Med magiska Ready Player One förflyttades vi tillbaka till Steven Spielbergs magiska matiné-känsla efter en rad ojämna filmer på senare tid, vilket fick oss filmtokar att noggrant gå igenom vad vi anser vara Spielbergs allra bästa prestationer som filmskapare. Här nedan ser du resultatet - Best of Spielberg!
(5) Schindler's List
En av världens starkaste filmskildringar av andra världskrigets fasor tituleras Schindler's List, en av Spielbergs starkaste och viktigaste bidrag till filmhistorien. Spielberg, som vägrade ta emot lön för filmen, gör en djupt personlig gestaltning av Oscar Schindler som räddade nära 1200 judar från att skickas till koncentrationslägren - och ändå bara en bråkdel av de skrämmande dödssiffrorna. Schindler's List var naken, drabbande, brutal och fullständigt magnifik, där Liam Neeson gjorde sitt livs roll som den tyske affärsmannen. Bara scenen, där en vanligtvis samlad Schindler kollapsar och menar att han kunde ha räddat fler människor - en jude för en nazinål, tio för en bil - räcker för att få vem som helst att bryta ut i gråt och bilden av den lilla vinröda vinterjackan kommer för alltid att hemsöka oss.
(4) E.T.
En pojke och en vilsen utomjording möts i denna hjärtskärande fina och mänskliga familjefilm från det ljuva 80-talet och som vi anser vara en av filmerna som verkligen etsade fast synonymen "filmmagi" med Steven Spielberg. E.T. var en tårdrypande saga om kommunikationen mellan två skilda världar och som tillsammans hittade en älskande gemenskap och förståelse från ensamheten. E.T. var en liten sagotriumf som även markerade hur viktig samarbetet med filmkompositören John Williams var, vars tårdrypande musik gav filmen ett hjärta av sällan skådat slag och som även är en av de mest ikoniska musikkompositionerna, någonsin. E.T. är ett varmt, inspirerat och ömt mästerverk som vi anser vara en självklarhet i Spielbergs gedigna Best of-samling.
(3) Jurassic Park
Jag tror nog att vi alla, vuxna som små, hade samma svindlande reaktion när vi först bevittnade den långhalsade dinosaurien i 90-talssuccén Jurassic Park. Vi trodde faktiskt - för ett kort, blixtrande litet ögonblick - att det gigantiska djuret var verkligt. På sätt och vis var den det; Spielberg återuppväckte de uråldriga kolosserna från förr och fångade genast vår fantasi på ett majestätiskt och alldeles oförglömligt vis. Spielberg lyckades också med konststycket att låta dessa fantastiska vidunder interagera med minnesvärda och mänskliga karaktärer, vars överlevnadsodds fick oss att borra våra naglar djupt in i våra säten. John Williams måste, återigen, berömmas för det underbara ledmotivet som fångade den där förundrande känslan från förr. Vi är för evigt tacksamma för denna upplevelse, herr Spielberg.
(2) Saving Private Ryan
Spielberg är ju inte bara en mästare på mysiga äventyrsberättelser och kunde verkligen smutsa ner händerna när han ville, som ju är fallet med bombastiska Saving Private Ryan. Som krigsfilm betraktat är denna autentiska, lortiga och krampaktigt intensiva Normandy-belägring något vi sent kommer att glömma och som vi alltid har i bakhuvudet när det diskuteras förstklassig krigsfilm. Öppningsscenen i Omaha Beach, där flera amerikanska soldater kastas in i ett krutdoftande helvete, är exempelvis ordentlig magstark, primitiv och realistisk på ett obehagligt närvarande vis. Här finns också scener, som knivfighten med en SS-soldat, som framkallar så mycket ångest att man vill titta bort och många av stridsscenerna är så detaljerade att vi inte kan göra annat än att beundra den skärpa som Spielberg faktiskt besitter.
(1) Hajen
Om vi skulle försöka definiera perfektion i film, skulle nog Spielbergs odödliga klassiker Hajen vara ett praktexempel på en perfekt film. Hajen är nämligen en fulländad och skräckinjagande monsterrulle som tekniskt sett inte ens var en skräckfilm; det var en isande kamp mellan människa och natur som än idag ger oss kalla kårar med sitt vattentäta berättande, starka konflikter och legendariska musik. Vad som gjorde Hajen så effektiv, och som många skräckorienterade filmer misslyckas med idag, är att den blodtörstiga hajen är dold under majoriteten av speltiden. Vi ser knappt skymtar av den till en början; vi ser skrikande, blödande människor som dras runt i vidöppet vatten; vi ser dansande människofötter från hajens perspektiv. Vi vet att den är där, för att slita oss itu och äta oss utan någon som helst motivation annat än att det ligger i djurets instinkt att bara... kötta loss. Hajen är anledningen till att många av oss fortfarande är ängsliga vid stränder och för det anser vi att denna klassiker från 1975 är Spielbergs tveklöst bästa film.