Jag älskar Alan Wake 2 (Conny Andersson)
Vi kritiserar ibland spel för att vara förutsägbara och i mångt och mycket alldeles för lika. Så när Remedy äntligen ger oss en uppföljare 13 år senare så är de som utvecklare kompromisslösa och kör på med sin vision. Det är, enligt mig, värt att applådera. Visst, om spelet inte varit bra så hade detta givetvis inte spelat särskilt stor roll. Tacksamt nog är Alan Wake och Saga Andersons märkliga resa i mitt tycke fantastisk på flertalet många vis.
Det finns mycket här som jag uppskattar. Berättelsen får ta sin tid, det får utvecklas åt alla möjliga håll och det blandas friskt gällande spelmoment. Det blir en stundtals ganska traditionell resa med inslag av action och pussel, men det lyckas ändå mixa in alla de kompromisslösa visionerna och överraska och engagera. Det hade varit så enkelt att enbart luta sig mot klassiska spelmoment, men Alan Wake 2 är inte rädd för att bryta upp dessa och även om tempo och struktur kan bli lite ojämnt så tycker jag att det fungerar i stort sett perfekt. Sedan har vi ju de galnaste av inslagen också - i alltifrån till karaktärer, dialog och då inte att förglömma; en hel nivå som är en musikal. Jag ska inte överdriva och påstå att Remedy är de enda som vågar göra något sådant här, men de vet onekligen hur de ska vrida och vända på varje liten beståndsdel för att skapa något unikt och underhållande. De lyckas bredda genren och göra upplevelsen lite tokigare, roligare och även om det är märkligt, så fungerar och passar det in.
När dessutom det grafiska är i toppklass, tillsammans med en fantastisk ljudbild, så har jag svårt att inte älska Alan Wake 2. Det känns otroligt välgjort sett till hela produktionen, men det är också i detaljerna som det får skina lite extra. Alan och Saga känns som verkliga och engagerade karaktärer i denna bisarra mardröm, alla meta-kopplingar till det galna universum som Remedys spel har gemensamt blir till något alldeles extra. Precis som i första spelet uppskattar jag också själva strukturen med avsnitt och möjligheten att här spela med två protagonister gjorde det än mer varierande och underhållande. Dessutom är det svårt att inte tycka om de platser som spelet utspelar sig på, där en övergiven nöjespark är en av flertalet höjdpunkter. Det finns flertalet sådana här; briljant ihopsatta "nivåer" som adderar till stämningen och mystiken som hela tiden går hand i hand med spänningen i att ta sig vidare. För mig är det viktigt att ett spel av denna typen lockar mig tillbaka mellan mina spelpass, ungefär som med en TV-serie. Och varenda gång jag stängde ner spelet för kvällen så längtade jag efter nästa gång med det.
Vissa bitar är definitivt betydligt bättre än andra och allt är inte av toppklass. Några spelmoment kan definitivt kritiseras och det är absolut inte perfekt som spel. Men det finns så mycket jag älskade med denna otroligt minnesvärda resa.
Vad tycker du om Remedys tvåa?
Jag älskar inte Alan Wake 2 (Jonas)
Egentligen var jag inget superfan av Alan Wake ens till att börja med, utan det kändes väl ungefär som den sjua det fick i betyg. Men folk var lyriska och spelet nådde kultstatus, inte minst tack vare den unika storyn. Därför hade jag rimliga förhoppningar på Alan Wake 2. Men när jag väl fick spela Alan Wake 2, var det svårt att ignorera de spelmässiga brister som gör att det inte riktigt var för mig den här gången heller. För det första är det berättandet som inte fungerar för egen del. Visst, Alan Wake-serien har alltid haft en mångbottnad story, men i uppföljaren känns det ibland som att Remedy försökt för mycket. Handlingen är fragmenterad och förvirrande, med fler frågor än vi faktiskt får svar på - och det är något jag alltid tycker är lite slött. Jag får därför ofta känslan av att spelet vill vara smartare än det egentligen är, vilket resulterar i en överkomplicerad kampanj.
Gameplay-mässigt är Alan Wake 2 en blandad kompott. Kontrollschemat är tyvärr fortfarande stelt och ibland rent av frustrerande, särskilt i de mer intensiva striderna. De nya mekanikerna som introduceras känns inte tillräckligt väl integrerade och kan ofta bryta upp flytet i äventyret snarare än att faktiskt tillföra. Dessutom är fiendevariationen begränsad, vilket gör att striderna snabbt blir repetitiva och tappar sin spänning. Då hjälper det inte att det grafiskt sett är oerhört imponerande, men en ljudbild som är om möjligt ännu vassare. En snygg produktion räcker helt enkelt bara så långt. Sammanfattningsvis känns Alan Wake 2 som ett spel med mycket potential som inte riktigt lyckas leverera. Det är absolut inget dåligt spel, tvärtom, men jag kan inte alls sälla mig till "älskar"-skaran, trots en hel del kärlek och roliga finska påskägg. Remedy har onekligen ambitioner, men tyvärr får de inte ihop detta spelmässigt trots vissa ljuspunkter.