Det finns spel åtminstone jag har väldigt svårt att tänka mig som brädspel. Ett sådant är Bioshock: Infinite vars extremt storytunga och dialogdrivna äventyr ju verkligen inte går att omsätta med en spelplan och tärningar. Så vad Isaac Vega (som skapat spelet) gjort är att inte ens försöka. Istället får vi hoppa in i det inbördeskrig som utbryter i spelet och tampas om att ta över så mycket av Columbia som möjligt genom att assistera fraktionerna Vox Populi eller Founders.
Det känns som en utmärkt kompromiss som istället anknyter till spelet genom att låta Booker och Elizabeth fungera som ett slags timer. Om de flyr världen i Bioshock: Infinite - The Siege of Columbia, då tar spelet också slut. Vips har du ett spel som tolkar originalet på ett bra sätt och känns som en smart användning av licensen.
För att balansera upp konceptet med erövringar så spelar man Bioshock: Infinite - The Siege of Columbia på antingen två eller fyra spelare. Booker och Elizabeth fungerar som en tredje sida men styrs helt av kort och tärningar och spelledare behövs alltså inte. De båda stridande sidorna är föredömligt enkelt kolorerade som blå och röda vilket tydliggör allt och därmed snabbar på spelandet. Även spelfigurerna går lätt att skilja åt tack vare den platta de står på som direkt talar om vilket figur det är där en stjärnformad fot exempelvis fungerar som ledare.
Vinnare är den som lyckas skramla ihop tio poäng genom att ta över så många territorium som möjligt och klara uppdrag som tilldelas genom kort, men att göra det är lättare sagt än gjort och allt försvåras av Booker och Elizabeths framfart samt såklart dina motståndare. Just Booker fungerar nästan som ett slags joker som dyker upp där man minst anar det och totalt kan kasta omkull förutsättningarna under partiet.
Varje runda har tre faser, där den första är röstande efter att ha vänt upp ett World Event-kort. Ett underbart roligt grepp där man har fördelar/nackdelar inför varje omgång beroende på vilka man spelar som och hur många kort man vill offra för att få sin röst igenom. Lägg till det en liten slumpfaktor då Booker också tycker till med hjälp av en tärning där han alltid håller på det lag som ligger sist. Sägas ska att Bioshock: Infinite - The Siege of Columbia fungerar som bäst när man är fyra spelare, på två tappar röstmomentet lite mening och överhuvudtaget hade det här kunnat bli roligare med mer genomarbetning. Ofta är det helt enkelt för dyrt att gå emot dåliga odds för att det ska vara riktigt meningsfullt.
Efter detta kommer spelarfasen där man kan växla in sina kort mot valuta samt även köpa enheter/byggnader samt ställa ut dem på spelplanen och såklart kriga om det behövs. Hela det här upplägget är bra eftersom det ständigt blir en kamp mellan att behålla bra kort som hjälper i striderna samt växla in dem för att investera i förnödenheter. En slags situation där det blir fel hur man än gör, men det gäller att välja det alternativ som blir minst fel.
Bra kvalitet på kort och bräde samt stor omsorg för detaljerna i Bioshock Infinite - Siege of Columbia.
Olika enheter förflyttar sig som det bör i Bioshock: Infinite via linbanor. Tre tärningar indikerar hur mycket det kostar att transportera sig och om det fungerar som planerat. Att exempelvis Songbird ska behöva vara begränsad till dessa linbanor känns såklart lite storymässigt tveksamt, men det fungerar spelmässigt och lär bara störa seriens mest puritanska fans. Spelplanen är ibland lite otydlig över var man kan röra sig, men det är i sig inget stort problem och något man snabbt lär sig.
Det mest nervpirrande är dock striderna, vilka också avgörs med tärningar där starkare figurer har bättre odds. Det går även att bättra på sina chanser med typiska Bioshock-inslag såsom turrets, vars kort gör att jag nästan kan höra deras pipande läte i öronen. Sägas ska att de båda fraktionerna inte känns helt balanserade där jag upplever Founders som lite svagare, vilket jag initialt hade svårt för, men så småningom kommit att uppskatta. Det tillför något och gör spelet roligare eftersom det går såpass fort att spela att man hinner ta flera rundor på en kväll där allt sådant jämnar ut sig.
Det här kan varmt rekommenderas till de som inte har något emot en slumpfaktor i spelet, där de bästa kommer att vinna flest gånger men där glada amatörer inte behöver vara helt chanslösa. Kort sagt en köprekommendation som jag kommer att spela fler gånger.
