Connys tankar (och topplista) efter Summer Games Fest 2026

Så var den över. Veckan vi refererar till som Not-E3. Veckan som bjuder på så galet många utannonseringar att den stora frågan blir; "Hur ska man hinna...?" För, 2026 hade egentligen inte behövt ett enda till spel och ändå hade det varit tight med tid. Men jag är givetvis himla glad över att man visade upp vad den (närmaste) framtiden har att erbjuda.

Jag tycker att det började starkt. Sony visade musklerna med sin State of Play. Eftersom det blir en lista här nedanför så hänger jag inte kvar så länge vid vilka spel jag är mest pepp på utan skriver mest om showerna i sig. Det kändes verkligen som att veckan drog igång bra och State of Play dundrade på i ett högt tempo med många fina titlar. Allt gavs bra med utrymme, vi fick se bra med gameplay och det var en hel del rejäla titlar.

Det fortsatte med Summer Games Fest som öppnade starkt med att Capcom äntligen bekräftade en remake av Code Veronica. Men här vill jag främst beröra något som Geoff Keighley sade i inledningen av sin show. Något som hänger ihop med en reaktion som alltid förekommer efter sådana här presentationer. Det är att folk, trots att man kanske utannonserar 25+ spel, är missnöjda. Keighley berörde det här kring att "alla spel inte är för alla" och detta är något jag tycker vissa spelare glömmer bort ibland. Man visar upp ett stort antal med titlar och så läser man i efterhand kommentarer liknande; "Det var bara ett eller två spel jag var intresserad av..."

Och visst, jag fattar. Generellt har ju en stor massa av folk en ganska snäv smak. Om man ska vara lite fräck. Är man inte intresserad av rollspel så faller ju ett stort antal titlar per automatik bort. Klarar man inte av skräck så blir det ytterligare ett par spel som man inte kommer att spela överhuvudtaget. Tillhör man heller inte målgruppen för ett antal färgglada barnspel så försvinner några till. Så är det ju. Men för mig tycks det också handla om att folk dömer ut mycket på förhand. Visst ska en trailer ge lite sug - det är ju själva tanken. Och visst att man håller hårt i plånboken och köper det som, främst, är av intresse för en själv. Alla köper inte 3-4 spel per månad eller har lyxen att recensera ett antal till som denna lyckligt lockade gubbe. Jag fattar allt det där.

Men jag tror man också någonstans måste resonera på det vis som en kompis vid namn Simon gjorde när nästa Xenoblade-spel visades upp under Nintendo Showcase (mer om Nintendos event senare). Hans resonemang; Visst, detta är ingen serie som han personligen intresserad av. Men han förstod att det är en kommande stor release för många.

Du är klok du Simon som resonerar såhär smart.

För att avrunda och ge en åsikt om just Summer Games Fest. Jag tyckte även den showen var fantastisk. Att öppna med en Resident Evil-remake och avsluta med Final Fantasy VII Revelation var otroligt. Och utan alla dessa avbrott för att ge ut spelpriser (inget ont om det förstås men den showen kan ju tendera att bli rätt långdragen) så kändes tempot precis som under State of Play väldigt bra.

Vi lämnar det och skyndar oss vidare till Xbox. Här vill jag nog bara sammanfatta det hela med ett rungande "WOW!". I perspektiv vill jag utnämna den till den bästa av de fyra som vi fick. Gears of War: E-Day såg urläckert ut och precis som under de två tidigare eventet skedde utannonseringar i en rasande fart - men utan att spelen liksom försvann i det höga tempot. Som sagt, bäst under hela veckan för mig personligen.

Vi fick sedan sitta på nålar ett litet tag ifall Nintendo verkligen skulle ansluta sig till veckan men jodå - på klassiskt Nintendo-vis utannonserade de sin Nintendo Direct dagen innan den skulle ske.

Tyvärr så får jag nog säga att Nintendo var klart svagast. Visst, det utannonserades runt 45 spel och jag har ju tidigare skrivit att jag tycker det är häftigt att Switch 2 är konsol som fått så otroligt bra tredjeparts-stöd. Men här kan man snacka om att mycket drunknande och kändes väldigt.... tamt.

