Alla har vi fnyst åt moralpaniken som följt utannonseringen eller försäljningsstarten av diverse provokativa våldstitlar. Jag har personligen skrivit om de allra flesta av dem under min 21 år långa stretch som spelskribent och sett hur mönstren gått igen vid varje enskilt tillfälle. För min egen del har censurskriken som rört spel som Grand Theft Auto och Resident Evil alltid känts som överilade och oinformerade, ett resultat av människor som saknar kunskap och insikt i en ständigt växande del av underhållningsindustrin som letat enkla måltavlor, jagat slöa syndabockar för att driva igenom en poäng. När jag växte upp var spelen endast i sin vagga och titlar som Pong, Looping och Ice Climber var i ett för primitivt stadie rent konceptuellt/grafiskt för att väcka anstöt hos de värsta av censurpåtvingare.
Det var då istället Hollywood-filmen och hårdrocken som plågades sönder och samman av censurens krafter och som beskylldes för att "förstöra ungdomen" med sitt våldsamma innehåll. Jag kommer till exempel aldrig att glömma dagen då Arnold Schwarzenegger-filmen Commando äntligen släpptes i Sverige, något jag hade sett fram emot efter att ha hört talats om den i månader. Det visade sig snart att den svenska utgåvan klippts sönder och samman av den svenska censursaxen, något som resulterat i en halv film (i stort sett) med hopklippta, söndertrasade scener där den lilla gnutta logik som Arnolds våldsamma agerande innehöll nu uteslutits helt och hållet.
Samma sak skedde för hårdrockare som Dee Snider i Twisted Sisters, Rob Halford i Judas Priest och Black Sabbaths frontman Ozzy Osbourne. Tre galjonsfigurer för hårdrocken i allmänhet och det där sylvassa 80-talssoundet i synnerhet. Alla tre, vid olika tillfällen och på olika åtalspunkter, drogs inför rätta eftersom censurskrik och moralpanik från flera instanser hävdade att deras musik innehöll dolda djävulsdyrkarbudskap om skivorna spelades baklänges.
Då, i mitten av 80-talet, var det våldsfilmer med Sylvester Stallone och Arnold samt hårdrock från band som Judas Priest och Black Sabbath som förstörde ungdomen. Idag, 30 år senare, är det spelen som fördärvar oss alla. Åtminstone om vi för en sekund väljer att lyssna på de mest högljudda av spelhatare som på regelbunden basis drar igång rättstvister och uppmärksammade aktioner för att få utvalda titlar bortplockade från butikshyllorna. Jag hade tänkt lista ett gäng av dem som jag upplevt under åren och prata lite om alla turer kring varje av de enskilda fallen.
Sexscenerna i Mass Effect 2
Det var den genomgående vrålusla och ständigt vinklade nyhetskanalen Fox News som drog igång skitstormen kring sexakterna i Biowares underbara rollspel. I ett reportage sades bland annat att "Mass Effect can be customized to sodomise whatever, whomever, however, the game player wishes and with its over the net capabilities virtual orgasmic rape is just the push of a button away", ett konstaterande som inte bara var felaktigt utan både överdrivet och banalt. Det tog dock inte många minuter innan i stort sett hela nyhetsvärlden hängt på. En månad senare hade dock Fox New-ankaret Cooper Lawrence själv spelat Mass Effect 2, luskat ut att han faktiskt hade fel, och tvingades till en offentlig ursäkt i livesänd TV.
Fatalities i Mortal Kombat
Jag minns det som igår. Midway behövde hitta ett sätt att synas på i en tid när Street Fighter II totaldominerade genren. Resultatet blev de blodigaste avslutningarna i ett spel någonsin och moralpaniken som följde var naturligtvis både hysterisk och högljudd. Bland annat drog amerikanska hem- och skola-föreningar igång bojkotter av Mortal Kombat som ledde till att det bland annat plockades bort från amerikanska butikshyllor under en kort tid. "Fatalities" ledde i slutändan till att amerikanska kongressen satte ihop ESRB, den åldersmärkning som än i dag gäller för spel som släpps i USA.
