk skämtat om i över ett decennium eftersom de aldrig verkade släppas. Att det tagit tid för Final Fantasy VII: Remake är inte så konstigt när man ser var Square Enix lagt ambitionsnivån, vi snackar om ett grundligt omgjort äventyr, från spelsystem till design och musik - och allt ser faktiskt fullkomligt lysande ut. Faktum är att de satsat så hårt på detta, att de efter åratal av arbete bara är klar med den första episoden av flera planerade och det borgar för att det kommer vara en ljuvlig period för fans av japanska rollspel framöver.
(04) Halo Infinite (November)
Det ville sig inte riktigt för utskällda Halo 4, där 343 Industries för första gången axlade Bungies mantel. Varken de nya fienderna, den nya designen eller multiplayern uppskattades av fansen, och mycket av detta gällde även del fem där självaste Master Chief fick maka på sig. Så gör man givetvis inte ostraffat och sedan dess har 343 Industries medgett att de varit tondöva och inte riktigt förstått vad communityt velat ha, och därför har de nu backat bandet rejält. Halo Infinite har beskrivit som en mjuk reboot av serien, där mycket av det som så intimt förknippas med Master Chiefs äventyr är tillbaka. Det går återigen att spela på delad skärm, grafikstilen har fått tillbaka sina färger och Master Chief spelar återigen förstafiolen när vi på nytt ska få utforska en av de Halo-ringar som gett serien dess namn. Allt vi hittills fått se och höra, har strukit oss medhårs och mycket talar för att det blir tredje gången gillt för 343 Industries.
(03) Half-Life: Alyx (Mars)
Visst fanns det en eller två av oss på redaktionen som surade ihop när Valve avslöjade att fortsättningen på Gordon Freemans bejublade actionsaga endast skulle utspela sig i VR-världen... Alla vi andra jublade högt, skrek, råmade och krafsade oss fram längs parkettgolvet på kontoret mot närmaste nödutgång. För det var väl ändå aldrig tänkt att det egentligen skulle bli något mer. Det kändes ju under många, långa år som att vi aldrig skulle få återbesöka City 17 och att nu få göra det i rollen som världens bästa medhjälpare, Alyx Vance, gör oss sådär kollrigt supersugna som i stort sett inte går att beskriva med ord. För även om Beat Saber, Superhot, Tetris Effect, Resident Evil 7: Biohazard samt Astro Bot alla varit mi9nnesvärda, strålande VR-upplevelse3r har det där stora, tunga, fläskiga megaspelet som ska sälja in VR som teknik till världens alla gamers - ännu inte sett dagens ljus. Och det är ju naturligtvis här som Half-Life: Alyx kommer in. Vi här på Gamereactor är övertygade om att Alyx kommer att skriva om regelboken för vad ett actionäventyr i virtual reality kan och bör vara.
(02) Cyberpunk 2077 (17:e september)
Trots den alldeles nyss utannonserade förseningen är det svårt att hålla saliven i styr när vi tänker på CD Projekt Reds kommande gigantorollspel Cyberpunk 2077. Av det tämligen lilla vi har fått se är vi dock så gott som övertygade om att det kan komma att röra sig om ett av de bästa västerländska rollspelen... någonsin. Tanken på att glida omkring i en neondrypande framtid och köpa proteser för att kunna skrämma slag på den undre världens ruskprickar är nästan (bara nästan) för mycket för att hantera. Med The Witcher 3: Wild Hunt och Geralts fantastiska äventyr färskt i minnet är vi otroligt spända på vad den polska studion kommer att hitta på, hösten kan inte komma fort nog, om du frågar oss.
ÅRETS HETASTE, KOMMANDE, SPEL!
(01) The Last of Us: Part II (29:e maj)
Det finns få saker som är så olidligt plågsamma som att vänta. Vänta på att uppföljaren till ens favoritspel ska utannonseras. Vänta på att det ska släppas... Tro, hopp och en släng av galenskap är vad som krävs för att ta sig igenom en sådan pärs och är något vi alla känner allt för väl. Samtidigt är tillfredsställelsen när ridån väl går upp och allt avslöjas total. Uppföljaren på Naughty Dogs mästerverk från 2013 är inget undantag. Och trots florerande rykten sedan det första släpptes, höll de locket tätt på. Fram till 2016. Då vi fick se en sargad, något äldre Ellie sitta på en sängkant och till melankoliska toner för första gången visa upp The Last of Us Part II. Vad vi hittills fått se har gjort oss knäsvaga och för varje dag som går, ökar suget.
Det ser ut att ha behållit samma grundläggande spelmekanik som första spelet, men kraftigt förbättrad sett till rörelse och animering av dödsdanserna. Det känns på förhand mer organiskt, följsamt och närgående. Och extremt våldsamt. Den Ellie vi ser den här gången är minst lika hårdnackad som sist, men känns mycket mer mänsklig i sättet att agera, röra sig och reagera då ett skott landar någon millimeter från ögat eller då hon får en pil i axeln. Men under den ruffa ytan ser sårbarhet, bräcklighet och en diger sorg ut att gömmas. Mänsklighet som säkert måste övervinnas för att lyckas med det hon är ute efter. Och av det lilla vi fått skymta av, och vet, om Joel, då majoriteten av förhandsmaterialet kretsat kring just Ellie, höjs bara törsten. Han är ärrad, gammal och grå och ser sådär kärvt sammanbiten ut, redo för exakt vad som helst. Vi kan knappt vänta på att få ge oss i kast med äventyret och bli indragna i den säkerligen minst lika engagerande historia som ligger framför oss. Utöver det känns det som man fokuserat mer på den mänskliga sidan av apokalypsen (trots att allas favorit-Clickers också synts till), vilket i våra ögon bidrar till en smärtsammare och mer intim upplevelse, då den vars halspulsåder du just klippt av med ett gurglande yxhugg är en människa med önskningar, ånger och älskade, precis som du själv. Vad som var smärtsamt redan i första spelet hoppas vi höjs ytterligare och kanske, bara kanske, kommer vi dra oss för att ha ihjäl den mellan oss och vårt mål.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att jämföra med första spelet. Och där satte allt från musik till grafik till berättande och skådespeleri en ny standard. Något som ser ut, och gör oss helt vilda, att ha överförts till tvåan. Det är nog heller inget snack om att historien denna gång kommer vara lika cementtung som sist, men på samma sätt som förra gången; står också den tekniska sidan sida vid sida med den emotionellt nagelbitande spänningen. Suget sätter in direkt; från snötäckta berg till smutsigt övergivna städer förvandlade till djungel, från hårstrån som svajade utmed hennes blodiga kind till tröjan som skjutits undan ovanför byxlinningen av den nedstoppade pistolens pipa. Av övervuxna ormbunkar till splittrat glass som flyger då kulorna skjuter igenom och de erfarna vecken i Joels kängor. Vi har sett långt ifrån allt som vi misstänker Naughty Dog har att bjuda på, men det som visats upp är väl för att detta ska kvala in som årets hetaste släpp. Väntan är snart över. Snart får vi återigen följa med den omaka duon på en resa bortom moral och där hjärtat leder vägen. Snart släpps The Last of Us Part II.
Vilket är årets hetaste spel enligt dig?
Här hittar du tidigare delar: Länk