Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
artiklar

Årets spel 2017!

Så har det äntligen blivit dags för den tyngsta kategorin av dem alla. Vad var egentligen årets bästa spel 2017?

  • Text: Redaktionen

Facebook
TwitterReddit

(4) What Remains of Edith Finch
Det kom som en blixt från klar himmel för många på redaktionen. Ännu en "walking simulator" tänkte en del medan andra nyfiket undrade vad Giant Sparrow hade lyckats koka ihop den här gången. What Remains of Edith Finch visade sig vara ett fenomenalt spel på nästan alla punkter. Tät atmosfär, rysligt spännande och meningsfulla miniberättelser samt en ton som nästan var perfekt rakt igenom. Det som får spelet om Edith att sticka ut från andra spel i genren är att det är otroligt varierat på det spelmekaniska planet, en punkt som brukar få många att dra öronen åt sig vanligtvis. Att det skulle kunna vara så intressant att genomföra en resa genom en familjehistoria proppad med så mycket otur och hemskheter låter än idag ganska otroligt men What Remains of Edith Finch griper verkligen tag i spelaren i den inledande minuten och släpper inte innan det över.

(3) Persona 5
Fenomenet Persona har växt så att det knakar de senaste åren - och det med all rätt. Atlus överträffar nämligen sig själva med varje nytt kapitel i deras high school/demondräpar-hybrid. I deras hyllade femma fick vi bekanta oss med elever som extraknäcker som maskerade gentlemannatjuvar om nätterna, i en gripande berättelse om ungdomlig revolt i en vuxen och mörk värld. Kombinationen mellan lugnt skolhäng med hektisk demonslakt balanserades till perfektion, och även om mixen låter balans på pappret kompletterade de olika inslagen varandra väl. Persona 5:s unika koncept resulterade i en magisk spelupplevelse som gav oss ett av de största, mest ambitiösa och genuint roliga rollspelen vi någonsin upplevt. Det skadade heller inte att designen var slående läcker från början till slut i det 100 timmar långa äventyret.

(2) Divinity: Original Sin II
Den Kickstarter-finansierade uppföljaren till 2014 års rollspelssuccé Divinity: Original Sin släpptes mellan alla årets megamaffiga stortitlar efter att ha funnits på Steam som early access-titel och tog snabbt hela spelvärlden med storm. Det ambitiösa, enorma, djupa och fullkomligt fantastiska textbaserade rollspelet blev av oss, tillsammans med denna listas vinnare, belönat med ett toppbetyg av oss och platsar utan tvekan på andraplatsen. Nu när rollspelsgenren är en genre som går längre och längre ifrån det omgångs- samt textbaserade formatet i fågelperspektiv är det skönt att se utvecklare lyssna stenhårt på de som hellre ser formatet utvecklas än utrotas. Larian Studios bjöd sina fans på en otrolig story som var lätt att följa, mästerliga karaktärer, oändligt med dialogval, roliga fiendekonfrontationer, konsekvenser för varje val och ett simpelt men fantastiskt uppgraderings- samt föremålssystem - och tiden som lagts på att förfina upplevelsen har uppenbarligen tillbringats väl. Årets bästa PC-spel stavas Divinity: Original Sin II.

Årets bästa spel 2017 var enligt oss på Gamereactor Links öppna, fria och fantastiska äventyr till Switch.

(1) The Legend of Zelda: Breath of the Wild
När ett spel fastnar i förseningsfällan, tyder det ofta på att något inte riktigt stämmer och att utvecklarna tvingats tillbaka till ritbordet mer än en gång. The Legend of Zelda: Breath of the Wild är ett klockrent exempel på ett sådant spel, det utannonserades redan 2013 och hade då varit under utveckling länge till Wii U. Vi medger att vi var nervösa när det började skjutas upp, gång efter gång. Att det dessutom kastades in till Switch helt plötsligt, utan att vara optimerat för den nya konsolen lovade inte heller sådär överdrivet gott. Men det är ju ändå så att man aldrig någonsin ska tvivla på Nintendo, och The Legend of Zelda: Breath of the Wild är ett klockrent kvitto på det. Vad Nintendos EPD-team lyckats med var inte bara att erbjuda ett alldeles magnifikt och mastigt äventyr som på flera sätt utmanar ramverket för hur ett Zelda-spel ska se ut och fungera - det rent av återuppfinner de öppna spelvärldarna på nytt.

Redan när vi tidigt i äventyret blickade runt omkring oss i det nya Hyrule stod det klart att alla platser vi ser är sådana det går att komma till. Det resulterade snabbt i att spelsystemet i sig självt utmanade oss att skapa våra egna äventyr i jakten på de mest avlägsna öarna och topparna. Hela tiden tvingades vi hitta på nya grejer där vår utrustning ofta kunde användas på fler än ett sätt. Usla trävapen kunde sätta eld på saker, sköldar användas som snowboards och det kändes alltid som att det fanns flera sätt att lösa problem på. Kort sagt, Nintendo gör saker på sitt sätt och med ens blev Hyrule en plats vi på redaktionen inte kunde slita oss ifrån. Det fanns alltid mer att göra, nya platser att upptäcka och när det äntligen var dags att möta bossen var det flera av oss som med klump i halsen drog runt och gjorde småsaker istället för att få upplevelsen att räcka längre. The Legend of Zelda: Breath of the Wild är något helt nytt och på samma gång så oerhört välbekant och häftigt. Öppna, tomma spelvärldar med småsegt narrativ är hädanefter ingenting vi kommer tolerera, Nintendo må ha varit bland de sista på banan med öppna spelvärldar, men trots det visar det sig att de förstår dem bättre än några andra. Hatten av Nintendo, detta är fullkomligt magiskt.