Artificiell intelligens: Räddaren i nöden?

Jag tror jag är en av de första i hela världen att beröra det här ämnet. Artificiell intelligens alltså - domedags- och Skynet-tekniken som inte bara gör att vi får betala halva armen och lite av benet om man vill uppgradera RAM-minnet i datorn utan även tekniken som riskerar att helt och hållet förinta det vackra i spelvärlden - konsten. Men är det verkligen så egentligen? Är vi rädda för något som egentligen är mer av ett irritationsmoment än en egentlig fara? Jag vet inte och sitter inte på svaren, för det jag ägnar mig åt är mer någon form av TV-spelsorienterat killgissande än kvalitativ statistikbaserad forskning. Men det där med killar som gissar sig till saker ska man inte skoja bort.

Och nej, jag vet att jag inte är först utan att det här ämnet i grund och botten är rätt uttjatat vid det här laget. Det förändrar dock inte faktumet att det är mer aktuellt än någonsin i och med allt vad Asha Sharma, Xbox Helix och komponentpriser som sticker iväg (rejält) heter.

Jag tror att AI är här för att stanna. Vi kommer att få leva med det nu - det råder liksom ingen tvekan om saken. Kan man inkorporera en AI som gör jobbet lika bra/bättre än en människa gör uppgiften så kommer det beslutet att fattas - så länge det sparar pengar. För innovation i all ära och hurra-hurra så är det ekonomi som till syvende och sist är det relevanta för gubbarna runt styrelseborden. Det känns - tyvärr - som ett faktum vi inte kommer ifrån och även om jag absolut tror att AI-bubblan kommer att spricka så är det ett inslag vi får vänja oss vid.

Bubblan ja! Den kommer nog att pysa ut en aning när efterfrågan mattas av. Precis på samma sätt som IT överlevde en sprucken fasad kommer även AI-fältet att göra det. Förhoppningsvis leder detta till mindre hauss och billigare komponenter, dock. Artificiell intelligens är ju en bransch ALLA vill ta del av men kakan kommer liksom inte räcka till slut och då kommer vi mest sannolikt få se en handfull aktörer som dominerar marknaden istället för femtioelva startups och gamla giganter som vill slå sig in på marknaden. Det kommer att mättas av och nå någon slags status quo där vi inte längre höjer ögonbrynen över dess närvaro i våra liv.

Men vad betyder detta för spelutvecklingen och i förlängningen oss spelare? För de stora husen AAA- och AAAA-utvecklarna kommer det antagligen att innebära att folk får gå till förmån för AI-orienterade lösningar. Det moraliska dilemmat som frågan innebär nu kommer med tiden att suddas ut, bli mer diffust och svårtolkat - och det kan man tycka vad man vill om men jag misstänker att luften kommer att gå ur de mest högljudda motståndarna. Och det kommer såklart branschgiganterna att utnyttja. Ett litet steg i taget tills vi liksom helt och hållet vant oss vid att inte en människa skriver dialoger åt mindre viktiga karaktärer utan att en AI fixar det precis som att den löser assets och kodning.

Detta kommer säkert att spåra ur på vissa håll där spelen vi idag kallar för själlösa och identitetsbefriade kommer att framstå som rena rama mästerverken sett till verkshöjd. AI-slop med hög budget, typ. Även om jag inte är spirituell - överhuvudtaget - så är jag säker på att ett spel som inte är utvecklat av människor kommer att sakna det vi faktiskt har som en AI inte har - en själ och egen unik identitet.

Fördelen är ju att spel kommer att kunna utvecklas snabbare och att de med hjälp av AI kommer att kunna snurra på svagare hårdvara. Hårdvarumässigt så ser jag fler fördelar än negativa sådana då det fältet inte står och faller utan en mänsklig vilja och själ. AI-acceleration och alla DLSS-lösningar gör att äldre setups får nytt syre och CPU:er kommer att kunna göra beräkningar på kvantnivå snabbare med hjälp av AI-verktyg. Jag är ingen expert på ämnet - men jag, som rutinerad killgissare, skulle helt klart säga att vi åtminstone mestadels bör välkomna AI här.

Men medan Tencent, Electronic Arts och Activision Blizzard och liknande pengagiriga jättar välkomnar mer och mer AI och skickar hem fler och fler mänskliga utvecklare så är det något som kommer att brinna klarare och starkare än någonsin innan - människans stora styrkor; konsten, innovationen och identiteten. Och vart kommer detta att synas tydligast samtidigt som nästa Call of Duty är generiskt till tusen? Jo, i indievärlden såklart. Älskade, älskade indievärlden.

Spelbranschen kommer - möjligen - att ta stryk till en början men mindre indie-utvecklare och utgivare kommer garanterat att vilja visa hur spel ska utvecklas och hur stor skillnaden faktiskt är när någon med genuin passion lägger ner sin själ i arbetet. Något en avancerad artificiell intelligens aldrig kommer att fixa. Vi kommer att få se en renässans för spel som känns levande. Spel där en enda utvecklare med kaffefläckar på tangentbordet och tre års relativ sömnlöshet har lagt sin egna förbaskade själ i varje pixel, varje ljudloop och varje halvbra skriven (men hjärtvärmande) dialog.

Tänk på det: När nästa AAA-titel känns som ett välpolerat, men helt tomt skal - exakt som de där procedurgenererade open-world-kartorna som ser snygga ut i trailern men känns lika engagerande som att bläddra i en Biltema-katalog - då kommer folk att börja längta efter något annat. Och det andra kommer inte från Tencent eller EA. Det kommer från en kille i en källare i Skövde, en duo i Polen eller en trio i Japan som vägrar använda AI för något mer än kanske en snabb placeholder-textur.

Vi spelare kommer att bli bättre på att känna skillnaden. Precis som vi idag kan lukta oss till när ett spel är gjort med passion och kärlek kontra när det är gjort för att maximera "quarterly earnings". Och den lukten? Den går inte att träna in i en modell. Den är mänsklig. Den är rörig och ibland till och med jävligt ful, men den lever och ingjuter själ och mänsklighet.

Så nej, jag - personligen - är inte rädd för att AI ska döda spelkonsten helt och hållet. Jag tror snarare att den kommer att göra motsatsen i längden där den kommer att renodla och tydliggöra vad som är värt att bry sig om. De stora husen får pumpa ut sina högbudgeterade AI-produktioner med path ray-tracing och 240 fps. Och vi andra får tillbaka känslan av att spela något som faktiskt skapades av någon som brydde sig - en lyx vi borde sluta ta förgivet. Spel gjorda av någon som grät, svor, skrattade och kanske till och med hatade sitt eget spel någon gång mitt i natten. Svagheter som i slutändan blir vår styrka och anledningen till att vi i slutändan kommer att gå vinnande ur den här kampen.

Vad tror du? Håller du med Joel i hans resonemang?