Det här kommer att bli en lite speciell recension eftersom att The Bad Karmas är ett mycket speciellt spel. Inte nödvändigtvis för att det är utomordentligt bra (mer om det senare) men för att sättet man spelar det på klart skiljer sig från andra brädspel jag tidigare har avhandlat här på Gamereactor. Det unika här stavas Teburu Board och något som utvecklarna bakom både spelet och brädet, italienska Xplored, kallar för konsol. En brädspelskonsol helt enkelt. Ett nytt ord, men en rolig utveckling i brädspelsvärlden. Så med det sagt kommer den här texten att både behandla The Bad Karmas and The Curse of the Zodiac och hårdvaran som följer med. Vi börjar med techdelen - Teburu-brädet.
Något man ofta ser när man hänger i forum med brädspelskoppling är konservativa tankar och en ovilja att låta skärmar, appar och andra digitala komponenter göra entré i hobbyn. Man vill att det ska vara som det alltid har varit; kartong, papper och lite plast. Kanske metall på sin höjd. Sånt folk kommer garanterat att hata Teburu Board för det här är något som tar in brädspelande in i framtiden. Det är inget avancerat - inte alls - och därför är det så oerhört genialiskt. Teburu-brädet är en platta som man viker ut på samma sätt som ett vanligt brädspelsbräde men på ena sidan sitter en rektangulär, rätt anonym, låda med en USB C-ingång på. Efter det laddar man hem en app på telefonen, plattan eller datorn. Som sagt, är man en bakåtsträvande konservativ brädspelare kan man lika gärna sluta läsa direkt.
Ipaden som "main device" och flera exempel på informationen man möter där.
Med spelen som Teburu stödjer så följer flera andra bräden med. Dessa ska ligga ovanpå brädet man redan vecklar ut och vilket av dem beror på vilken episod som ska spelas. Gemensamt för dem är att de har tydliga markeringar för vart saker ska stå. Men vi återgår till appen en sväng. Spelarna som ska vara med laddar ner den på sin telefon förslagsvis, medan en platta eller dator med stor skärm agerar central. I appen kallar de detta för "controller" och "main device". Skärmen som agerar main device talar om exakt vad du/ni ska göra och därför följer inte en enda sida med regler med spelen - för allt finns i appen och alla frågetecken försvinner genom att man får inleda med en smidig och tydlig tutorial.
Hur som helst. Den där lådan med USB C-port är inte bara hubben där strömmen går in utan den agerar också laddningsplatta åt tärningar och för att identifiera vilken karaktär varje spelare använder. Tärningarna lägger man på en liten skena och miniatyrerna duttar man lite försiktigt mot ungefär samma yta och appen (som ansluts genom Bluetooth till brädet identifierar blixtsnabbt vilken karaktär man valt och vart den ska placeras på brädet. Det är otroligt strömlinjeformat och det tar bara några minuter att komma igång att spela.
Pucken visar som monstret står på visar vilka sidor man bör attackera.
Sist, men absolut inte minst, är pucken som de stora miniatyrerna, Zodiac-gudarna, ska monteras på. Pucken är uppladdningsbar och har fyra sektioner med LED-indikatorer runtom. Den lyser i olika färger på olika sidor för att indikera vart bossen är svag, vart den är skyddad och vilket håll den är vänd åt. Tillsammans med appen på huvudskärmen ser man direkt vart den ska flyttas och hur den ska vridas - för det är viktigt att hålla reda på det i The Bad Karmas. Ibland kan det vara lite svårt att se vilken av ytorna som lyser men slänger man bara ett öga mot skärmen igen så förstår man det snabbt ändå.
