Dune Part 2 blev som bekant försenat till början av mars nästa år på grund av skådespelarstrejken. Detta har dock inte hindrat spelmakarna hos Dire Wolf från att släppa sin senaste del av Dune: Imperium-sagan, som alltså var tänkt att släppas i samband med filmen. Vi på Gamereactor har fått testa på allt som Uprising har att erbjuda och nu bjuder vi på en matig recension till alla spice-snortare därute!
Vad är Dune: Imperium - Uprising?
Dune: Imperium - Uprising är både en uppföljare och en expansion till det ultrapopulära brädspelet Dune: Imperium. Dune: Imperium, som är designat av Clank!-kungen Paul Dennen. Det är en strategisk blandning av en deckbuilder och en worker placement, där man placerar ut agenter på spelplanen för att få resurser och vinna politiskt inflytande hos olika faktioner i Dune-världen. Det är ett flerfaldigt prisbelönat spel som även finns som online-spel och som just nu rankas på plats nummer 7 hos BGG.
Dune: Imperium - Uprising är i sin tur en fristående version av basspelet Imperium och behöver därmed inte basspelet för att kunna spelas. Se det som en helt ny, fräsch variant av Dune: Imperium som denna igång innehåller sandmaskar!
Hur är spelupplevelsen?
För den som redan äger ett exemplar av det mästerliga basspelet Dune: Imperium kommer att känna igen sig, då Uprising i princip är identiskt med basspelet. Det är upplagt på samma sätt och spelas på samma sätt. Skillnaderna bygger främst på några nya spelmekaniker och smått justerade spelregler kring spelets stridsmekaniker.
Den största nyheten till Imperium-serien är inkluderandet av spioner, som låter spelare utbyta information (som att dra kort) eller infiltrera upptagna platser som motståndare redan har erövrat. Detta är en mekanik som dryper av tematik och förfinar ett redan välpolerat spel, till den grad att jag alltid vill spela med dessa finurliga spioner. Det döljer sig oväntat mycket taktik och strategi bakom placerandet av spioner, vilket gör spelet mer nyanserat och gör varje beslutsfattande till ett avgörande drag.
Den andra nyheten är såklart introduktionen av sandmaskar, som spelare kan "rida på" när de väl får tag på en mask-krok. Dessa sandmaskar är till för att förstärka din armé inför varje konflikt och som dessutom fördubblar belöningarna efter konfliktens upplösning, även om man hamnar på andra eller tredje plats. Maskarna har inga förmågor i sig, annat än att de uppenbarligen är starkare än en soldat i värde, men deras blotta närvaro är ett välkommet inslag i ett spel som märkligt nog har saknat lite mask-action.
Uprising-lådan inkluderar maskar av både trä och plast.
Den tredje nyheten är kontrakt som man kan uppfylla under spelets gång för att få extra resurser. Spelmakarna skriver i spelreglerna att detta är valfritt, men enligt mig är kontraktmekaniken så enkelt att begripa att det bör vara obligatoriskt att inkludera. Se dessa som mindre "side quests", men som aldrig står i vägen för själva spelet och som även kan skapa en kombination av bra drag om man tänker efter. Flera av dessa kontrakt kan nämligen uppfyllas samtidigt,
I övrigt bjuds på nya asymmetriska ledare och splittrans nya kort. Startlekarna är identiska med basspelet, men övriga kort är splitternya och har anpassats till spelplanens nya justerade infiltrationsplatser. Deckbuildingen är precis lika smidig som i basspelet, där det blir otroligt intensivt att hinna köpa fräsiga kort före dina motståndare och som bjuder på nya metoder att göra livet surt för din motståndare. Ledarna i sig är också balanserade och det är exempelvis kul att spela som Christopher Walkens illvillige kejsare och försöka krossa Muad'Dib med så mycket Sardaukar-trupper som möjligt. Det går också bra att mixa in ledarna från basspelet, men mer om det lite senare. För att sammanfatta det hela: Uprising är ett mästerligt designat, hysteriskt intensivt och beroendeframkallande roligt.
Spela som dina favoritkaraktärer från böckerna och filmerna! Eller ja, åtminstone från Dune: Part 2.
Hur många spelare kan man vara?