Lyckligtvis så avslutade man på bästa vis genom att äntligen bekräfta att en remake på Zelda: Ocarina of Time faktiskt är verklighet. Men... en release 2026 och allt vi fick se var hur Link tycks se ut i denna remake. Kom igen Nintendo, några sekunder av gameplay kunde ni allt bjuda på. Speciellt efter en såpass ljummen show sett till helheten.

Så tog denna fantastiska spelvecka sedan tyvärr slut. Som med allt roligt gick det alldeles för fort. Men som tur är så lämnas vi ju kvar med massa intryck och saker att längta efter. Om jag ska vara lite negativ här i all min sprudlande entusiasm så kan jag väl peka lite på det tråkiga att vi egentligen inte fick se särskilt mycket nytt, alls. Det mesta visste vi ju på förhand om. Det var kanske tidigare rykten, vi kanske inte hade sett så mycket spelsekvenser eller så... Men de stora överraskningarna uteblev i allra högsta grad.

Jag tycker att Xbox-chefen Asha Sharma sade något fint under deras Fan-event och de orden har stannar kvar med mig.

"These are games that are going to change peoples life. They're going to form memories, stories, characters for the next decades and i cant wait to play them all".

För, det är ju så det är. Oavsett om det bara var några stycken eller ett tiotal med spel från alla utannonseringar som var intressant för just en själv - så är detta då ju spel som vi kommer att uppleva nu under de närmaste året. Men upplevelserna och alla minnen kommer att leva kvar längre än så. Och med det sagt - här är de tio spelen jag själv ser fram emot allra mest av de som visades upp.

10. Silent Hill: Townfall
Release: 24 september
Detta är ju en serie som främst med sina två första spel gjorde ett stort avtryck. Jag har ännu inte spelat det senaste Silent Hill f. Det ska göras, framöver. Så egentligen har jag då två spel i serien att se fram emot. Jag "längtar" efter att bli ordentligt skrämd i förstapersonsperspektiv, jag gillar atmosfären från det vi sett där både det visuella och ljudet verkar bjuda på något alldeles extra. Visst, jag kommer vara skraj. Alldeles för skraj. Eftersom jag i grunden är rätt mesig. Detta kommer dock inte hindra mig från att köra denna nya del i Silent Hill-serien.

9. Clockwork Revolution
Release 2027
Spel kan verka ytterst lovande trots att man egentligen inte vet så mycket om dom. Nu har vi ändå fått en hel del information och spelsekvenser från inXiles kommande lovande Xbox-exklusiva titel. Men eftersom det inte tillhör någon etablerad serie så vet jag inte riktigt vad jag har att förvänta mig. Kanske är det just därför jag längtar lite extra med - just för att det inte är en uppföljare. Samt att kombinationen av steampunk-design, tidsresor och att det ser ut att vara ett riktigt underhållande actionrollspel såklart gör att jag längtar väldigt mycket.

8. Resonance: A Plague Tale Legacy
Release 27 augusti
Här har vi en titel som främst känns lockande just för att den tillhör en serie som jag gillar väldigt mycket. Nu ser detta spel ganska annorlunda ut mot de två föregångarna men det ser framförallt alldeles makalöst vackert ut. Det vi fått se lovar väldigt gott och att det inte är så många månader kvar ökar såklart peppen ytterligare. Som sagt så verkar det väldigt annorlunda mot spelen som kom innan - och utspelar sig dessutom innan dessa. Oavsett vad så längtar jag väldigt mycket efter detta och hoppas det blir ytterligare ett suveränt tillskott till Plague Tale-serien.

7. Tomb Raider: Legacy of Atlantis
Release 12 februari 2027
Det var ju faktiskt ett bra tag sedan vi fick hänga med Lara. Alldeles för längesedan. Legacy of Atlantis må vara en remake av det första spelet men ärligt talat så känns det som ett helt nytt spel av flertalet anledningar. Visst, det visuella gör ju såklart sitt bara det - men det verkar också som att man förändrat och finputsat en hel del så det ska kännas mer likt hennes senaste, fantastiska, äventyr. Samt - även om jag inte är den som främst ser fram emot spel på grund av fantastisk grafik så är det svårt att inte låta bli när det ser såhär läckert ut.