Teburu-brädet känner av om du ställer något fel. Den räknar hur många steg din karaktär tar och talar om ifall du tog för många. Den känner av om du kan smälla till bossen med en extra stark attack genom att kolla vart du står i förhållande till vilken sida av Zodiac-monstret som är mottagligt för skada. Brädet och appen registrerar dessutom tärningskasten och räknar på en sekund ut hur mycket skada du har lyckats dela ut beroende på en massa olika variabler. Det är en smått otrolig liten konsol som helt klart har möjlighet att revulotionera brädspelsvärlden. Visserligen strulade tärningarna för mig till en början och ville inte synka med Teburu-brädet men jag kontaktade supporten som snabbt gav mig en lösning. Det är lite där det digitala brädet gör att man blir lite tveksamt inställd till det - för allt är inte guld och gröna skogar. Det krånglar lite ibland när man tappar anslutning eller en app stöter på någon bugg och man är tvungen att starta om allt. Men när det funkar så funkar det riktigt bra och efter att ha diskuterat problemen med utvecklarna är de medvetna om dem och jobbar hårt för att lösa dem. Xplored tror på sin produkt, helt enkelt. Så tyvärr kommer man att få genomlida en del strul där brädet till exempel inte känner av när man flyttar på en karaktär och man tvingas sitta och banka den lite lätt mot brädet för att den ska identifiera att man tagit några steg. Xplored lovar att det ska bli bättre - och jag tror dem.
Vi får se i vilken utsträckning man kommer att stöta på Teburu i framtiden men jag hoppas att de hittar en väg där det blir något den brädspelsintresserade generellt sett har hemma och kan välja mellan ett stort antal titlar att spela på den. För som det är nu är den ju limiterad till att endast ha stöd för de spel som Xplored själva har utvecklat. Men de kanske är värda det? Jag tänker i alla fall inleda lite i smyg med att säga - ja, det är de. I alla fall The Bad Karmas and the Curse of the Zodiac.
The Curse of the Zodiac är indelat i tre volymer och jag har spelat den första som är den som ingår i basutgåvan av The Bad Karmas. Eftersom Xplored var snälla nog att skicka en rejäl dunderutgåva av The Bad Karmas kommer jag även att recensera volym två och tre vid ett senare tillfälle. Men här, i första volymen, ska vi slåss mot fyra olika stjärnteckengudar. Vi kallar dem Zodiaks från och med nu eftersom stjärnteckengudar låter utomordentligt fånigt - och fånighet är inte något som utmärker The Bad Karmas and the Curse of the Zodiacs, nej här snackar vi hårdkokt action av sällan skådat slag.
De fyra hjältarna som följer med i basutgåvan.
Genom introduktionsfilmer med berättarröst och stämningsfull musik blir vi introducerade till gänget som av en ren otur råkar bli de som ska rädda mänskligheten från Zodiaksen; en kontorsnisse som kommer att agera healer och beskyddare, en gothpunk-tjej som ikläder sig rollen som krypskytt/ranger, en mexikansk luchadore som ger sig in i närstrider och en cool/hipp blond tjej med solglasögon och häftig frisyr som är lönnmördare. Tillsammans kompletterar de varandra och det är upp till spelarna att jobba tillsammans för att möta bossarna på bästa sätt.
Jag hoppas att ni kommer att spela det här själva någon gång, för det rekommenderar jag verkligen, och därför vill jag inte leverera spoiler efter spoiler. Jag kan dock prata rent generellt om mötena med bossarna och huruvida de skiljer sig från varandra och lyckas skapa variation så att inte varje möte bara blir mer av samma - för så är det, varierat alltså. Zodiaksen har tydliga skillnader i hur de rör sig och vilka attacker de levererar och dessutom är det rejält stor skillnad i hur man ska göra för att lyckas slå dem. Någon räcker det att man mosar på med en massa skada medan andra är betydligt listigare och svårare att nöta ner. Ibland kan de generera tillbaka sin hälsa, andra gånger har de stora tentakler som måste kapas av och ibland försvinner de helt från brädet en stund för att sedan dundra ner och orsaka massiv smärta.
De olika kartorna har dessutom olika klimat där man blir förgiftad, börjar frysa eller tar skada från att man råkar trampa i en lavapöl. Vid varje bossduell följer dessutom en rad fysiska hinder som man får placera ut. Den första Zodiaken, Aries, kan göra så att vassa kristaller sticker upp ur marken och exploderar om en av äventyrarna kommer i kontakt med dem. Bossarna kan nämligen slå en med attacker som gör att man flyger in i väggar, i tidigare nämnda kristaller eller helt sonika ut från banan. Men det finns sätt att motverka det om Zodiaken man möter upprepade gånger påvisar att den gillar att knuffas.
Zodiaksen - hemska rackare.
