I förra delen tog jag upp ett par äventyrsspel som egentligen inte hade någon koppling till varandra. Det var en smygstart kan man säga och en övergripande presentation av några av äventyrsgenrens underskattade och superba spel. I denna del som jag valt att kalla "del 2" (originellt) så kommer jag att gå in lite djupare på en viss subgenre inom äventyrsgenren, nämligen deckar- och mysteriespelen.
Som jag skrev i förra artikeln så är Sherlock Holmes: Case of the Serrated Scalpel det bästa detektivspelet jag spelat, men det betyder ingalunda att det inte finns andra som bjuder på helt otroliga upplevelser av spänning, mystik och mord. Inom denna genre finns också undergenrer som gör att man kan välja beroende på smak och lust. Jag kommer att presentera några av spelen som står mig närmast om hjärtat och som alla bjuder på olika former av spänning och mystik.
När man hör ordet mordgåtor så tänker i alla fall jag direkt på Agatha Christie som nog får sägas vara mordgåtornas drottning. År 1991 kom ett spel som nästan skulle kunna sägas vara ett plagiat av Agatha Christies "Murder on the Nile", fast inte riktigt. Delphine Softwares Cruise for a Corpse börjar med en oskyldig inbjudan till en Medelhavskryssning men som snart utvecklar det sig till ett mordmysterium. Inspektör Raul Dusentier måste lösa mordet och än viktigare; hitta kroppen. Utfrågningar i sann Hercule Poirot-stil där man noga måste notera de misstänktas svar och samtidigt hålla ögon och öron öppna för misstänkta beteenden är bara några saker som spelet bjuder på. Cruise for a Corpse är inte enastående bra men som detektivspel är det utmärkt, och speciellt om man som jag gillar Agatha Christies sätt att presentera det hela på. Överklassmord och inga visor med andra ord.
Ett spel som däremot är superbt bra och som även det flörtar med Agatha Christies alster är The Last Express. Där Cruise for a Corpse lägger antydan på "Murder on the Nile" så är The Last Express en liten kärleksförklaring till "Murder on the Orient Express". Med sin otroligt charmiga grafik, som vi idag skulle kalla cel shading, är spelet iögonfallande och unikt med en otroligt spännande handling. Året är 1914 och du har fått ett brådskande brev om att möta en vän ombord på expresståget som går mellan Paris och Konstantinopel. Väl ombord finner du din vän mördad som plötsligt eskalerar till politiska maktspel, spänning, romantik och ännu fler mord. Förutom grafiken är en annan unik detalj i spelet dess frihet. Du kan utforska tåget hur du vill och tala med vem du vill, men det gäller ofta att vara på rätt plats vid rätt klockslag för att få en ny ledtråd. Det kan vara lite frustrerande för man vet nästan aldrig vad man ska göra härnäst utan det gäller att utforska sina ledtrådar och hoppas på man stöter på ny information att arbeta vidare med. The Last Express är inte heller ett traditionellt peka-och-klicka spel utan det spelas ur förstapersonsperspektiv med fasta steg ungefär som Myst. Det är dock enkelt att påstå att The Last Express är en av de mest unika och härliga spelupplevelser man kan få med ett äventyrsspel. Atmosfären som skapas av den härliga grafiken och det underbara ljudet gör att man genast lever sig in i handlingens allvar. Det är underbart, klassiskt och njutningsbart.
För dig som gillar Blade Runner och science fiction i allmänhet kan nästa spel definitivt vara det rätta för dig. Tex Murphy: Under a Killing Moon utspelar sig i en något dyster framtid där strålning gjort de flesta till muterade varelser som inte riktigt har ett fördelaktigt utseende. Detektiven Tex Murphy har dock klarat sig utan men och driver en liten detektivbyrå i 2000-talets San Franscisco. En dag går fel kvinna in på hans kontor och ger honom ett uppdrag som tar oanade proportioner. Under a Killing Moon är ett så kallat Full Motion Video-spel vilket innebär att det är filmsekvenser kombinerat med interaktiva miljöer, vilket de flesta idag skulle kräkas över. Det är dock på grund av bland andra James Earl Jones (Luke, I’m your father!) som gör Under a Killing Moon till det exceptionella spel det är. Med en oerhört engagerande handling, makalöst bra pussel och just James Earl Jones så kommer spelet för evigt ha en top 10-plats på min äventyrslista. Uppföljaren
Tex Murphy: The Pandora Directive anses av de flesta vara ett bättre spel men där går meningarna isär. Jag håller fortfarande Under a Killing Moon närmare hjärtat än dess ändå superba uppföljare. Båda dessa spel kan vara lite kniviga att få tag på och ibland ganska dyra. De är dock helt klart värda varje krona.
Till sist kommer vi till ännu en referens till litteraturens värld, om än på lite annorlunda sätt. Ni kanske har hört talas om en viss "Da Vinci-koden" av Dan Brown? Den har ju nått smått otroliga försäljningssiffror och fått myterna och legenderna kring den heliga Graalen att åter spira upp och frodas. En som redan visste legendens slagkraftighet och styrka var Sierras Jane Jensen som 1999 skapade Gabriel Knight III: Blood of the Sacred, Blood of the Damned som har fokus på dessa myter och legender. Skuggjägaren (Schattenjäger) Gabriel Knight och hans eviga följeslagare Grace Nakimura får i uppdrag att vakta en viss Prins James of Albanys son i Paris men naturligtvis går det inte riktigt som de tänkt sig. Sonen kidnappas och i den vilda jakt som uppstår spårar Gabriel kidnapparna till en tågstation och hittar tåget de hoppat på. Där blir han dock överfallen och nerslagen och vid uppvaknandet finner han sig vid den, för Graal-jägare, välkända staden Rennes-le-Châteu och spåren efter kidnapparna slutar där. Den kidnappade sonen lider av en blodsjukdom och har märkliga märken på halsen och när Gabriel börjar gräva lite så upptäcker han ett samband mellan Graalen, korsriddarna och vampyrer. En makalös handling tar fart som håller en totalt trollbunden från början till slut. Mycket av anledningen till det är den fantastiska användningen av 3D i spelet där mycket av byn Rennes Le Chateu har ritats upp med stor noggrannhet och man tror verkligen att man befinner sig i lantliga Frankrike. Gabriel Knight III: Blood of the Sacred, Blood of the Damned är helt enastående och definitivt på top-10 listan över mina favoritspel. Spelet finns i budgetvariant hos de flesta välsorterade spelbutiker.
Det känns nästan melankoliskt att behöva avsluta där, det gick ganska fort. Jag hoppas dock att jag har fått er att bli sugna på att testa äventyrsspelen med fokus på mord och mysterier för att få den dos av spännings som kroppen och sinnet behöver. Men det finns fortfarande gott om äventyrsspel att berätta om så ni kan garanterat vänta er ytterligare en del i Gamereactors artikelserie om äventyrsspelen vi inte kan vara utan. Till dess tycker jag ni ska leta upp några av spelen jag nämnt och hänge er en helg åt spänning och dramatik utan att behöva ha snabba reflexer.