(10) The Day of the Jackal (Skyshowtime)
Medan James Bond stått för någon slags nedkokt medelmåttighet de senaste tio åren har vi som älskar brittiska spionthrillers tvingat hitta vår "fix" på annat håll. Lyckligtvis finns det sällan någon brist på mordsugna lönnmördare och nitiska Mi6-agenter vilket Shyskowtime-uppvisningen The Day of the Jackal med stor tydlighet bevisade. Ursnygg minimalism blandades med en tät story och strålande skådespeleri i en spionsaga som vi kommer att minnas under lång tid.
(09) The Penguin (Max)
Till skillnad från de aningslösa Marvel-producenterna som fortfarande inte kan knåpa ihop vettig TV-underhållning (om så deras liv stod på spel) förstod Max-folket hur det nuvarande DC-universumet skulle adapteras till det längre dramaformatet. För spinoffen som är baserad på en av Batmans vidrigare skurkar var ett regelrätt serietidningsdrama som förstod hemläxan och gjorde allt i sin makt för att återskapa ett hopplöst Gotham med puls och atmosfär. Det skadade verkligen aldrig att ha Sopranos som skiss när serieskaparna navigerade sig genom Cobblepots mörka psyke i ett vuxet karaktärsporträtt som bara blev mer och mer fascinerande för varje avsnitt som gick - mycket tack vare Colin Farrells underbart vidriga gestaltning. The Penguin var med andra ord ett genidrag som inte behövde någon Läderlapp för att få sig en god dos nerv och mänsklighet i Gothams undre värld.
(08) Tokyo Vice (Max)
Om det fanns någon som helst rättvisa i världens skulle vi fått fler säsonger av redaktionsfavoriten Tokyo Vice, men även om serien lades ner efter andra säsongen kunde vi inte vara mer nöjda med resultatet. Det Tokyo-baserade kriminaldramat stod nämligen för några av de tajtaste TV-momenten i år och avslutningen på den konspiration som karaktärerna avtäckte i förra säsongen var mer än bara tillfredsställande. Likt ett färdigslipat samurajsvärd högg serien till när det blev som mest prekärt och karaktärsarbetet som byggdes upp i första säsongen kom till sin fulla rätt, där manusförfattarna fortsatte att nysta upp nyanser och lager i en alldeles rafflande thriller. Det enda negativa vi kan säga om Tokyo Vice var hur usel dess marknadsföring har varit, för detta var en otroligt väl berättad liten guldklimp som förtjänade alla hyllningar och som förtjänar mer uppmärksamhet.
(07) Masters of the Air (Apple TV+)
Tar man Steven Spielberg, en multimiljardbudget och Band of Brothers-manusförfattaren John Orloff, stänger in dem i ett upplyst rum i nio månader med uppdraget att göra ett TV-manus baserat på Donald L. Millers älskade bok om hans tid i den 100:e bombdivisionen under Andra världskriget, är det nog ganska svårt att inte lyckas. Och det gjorde ju såklart Apple med den ursnyggt episka, känslostarka och medryckande dramatiseringen av piloterna Bucky, Crosby, Red och Cleven och deras tid i kriget mot Nazityskland. Masters of the Air kom aldrig riktigt upp i samma mästerverks-status som Band of Brothers men det var nära några gånger och trots en stressad sista stint med ett par avsnitt som hade behövt mer tid, mer luft, bättre karaktäriseringar, var Masters of the Air fortfarande otroligt sevärd.
(06) Black Doves (Netflix)
Rasande läcker modernism blandades med någon slags dimmig 70-talssurrealism i Netflix stenhårda spiondrama och vi skulle ljuga om vi påstod något annat än att den sotsvarta duvan damp ned som årets kanske största överraskning. Vi visste inte särskilt mycket på förhand, ätligt talat. Ingen av oss såg framför oss hur vare sig Keira Knightley eller lillspenen Ben Whishaw skulle kunna sälja in sig själva som luttrade lönnmördare och serieskaparen skrev manuset till Netflix-filmen The Union (en av årets absolut sämsta). På förhand såg Black Doves ut som skräp, om vi ska vara helt ärliga här. Rent skräp. Men vi hade fel. Joe Barton bevisade att han innerst inne är en jävel på manus och Keira/Ben bevisade att de var som klippta och skurna för dessa roller i en serie som var lika mörk och blodig som dråpligt rolig.
