Playstation 4 verkar onekligen nästan kriminellt lovande. Alla rykten som florerade på förhand visade sig stämma och i fallet arbetsminne lyckades man till och med överträffa de redan högst ställda förväntningarna. Och lovorden från utvecklare har inte låtit vänta på sig. De låter ovanligt uppriktiga när de talar om en konsol som kan mäta sig med en stabil PC och som är en riktig utvecklardröm utan några riktiga flaskhalsar.
Och kollar man på forumtrådar eller i nyhetskommentarer verkar det klart. Alla ska köpa Playstation 4, det är god natt för Wii U och Microsofts påstådda användarfientliga val med förbud mot begagnade spel och onlinekrav för Xbox 720 liksom bara förseglar det oundvikliga ödet. Sony är tillbaka. Det går bra nu och nästa generation är redan spikad.
Själv är jag dock inte alls så övertygad, långt därifrån faktiskt.
Ur en hardcore-konsolspelares synvinkel är det på förhand svårt att tänka sig något bättre än Playstation 4.
För även om det är nya tider i konsolvärlden, är det otvivelaktigt så att man ganska ofta måste blicka bakåt för att få en uppfattning om vad man kan vänta sig framåt. Historien visar nämligen ganska entydigt att det inte är den som är varken störst, först eller bäst som vinner konsolkrigen. Ofta ganska långt därifrån, faktiskt.
Det absolut enklaste är väl att titta på den pågående generationen konsoler där Playstation 3 och Xbox 360 efter åtta långa år på marknaden harvar på med mellan 75-80 miljoner sålda enheter. Det nådde Wii på bara halva den tiden och med det vann Nintendo denna generation helt överlägset. Ändå kom Wii ett år efter Xbox 360 och var definitivt inte kraftfullast.
Denna generations överlägsna vinnare försäljningsmässigt sett. Men var den kraftfullast?
Med det sagt försöker jag inte säga att det är oviktigt att vara först, för det är det absolut inte. Utan sitt försprång på ett år tror jag inte Microsoft hade lyckats så bra denna generation som man gjort. Man ska komma ihåg att Xbox sålde runt 25 miljoner. Microsoft har alltså ökat sin försäljning med 300% på en enda generation. Däremot är det inte det enda som är viktigt när man lanserar sin nya konsol.
Och ännu mindre viktigt är prestanda. Även här tjänar Wii som ett utmärkt exempel, men för variationens skull kan vi väl ta en titt på den förra generationen istället. Dreamcast väljer jag att helt ignorera. Sega var helt enkelt alldeles för fattiga för att kunna stödja en egen konsol vid det laget. Generationen kom istället att handla om Playstation 2, Gamecube och Xbox.
Man ska vara bra enögd för att inte erkänna att Playstation 2 är en av de bästa konsolerna genom tiderna. Det är ju som bekant spelen som gör konsolen och inget format har fått fler spel - någonsin. Men om vi tittar på hårdvara hamnar vi i ett annat ljus. Playstation 2 fick utvecklare att brista ut i gråt av vild förtvivlan och Gamecube och framförallt Xbox gjorde ärevarv runt Playstation 2 grafiskt.
Vettlöst snygga spel som tyckes höra hemma i en annan generation var vardagsmat till Xbox - som dock inte sålde bättre för det.
Många Gamecube-spel ser fantastiskt bra ut än idag och samma sak gäller Xbox. Bildkvaliteten är harmonisk, kantutjämningen gör sitt jobb och textureringen bra nog för att uppfattas som stabil. Det här gäller för övrigt även Dreamcast i mångt och mycket. Däremot är det få Playstation 2-spel man kan säga samma sak om. De är flimriga, till bredden fyllda med jaggies, har polygonsprickor och texturerna håller helt enkelt inte måttet .
Kort sagt var Playstation 2 tekniskt sett undermålig i förhållande till konkurrensen. Vilket alltså inte betydde ett skit i längden. Playstation 2 krossade ändå och ska man bara ha en konsol från förra generationen så är det just Playstation 2. Och backar vi ytterligare en generation ser vi minsann samma mönster igen. Saturn krossade Playstation på 2D-grafik och Nintendo 64 var så långt före tekniskt att den bitvis nästan var en generation framför de andra. Ändå sålde Playstation mer än dubbelt så mycket som de båda konkurrenterna tillsammans.
Med ett lägre pris och tidigare premiär kunde nykomlingen Sony utklassa Sega Saturn och Nintendo 64.
Det kan inte sägas tydligare. Grafik har verkligen ingen betydelse för en konsols försäljning. Och ju kraftfullare en konsol varit i förhållande till konkurrensen, desto sämre har det gått. Fråga Neo-Geo, 3DO, Xbox eller Playstation 3 så får ni höra. Orsakerna är flera. Den mest uppenbara är att prestanda kostar pengar, men även spelutvecklingen blir dyrare till det kraftfullare formatet.
Och pris är viktigt för oss konsumenter. Hade Wii kostat lika mycket som en Xbox 360 tror jag inte för en sekund att Nintendo hade fått den succén man nu fått. Och inte heller tror jag att Microsoft hade lyckats locka över 50 miljoner Playstation 2-spelare att istället satsa på deras konsol med ett mycket högre pris.
Battlefield 4 är ett av de spel vi kan vänta oss till nästa generation. Och som mest populärt lär det vara till den billigaste konsolen, vilket i sin tur kommer leda till bättre tredjepartsstöd.
När man börjar lägga ihop alla dessa tre delar framstår en bild av vilken sorts konsol vi spelare vill ha, och jag tror att det är just därför Microsoft inte alls känner sig speciellt oroade över utvecklingen med Playstation 4. Javisst, folk rasar online över att den sägs ska kräva ständig uppkoppling, men folk rasade ändå mycket mer över Wii. Den viftleksaken med den svaga prestandan var det minsann ingen som ville ha.
Att titta på nätreaktioner och dra slutsatser på det är helt enkelt livsfarligt. Vad hardcore-spelare tror och tycker saknar alltför ofta någon riktig grund. Det argumenteras på tok för mycket med hjärta och på tok för lite med hjärna. Hade internet-communityts arga åsikter i kommentarsfält haft någon som helst verklighetsförankring i faktiska resultat hade Activision fått konka för länge sedan medan EA varit i seriös gungning efter att både SimCity och Real Racing 3 floppat - när det egentligen är precis raka motsatsen.
Trots högljudda protester på nätet har Real Racing 3 blivit en makalös framgång för EA. Gapet mellan internet-kommentarer och verkligt resultat visade sig som så ofta förr vara en handfull ljusår brett.
Playstation 4 verkar som sagt otroligt lovande. Men den fina prestandan kommer att föra med sig ett högt pris och att sikta in sig på att tillfredsställa hardcore-spelare brukar straffa sig rejält. Inklusive för hardcore-spelarna. Titta på Wii U där Nintendo ville vinna den publiken tillbaka, titta på Dreamcast som var hardcore-publikens våta dröm och titta på Xbox som rivstartade med att Microsoft köpte på sig otaliga blytunga studios och serier för att se till att tillfredsställa alla gamers. Det håller inte i längden.
Och utan spel blir inte heller hardcore-spelarna särskilt lyckliga i slutändan. Kort sagt handlar det om att ha en billig produkt och se till att få ut den snabbt. Om den sedan faktiskt är bäst saknar sedan nästan helt betydelse. För så ser den verkliga verkligheten ut, långt bortom de ilskna postarna på internets alla forum.
