Diskussionen tog form här på redaktionen i slutet av förra veckan och den pågick i ett par timmar. För jag tror att flera av oss, märkligt nog, aldrig ens funderat över vilken konsol genom spelhistorien som släpptes tillsammans med den starkaste lanseringstiteln vilket nu lett oss, eller jag, till denna lista. Här kommer tidernas tio bästa "launch-titles" med kort motivering om varför dessa spel definierade hela konsolgenerationer.
(10) Call of Duty 2 (Xbox 360)
Efter att ha utvecklat det kritikerhyllade och försäljningmässigt gigantiska Medal of Honor: Pacific Assault för EA:s räkning beslutade sig krigsfanatikerna Grant Collier, Jason West och Vince Zampella för att sticka, starta egen studio, grunda egen spelserie baserad på exakt samma grundpremisser som Medal of Honor. Och så föddes Call of Duty som redan i det första spelet imponerande på en enig världspress (och en dryg miljon skjutglada gamers). Det var dock inte förrän i uppföljaren som konceptet kom till sin fulla rätt och som launch-titel till den då helt nya Xbox 360 var Infinity Wards ikoniska actionspektakel en alldeles fantastisk titel som med stor tydlighet visade vad Microsofts nya maskin verkligen klarade av. Det var tight regisserat, mekaniskt strålande, ombytligt, tungt, stort, explosivt och proppat av ordentligt imponerande ljudmattor.
(09) The Legend of Zelda: Breath of the Wild (Switch)
I flertalet omgångar har Nintendo släppt en ny konsol tillsammans med både den korpulenta rörpularen och den småväxte alvgossens sällskap, till fansen stora förtjusning - såklart. Och det ju framförallt Links vidsträckta, omfattande, expansiva jätteäventyr till Switch som visade vad den nya, bärbara, maskinen gick för och att denna spelserie fortfarande har massor och åter massor kvar att ge.
(08) Power Stone (Dreamcast)
Inför den europeiska premiären av Segas plågsamt bortglömda och ständigt underskattade superkonsol var det det orimligt originella och direkt olustigt underhållande fightingspektaklet Power Stone, från teamet bakom bland annat Street Fighter, som visade vad maskinen klarade av. Power Stone var coolt, snabbt, unikt, utmanande och djupt, trots att det spelmekaniska var grundläggande supersimpelt och tog en dryg kvart att lära sig.
(07) Ridge Racer (Playstation)
När Sony och Nintendo avbröt sitt färska samarbete som kretsade kring en Sony-byggd och Sony-designad CD-påbyggnad till Super Nintendo (som i slutändan förvandlades till Sony Playstation) och Sony istället beslutade sig för att själva ge sig in i spelsvängen - Var de såklart i desperat behov av ett par väldigt attraktiva releasetitlar och en av dessa stavades en snudd-på polygonperfekt arkadkonvertering av Namcos rungande racingsuccé Ridge Racer. Spelet, till Playstation, innehöll bara tre stycken bilar och en enda bana - vilket med dagens mått mätt knappt räknas som ett "litet demo" men då - Räckte det gott och väl. Detta eftersom Ridge Racer var perfekt precis som det var. Lättspelat men ändå djupt (att lära sig att drifta 360° åt fel håll i kurvorna och därmed norpa turbofart, var ingen lek), ilsnabbt, originellt och proppat med japansk arkadkaraktär.
(06) Soul Calibur (Dreamcast)
Namcos konvertering av arkadspelet Soul Calibur står sig som den absolut mest felfria portning som någonsin sett dagens ljus och till Dreamcast var det här spelet fullständigt livsviktigt, på flera sätt. Det visade hur kraftfull konsolen var, det visade att Sega menade allvar och i allra högsta grad ville attrahera en äldre målgrupp med Dreamcast än vad de tidigare hade siktat på. Soul Calibur sålde såklart miljontals konsoler för Segas räkning och även om Dreamcast fick ett alldeles för snöpligt, hastigt slut så står sig detta som en av spelhistoriens bästa lanseringsspel.
(05) Super Mario World (SNES)
Att Mario & Yoshis pixelperfekta Super Nintendo-äventyr är ett av de absolut främsta plattformspartyn som någonsin släppts, det vet vi alla. Att det var absolut avgörande för de framgångarna som Nintendo avnjöt med den nya 16 bitars-konsolen och att det är precis (exakt) lika roligt idag som för 30 år sedan - Det vet vi också. Det finns helt enkelt inte särskilt många spel som kan toppa den storhet som bor inuti denna lilla, ljusgrå, kassett.
(04) Super Mario Bros (NES)
Om inte Mario och brorsan Luigi hade lutat in i folks medvetanden där i mitten av 80-talet, ja då får vi nästan lov att förmoda att spelvärlden inte alls hade sett ut som den gör idag. För spelbranschen gick ju på knäna (ordentligt åh!) innan Nintendo klev in och släppte lös sin "Famicom" som blev en monsterhit mycket tack vare just denna ikoniska, mästerliga lanseringstitel.
(03) Tetris (Game Boy)
Jag tror bestämt att jag knappt spelade något annat än just Tetris på min Game Boy, trots att jag köpte och nyttjade Nintendos första bärbara konsol i flertalet år innan jag gick över till något annat. Visst, Super Mario Land och Mario Golf var kanonspel till Game Boy de också men utan Tetris och det faktum att Alexey Pajitnovs ryska superpussel passade så otroligt väl ihop med det bärbara formatet och den monokroma skärmen, hade denna konsol aldrig blivit ens i närheten av så stor som den faktiskt blev.
(02) Halo: Combat Evolved (Xbox)
Bungie hade problem. Halo var ju först tänkt som ett Myth-stickspår. Ett tredimensionellt strategispel i rymden, exklusivt till Macintosh. Men under utvecklingen styrdes fokus om och Halo gick från ett RTS till ett actionspel sett ut traditionellt tredjepersonsperspektiv, fortfarande exklusivt till Mac. Men så klev Microsoft in, lade ett bud på studion som inte gick att tacka nej till, och Halo styrdes om från grunden ännu en gång. Förstaperson. Exklusivt till företagets första konsol. Boom! Och stressen var enligt flertalet utsagor smått sinnessjuk. Ett litet, tight och förhållandevis orutinerat team med eldsjälar stöpte ett äventyr som inte bara definierade Xbox som marknadens mest kraftfulla konsol men även skrev om regelboken för hela spelvärlden. Halo var och förblir ett odödligt mästerverk och det enskilt viktigaste spelet i Microsofts idag mångåriga konsolhistoria.
VÄRLDENS BÄSTA LANSERINGSTITEL
(01) Super Mario 64 (Nintendo 64)
Hur många viktiga, minnesvärda, märkvärdiga releasetitlar vi än radar upp finns det inget som vi håller högre än Super Marios 64 bitars-debut. Detta är utan tvekan rörmokarens mest felfria uppvisning och ett spel som visade en hel värld hur plattformsgenren mycket riktigt fungerande minst lika bra i tre dimensioner som den, under Miyamotos visionära ledarskap och styre, hade gjort i två. Super Mario 64 var ett perfekt spel, rakt igenom. Det var stort, fängslande ombytligt och proppat med fantasirikedom, tvära kast, expansiv mekanik som hela tiden byggdes ut och bjöds på överraskning efter överraskning (när vi för första gången fick vingar på kepsen står sig som ett av våra favoritspelminnen, någonsin). Detta är tidernas bästa lanseringstitel.