Svenska
Gamereactor
artiklar

Biosnack istället för biosnacks?

Marie kåserar om den utrotningshotade Biograf-tystnaden som hotas av den selfie-beroende TikTok-generationen.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Min gamla morfar Percy levde efter mantrat att "tala är silver och tiga är guld". Det var iallafall vad han försökte inpränta i oss bredkäftade barnbarn som ständigt utsattes för hans hopskrynklade buskiga ögonbryn som försökte med ren telepati få oss att dämpa oss i våra vilda lekar. Varje gång när vi hade som roligast dök hans rynkiga ansikte upp i dörrspringan och han vrålade in bara ett ord, STÄDA! Och det inträffade alltid på sämsta tid då vi kusiner precis vänt upp och ner på leksakslådan och hade som roligast. Den gamla generationen var uppfostrade med att ungar skulle synas men inte höras och jag kan tänka mig att min generation kom lite som en chock för de där gamlingarna som var vana vid att niga och bocka åt vuxna och lyfta på en och annan keps. Jag är född under slutet av sjuttiotalet, ni vet tiden då det fortfarande fanns respekt för våra äldre, för lärare och framför allt främmande vuxna som ibland kunde ryta till om de tyckte att man inte skötte sig som barn. Det var den tiden då föräldrar faktiskt nickade tacksamt till den som precis skällt på deras lilla vildhjärna till barn och inte alls gav sig in i en het debatt om att denne kränkt deras lilla stackars ligist utan istället faktiskt pustade ut att ungen tystnat och lugnat sig av en främlings avrivning.

Biosnack istället för biosnacks?
Majsan hade velat vara lite mer som Jokern när det snackas på bio

Man brukade säga att det krävdes en hel by att uppfostra ett barn och det låg kanske något i det. Dagens ungar där emot är uppfödda med att synas och höras precis hela tiden och deras föräldrar är tydligen helt nöjda med det för de gånger jag avnjuter en dyr middag på en bra restaurang som inte stavas Mc Donalds så dyker alltid en sådan där familj upp. Ni vet de där som släpper tyglarna helt ute bland folk så man faktiskt undrar hur de har det hemma. Alltid är det dom med allt för många barn som bara ler glatt när deras blondlockiga ungar springer och jagar varandra mellan borden på restaurangen och högljutt skriker från botten av deras lungor medans mamma och pappa lugnt äter vidare utan ett bekymmer i världen. Antagligen för att ungarna äntligen befinner sig på andra sidan rummet och de själva kan njuta av lite lugn och ro. De ser liksom inte alla de där andra kunderna som irriterat sågar sin köttbit extra hårt så det gnisslar mot porslinet eller hinkar i sig allt för mycket vin och hoppas att det ska dämpa ljudet från de små obstinata dvärgarnas livliga lek på golvet precis nedanför vid deras bordsben. Vi har blivit ett väldigt livligt samhälle, det låter överallt och tystnad har liksom blivit lite av en utrotningshotad art.

Biosnack istället för biosnacks?
Tystnadens palats
Detta är en annons:

På bussen kan man inte längre sluta ögonen och bara njuta av resan och koppla av, för i sätet bredvid sitter en tjej och kollar på senaste avsnittet av The Walking Dead och hon saknar allt vad hörlurar heter och delar generöst med sig av ljudet till när en odöd stönar och smaskar i sig en hysteriskt skrikande kvinna. I klassrummen i skolan är det allt annat än tyst och studiero är ett ord som även det är utrotningshotat, vi plockar aldrig bort de som stör utan dom skötsamma eleverna får vackert ta sina böcker och söka sig till en annan plats i hopp om lite tystnad. På stranden spelar gänget två handdukar bort för kung och fosterland på den bärbara stora högtalaren och plötsligt blir vi andra tvungna att lyssna på deras bristfälliga musik som låter som Smurfhits Nr. 89. Varje gång släkten eller familjen träffas avbryts ständigt samtalen av en unge som vill visa ett roligt klipp från YouTube. Man ler, tittar plikttroget på en video som mest består av andra högljudda idioter som gör korkade saker och när du sedan ska fortsätta ditt samtal har du glömt vad ni talade om. Allt detta tar jag. Man måste svälja och andas tio gånger medans man i sitt huvud försöker tysta den där arga Majsan som egentligen bara vill vråla ut KÄÄÄÄFTEN! För det är så det ser ut nu, det är denna värld vi lever i och vill man ha tystnad får man packa sig en väska och dra ut i skogen för där är det tyst. Men det finns också ett ställe som är heligt och det stavas Biografen. Eller tyst och tyst. Det är en definition. För visst finns det alltid en och annan viskare där några säten bort.