6. Marvel's Wolverine
Release 15 september
Wolverines kommande slaktarfest var faktiskt ett av de spelen som diskuterades mest på redaktionen efter sin uppvisning på State of Play. Detta av anledningen att vissa inte tyckte det såg så bra ut som de hade hoppats på. För egen del växte dock peppen ännu mer. Jag gillade i princip allt med vad som visades. Det gavs generöst med speltid och det verkar brutalt, rått, blodigt och alldeles underbart. Jag tvivlar inte en sekund på att Insomniac lyckas ge oss något riktigt, riktigt bra. Jag har ju älskat deras Spider-Man-serie och även fast detta nu är en mer linjär upplevelse så tror jag det är helt rätt väg att gå med denna titel. Vi får se om jag eller de mer pessimistiska rösterna på redaktionen har rätt i september.

5. Resident Evil Veronica
Release 2027
Så kom då till slut bekräftelsen. Vi var väl inte många som var särskilt förvånade, eller oroliga att det inte skulle bli verklighet - men det är alltid skönt när det till slut blir officiellt. Ett av de mest ihärdiga ryktena inom spelvärlden blev alltså sanning och Capcom gör en remake på 2000-års RE: Code Veronica. Jag minns hur en kompis skaffade ett Dreamcast och Claries äventyr kändes så otroligt spännande då vi satt och spelade det tillsammans. Det är också en av få delar i denna serie som jag inte spelat om ett antal gånger - oavsett om det rör sig om att köra om originalet eller en remake. De flesta andra har ju som bekant fått just en sådan men när det kommer till Code Veronica så har jag faktiskt inte kört det någon gång alls mer än där i början av 2000-talet.

Med Resident Evil Reqieum i färskt minne och även det vi fick se i trailern så vet vi ju hur grymma Capcom är på det visuella. Nu "lurades" trailern lite med ett förstapersonsperspektiv men vi fick nyss bekräftat att det kommer spelas i tredjeperson. 26 år har gått och det är ju faktiskt en sådan lång period där man inte riktigt kan gnälla över att ett spel till slut får en en make-over.

4. Gears of War: E-Day
Release 6 oktober
Jag var väldigt pepp på E-Day innan det visades upp ordentligt på senaste Xbox Showcasen. Men detta var ett perfekt exempel på hur peppen kunde stiga ännu mer. Detta genom att visa upp ett alldeles fenomenalt stycke med gameplay. Gears of War: E-Day ser brutalt ut på flertalet vis. Urläckert, tight, skitigt, underhållande och förhoppningsvis kommer det bli lika fantastiskt kul att spela som det på förhand ser fantastiskt ut. För egen del är det ju inte viktigt överhuvudtaget om att ett spel är exklusivt för en konsol eller ej - jag spelar ju på samtliga ändå. Men visst är det häftigt att Microsoft satsar stort och gör det just konsolexklusivt. Ännu häftigare är det dock såklart att man verkar ha lagt enormt mycket krut på att få spelet att se helt makalöst bra ut.

Jag förväntar mig väl inget underverk till berättelse. Men jag gillar ju det där gänget trots sin macho-attityd och att det mesta som det fokuserar på är krig, förstörelse och en bunt med "yeah" och andra coola one-liners. Gears of War var en alldeles unik upplevelse när det dök upp och jag ser väldigt mycket fram emot att spela genom detta med min bror. Precis som jag gjorde med det första spelet för 20 år sedan.

3. Fable
Release 23 februari 2027
Det är lite märkligt det här. För jag har egentligen inte en sådan där enorm kärlek eller tight relation till Fable-serien i helhet. Jag har kört dom alla, när de begav sig, men håller de inte direkt som några av mina mest minnesvärda spelminnen. Ändå är det svårt för mig att inte känna mig enormt pepp på detta. Mycket handlar ju om det enkla faktum att det är ett open world-spel i fantasy-miljö. Jag blir totalt såld på den premissen, direkt. Sen att det ser sådär sagolikt vackert ut hjälper förstås till väldigt, väldigt mycket.