Tokvåldet i Grand Theft Auto
Rockstar (då DMA Design) visste redan på förhand att deras grafiskt sett superenkla, aningen fula, actionspel mest troligt skulle försvinna i den dimma av titlar som släpptes framförallt till Playstation på den tiden. De behövde något unikt, ett äss i rockärmen och de hittade de med den omsusade rockstjärnepublicisten Max Clifford. Clifford hjälte teamet att sprida lögner om sitt eget spel som "det mest våldsamma TV-spelet någonsin", en kampanj som bland annat resulterade i att skolföreningar i England förbjöd samtliga elever att ens titta åt Grand Theft Auto. Bland annat så var det möjligheten att köra över hela led av buddistmunkar som fick brittisk nyhetsmedia att se rött.
Snuffvåldet och avrättningarna i Manhunt
När det väl var dags för snuffspelet Manhunt var Rockstar rutinerade på det här med provokativt spelvåld och det moralpanik som kom på köpet när man för första gången visade upp Manhunt var inte nådig. Bland annat valde censurorganet i USA att slänga på en "Adult only"-rating på kartongen medan spelet och dess uppföljare förbjöds helt och hållet i bland annat England och Tyskland. Såväl nyhetsmedia som flertalet namnstarka politiker kallade Rockstar för "vidriga" i samband med releasen av både ettan och framförallt tvåan som enligt många "uppmuntrade till avrättningar", vilket båda spelen faktiskt gjorde. Manhunt är enligt mig ett av få spel som faktiskt förtjänade all skit det fick från hysteriska censurskrikare, det var ett oförfinat, klumpigt skitspel som bara utvecklats för att väcka anstöt och sälja på ren "shock value", precis som Postal och Hatred.
Rasismen i Resident Evil 5
Alla fiender var afrikaner, menade bland annat CNN som rapporterade att den femte delen i Capcoms mumsiga skräcksaga var ett rasistiskt spel av "vidrig karaktär". Naturligtvis hängde en halv värld på och innan Capcom visste ordet av var Resident Evil 5 spelet på allas läppar, även de som vanligtvis inte kunde bry sig mindre. Såhär i efterhand vet vi som jobbar med spel att moralpaniken kring fienderna i Resident Evil 5 hjälpte försäljningen ganska ordentligt.
Massmordet i Call of Duty: Modern Warfare 2
Alla minns vi skitstormen som blåste igång när en sekvens från Call of Duty: Modern Warfare 2 ryktades ha "läckt" två veckor inför spelets globala release. BBC, CNN och NBC rapporterade alla om en scen i ett kommande actionspel där vi skulle få axla rollen som massmördare och slakta hundratals civila på en flygplats - dygnen som följde var några av de stormigaste jag upplevt inom spelindustrin. Varenda nyhetsprogram (inklusive Rapport och Aktuellt) tillsammans med tidningar som DN och Svenskan täckte alla "läckan" som enligt källor såklart var ett väl planerat PR-stunt från teamet bakom Call of Duty.
I den japanska och tyska versionen av spelet möttes vi av en game over-skylt samma sekund som vi tryckte ned avtryckaren i No Russian-scenen medan hela sekvensen kapades bort i den ryska och brittiska versionen av Modern Warfare 2. I slutändan spås spelet ha sålt i över tio miljoner extra exemplar tack vare moralpaniken som följde rapporteringen.
Fotgängarslakten i Carmageddon
I Stainless Games underbart köttiga 90-talsklassiker var de laglösa gatorna fyllda med ovetande civilister som spelaren fick dryga bonuspoäng för om han körde över. Detta drog igång en sanslös censurpanik samma vecka som spelet släpptes och utvecklarna fick gå tillbaka och göra om titeln för den tyska, ryska och brittiska marknaden där alla människor och allt blod ersattes med zombier och grön gegga.
Dvärgsmisket i Thrill Kill
Virgin Interactive spenderade drygt 80 miljoner kronor på utvecklingen av vad de trodde skulle bli den rättmätige arvtagaren till Mortal Kombat. I det ultravåldsamma Thrill Kill handlade det om att fyra spelare pucklade på varandra i en vadderad, galonklädd och bloddränkt version av helvetet där karaktärerna utgjordes av latexklädda gimps och nakna dvärgar. Media fick nys om spelet ett halvår innan release och slaktade det såväl högt som brett. När EA sedan köpte upp Virgins spelsektion valde de att lägga ned Thrill Kill redan innan det släpptes. Jag fick tag på spelet (Playstation), när det begav sig, via en god vän och förbluffades av hur välgjort fightingsystemet faktiskt var. Trist att det aldrig nådde butikshyllorna men samtidigt förståeligt, Thrill Kill var verkligen på gränsen.
