Att leva med en NPP: Non Playing Person

Vi alla har olika hobbys och saker vi gör när vi är lediga. Vissa älskar att gå på gymmet, andra gillar att träffa vänner och lapa i sig latte som det inte finns någon morgondag och andra gillar att vandra i berg och bajsa i det fria som vår kära Mäki. Marcus gillar till exempel att bygga Lego och gosa katter och Conny tillbringar större delen av sin lediga tid med att köpa spetsgardiner och försöka kvala in i käpphäst VM 2025. Vi gör alla saker som får oss att må bra och roar oss när en lång arbetsvecka äntligen är slut. Något jag dock genom åren har märkt av är att spela TV-spel väldigt ofta ses som om det bara är bortkastad tid. Eller, ja, tid bort från ens partner.

"Ska du spela idag igen? Du satt ju i flera timmar igår! Kan du stänga av nu, du har ju spelat en hel timma!"

Dessa orden har vi nog alla hört av våra partners eller andra familjemedlemmar någon gång i våra liv som spelnördar. Alla har ju inte den otroliga turen att vara tillsammans med en som delar ens största hobby, någon som själv spelar på daglig basis och som förstår att vi inte sitter och "leker" framför skärmen. För det är trots allt väldigt svårt att förklara för en NPP - Non Playing Person varför man sitter där i soffan med ett fast grepp i handkontrollen och varför ens ögon aldrig avviker från skärmen. Hur förklarar man för någon om avslappningen som du känner när du trycker igång din konsol och låter ditt spel föra i väg dig till en plats där du bara slutar tänka på alla måsten och bara koncentrerar dig på det du har framför dig?

Visst, det är inte finkultur som att läsa en bok i folks ögon men det är ju trots allt som att dyka in i en bok och själv medverka. Det går ju liksom inte att sätta ord på känslan när ett nytt efterlängtat spel anländer i posten. När ett spel bara är så där fulländat att allt bara klickar och du inte vill lägga ner det. Hur förklarar man att sådana spel är lika sällsynta som rosa diamanter och när man väl kommer över ett så är fem timmars speltid en piss i Nilen? För vi alla vet ju vad ett sådant spel gör med oss. Helst vill vi gå under jorden och stänga av mobil och ringklocka för några veckor fram över, be världen att hålla käften och ringa jobbet och sjukanmäla oss på obestämd tid.

Spel som Grand Theft Auto V, Red Dead Redemption 2 och God of War. Hur kan de ens tro att vi ska stänga av efter en timmes spelande? När dina dopaminer spritter i kroppen av att utforska och ser fram emot ytterligare en ny bana. Är ju lite som att säga att man bara får se ett avsnitt av ens favoritserie på Netflix när man vet att en hel säsong ligger redo att sträcktittas på. En känsla är ju svår att beskriva för andra men ibland jämför jag den med att sova första natten i en nybytt säng.

Nya svala och väldoftande sängkläder som blivit manglade släta och som bara ger en sån där härlig känsla när man kryper ner, en känsla av att känna sig helt tillfreds med livet av den simplaste lilla grejen. Eller en oskrapad trisslott i fickan. Så länge den ligger där oskrapad kan jag mycket väl vara en miljonär så man suger på den karamellen extra länge. Så känns det med ett riktigt bra spel som vi inte vill stänga av. Där fem timmars spel inte är tillräckligt utan vi slår oss ner för en heldag. Vi utforskar, lär oss styrningen, hittar gömda föremål och utplånar fiender på löpande band. Där vi sjunker djupare in i historien, blir bättre och utvecklar vår karaktär till max. Vissa spel vill vi bara inte ska ta slut för vi vet att det kommer ta år innan vi kommer uppleva något liknande, om vi någonsin kommer att göra det.

Vissa spel är mellanmjölk, fullt drickbart men det är inget årgångsvin. Men vi dricker det för att släcka törsten. Men ibland så trillar en flaska av en vällagrad whiskey ner i vårat knä, en whiskey som mognat i år i ett gammalt ekfat och alla vet väl att en sådan dryck halsar man inte. Men sippar sakta och njuter och det är precis så man spelar ett riktigt bra spel. Man stressar inte igenom det även om det kan tyckas så för dom som lever med oss då vi plötsligt spenderar allt för många timmar vid konsolen. Ett riktigt bra spel är lite av en helig graal, något vi egentligen hoppas varje spel vi köper ska vara. Vi förväntar oss att den där känslan ska infinna sig, men tyvärr får jag väl säga att den ofta lyser med sin frånvaro, vi är ständigt omgärdade av spel som är en klar sjua och inte en komplett tia.

Men när det där fullpott-spelet kommer låt oss då sitta där med frånvarande blick och icke existerande hörsel i några veckor. Snart är vi din igen. Det är ju inte som om du inte visste vad vi var när vi träffades. Vi är spelnördar. Vi spelar. Och du kan ju trots allt pusta ut att vi inte är ute och festar varje helg och kommer hem rumlande på natten som så många andra. Nä, vi sitter i vår bekväma soffa i mysbyxor med en handkontroll i nävarna och ett par lurar runt skallen och ser sexiga ut som fasen. Så i stället för att sura så slå dig ner, ta en handkontroll och bli vår player två i stället. Har jag presenterat dig för Drake, Lara, Leon och Arthur Morgan?