Vi brukar vanligtvis kora årets bästa filmer i samband med årets bästa spel, men med tanke på hur sval denna filmsommar verka bli tänkte vi passa på att lyfta sådant vi vill uppmärksamma lite extra under de slöa sommarkvällarna. Här presenterar vi alltså den första delen av årets hittills bästa filmer, utan någon inbördes ordning...
Bränd
Regi: Chang-Dong Lee
Den sydkoreanska filmfestivalfavoriten från förra året blev även en självklar favorit hos oss filmälskare när vi väl hittade denna mystiska pärla hos det svenska uthyrningsutbudet, som med sin subtilitet och suggestiva berättande lyckades engagera oss långt efter att eftertexterna rullade klart. Likt en långsamt brinnande tändsticka mellan våra fingrar kändes brännan först inte av, men vi var nervösa av svedan hela vägen när thrillern sakta men säkert började nystas upp och vi var inte längre säkra på vad som var självklart och vad som var rena antaganden. Historien var en utsökt "slow burn" som på ett dämpat och nyanserat vis berättade en slags klasskampshistoria om hur lite vi verkligen känner människor och hur mycket vi svälter efter mening.
Alita: Battle Angel
Regi: Robert Rodriguez
James Camerons passionsprojekt om Yukito Kishiros skickliga stridspingla visade sig inte bara vara en av årets största överraskningar efter flera spådomar om floppvarning, det visade sig också vara en av de mest njutbara och häftigaste science fiction-filmer vi har haft nöjet att ta del av på senare tid. Med en stark drivkraft och ett härligt klassiskt narrativ blev vi omedelbart förälskade i Rosa Salazars storögda hjältinna och vi älskade även det brutala cyborg-våldet som Rodriguez regisserade med precision och lekfullhet. Vi har tidigare sagt att det vore direkt kriminellt att inte följa upp filmen med en fortsättning och är en slutsats vi står för än idag; Alita är en fantastiskt läcker actionfilm med mycket hjärta under pansarplåten som förtjänar all vår kärlek.
Deadwood: The Movie
Regi: Daniel Minahan
Det är ovanligt att få en så kärleksfull avslutning på en nedlagd TV-serie efter 13 år, vilket gör den officiella Deadwood-filmen till en värdefull skatt för frustrerade Deadwood-fans som fick nöja sig med en nedrigt mörk cliffhanger. Skaparen David Milch tog nämligen i från tårna för att ge de älskade TV-karaktärerna det farväl de förtjänade och för de mest råbarkade västernfanatikerna var det direkt svårt att inte fälla en tår (eller två) när man äntligen satte punkt för den bubblande ilskan och orättvisorna som drabbade den lilla gränsstaden. Ian McShane var återigen storslagen som bordellbaronen Swearengen och det var en fröjd att se Timothy Olyphant skänka en mognad till sin instabile sheriff. Deadwood-filmen var med andra ord en djupt tillfredsställande epilog för Deadwood-fans och är också en film ni mest troligt kan vänta er att se igen om ett halvår när vi korar årets filmer.
Den Skyldige
Regi: Gustav Möller
Vem hade anat att ett telefondrama - där berättandet främst sker via SOS-samtal - kunde vara så genial? Möllers intensiva kidnappningsdrama är inget annat än danskt renodlad filmbriljans, som med mycket små medel lyckas få tittaren att borra fast naglarna i biostolen när en redan prekär situation förvandlas till en emotionellt påfrestande mardröm när vi låter vår fantasi skena iväg för att fylla i luckorna vi inte får se. Jakob Cedergren bär mästerligt upp filmen som den frustrerade polisen Holm, som förvandlar den kala larmcentralskontoret till en direkt mästerlig enmansshow som spänns av ett trovärdigt känslorang. Det blev nyligen tal om att filmen ska få en amerikansk remake med Jake Gyllenhaal i huvudrollen, men vi har svårt att tro att den kan slå denna handfasta och klockrena thriller.
Vuelven
Regi: Issa López
Det tog ett tag för denna mexikanska vuxensaga att nå Svearike, men det var det värt; Vuelven (eller Tigers Are Not Afraid som den också heter) är en trollbindande historia om drogkartellernas svepande skugga över Mexiko. Filmen kryllar av krypande graffiti, inplastade lik och det rinnande blodet från de oskyldiga i en förhöjd verklighet som ger filmen en personlig prägel och som för tankarna till Guillermo del Toros mörka fantasi. Ett gäng gatubarn utsätts dagligen för människohandlarnas skräckvälde och en övernaturlig ondska i en tät historia där vackra bilder varvas med vildsint våld i en kompromisslös godnattsaga som påminner oss om verklighetens brutalitet på ett lika poetiskt som drabbande vis.
Fortsättning följer i Del 2...