Hot Coffe i Grand Theft Auto: San Andreas
Den fånigaste moralpanikhysterin som spelvärlden någonsin upplevt och den absolut mest uppmärksammade är tveklöst Hot Coffe-incidenten i GTA: San Andreas. Gömd djupt inne i spelkoden och inaktiverat (krävde en hack för att få igång modden överhuvudtaget) fanns en funktion som tillät huvudpersonen CJ att idka samlag med spelets kvinnor, en sekvens som rent grafiskt var rysligt primitiv och som dessutom visade upp fullt påklädda karaktärer som stod på sängkanten och gned sig mot varandra. Hot Coffe fick amerikanska medier att se rött och spelhataren nummer ett Jack Thompson plus dåvarande guvernören Hillary Clinton drog igång en kostsam kampanj där de dels försökte få spelet och spelserien totalförbjuden men också använde Hot Coffe som argument till varför spel var skadligt för dagens ungdomar.
Rockstar stämdes från höger och vänster, tvingades kalla tillbaka nio miljoner exemplar för att de skulle märkas med en ny, högre åldersgräns i USA och förlikade i rätten för ett värde som enligt rykten uppgick till närmare tre miljarder dollar.
Irakkriget i 6 Days In Fallujah
Konami utannonserade sommaren 2009 en krigssimulator med skräckelement baserat på det pågående Irak-kriget. 6 Days In Fallujah kritiserades hårt de följande veckorna för att media ansåg att Konami visade upp "en ny typ av smaklöshet" som gjorde "ogenomtänkt underhållning" av en pågående konflikt. En månad senare var spelet nedlagt och utvecklarna Atomic Games lämnades att ruttna i ett irakiskt dike.
Nakna åkare i BMX XXX
I USA vägrade hela butikskedjor (bland annat Toys R Us) att sälja spelet BMX XXX som lät spelaren ränna runt på en trickcykel i rollen som nakenmodell till både Gamecube och Xbox, detta medan Playstation 2-versionen var censurerad på grund av Sonys regelverk. Spelmedia, inklusive Gamereactor, sågade sönder spelet vars mekanik var genomgående usel, och BMX XXX glömdes snabbt bort men vid lanseringen orsakade det en vild debatt om vad spel bör vara och inte vara.
Trevors tortyrscen i Grand Theft Auto V
Att Rockstar gillar att chockera med sina spel kommer knappast som någon nyhet för oss som hängt med sedan spelseriens födelse. I GTA V var det främst tortyrscenen där Trevor pressar en informatör från Mellanöstern på information för FBI:s räkning. Scenen var tänkt som en känga och en politisk kommentar mot hur USA agerat i Mellanöstern under de senaste tio åren men misstolkades och fördömes hårt av diverse media. I ett nyhetsinslag på Fox News beskrevs scenen som "den mest smaklösa inom populärkultur sedan No Russian-momenten i Call of Duty: Modern Warfare 2".
Massmorden i Postal
Postal totalförbjöds i över tio länder och den amerikanska senatorn Joe Lieberman kallade Postal tillsammans med Marilyn Manson de två vidrigaste sakerna i det amerikanska samhället (hahaha). I samma veva fördömdes Postal av media, hatades av moralgrupper och stämdes av det amerikanska postverket. Allt detta ledde naturligtvis till att det genomgående usla spelet sålde som smör och har idag erhållit någon slags helsnurrig kultstämpel.
Avslutning...
Att sälja sin kulturprodukt på rent chockvärde är ofta ett sätt att flytta fokus från att själva grundprodukten är av minst sagt medioker kvalitet och istället försöka få folk intresserade på andra sätt. GTA, Postal och Hatred är alla goda exempel på detta medan spel som Mass Effect 2 och Resident Evil 5 aldrig försökte provocera med sitt innehåll. Varje gång ett spel proppat av grymma kvaliteter sågas av ovetande media för att delar av innehållet anses omoraliskt tänker jag på hur det såg ut för Alice Cooper och Ozzy för 30 år sedan, när de tuggade på fladdermöss och hånglade med pytonormar på scenen, till fansens föräldrars stora fasa.
Idag är det som sagt spelens roll att chocka, utmana och provocera och förutom enskilda incidenter/titlar är det6 naturligtvis bra om vi förstår att detta handlar om fantasivärldar, fantasier och inga simulatorer baserade på 100% verkligt förfarande. Kultur är kultur och att utmana är en del av popkulturen och har så varit i många, långa år.