Jag är en av de få personer i min umgängeskrets som faktiskt uppskattar denna amerikanska högtid som kallas Halloween. Ända sedan jag var en liten pojk har jag älskat stämningen som infaller sig när hösten knackar på dörren och löven slingrar sig längs med den kala marken. I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vart detta kommer ifrån då ingen i min familj har visat något som helst intresse för denna högtid, mer än deras tappra försök i att stötta mig när jag ville arrangera diverse Halloween-fester när jag yngre.
För mig har Halloween alltid handlat om en specifik känsla som jag vill åstadkomma. Jag vill gå i barndom på många sätt och försöka återuppleva de upplevelser jag hade som ung. Under hela oktober månad försöker jag titta på kusliga filmer, läsa skräckböcker och ta mig igenom ett och annat skräckspel (men det finns ju bara så många bra där ute). Ett stort problem för mig är att många moderna skräckspel har förvandlats till något som jag vill kalla "smälla i dörrar-fars" där merparten av spelen endast försöker skrämma spelaren med plötsliga ljud och spöken som hoppar fram bakom ett hörn. Jag har sagt det förr och säger det igen, det är inte läskigt med höga ljud, den reaktion man får som spelare än enbart den att man blir överraskad. Skräck är någonting helt annat och kan inte uppnås genom att en dörr smäller upp i ansiktet på en likt en Stefan och Krister-sketch. Men detta är en text för en annan dag.
Det jag vill ta upp i denna artikel är att lyfta fram små pärlor inom skräckfilmsgenren som jag på något sätt symboliserar denna högtid. Inte på något sätt skrämmande filmer, men som arbetar mycket med atmosfär för att dra in dig i upplevelsen. Jag har sett det mesta av värde när det kommer till skräckfilm. Jag har analyserat tortyrporrgenren på djupet, tagit mig igenom de flesta stora skräckfilmer från guld, silver och brons-åldern och konsumerat i princip alla stora klassiker såväl som obskyra små indiefilmer som ingen har hört talats om. Men när det väl kommer till kritan är jag hopplöst förälskad i filmer som arbetar med enkla medel för att bygga upp en stämning. Så fort jag ser en månbelyst kyrkogård i någon av Universals skräckklassiker från trettiotalet blir jag alldeles fylld med glädje, eller när jag ser Draculas slott resa sig upp i fjärran när Van Helsing står och spanar upp mot den enorma stenbyggnaden. Denna typ av film var självfallet banbrytande för sin tid, men med dagens mått är de ju knappast läskiga. Med undantag för en handfull filmer från stumfilms-eran som faktiskt är otroligt effektfulla på grund av tystnaden.
Trots att Halloween är en sådan pass stor högtid i USA finns det inte särskilt mycket bra filmer som kretsar kring högtiden när det kommer till skräck. Merparten av de filmer som handlar om Halloween är ofta riktade till barn och unga, vilket inte är så konstigt då bolagen vill tjäna så mycket pengar som möjligt. Det har därför varit lite av en kamp att hitta en lista med filmer till denna artikel som är värda att nämnas, och jag är medveten att några av dessa inte tagits emot särskilt väl hos kritiker, men jag grundar mina åsikter kring hur stämningsbyggande de är.
Första filmen upp för rakning är Trick 'r Treat som släpptes för tio år sedan nu. Jag är en person väldigt sällan ser om filmer, men jag har vissa undantag, och Trick 'r Treat är ett av dem. Detta är en film som jag ser om varje Halloween, och under varje ny tittning upptäcker jag någonting nytt som jag inte hade en aning om sedan innan. Trick 'r Treat är en antologi och kretsar kring ett gäng karaktärer som genomgår någon typ av prövning under Halloween-natten. Vi får följa ett ungdomsgäng som är på väg ner till en gammal olycksplats där en busschaufför tog livet av tjugo barn långt tillbaka i tiden för att skrämma upp en klasskompis till dem. En annan historia kretsar kring två systrar som är på väg till en Halloween-fest långt ute i skogen där den ena av dem är ängslig för att hon är oskuld och inte riktigt vet vart kvällen ska leda. Den mest intressanta berättelsen innefattar en medelåldersman och hans väldigt skumma relation till sin son när han bland annat lär ut honom hur man gör sig av med en människokropp och att karva ut ett människohuvud för att göra det till en lykta.
Gemensamt för att dessa berättelser är att de är gjorda med glimten i ögat och upplevs sällan som särskilt läskiga. I slutändan vävs de samman och vi som tittare får en väldigt övergripande bild över händelseförloppet som skett under natten. Som jag nämnde hittar man hela tiden nya saker att förundra sig över under varje ny tittning. Trick 'r Treat är fullproppad med detaljer och referenser till andra filmer vilket gör att den är lika intressant varje gång.
