[1] Tidsera
Nu är detta ytterst subjektivt såklart, vissa föredrar en mer grundad, historisk skådeplats och då förstår jag om Valhallas England ligger en närmre hjärtat. Men jag måste nog ändå säga att antika Grekland är en betydligt mer intressant plats att utforska. Ett smärtsamt detaljerat ölandskap från en svunnen tid där bara ruiner, myter och legender kvarstår. Att beskåda digitalt återskapade tempel till den antika mytologins gudaväsen tillsammans med en så pass levande värld omkring är svårslaget. Detsamma gäller utbudet av historiska kändisar serien är berömd för att kasta in. Att bli trakasserad av oändligt med frågor från Sokrates eller lära sig om Hippokrates början och grunden till den moderna världens sjukvård är svårt att slå. Valhalla står inte heller såklart. 900-talets England är en intressant värld vad gäller olika kulturer i konflikt i jakten på rikedomar och etablerande av kungadömen. Intriger och allianser är i grunden här, men för mig kan jag säga att Odyssey är aningen vassare på det stora hela.
Vinnare:Assassin's Creed Odyssey
[2] Strider
Oerhört vart vi befinner oss i kosmos eller i tiden så kan vi räkna med slagsmål. Här kommer Assassin's Creed Valhalla till revansch genom att ha gjort stridssystemet lite mindre flaxande och lite mer involverande. Odyssey hade gott om förmågor vi kunde låsa upp under resans gång och det är såklart alltid underhållande att använda en spartansk spark för att sända en bandit ut för ett stup, men ofta var det vilt huggandes i hopp om att bygga adrenalinet att använda specialattacker. Valhalla lägger med fokus på precision, med uthållighet som sjunker om vi fortsätter hugga utan kontakt. Parering och kontringar är också viktiga för att paralysera motståndare. Sedan har vi specialattacker vi kan bygga upp för som vårt ess i rockärmen om vi skulle behöva. Det är knappast ett Dark Souls, men jämfört med Odyssey så känns striderna mer engagerande.
VinnareAssassin's Creed Valhalla
[3] Protagonisterna
Detta är absolut en smaksak, men det kan nog sägas att Eivor, vare sig det är en karl eller kvinna vi spelar som, inte har den starkaste karisman. Det kan såklart bero en del på skådespelarnas röstinsatser, men det fanns lite mer pondus i den grekiska motsvarigheten, framförallt Kassandra. Aspirationerna är också ganska olika, där Eivor till stor del kämpar om framtiden för sin klan och familjen vi bygger där medan Kassandra och Alexios försöker förstå sitt förflutna har sin bakgrund som antik legoknekt och sedan också sin koppling till Isu-civilisationen som luskas ut under spelets gång. Kassandra och Alexios kändes mer som en egen karaktär vi kan rikta och definiera lite mer, ungefär likt The Witcher som inspirerat Assassin's Creed på senare år, medan Eivor känns stundtals med monoton och enkelspårig. Uppskattar båda, men Kassandra är den starkare hjälten.
Vinnare:Assassin's Creed Odyssey
[4] Progression
Här kan jag väl säga att Assassin's Creed Valhalla strukturells var ett markant lyft. Det finns de som älskade den nästan oändliga strömmen av innehåll som fanns i Odyssey med saker att plocka, hitta, lösa och hitta i Grekland, men det gjorde också spelet i vissa stunder lite utdraget och väldigt tråkigt att spela om för den som vill uppleva resan ännu en gång. Valhalla behåller mycket av sysslorna, men strömlinjeformar allt och har det lite mer integrerat i Eivors syfte och mål. Borta är att rota i ruiner för att hitta tavlor för att uppgradera vår skuta eller oändligt jagande efter järn på landsbygden för att uppgradera vårt svärd så vi inte blir krossade av nästa uppdrags miniboss. Trösklarna är mindre och spelet flyter på mer i Valhalla där vi stadigt går upp i nivåer och räder, strider och liknande betalar av sig med uppgraderingsmaterial för både vår utrustning och Eivors by. Valhalla respekterar vår tid mer och skurit bort mycket av det Ubisoft kunde sälja som "Time Savers" i sin digitala butik för riktiga pengar.
Vinnare:Assassin's Creed Valhalla
[5] Skådespeleri
Detta nämndes lite under protagonisterna, men Valhalla har generellt mycket svagare röstskådespeleri än vad serien brukar servera oss. I Odyssey var huvudpersoner till invånare ofta mer livligt porträtterade med energi och entusiasm. Valhalla har i jämförelse fått en hel dos med valium injicerat där det ofta mera låter som att personerna omkring oss försöker få sin dialekt mer rätt än tonen de försöker framföra. Karaktärer som Ceolbert är nästan komiskt livlös i hur han talar, detsamma gäller vår bys jägare Petra som har samma energinivå som en solcell i ett svart hål. Det är trist då skådespelarinsatser sällan är ett klagomål riktat mot serien med många starka insatser genom åren. Det kanske på det stora hela inte är lika viktigt som vad vi mekaniskt gör, men spenderar vi dussintals timmar med dessa olika vänner, fiender och allt emellan, så sticker det ut rejält när kvaliteten har sjunkit med just denna kategori och spräcker inlevelsen lite.
VinnareAssassin's Creed Odyssey
Vinnare: Assassin's Creed Odyssey
Det är en tuff kamp där spelmekanik och innehåll står mot design och presentation. Men stil kan i många fall vara lika avgörande i hur vi uppskattar en spelserie eller hur minnesvärt det är. Valhalla gjorde många bra förbättringar, speciellt i den loop vi spelare tar oss an medan vi traskar fram genom det leriga, medeltida England. Men charmen och världen känns fortfarande som en lite lägre prioritet här tillsammans med en ensemble av karaktärer från Skyrim som anammar sina inre Oblivion-insatser, om jag ska vara ärlig. Två fina val, men Odyssey är på det stora hela den mest minnesvärda upplevelsen.