(05) Fallout (Amazon Prime)
Vem trodde på förhand att adaptionen av Fallout skulle bli så här pass bra? Direkt från första episoden så lyckades nämligen ödemarken att hugga tag i oss genom en mästerlig blandning av mörk humor och en förvånansvärt djup, mänsklig berättelse. Där fanns en tydlig respekt för den ikoniska spelföljetongen samtidigt som serien också mäktade med att bjuda på något alldeles eget. Det var trivsamt bekant men ändå fräscht på en och samma gång, med en berättelse som lyckades hålla oss på tårna och engagera med oväntade vändningar. Blandningen mellan action och drama var snyggt avvägd och Fallout lika mycket hedrade sitt ursprung som den vågade stå på sina egna ben. Underhållning av en sällsam kaliber med hjärta, som inte bara fick oss att reflektera över samhället utan även vad det är som gör oss mänskliga och hur långt man är villig att gå för att överleva.
(04) Fargo - Säsong 5 (Amazon Prime)
Med John Hamm (Mad Men) i spetsen som den psykotiskt självgode, skoningslöse sheriffen kunde serieskaparen Noah Hawley måla upp en säsong vars mörka, grisiga våld i kontrast med bröderna Coens patenterat knorriga komik - trollband oss fullständigt. Fargo i TV-serieform har varit ojämnt under de fem säsonger som sänts men det var först i säsong fem som det skulle träffas mitt i prick och för vår del råder det såklart inga tveksamheter om att detta är en av årets främsta stunder i TV-soffan.
(03) Shogun (Disney+)
Vi har redan i omgångar hyllat denna episka äventyrsshow, men det tåls att sägas igen: Shogun är en alldeles makalös TV-produktion som ofta fick oss att tappa hakan. Det är ju inte utan anledning som Shogun skrev historia när det svepte hem Emmy-statyetter tidigare i år, för historiskt drama blir sällan bättre än så här. Allt från scenografi till foto var lyxigt paketerat och skådespelet från tungviktare som Hiroyuki Sanada gjorde Shogun till ett svärtat, tungt, brutalt och mäktigt maktspel som skulle få självaste Game of Thrones att pissa nedför låret av skam. Mellan kulturkrockarna och den orubbliga hedern fann vi ett svindlande äventyr som gjorde ont på riktigt när de ovanligt sympatiska karaktärerna väl insåg var deras öde skulle leda dem. Shogun var utmanande, magstark och ofta dränerande deppigt, men också gripande vackert.
(02) The Gentlemen (Netflix)
När FN-soldaten och infödda aristokraten Eddie blir hemkallad för att farsgubben dött, sugs den hedervärt rakryggade, laglydige sonen ned i en värld av knark, mord, död och allt där i mellan. The Gentlemen kom för oss på Gamereactor som en tweed-klädd blixt från klar himmel och förde in en tidigare rätt uträknad Guy Ritchie rätt in i rampljuset, igen. För här fanns verkligen allt som gjorde Lock, Stock till en sån massiv indiesuccé för strax över 25 år sen. Ritchies karaktärer var fulla av liv, nyanser, kontraster och mänsklighet snarare än de trötta troper som han bjudit på i de senaste tio årens långfilmer. Manuset var rappt, hårt, roligt och färgstarkt och regin var precis som skådespeleriet alldeles lysande.
Å R E T S
B Ä S T A
T V - S E R I E
(01) Arcane - Säsong 2 (Netflix)
När vi utsåg Arcane till 2021 års bästa TV-serie insåg vi att tolkningen av League of Legends för ett ögonblick var världens bästa västerländska animation och när den andra delen av franska Fortiche Productions makalösa TV-spelsadaption släpptes bekräftade det exakt vad vi redan visste för tre år sedan: Arcane var banbrytande vacker och tidlös TV-konst. Historien i sig behövde inte vara revolutionerande för att uppslukas av det upproriskt punkiga berättandet, för här fanns inte en enda bortslösad sekund som inte rymde kraftiga känslor i de tidlösa bildrutorna. Dess ångestfyllda steampunk-romans, dess kosmiska skala, dess sprakande mänsklighet och dess blödande hjärta för de bristfälliga karaktärerna fortsatte att dominera våra Netflix-konton och våra hjärtan även detta år, vilket gör den andra Arcane-omgången till årets solklart bästa TV-serie.