Biosnack istället för biosnacks?
Filmer är till för att försvinna i, inte att bli störd i

Ni vet en sådan där bortkommen sak som aldrig hänger med i handlingen och alltid ska viska en massa frågor om vad som händer på bioduken. Vem är det som har dött? Varför har hon dött? Vem är skyldig? Oftast frågor som personen i stolen bredvid inte kan svara på. Sen har vi asen som alltid har chipspåsar med sig, såna där äckligt högljudda påsar som de försöker äta i utan att det ska låta för mycket men ju försiktigare de försöker föra in sin hand desto högre låter det och varje tugga av de krispiga chipsen låter som om en bäver brutit sig in i salongen och i denna stund går loss på en fin ekstock. Eller rövhatten som glömmer stänga av ljudet på sin mobil så mitt i filmens mest spännande del så börjar nån lökig ringsignal från ledmotivet till Rocky eka i salongen och det tar lättviktaren två minuter att fumlande stänga av den. Detta kan man liksom ändå ta, det hör till på bio. Det och att få någon med mikrofonfrilla framför en som har en längd du tidigare bara sett i Guiness Rekordbok så allt du ser av den efterlängtade filmen är vänster hörn så du får blunda och låtsas att du lyssnar på en ljudbok. Men nu är då detta heliga tystnadens palats hotat av Milleniumbebisar som inte fått lära sig vett och etikett. TikTok-generationen som tycker att all vaken tid är till för att synas och höras. Att livestreama sina åsikter så alla hör på platser som andra människor betalat dyra pengar för att få bli underhållna på, och då inte av dennes TikTok-video utan en actiondänga med Chris Pratt.

Biosnack istället för biosnacks?
Doften av biopopcorn är ljuvlig
Detta är en annons:

Det hela började med att Zara Larsson, ni vet den där sångerskan som slagit större i USA än i landet Köttbulle gjorde just en TikTok-video där hon förespråkade en pratigare bio och där vi andra som vill gå på bio just för att se en film i tystad kan gå hem. Och jag får väl säga att meningen " Om du vill sitta helt tyst som en jävla sten, gå hem!" fick Majsans alla inre arga demoner att skrika högt och vilja ge någon en visuell spark i vaginan. För Zara tycker verkligen att hela grejen med att titta på film med andra är just för att sitta högljutt och diskutera och analysera rollfigurer och handling. Och det värsta av allt är att regissören Ruben Östlund backar upp denna bimbo i hennes åsikter. Men nej Zara, det är inte grejen. På bio går man för att man har längtat efter en film länge, man vill inte vänta på att den ska släppas på streaming och man vill njuta av filmens handling. Man vill sitta i mörkret och mumsa sina popcorn och dras in i en spännande handling. Man går på bio för det fläskiga ljudet och för den gigantiska bioduken. Man går på bio för stämningen, för mysfaktorn. Vad man däremot inte går dit för är för att lyssna på våp som högljutt och narcissistiskt sitter och pratar om dit och datt och som inte fattar att man förstör stunden för de andra 300 personerna som sitter i samma salong och som faktiskt har pungat ut några hundralappar för nöjet och som inte vill veta vad just du tycker om filmen. Att analysera filmen, det är det man gör när lamporna tänds och man reser sig, borstar bort popcornen och sakta lämnar biografen med sitt sällskap.

Biosnack istället för biosnacks?
En röd stol, en lång köttig film och absolut tyyyystnad

För lika respektlöst som det är att sitta och babbla på en teater, på en opera eller en stand up-föreställning, lika respektlöst är det att störa biobesökare. Sen är ju frågan om Zara hade tyckt det var lika självklart att folk högljutt stod med ryggen åt henne och pratade medans hon stod på scen och försökte sjunga playback i stället för att lyssna på hennes framträdande? Kanske borde de som var där för att lyssna på just henne gå hem istället och köpa sig en skiva och lyssna i hemmets trygga tysta vrå? Folk borde lära sig att det finns en tid och en plats för allt, när man ska hålla käften och när man kan babbla på. Och på bio kan vi väl komma överens att man håller truten en gång för alla. Ingen vill veta var du köpt din tröja.

Vad tycker du? Är det helt okey att högljutt prata på bio eller vill du kunna njuta helhjärtat av filmen?



Loading next content