Jag hade ju hoppats få mysa med detta redan i höst. Men året är ju redan så smockfullt ändå så det gör egentligen inte särskilt mycket att det blev försenat. Jag hoppas Playground Games tar denna extra tid till att finputsa det och att vi får en buggfri-upplevelse. Något som inte alltid är givet i just sprudlande stora öppna världar. Men allra mest hoppas jag på ett riktigt mysigt spel i en fantastisk vacker och spännande värld.

2. The Legend of Zelda: Ocarina of Time
Release 2026
När en remake av Final Fantasy VII utannonserades 2015 kunde jag knappt tro mina ögon. Ett av de spelen jag håller allra, allra högst skulle alltså få en nyversion. Men nu är det ju såklart inte det som detta ska handla om men jag bara skriver de raderna för att Nintendos utannonsering av denna remake kom med en högst liknande känsla. Visst, det har varit ett rykte ett bra tag och idag är rykten oftast något mer än bara det. Folk har koll. Folk vet. Säger vissa personer något kan vi nästan räkna med att det är sant. Men ändå, man vet ju aldrig. Så när Nintendo avslutade, som tidigare nämnt, en ganska tam showcase med detta så var det faktiskt (nästan) det allra största ögonblicket för mig personligen under denna vecka av utannonseringar.

Vi är många som älskar Zelda-serien. Vi är många som håller just Zelda: Ocarina of Time som något av de bästa som finns i spelväg. Jag har ju skrivit ganska många rader om just denna spelserie genom åren här på Gamereactor och skojade lite med mina skribent-kollegor kring att ifall någon annan än jag vill recensera detta - så får de skriva minst lika många hyllningsartiklar till serien som jag gjort innan det släpps.

Jag hade lika gärna kunnat haft den här utannonseringen på första plats. Men det finns egentligen bara ett enda skäl att den inte är där. Det är att Nintendo inte visade oss särskilt mycket, alls. Hypen väcktes enormt genom en liten teaser. Att se Link ligga där i sängen som om det vore 1998 all over again var givetvis en fantastisk känsla. Men det var så kort, så kort. När Nintendo då också säger att spelet ska komma i år så kan man ju anta att det faktiskt är ett i stort sett färdigt spel. Visst, de kommer köra en Zelda Direct här efter sommaren. Det förstår jag. Men några små glimtar från spelet borde vi ju såklart ändå fått se. Hade vi fått gjort det så hade detta garanterat hamnat på första plats.

1. Final Fantasy VII: Revelation
Release våren 2027
Det kommer ha tagit Square Enix dryga 7 år att sammanställa sin, minst sagt, ambitiösa remake på Final Fantasy VII när den sista delen dyker upp någon gång till våren. Jag vet att många har åsikter kring vad dessa remake i helhet bjudit på. Hur man bland annat tagit ett spel och sträckt ut det till tre - men också hur man gjort om helheten till något som i mångt och mycket är något helt annat än det vi spelade 1997.

Jag älskar originalet. Men jag älskar både FFVII: Remake och Rebirth också. Jag ser de som något nytt. Även om de då såklart bygger på mästerverket från 1997. Jag förstår att det blir upprörda känslor när man typ gör som George Lucas gjorde med Star Wars-originalen. Fast i ännu större grad. För egen del är jag mest bara glad över att jag får så storslagna rollspel som ändå i mångt och mycket ändå känns och påminner mig om det ursprungliga äventyr som jag älskar så mycket.

Nästa vår ska man alltså knyta ihop allting. Knyta ihop spelvärldens förmodligen mest ambitiösa remake. Här är det ju givetvis, som så många gånger förr, att jag är en sådan total sucker för spel med öppna världar som dels påverkar hur efterlängtat det är. Men inte enbart. FFVII: Remake och Rebirth var sådana där äventyr som jag inte kunde lägga ifrån mig när jag väl startade dom.

Det kommer förhoppningsvis bli så en gång till.