När man väljer vilken ordning karaktärerna ska starta i får man dessutom välja mellan fyra olika "stances"; eld, vatten, jord och luft. Beroende på vilken man väljer så kan man undvika att bli knuffad eller gå ett steg längre än vanligt. Med dessa läggs ytterligare strategiskt djup in i kamperna och man tvingas tänka efter vilket som faktiskt är det bästa valet för det man hoppas kunna utföra nästa runda. Ofta går det ju inte riktigt som man tänkt sig för att Zodiac-monstren är luriga, listiga och tänker ett steg längre än vad man är van vid. Genom att allt egentligen sker i appen så är AIn betydligt mer avancerad än i klassiska brädspel och det blir ordentligt svårt även om man valt att spela på en lägre svårighetsgrad. Ja, inledningsvis får man välja mellan fyra olika svårighetsgrader - precis som i ett TV-spel. För det här är så nära TV-spel man kan komma när man egentligen sitter med ett sällskapsspel framför sig.
Ljudeffekter, berättarröst, bakgrundsmusik. Det här är en upplevelse utöver det vanliga - jämfört med brädspelen man vanligtvis har framför sig. Det känns stundtals som att det faktiskt är ett TV-spel man spelar. Systemet kretsar kring kort och det är ju inga kort man har fysiskt, i händerna. Man ser dem på appen och när man använt dem ett antal gånger levlas de upp och efter en avslutad omgång låser man upp nya kort och får uppgradera de befintliga. Det känns... annorlunda, minst sagt. Det är svårt att beskriva för det blir en sån mix mellan medier att man tappar bort sig lite ibland och funderar på vad man sysslar med. Men när allt flyter på och man lyckas göra en sida av Zodiac-monstret extra mottagligt för skada och lyckas dundra in en synnerligen kritisk attack som du dubblas för att sidan på den där pucken jag pratade om ovan lyser rött - då klappar man sig på axeln och njuter av spelet.
Ett snillrikt system som behöver lite mer utveckling och kärlek för att nå sin potential.
Ibland saknar jag regelboken dock. Situationer uppstår när man funderar över hur saker fungerar eller vad ikoner betyder och vanan man har med att bläddra i regelboken för att snabbt hitta svaret funkar ju inte i The Bad Karmas. Men när man spelat det några gånger lossnar det och man lär sig men på vägen dit kommer man garanterat att behöva stanna upp och klia sig i nackregionen några gånger. Men sen lossnar det plötsligt ytterligare en gång när man kommer på att man kan trycka på ikoner man inte känner igen och det poppar upp en liten ruta med en förklaring och information. Smidigt är det, när tankesättet väl har satt sig och man inser att man kan interagera med nästan allt som syns på skärmen.
Det finns mycket innehåll - kampanjläge, skirmish och till och med möjlighet att spela på distans över nätet.
Komponenterna ska jag gå över lite kort också. Tekniken har jag ju avhandlat redan och då återstår egentligen bara alla miniatyrer, brädet och terrängen. Miniatyrerna är utomordentligt snygga, rejäla och väldesignade. Allt från karaktärerna till Zodiac-monstren har en tydlig distinkt design och inget liknar egentligen något annat. Jag älskar estetiken och designvalen - de har onekligen gått en rätt unik väg och spelet utmärker sig i ett hav av andra spel med miniatyrer. The Bad Karmas står ut, helt enkelt. Och det på ett bra sätt.
Summa summarum, som man så fint säger, är jag väldigt förtjust i The Bad Karmas och otroligt hoppfull över tekniken i Teburu-brädet. Jag tror och hoppas att det här kan växa och revolutionera sättet man spelar brädspel på i framtiden. Några tekniska hinder behöver slätas ut för att det ska bli ett riktigt högt poäng, men det är inte långt från att jag delar ut en nia. Det blir en stark åtta till The Bad Karmas and the Curse of the Zodiac tillsammans med det eminenta brädet Teburu.
Betyg: 8/10
Spelinformation:
Rekommenderad ålder: 14+
Genomsnittlig speltid: 40-90 minuter
Antal spelare: 1-5
Pris: Cirka 2100 kronor för både brädet och spelet
Läs mer och köp The Bad Karmas and the Curse of the Zodiaks på Gamefound