Asus ROG Azoth X

Det har gått nästan nio månader sedan jag skrev en recension på ROG Azoth Extreme. Ett tangentbord med den mest hiskeliga prislapp jag sett. Det faktum att du (nästan) skulle få två stycken Azoth X skvallrar liksom om att Extreme-versionen hade en alldeles extrem prislapp. Men nu är det då Azoth X som jag ska bedömda - och den känns väl typ då lite som en lillebror till Extreme, utan att egentligen på något vis vara sämre. Egentligen är den en storebror i sig då X i namnet (det är så förvirrande detta att man blir tokig) kungör att det är en nyversion av den utan ett X i namnet. Jag önskar så jag kunde få rada upp alla dessa som kommer på produktnamn och våtslipa dem tills de får lite mer förstånd.

Mest noterbart mellan Azoth X och svindyr-extreme är att det blir en del plast istället för aluminium. Den rena lyx-känslan lutar såklart mer åt ett "standard"-tangentbord än åt något som kostar över 6000 kronor. Det är inte riktigt sant dock eftersom Azoth X fortfarande känns rätt lyxigt och är stabilt med en vikt på drygt ett kilo.

Men i övrigt är sig mycket likt från de gånger jag suttit med ett tangentbord av den här storleken från samma tillverkare. Vi får en 75% TKL-layout, en 2 tums Oled-skärm i högra hörnet som kan visa exempelvis volym, ljusstyrkan på skärmen eller ljuset på tangentbordet, bläddra och se vilken ljuseffekt man vill ha samt då det jag tycker är den bästa funktionen; visa temperatur eller annan mätning från grafikkort eller processor. Du kan välja att visa detta antingen enskilt eller som dubbla. Så finns det en liten ratt för att bläddra/ändra volym samt en knapp på sidan.

Du kan även lägga en liten simpel animation här om du vill det. Skärmen är skoj, dock inte särskilt skarp eller ljusstark så är det sol vid arbetsplatsen är det lite svårt att se. Den är heller inte i färg eller touch som på Extreme-modellen. Skärmen ger också information om batteriet i kanten vilket är i princip omöjligt att uppfatta om man inte tittar jättenoga och den drar magiskt åt sig fläckar utan att man ens vidrör den.

Allting av funktioner styrs via programvaran Armoury Crate och vi måste avhandla den först. Trots att vi givetvis ska ha fokus på tangentbordet till största del. Programvaran är tyvärr inte så jättebra. Det är många inställningar som ändras och glöms bort och det är inte så smidigt att styra och pyssla med. Dessutom är designen bland menyer rätt simpel och lämnar en del övrigt att önska. Det ska dock sägas att det har fungerat bättre på detta tangentbordet än sist jag grejade såhär mycket med den. Det är helt enkelt möjligt att en drös med uppdateringar under de senaste månaderna rådigt bot på det mesta. Men just att mitt förvalda ljus ändrats eller stängts av sker fortfarande.

I övrigt tycker jag också att man borde utnyttjat skärmen mer gällande att kunna ha en mediespelare, exempelvis. Jag tycker också funktionen att behöva klicka sig tillbaka till att justera volym är lite omständligt eftersom ratten används till den funktion du sist var på. Så har du som exempelvis använt den för att byta musikspår och sedan lite senare vill sänka eller höja så ska du klicka dig tillbaka till volymkontroll. Som tur är kan du i skärmens högra kant se vilken funktion du befinner dig på. Men mest hade jag nog bara velat anpassa saker som jag själv hade önskat. Detta borde givetvis vara möjligt när man ändå erbjuder en liten skärm liksom.

Efter gnället på detta har det blivit dags att hoppa över till tangenterna. Och dessa gillar jag riktigt mycket. De är lätt skålade vilket är behagligt för fingrarna som smattrar fram när jag skriver mina böcker. Dessutom tycker jag att deras nedslag känns väldigt bra. De ger ett litet smattrande ljud ifrån sig, men de är inte särskilt klickiga i jämförelse med annat jag provat. Mer ett aningen tyngre ljud.

Det finns en väldigt bra dämpning i hela tangentbordet vilket gör att det upplevs som otroligt stabilt både där det ligger och själva tangenterna och plattan de är fästa på. De går under beteckningen NX Snow och dessa går att skifta enkelt så skulle man i framtiden önska att ha något annat så är detta väldigt smidigt att göra. För mig som skriver väldigt snabbt upplever jag också att dess nedslag fungerar ypperligt för mig. De har 1.8 mm i aktiveringspunkt samt en initial tryckkraft på 40 gf. Här är det som att Asus hittat nästan perfekt för mig som författare. Jag säger nästan, eftersom när jag skriver böcker så skulle jag önska en aning mer motstånd i själva nedslaget men jag förstår ju också att detta främst är ett tangentbord för gamers. Som en slags kompromiss, eller snarare kombination, så tycker jag man lyckas ypperligt.

För riktigt proffsiga gamers finns även ett Speed Tap Mode. Med detta påslaget kan du (som exempel) hålla in A-knappen för att gå till vänster, men utan att släppa den sedan trycka D-knappen för att börja gå till höger utan att karaktären stannar upp. Jag ska ärligt säga att denna typ av precision och snabbhet inte är något jag drar nytta av alls, men jag kan förstå att det finns användare som vill ha sådana här funktioner när de väljer tangentbord uteslutande för hög precision i spel. Just angående att spela så får man vara med på att tangenterna är ganska känsliga. De kräver fortfarande en viss, minimal, kraft för att tryckas ner men registrerar sedan omedelbart. Så har man en förmåga att trycka fel tangent så kommer det helt enkelt registreras.

Tangentbordets uppdateringsfrekvens är på 1000Hz (eller 8000Hz om man skaffar Asus Polling Rate Booster - den måste alltså köpas separat) ger blixtsnabb respons. Dock borde givetvis Asus, precis som i fallet som jag nämnde i min recension av ROG Keris II Origin, skicka med denna då det bara känns snålt att man inte kan utnyttja tangentbordets vassaste prestanda om man inte hostar upp några hundralappar till.

Något jag gillar är att tangenterna är genomskinliga på sidorna samt toppen vilket gör ljuset otroligt snyggt på kvällarna eftersom det syns så tydligt. När det kommer till koppling till ens dator så görs detta antingen via 2.4 GHz-mottagare där en sådan kan användas för två enheter, via Bluetooth eller givetvis med sladd. Batteritiden med ljus och Oled-skärm avstängt är på över 1600 timmar, men sätter man igång detta så droppar det ordentligt - ner till runt 130 timmar. Man får helt enkelt vara bered att dess funktioner slukar en hel del ström men jag upplever fortfarande batteritiden som fullt tillräcklig.

Så, allt detta tekniska mumbo-jumbo åt sidan så är det ju vad jag i slutändan sammanfattningsvis tycker om tangentbordet som är det allra viktigaste. Faktum är att den snordyra Azoth Extreme-storebror fick flytta åt sidan eftersom jag gillar de lite mer stumma knapparna som detta erbjuder. Det andra blir lite för sladdrigt och klickigt medan det finns en skönare känsla här för mig personligen. Asus prisklass är tyvärr dock som alltid i högsta laget, där som exempel de suveräna Keychron-modellerna fortfarande är bland de bästa jag provat gällande kvalité och känsla i kombination med en betydligt mer rimlig prisklass.

Det råder dock ingen tvekan om att detta är ett mycket bra tangentbord med riktigt snyggt ljus, behaglig skrivkänsla, alla funktioner man kan tänka sig om man är en gamer och en Oled-skärm. Sedan får man i slutändan själv välja ifall dess prislapp är värt det.