(5) Need for Speed: Shift
2009 / PC, PS3, Xbox 360
Efter att ha hjälp svenska Simbin med utvecklingen av GTR och GTR 2 (och knappt fått någon slags cred för sitt arbete, alls) lade brittiska indiestudion Slightly Mad i en högre växel, skrev avtal med EA och påbörjade utvecklingen av sitt första riktiga storspel; Need for Speed: Shift. Spelserien var i stort behov av lite nytt bränsle och Ian Bell och hans 60 man starka utvecklingsteam slungade in EA:s mångåriga följetong in i ett semisimulator-landskap som delade upp fansen i två läger. Här på Gamereactor älskade vi Shift även om det fanns detaljer i hur friktionspartiet i däckfysikmodellen fungerade som inte riktigt kändes så genomarbetade som de kanske hade behövt vara. Det var, trots detta, ett ordentligt inbjudande racingspel proppat av karaktär och spänning, med strålande presentation och massor av utmaning. Med den hemmapulade GTR-modden var PC-versionen dessutom något av det bästa som simgenren någonsin berikats med.
(4) Need for Speed: Hot Pursuit
2010 / PC, PS3, Xbox 360
Need for Speed nådde perfekt balans i och med den tredje installationen, Hot Pursuit. Precis blandning mellan adrenalinstinna jakter undan koffeinstinna farbror blå och hiskeliga motorspringturer med exotiska vrålåk. Det är nog inte helt fel att anta att det är delvis tack vare detta som Criterion Games år 2010 dundrade ut ytterligare ett Need for Speed med identisk undertitel. Och medan det i mångt och mycket liknar "originalet" är det några få detaljer som placerar det bakom sagda legend och lämnar det hostande i dess avgasmoln.
Mestadels är det några spelmässiga förmågor vi som spelare får, som vi anser känns lite malplacerade i jämförelse med denna listas andra deltagare; främst EMP-stöten som alla bilar utrustas med. I ett race kan du via ett knapptryck aktivera denna och på så sätt stöta på dina motståndare så att de, i bästa fall, blir så överrumplade att de flyger av banan i okontrollerad passion. Och skulle inte det fungera, pröva att släppa ut en spikmatta och få affektionen att bokstavligt tappa andan.
Men det som gör att spelet platsar, däremot, är följande. Känslan av att dundra fram i 300 knyck och genom ilsnabba spasmer i handbromsen, ställa kärran på bredden och slungas genom en hårnålskurva - är obeskrivligt påtagande och känns lika härligt arkadintensiv som alltid. Detsamma gäller tidsramarna de olika utmaningarna kommer med. Det påminner om svunna tider då slutpoäng och jakten på kortast tid var det som gällde. Och när vi ändå pratar gamla tider, precis som i originalet kan du ratta snutbil och ämna ramma fartdårarna av vägen. Till din hjälp har du, bortsett från tegelstenen till gasfot, helikoptrar, spikmattor och sirener. Allt detta har förlagts i en härlig spelvärld, bestående av allt från ensliga bensinstationer och sönderrostade pickuper på landsbygden, till mysiga småstäder och snorhala serpentiner uppe i snöiga berg. Det är, kort sagt, helt enkelt en solid upplevelse som respekterar det serien är, samtidigt som den snyggt introducerar lite nyheter.
(3) Need for Speed: Most Wanted
2005 / PC, Xbox 360
Need for Speed gick år 2005 tillbaka till det som från början varit en grundsten i dess uppbyggnad (och ett koncept sedan urminnes tider), nämligen tjuv och polis - och det till en ny generations hårdvara. Men istället för att stänga in jakterna på linjerade banor med tydliga A- och B-punkter, släpptes vi lösa i en värld påminnande om den tidigare neonpumpade fanfavoriten Underground 2. Och det, skulle det senare visa sig, var ett smart drag.
Som kaxigt framåtriktad nykomling på Rockport Citys streetracing-scen kastade vi oss rakt ut i ett fartfyllt, adrenalin-stint äventyr som involverade det som gjort serien så fantastiskt underhållande genom åren; topptrimmade, exotiska vrålåk där den som hade kraftfullast motor oftast slutade som segrare. Utan att involvera för mycket pill med trimdelar, klasser eller för den delen fotorealistisk fordonfysik, fick vi en solid arkad-upplevelse som var den perfekta blandningen mellan Hot Pursuit, Underground (fast på dagen) och lågmäld Pimp My Ride-attityd. För tillfredsställelsen vi fick av att dundra fram med den där BMW:n i 210 km/h, för att helt plötsligt idiotsvänga åt vänster, kapa den bärande balken på en balkong vi passerade och i närbild se hur den faller och krossar majoriteten av de efterföljande polisbilarna... Den känslan. Är skäl nog för att detta ska få ta plats. Och vad gäller just biljakterna innefattade dessa allt från enkla patrullbilar som man fick anstränga sig för att inte köra ifrån, till snabbare sportbilar med spikmattor, vägspärrar och frontalkrockande stadsjeepar som kom springande mot en.
(2) Need for Speed III: Hot Pursuit
1998 / PC, Playstation
Electronic Arts var en helt annan typ av utvecklare/utgivare på 90-talet än vad de är idag. De släppte säckvis med mustiga, riktigt bra titlar och på den tiden fanns det inte några möjligheten att implementera ett girigt och pengakåt spelsystem som vi nu ser i exempelvis Fifa-serien och i Star Wars-liren. Need for Speed III: Hot Pursuit stod för sitt namn och hade pumpat in rejält med snutar vars artificiella intelligens var på en helt annan nivå än föregångarna. Nu var plitarna fler, aggressivare, kunde dundra på i fullt blås för att komma framför oss och sedan tvärnita för att stoppa sport-vrålåket som vi hade pressat upp i fullt kolvmosande på en 50-sträcka.
Grafiken var också rent fantastisk på den tiden med en detaljrikedom på kärran och även spelvärlden som vi inte hade fått uppleva innan, detta medan schysst, arkadig spelkänsla gjorde att vi startade upp titeln gång på gång under det sena 90-talet, antingen för oss själva med näsan cirka femton centimeter från skärmen eller tillsammans med en polare för att kora vems namn som stod högst upp länsmans buslista. Hot Pursuit var förmodligen titeln som förde vidare polisinblandningen i serien vilket har underhållit i generationer, alltid med en adrenalinpumpande dängor i bakgrunden som övertygade oss om att en lutande 90-graderskurva förmodligen är helt lugnt att ta i 190 kilometer i timmen.
(1) Need for Speed: Underground
2003 / PC, PS2, Gamecube, Xbox
Två år efter det att Rob Cohen perfekt fångat klimatet i street racing-världen i början av 2000-talet hoppade EA på tåget, klibbade ljusrosa vinyldrakar på en hel radda toppheta JDM-kärror och slungade in dem i en neondränkt nattmiljö som fansen älskade. Det råder för oss på Gamereactor ingen som helst tvekan om att Underground är det bästa spelet i denna mångåriga, kultklassiska spelserie och att det förblir rena rama idiotin att EA fortfarande inte inlett utvecklingen av ett tredje spel i denna älskade följetong.