Det bästa med filmen är dock atmosfären som fullständigt skriker Halloween. Pumpor, varulvar, zombier och vampyrer är alla med i Trick 'r Treat på ett eller annat sätt, och det är lika mycket en hyllning till klassiska skräckfilmer som den är någonting helt nytt. Så gör dig själv en tjänst och köp hem en stor fet skål med godis, tänd några ljus och slå på Trick 'r Treat under Halloween-kvällen.
Trick 'r Treat fullständigt osar atmosfär.
Minns du Tim Burtons Sleepy Hollow? En film som jag med största sannolikhet säkert sett om trettio gånger under mina barndomsår. Det var en av de första filmerna jag såg av Burton och den satte sannerligen sina spår. Historien kring den huvudlösa ryttaren går långt tillbaka i tiden, och det finns flertalet tecknade versioner av historien, men ingen är mer visuellt slående än Tim Burtons. Sleepy Hollow är fullständigt proppad med referenser till Halloween, och i en av filmens tidiga scener när Johnny Depps karaktär anländer till denna lilla byn vandrar han längs med en hed som är fullständigt upplyst med skenet från flertalet urkarvade pumpor. Tim Burtons gotiska estetik har alltid varit hans signum, och även fast många av hans filmer är aningen platta rent berättarmässigt levererar han nästintill alltid på den grafiska fronten.
Sleepy Hollow utspelar sig nästan enbart i denna lilla byn med samma namn, med några få avstickare när karaktärerna springer ut i den närliggande skogen. Här får vi som tittare ta del av en kavalkad av vackra sekvenser som mångt i mycket är referenser till den gamla skolans skräckfilm, med månbelysta fält och dimmiga stigar. Sleepy Hollow är inte en läskig film på något sätt, men det är en film som symboliserar Halloween på ett fullständigt lysande vis.
"Schyssta brillor, jag tar två tack!"
Jag måste motvilligt erkänna att jag avskydde Francis Ford Coppolas Dracula när jag såg den första gången. Jag hatade de vad jag ansåg då vara "plastiga" effekter tillsammans med det teatrala skådespeleriet som fick mig att vilja sticka in en topps i vardera öra varje gång Gary Oldman öppnade truten för att hesa ur sig någonting syrligt om Keanu Reeves. Men ju mer intresserad av filmhistoria jag blev, ju mer spännande blev denna rulle. Jag började sakta men säkert inse Coppolas ambition kring denna film, och att Dracula i mångt och mycket är gjord som en hyllning till trettiotalets skräckfilmer. Inställningen skiftade totalt gällande effektarbetet som jag nu förstod handlade om att man ville göra en film med enbart praktiska effekter, och det teatrala skådespeleriet skulle på något sätt symbolisera stumfilmserans yviga gester.
Ser jag om Coppolas Dracula idag blir jag fullständigt hänförd över det arbete som lagts ner på filmen, och kan det bli mer atmosfäriskt än när Gary Oldmans enorma röda kappa sveper längs med stengolvet i det ikoniska slottet.
Kan vi inte skippa undercut-frillan och köra med denna istället?
Jag och animerade filmer går helt enkelt inte hand i hand. Pixar och Disney blir ständigt hyllade över deras ambitiösa arbete inom filmindustrin, men jag kan helt enkelt inte med dem. Hur jag än försöker, och tro mig - jag har försökt. Det finns dock en liten studio vid namn Laika Studios som producerat filmer som Coraline, Paranorman och Kubo and the Two Strings som alla i min mening är fantastiska upplevelser. Det kan ha att göra med animationstekniken, men varje gång denna studio släpper en ny film (vilket inte är ofta) blir jag som ett barn på julafton.
Coraline är i min mening deras bästa film och den påminner väldigt mycket om The Nightmare Before Christmas rent estetiskt, vilket inte är så konstigt med tanke på att Henry Selick regisserat båda två. Historien kretsar kring den unga flickan Coraline när hennes familj flyttar in i ett nytt hus, där hon lyckas hitta en dörr till en annan dimension där allting vid en början tycks vara en upphöjd och bättre version av hennes annars tråkiga vardag. Allting är dock inte frid och fröjd när människorna i den andra världen börjar bete sig underligt och hotfullt ju mer tid Coraline spenderar där inne.
Egentligen har Coraline ingenting att göra med Halloween, men den mysiga stämningen infinner sig hela tiden, och tillsammans med den fantastiskt vackra gotiska estetiken gör att filmen ändå för mig känns som en given kandidat att se om runt Halloween.
Coraline är rätt slående visuellt.
Nu när Halloween snart knackar på dörren skulle jag tycka det vore rart om du fick inspiration att slå på någon av dessa filmer en mörk och kall höstkväll när du inte har så mycket för dig. Självfallet finns det andra uppenbara filmer som med enkelhet skulle kunna platsa in på listan som The Nightmare Before Christmas eller Halloween (Carpenter) för att nämna några få. Min lista är bara ett litet axplock över vad jag anser vara stämningsbyggande och mysiga filmer som passar in runt denna högtid.