Svenska
Gamereactor
artiklar
Resident Evil 5

Co-op... Kung eller anus?

Redaktionens egen tangentexpert tillbringade sin fredagskväll med att väga för och nackdelarna med co-op i spel. Är det verkligen värt tandkräm i handfatet och störd nattsömn?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag sitter och sorterar och fixar i min spelhylla och mina händer slutar upp med dammandet när spelet som vilar i dom väcker minnen och en hel del saknad. Resident Evil 5 tittar upp emot mig och jag ler igenkännande och gör min bästa Leon-improvisasion och ropar Sheeeeeeva emot fodralet. Suget blir för stort för att motstå och minuten senare sitter jag djupt nersjunken i min fluffiga fåtölj med handkontrollen i handen och följer Chris och Shevas första trevande promenad i en Afrikansk kåkstad. En trekvart senare stänger jag av och svär tyst för mig själv. Spelet är inte alls så som jag kom ihåg det. Sen slår det mig varför. Jag tittar på den tomma platsen bredvid mig och inser att Resident Evil 5 är ett spel för två om det ska vara optimalt.

Resident Evil 5
Fröken Valentine vet hur man tar hand om sig själv

Det är ett av de absolut roligaste co-op spel jag spelat och är egentligen väldigt underskattat i mina ögon. Men att spela det själv är minst sagt frustrerande då min älskade Sheva ständigt förvandlas till en snattare på Ica som inte kan hålla sina vantar från allt som glimmar i vapen och ammunitionsväg. Hon far in i varje rum vi går in i som om hon vore en quarterback som knuffar alla ur sin väg för att sedan förvandlas till en tvättbjörn som girigt snor varenda kula som kan vara skillnaden på liv och död för oss och lämnar mig utan något att försvara mig med. Tror hon att jag ska skydda oss med min lille kniv? Inte nog med att hon tar ammunition som en galning, hon roffar även ammunition till vapen hon inte ens har i sin ägo. Plötsligt vet jag hur karma känns för det var precis så jag själv spelade när det var jag som styrde Sheva, den lilla honeybadgern.

Resident Evil 5
Två ska man vara.
Detta är en annons:

Nu skrattar karma mig i ansiktet och tycker plötsligt att det där kan jag minsann ha. Smaka på din egna medicin Majsan! Ha! Saknaden från att sitta axel emot axel jämte en player två brinner till en kort stund. För det är något särskilt med co-op. Något som multiplayer inte kan ge. För du vet egentligen inte vem som sitter där på andra sidan när du kör med en massa främlingar. Kanske är det någon med lika mycket mod som en fransman, någon som ger upp vid minsta lilla motstånd och snabbt viftar med den vita näsduken som en riktig liten ynkrygg? Kanske är det någon som skiter i att du faller och bara bryr sig om sig själv och struntar i att hela dig när du tar dina sista ynkliga döende andetag? Kanske är det någon som aldrig lyssnat på vad Mora Träsk sjöng om och inte delar med sig utan tar hela själv så du varken får hälsa eller ammunition. Co-op är något som tar fram det bästa ur spel för allting är trots allt så mycket roligare som två.

Resident Evil 5
Visst är tvåsamhet vackert. Tills man tänker på toaringen.

Det tar fram pungkulorna i dig, Le Cohonéz, när du helst bara vill springa och gömma dig när spelet blir för otäckt. Då ger din partner dig extra mod. När du missar en blå medaljong ser din partner den för två par ögon är bättre än ett par. Och sedan är det lite som går upp emot att sitta och smågnabbas och träta framför skärmen ihop. Skrika högt på hjälp emot en härd av monster och sedan svära högt när din partner inte lyckas ta sig fram till dig i tid, trots att det är ditt egna fel för att du vandrade i väg på egen hand som en nyfiken Hobbit vid namn Peregrin Took som höll på att få sällskapet dödad om och om igen. Att ha någon som kan ta hand om motorsågsmännen så du själv slipper för att du blir så panikslagen så du bara springer iväg som en dåre och glömmer helt bort att skjuta.

Resident Evil 5
Bånkar boss själv i stället för att plocka lö i handfatet.
Detta är en annons:

Tyvärr verkar inte motion bita det minsta på den fienden. Jag förvandlades till Forrest Gump och sprang i tjugo minuter men blev ändå av med huvudet i en gastkramande scen till min stora besvikelse. Bättre fly än illa fäkta brydde han sig inte om det minsta min vedervärdiga säckbärande trätobroder. Allt det där kan jag sakna någon förbannat. Sen kommer jag ihåg toalettringen som aldrig fälldes ner och jag kallas tillbaka till verkligheten. Hans lö i handfatet. Hans förmåga att aldrig hitta något han letade efter trots att saken låg mitt framför ögonen på honom i översta lådan, där den alltid legat. Eller den gången jag skickade iväg honom till affären mitt i mitt bullbak med en uppgift och det var att köpa kardemumma och fanskapet kom hem med kummin i stället. Tandkrämsklicken som ibland gästspelade jämte håren i handfatet. Hans förbannade eviga snarkningar som höll mig vaken natt efter natt.

Resident Evil 5
Där är hon, Sheva, min klåfingriga ammunitionsroffare.

Eller hans oförmåga att fråga efter vägbeskrivning när vi körde vilse i Växjö på jakt efter köpcentrumet Samarkand och i stället för att fråga någon hellre vände bilen och körde hem de 10 mil vi precis åkt. Och ja, hans otrohet var en rätt osexig sida också. Jag stirrar på fodralet än en gång och böjer mig fram och slår på konsolen ännu en gång. Äh, co-op spel är kanske inte så roligt när man tänker efter. Riktigt överskattat faktiskt. I alla fall inte om man måste ha lö i handfatet och förlora all sin nattsömn för att någon svalt en motorsåg och även stoppat upp en lövblås i baken medans han tydligen tömde verktygsboden inför läggdags. Vem bryr sig att Sheva vankar runt som en gravid ko under tyngden av alla vapen och kulor som göms i henns ickesynliga fickor? Hon är klart ett trevligare sällskap än sursmurfen vilken dag i veckan.

Vad föredrar du? Co-op eller singleplayer?

Relaterade texter

Resident Evil 5Score

Resident Evil 5

RECENSION. Skrivet av Mattias Hegerius

Bortsett från ett något svalt mottagande är det mer än bara klimatet som hettar till när Capcom sprider sin epedemi vidare

Co-op... Kung eller anus?

Co-op... Kung eller anus?

ARTIKEL. Skrivet av Marie Liljegren

Jag sitter och sorterar och fixar i min spelhylla och mina händer slutar upp med dammandet när spelet som vilar i dom väcker minnen och en hel del saknad. Resident Evil 5...



Loading next content