Vad får en någorlunda vuxen man att spendera femtonhundra kronor på ett 2D-fightinglir från 1997? Hur kan man investera i en fjorton år gammal spelmaskin som får ett par-tre spel om året? Den enda förklaringen jag kan ge är galenskap. Men kul är det.
Jag kan tänka mig att det är få som ens har sett en Neo-Geo in real life, så jag tänker beskriva den för er. Maskinen är ganska stor, men mycket lätt. Tänk er en Playstation 2 som någon har plattat till med en slägga. Höljet är strömlinjeformat och påminner om motorhuven på en svart Lamborghini. Kassetterna är nästan det läckraste - stora som videoband och med dubbla kretskort inuti. Det märks att det sitter ett helt gäng megabyte i dem. Maskinen erbjuder även en resetknapp och hörlursuttag för den som vill spela i ensamhet eller kanske koppla ljudet till stereon. Minneskort finns också men är faktiskt tämligen meningslöst för arkadspel i allmänhet. För det är ju arkadspel som maskinen är gjord för, och det märks direkt på handkontrollerna. Inga små fjantiga paddor här inte, utan rejäla arkadstickor med fyra stora knappar. Gillar man fightingspel är Neo Geo drömburken nummer ett.
Det är alltså känslan av att ha en arkadhall hemma som är det främsta argumentet för att köpa en Neo-Geo. Det enda som saknas är myntinkastet och en sur orakad caféägare. Smakar det så kostar det, och Neon är knappast billig. Själva maskinen går att hitta för en överkomlig peng, men det är spelen som kostar. Lyckligtvis finns det budgetalternativ även för Neoisten. Samurai Shodown 2 är förmodligen ett av tidernas bästa fightingspel och går att hitta för några hundralappar, liksom de flesta tidiga fightingspelen. Tyvärr så följer priserna inte någon kvalitetsgradering utan beror helt på hur ovanligt och nytt spelet är. De flesta lär därför aldrig få testa udda rariteter som Kabuki Klash, Ninja Master's och Kizuna Encounter eftersom mer kända spel som King of Fighters 2000 och Garou går att hitta för en bråkdel av priset. Allra äckligast är nog Super Sidekicks 4 i amerikansk version. Skulle du råka hitta ett exemplar av det spelet lär du få betala minst 2500... dollar.
Resultatet av dessa överpriser är att folk försöker tjäna pengar genom att köpa billiga MVS-kassetter (från arkadmaskinerna), plocka loss ROM-chippen och montera dem i en mindre ovanlig hemkassett. Dessa är visserligen mycket billigare än riktiga exemplar, men samlarvärdet är i stort sett noll - eller högst vad arkadkassetten kostade till att börja med. Mindre nogräknade småföretag som Neo Geo Freak är ökända för att göra egna releaser av spel som aldrig släpptes till hemkonsolen. Å andra sidan straffar synden sig själv och Playmore/SNK satsar nu hårt på att städa upp i träsket och stoppa dessa låtsasdistributörer.
Gemenskapen bland Neo-Geo-samlare är mycket stark eftersom man känner ett kamratskap med andra som är lika hängivna. På nätet ligger centrum för fansen på Neo-Geo.com som bland annat hyser en prislista med vad du lär få betala för spelen. På forumet säljs mängder av spel och eftersom samtliga där är samlare kan du räkna med att få grejer i riktigt bra skick, oftast billigare än vad nätbutikerna tar. Jag fick mitt King of Fighters '98 för halva det normala priset eftersom lådan var lite nött och det var en repa på etiketten - sånt uppskattas. Skulle du ändå vilja köpa från affärer finns givetvis också Neo-Store på samma sida, med stort utbud och acceptabla priser. Annars är Ebay som vanligt platsen att hitta fynd på, särskilt om du beställer från de japanska begagnatförsäljarna. Fever Fever Dot Com, Yamatoku och Bivari rekommenderas varmt.
Men är det egentligen värt det? Den enda fördelen är att man får spela några riktigt bra fightingspel ett år innan alla andra - för det sexdubbla priset. Visserligen är andrahandsvärdet högt om kassetterna hålls i bra skick, så det går faktiskt att testa spel och sedan sälja dem vidare för ungefär samma pris. De som säljer Neo-Geo-spel i Sverige är få och ofta ganska dyra, så import är ett måste, med allt vad det innebär. Men det är en alldeles speciell känsla att trycka ner kassetten i maskinen med ett tillfredsställande tjong och ha tillgång till några av världens bästa fightingspel utan några som helst skavanker. Inget raspigt ljud, taskiga kontroller och moraliska dilemman som på emulatorerna. Inga laddningstider och mer eller mindre nerskalade figurer på de andra konsolerna. Bara fullständig 2D-perfektion och kronan på vilken konsolsamling som helst. Det tycker jag är värt att betala för. Så kalla mig galen.