Archer Maclean's Mercury

Kvicksilver (Hg) är ett metalliskt grundämne med nummer 80 i det periodiska systemet. Det är starkt giftigt och håller därför på att förbjudas, men det har också den egenheten att det är flytande i rumstemperatur. Den visuella effekten av flytande metall gjorde T1000 så läcker en gång i tiden, och nu finns samma effekt på våra Playstation Portable i realtid. Hurra för utvecklingen!

Archer Maclean är något av en självutnämnd spelguru. Efter att ha skapat det lysande International Karate och ett biljardspel (Jimmy White's Whirlwind Snooker) släppte han sedan det självdöpta Archer Maclean's Pool. Det var väl mysigt och så, men främst var det ett tidigt exempel på den imagehysteri som numera gett oss ikoner som John Romero och Tomonobu Itagaki, människor som tror att de är rockstjärnor för att de har gjort några spel. Inte för att Maclean var först, Sid Meier hade redan begåvat spelvärlden med Sid Meier's Pirates, Sid Meier's Civilization och Sid Meier's Colonization. Men efter det gjorde Archer Maclean inte några spel... förrän nu. Därför känns det väldigt mystiskt att se hans namn framför Mercury, som om det skulle vara någon sorts kvalitetsstämpel. Nåväl, över till själva spelet.

Mercury påminner lite om spel som Super Monkey Ball, Marble Madness och även Snake Rattle'n Roll. Det gäller att vicka spelbrädet fram och tillbaka så att den lilla fläcken av kvicksilver rinner dit den ska, för att sedan få tillräckligt mycket kvicksilver till en våg på slutet. Från början handlar det mest om att inte trilla av spelplanen, men snart blir det mer komplicerat med färgbyten, fiender som tuggar i sig av din fläck, platser där du måste dela upp fläcken för att utlösa två knappar samtidigt, och så vidare. Vissa banor för tankarna till såna där plastbanor som fanns på åttiotalet, där silverdankar rullade omkring eller klättrade uppför hinder. Variationen är stor och det är riktigt kul att spela. Och framför allt är själva kvicksilvereffekten extremt välgjord - det ser verkligen ut som flytande metall där inne, och den beter sig helt trovärdigt.

Men spelet har två brister. För det första var det tänkt att spelet skulle ha en gyrosensor så att man helt enkelt kunde tippa maskinen fram och tillbaka. Det hade förstås varit ännu roligare och hade gett snäppet bättre precision. Men värre är att spelet är alldeles för kort för ett pusselspel. Vissa banor går att klara på tio sekunder, och det finns bara drygt åttio stycken sammanlagt. De första tolv är också träningsbanor som är alldeles för enkla. Även om det förstås blir mycket mer komplicerat ungefär halvvägs in i spelet känns spelet lite för litet. Dubbelt så många banor eller en baneditor hade förbättrat hållbarheten ordentligt.

Om du inte är sugen på att trimma tider i oändlighet håller Mercury inte särskilt länge, och det saknar den omedelbara charmen som Lumines har. Så om du inte vill ha två pusselspel till din nya Playstation Portable kan jag tyvärr inte rekommendera Mercury. Det är charmigt och snyggt men inte något sensationellt.

---------------------------------------------------------------------------
Gamereactors stora PSP-special!

Läs vår stora artikel om PSP - mediamaskinen
Ladda hem 52 bakgrundsbilder till din PSP
Läs vår recension av Lumines
Läs vår recension av Medievil: Resurrection
Läs vår recension av World Tour Soccer
Läs vår recension av Everybody's Golf
Läs vår recension av F1 Grand Prix
Läs vår recension av Untold Legends: Brotherhood of the Blade
Läs vår recension av Spider-Man 2
Läs vår recension av Ape Academy
Läs vår recension av Ridge Racer
Läs vår recension av Darkstalkers Chronicles
Läs vår recension av Wipeout Pure
Läs vår recension av Fired Up
Läs vår recension av Archer Maclean's Mercury
Läs vår recension av World Snooker Challenge 2005
Läs vår recension av WRC
Läs vår recension av NFL Street 2: Unleashed
Läs vår recension av Need for Speed Underground: Rivals
Läs vårt beta-test av Daxter
Läs vårt beta-test av Bounty Hounds