I Uprising kan upp till sex spelare slåss om ökenplaneten Arrakeen, men absolut inte fem spelare. Hur kommer det sig? Låt mig förklara: 1-4 spelare kan kriga mot varandra, men råkar man vara sex personer i spelgruppen kan man spela ett lagspel 3v3, där en person från varje lag spelar en unik ledar-lek och försöker få sitt team att vinna kriget om Dune. Detta förlänger redan en hyfsat lång speltid, men det är ett oväntat roligt inslag som gör att spelare måste vara mer noggranna med vilka kort man köper och vilka worker placement-platser man vill ockupera.
Dock skulle jag fortfarande vilka påstå att spelets ultimata "sweet spot" ligger mellan 3-4 spelare, där varje spelare trängs och armbågar varandra över värdefull spice och vinstpoänger. Så var fallet med Dune: Imperium och så är även fallet med Uprising. Med det sagt skulle jag väldigt gärna köra 6-spelarläget igen om spelgruppen råkar bli lite fler än väntat.
Föredrar man att spela solo finns här också ett spelläge där man möter två automata-liknande rivaler som konkurrerar om utrymme på Arrakeen. Det är alltså ett väldigt smidigt sätt att spela Dune om man inte orkar få tag på spelgruppen för att slåss med sin egen sandmask. Det går även bra att köra två spelare, men då måste man även här trängas med en enskild automata-rival för att krydda till maktkampen lite.
Så här maxat kan det se ut om man blandar Uprising med expansioner och lyxuppgraderingar, men vår rekommendationen är att spela Uprising som det är.
Dune: Imperium eller Dune: Imperium - Uprising?
För den som redan äger ett exemplar av Dune: Imperium står förmodligen inför ett dilemma: är det värt att inhandla Uprising om man redan har Dune: Imperium? Det är trots allt identiskt med originalspelet och innehåller alla start-komponenter (kuber, startkort, resurser) för att göra Uprising till en fristående spelupplevelse. Jag kan även förstå fansen som är rädda för att originalspelet kommer att falla bort i glömska eller försvinna från dess kompetitiva community. Jag kan särskilt förstå folk som redan har lagt massor av pengar på expansioner och Deluxe-uppgraderingar för att piffa upp sitt originalspel.
I dagsläget tror jag däremot absolut inte att basspelet kommer att försvinna med tiden och vill påstå att Uprising fungerar lika bra som expansion och som ett fristående spel. Uprising innehåller tillräckligt många nyheter och fräscha alternativ för att göra det värt en provspelning, åtminstone för den som tvekar på att köpa Uprising. Nykomlingar som aldrig har spelat Dune: Imperium tidigare kan däremot plocka upp Uprising på momangen.
Dessutom kan man i stort sett mixa in kort och annat material från originalspelet, där expansionen Rise of Ix i synnerhet har visat sig fungera oväntat bra tillsammans med Uprising. Jag skulle dock vara försiktig med att mixa in alltför mycket till en början, då man löper risken att späda ut Uprisings mäktiga spion-kort. Spela Uprising i sin enklaste form några gånger innan man bestämmer sig för att integrera basspelet.
Avslutning
Dune: Imperium - Uprising är, precis som Dune: Imperium, en alldeles magnifik spelupplevelse. Av alla deckbuilding/worker placement-spel som har släppts de senaste åren är Dune: Imperium-serien oöverträffbar i sin genre enligt denna skribents ringa mening. Uprising har ännu en gång bevisat att Dune: Imperium-serien är här för att stanna och detta kommer att spelas sönder och samman lagom till den kommande julledigheten.
Ja, det är en lite dyrare expansion om man jämför med Rise of Ix- och Immortality-expansionerna, men detta var för egen del ett av de mest självklara spelköpen i år. Jag äger redan ett ordentligt uppiffat exemplar av Dune: Imperium, men det kommer aldrig att försvinna från min spelsamling och kommer istället att gå hand i hand med Uprising. Nu får ni ursäkta mig, jag ska spela ännu en omgång Uprising i väntan på Dune Part 2...
Betyg: 10/10
Antal spelare: 1-6 (bäst med 3-4)
Spellängd: 120-180 minuter